Din dotter låter som min dotter var i den åldern. Hon fick stämpeln "bortskämd" och jag stämpeln "dålig mor".

Varken skola, soc eller sjukvård eller psyk tog mig på allvar när jag berättde hur det var. De sa att jag var tvungen att sätta hårt mot hårt vilket man absolut inte bör göra med ett barn med NPF.

Idag känns det som både min dotter och jag fått lite upprättelse efter hon fick sin diagnos (AS och kombinerad ADHD, tics, dyslexioch ev bipolär). Jag har som mor fått beröm av de på NP-enheten. Att jag gjort rätt i min uppfostran av min dotter och min dotter får beröm för det hon åstadkommer trots helt misslyckad skolgång.

Jag är mkt sugen på att knäppa soc och skola på näsan för den orättvisa behandling vi fått.

Tycker BUP gör helt fel som inte fortsätter utreda din dotter. Går det inte att kräva en utredning?

Fick bara en snabb tanke i huvudet. Hennes BROR har fått en diagnos, men BUP vill inte utreda HENNE.

Undra om de är kvar i det gamla, att "bara" pojkar kan ha NPF?

Jag har hört oerhört mycket om bup, allt ifrån att de är riktigt duktiga, till att de är riktiga, ja, motsatsen. (tyvärr är det mest åt det motsatta hållet jag hört)

Finns det någon annan på er bup-mottagning ni kan ta kontakt med? En överläkare eller liknande, som kan ta beslut om att hon ska få genomgå en utredning?

Mina barn gör nu en utredning på BNK istället för BUP.. (vi bor i GBG). De har en bredare utredning o bredare kunskapsbank (vad jag har förstått). Nu är mina barn 3 o 5 år så det var ju BVC som skickade remissen dit, vet inte hur man kan gå till väga när de är äldre. Kanske kan försöka med någon privat psykolog/läkare som kan skriva en remiss till något annat ställe än BUP??

Lycka till!!

De borde förstå att vi föräldrar försöker göra allt det bästa för våra barn!!

Hihi, låter som jag när jag var barn, sålänge det inte fanns regler och scheman fick jag spel.

jag beter mig bra i skolan, elak hemma men är väll inte mitt fel antagligen…

#4 Huvudet på spiken tror jag. I skolan kan det gå att uppföra sig för där finns det (om man har tur) en struktur, man vet vad som kommer näst och vad som förväntas. Just den typen av struktur som kan hjälpa när man har ADHD tillexempel. Sen kan jag gissa att när man kommer hem från den strukturen och efter att ha ansträngt sig så mycket som det krävs för att hänga med och uppföra sig så bara rasar det och man blir "hemsk".

Apropå #4 och #6
Just regler sket jag i i skolan, jag visste om folk - lärare eller elever - betedde sig fel och då stred jag tills sista blodsdroppen. Jag följer inga regler bara för att. ^^ I mitt fall spelade scheman, regler osv. inte heller så hemskt stor roll, även om de underlättade dagen så klart. Ändå var skolan med sin konstanta osäkerhet med elever som man aldrig kan veta hur de kommer bete sig för mig värre än ett hem utan regler. (Regler är ju ändå bara till för att brytas/gäller ju inte för mig ;P *Dålig/typisk asperger*)

Däremot ville jag inte vara illa omtyckt… det var viktigt för mig. Och jag vet att många flickor med Aspergers är passiva och lugna bland folk för att de så gärna vill passa in och vara 'normala'. Om de dessutom haft en jobbig dag i skolan, då de ändå uppfört sig så blir anstängningen ju värre och beteendet hemma - där de är mer fria att få vara sig själva - mycket sämre. (Precis som HannaM påpekade) Jag var en typisk aspergerpojke-hysterika-kastar-saker-och-skriker-och-slåss-och-brottas-med-mamma-unge när jag var hemma. En vidrig demon. Men i skolan var jag klassens ängel, lärarens favorit, bäst i klassen i alla ämnen och allmänt omtyckt av alla.

Så ja, jag skulle säga att det definitivt är vanligt att just flickor med iaf Asperger (som är det område jag vet mest om) är jättelugna och fina i skolan trots att de är stökiga hemma. Kanske är de också ibland till en viss grad så stökiga hemma just för att de måste vara så 'perfekta' i skolan…

Det är mina tankar om den saken…

Sen kan jag bara erbjuda min sympati - min mamma blev utsatt för samma terror och press så till den grad att hon själv gick i väggen. =( De ska ha det till att barn är så lättstyrda och att är nåt fel är det bara för att föräldern gjort fel i uppfostran. Tvi för BUP och myndigheter. Och nej, just tjejer med diagnoser av olika slag vet de väldigt lite om - ändå vill de ofta gärna påstå sig veta och göra oreda i allt. x[ 

Jag är helt overtygad om att det inte är något fel på hur du är som mamma. Men, visst är barn individer och du skulle kanske behöva hjälp och stöd för att kunna hantera din dotter, inte att bli hackad på. =/ Speciella barn har speciella behov och föräldrainstinkt och all god vilja i världen gör inte automatiskt att man kan hantera ett problematiskt barn. Skulden ligger inte hos dig och jag hoppas verkligen att BUP inser detta och börjar hjälpa istället för att stjälpa.

Jag önskar dig lycka till och håller tummarna för att saker ska ordna sig till det bästa.

#6 Precis.

Det där stämmer in på både min syster och mej. I skolan eller andra klassrumssituationer smälte vi in i väggen, skräckslagna för att dra uppmärksamhet till oss, och hemma slogs vi och skrek och bråkade och grät.

Tycker verkligen det låter som din dotter borde få en utredning, Lostlie!

Hej

har vi inte nårt som kallas vårdgaranti i sverige..?

Du har rätt att begära en remiss VART DU VILL för din dotter…

Till ett annat landsting om så vill, eller annan instans..

Våran tjej är lite grann åt samma håll, att hon är ljuvlig i skolan, dock behöver hon assistent för att kunna få lite lugn och ro ibland för att kunna koncentrera sig.
Men hemma kan hon precis som du beskriver rasa ihop och bara ligga ocvh gapa och skrika i soffan med TV dosan som hon ÄGER!!

Hon har diagnos ADHD…

När jag begärde utredning åt henne så skrev jag ett långt brev med hela hennes livsberättelse och skickade till en läkare i ett helt annat landsting.. han hörde av sig ganska omgående och gav mig namnet på en jättebra läkare i vårt eget landsting… sen fick jag hjälp av BVC att få remiss till en psykolog som utförde alla tester.
Man får ibland SLÅSS för att få sina barn utredda i det här samhället.

Själv gick jag den privata vägen för att få min egen utredning för det var sån väntetid, och nu har jag också en Privat läkare, och för er som inte visste så gäller systemet med frikort även där, så när du betalat 900 kronor så får du frikort.

Det gäller INTE utredningen då (som kostade 20 000) men sen den läkarkontakten som jag har som skriver ut medicinen.

Det spelar nog ingen roll vilket BUP du tar henne till. BUP arbetar i dem allra flesta fall runt barnet (dvs föräldrar, skola osv…) Dem ser inte att det är fel på barnet utan på föräldrarna.

Det är sorgligt att du har fått höra det för det måste inte nödvändigtvis vara dig set är fel på. Självklart kan även du bättra dig och lära dig hantera situationen bättre. Sonen har AS och de med AS brukar bete sig exemplariskt. Detta tycker alla är toppen men tyvär måste jag säja enligt egna erfarenheter att om barn med AS beter sig perfekt så är något fel. Ingen mår bra av att vara exemplarisk.

Så jag skulle rekomendera att ni tittade på hur allt står till med honom också. Kanske han "gömmer sig" i  sig själv.

Har ni pengar kan ni gå till en privat klinik med dottern. Annars får ni bråka med BUP så gott ni kan. Ta er igenom en jobbig situation och göra det bästa av den. BUP kommer fortsätta att poängtera hur viktigt det är att ni föräldrar sköter er osv…

Bråka på och säj att hon ska ha en ordentlig utredning på allt. Tala om för dem att livet är mer än skolan! Även om det funkar i skolan (vilket är toppen) så måste det även funka hos kompisar och i familjen. Skolan är obetydlig gämfört med det, men inte för BUP. Dem har en tvistad syn på saker och ting.

En svag tröst är att det blir bättre för er dotter när hon fyller 18 och kan gå till psykiatrin;)

tack för alla svar! Jag kommer driva utredningen framåt på annan ort. Hon ska inte behöva gå ett helt liv och känna sig otillräcklig, hon har rätt o må bra!

Vi har också haft vår dotter inne på BUP för utredning nyligen & den psykologen som vi hade kom jag inte riktigt överens med. När vi var på våra första besök så sa han ofta att han såg att hon var mycket aktiv mm., han sa att han även såg vissa symptom hos pappan. Men när han fick höra att hon klarade av skolan mycket bra så ville han skriva ut henne från BUP, fanns inget han kunde hjälpa oss med sa han. Han sa att vi redan verkade göra allt så rätt vi kunde (vilket i ofs kändes bra att höra) & att det bara var att fortsätta på så vis. Jag blev extremt ledsen & besviken på honom  för vi sökte ju inte till BUP utan anledning. När jag påpekade att jag läst att det var vanligt att flickor med ADHD klarade skolan bra, i allafall de första åren så svarade han att man inte ska tro allt man läser på nätet.  Jag gav mig inte utan fick kontakt med en läkare på BUP istället för jag ville att hon i allafall skulle få hjälp med sina insomningsproblem. En trevlig läkare som lyssnar & försöker hjälpa. Hon har nu fått börja med medecinen Equasym som ju är för ADHD. Vi har haft den lugnaste, mysigaste & trevligaste sommaren sen tösen föddes för 8 år sedan, leker bra med lillebror & mycket mera. Allt är naturligtvis inte en dans på rosor men vårt liv är mycket annorlunda. Sömnen är fortfarande si & så men vi jobbar på det.

Det jag har funderat på är hur fungerar en person som INTE har ADHD när den får medecin mot ADHD, märks det eller personen är precis som vanligt???

Helt plötsligt i förra veckan fick jag ett brev i brevlådan från BUP där jag blev inbjuden till kurs för föräldrar med barn med ADHD.

Jag tänker gå för jag anser att vi behöver det, men undrar ju varför vi blivit bjudna när psykologen anser att det inte var nått med flickan.

Ibland blir man bra snurrig på alla dessa psykologer…..

DEt är väldigt många som ståpr i kö för utredningar  på BUP i vissa städer har dom över 2 års kö.

Beroende på att saknas personal för BUP.

Vet att dom sa att dom sökt 2 1/2 tjänst i HBG i över 2 år utan att få dom tillsatta.

Det är en lång utbildning för att utbilda sig inom barn psykologi  och inte så speciellt populärt.

Större möjligheter att tjäna pengar med egen klinik som vuxen psykolog.

Så helt enkelt för få som utbildas till detta.

 Därför sätter man också höga krav för en utredning.

För att få göra en utredning så ska båda föräldrarna ha samma åsikt och samma uppmärksamhet på vad som är fel och där måste det samma göras av skolan.

För ett Neuropsykiatriskt barn har inte bara problem hemma och inte i skolan eller tvärtemot för problemen ska finnas överallt.

För att man ska genomföra utredningen sedan så kan ju skolan t.ex var försiktiga med sin bedömning i rädsla för att anställa assitenter osv.

Så ge er inte och titta även på privata neuropsykiatriker är dom anslutna till FK så är det inte några större kostnads skillnader.

Dom privata har oftast betydligt kortare köer en vad BUP har.

VI själva hade stora problem att få en utredning till vår son på BUP även om både skolan och vi ville ha hjälp men dom hade så fruktansvärda långa vänte tider.

Till slut gick soc in och vi fick en väldigt snabb tid och får säga att personalen på BUP har varit guld värda när vi väl fick tid och nu har vi gått hos BUP regelbundet i flera år.

Lasse

fick veta idag att barnpsykologen på pojkens skola (specialskola) ska sluta…o tjänsten är inte tillsatt…. inte pga pengar som det brukar vara utan för att det är brist på barnpsykologer…..

suck!

IJuni slutade dr på BUP…o nån ny dr har vi inte fått träffa ….än. Vilket ja hoppas att vi får snart dock….

Tyvärr är inte barns psykiska o fysiska hälsa prioriterad idag…ingen vill gå en svindyr o lång utbildning o inte få lön sedan för det tunga arbete de får göra….. för det är ett tungt jobb….

Jag hade lätt kunnat tänka mig att utbilda mig till barnpsykolog, om jag kände att jag orkade plugga all den tiden som krävs. Kanske blir åt det hållet så småningom, vem vet?

Måste nog hålla med #11 lite, jag har AS och jag uppförde mig exemplariskt, alltid… var en underbar unge, tydligen, men jag mådde fruktansvärt dåligt.

Nu säger jag inte att just din son skulle vara som jag haft det utan bara att det finns de som mår dåligt men uppför sig just för de inte vet riktigt hur de ska bete sig eller vad som är rätt. Allt är ett kaos men man undertrycker det och det kan explodera precis när som och hur som.

Hoppas det löser sig för dig och din familj!

#14

Jag måste bara påpeka lite här…

"För att få göra en utredning så ska båda föräldrarna ha samma åsikt och samma uppmärksamhet på vad som är fel och där måste det samma göras av skolan."

Min skola vägrade uttala sig och min pappa protesterade som bara den… Det var ingen som brydde sig, min utredning kom igång väldigt snabbt.

"För ett Neuropsykiatriskt barn har inte bara problem hemma och inte i skolan eller tvärtemot för problemen ska finnas överallt."

… Tjejer med Aspergers syndrom t.ex. behöver inte alls visa några symptom i skolan och bland folk. Bl.a. för att de så gärna vill vara lika bra som alla andra. Jag var själv frökens gullegris och mönsterelev under flera år. Sen gick jag hem och avreagerade mig.

#18 "Tjejer med Aspergers syndrom t.ex. behöver inte alls visa några symptom i skolan och bland folk. Bl.a. för att de så gärna vill vara lika bra som alla andra. […]"

Måste nog hålla med dig där, jag var alltid exemplarisk i skolan men hemmar var det jobbigare.