Jag kan oxå känna mig/det "tomt" Men jag kan inte förklara hur det är. Men det är då jag vill vara för mig själv. Att prata om det är ingen idé för mig för att jag inte kan förklara och skulle jag försöka skulle ingen förstå ändå. Knepigt värre.

Hoppas någon annan här kan hjälpa dig.

*Kram*

#0: Det är kanske inte så obetydligt för honom. Jag vill också komma undan om jag har det jobbigt av en eller annan anledning. Det är inte för att straffa andra, bara att jag behöver vara för mig själv medan det "smälter". När det är klart är allt som vanligt igen.

Om du inte är orsaken till händelsen tror jag inte att du behöver ta det så hårt. Låt honom ha sin tid bara. För mig brukar det gå över på några timmar eller någon dag.

Alla reagerar väl olika på olika situationer?

Bara för att man själv reagerar på ett sätt, behöver inte det betyda att alla andra gör likadant.

Om vi tar ett exempel:

När min pappa berättade för familjen om att han har en lungtumör, så kastade sig mamma, bror , svägerska, min sambo och min morfar sig över honom med frågor.

Jag satt tyst. Jag väntade på att höra om de andra frågade de frågorna jag tänkte ställa, och när de då gjorde det, fick jag svar och behövde inte säga nånting.

Din aspie-mans tomrum kanske är det stället han drar sig tillbaka för att kontemplera, tänka genom vad som har hänt, få vara för sig själv, ta en paus.

Det är absolut ingenting farligt, och ingenting man gör för att man mår dåligt.

Jag och min sambo kommer att ha separata rum i vår nya lägenhet. Det tycker både han och jag ska bli tokigt skönt, då vi båda har ett väldigt stort ensamhetsbehov, och vi kan gå varandra på nerverna nu när vi bor hos mig bådatvå.

Jag sitter gärna tyst framför datorn, och pratar med honom över nätet än sitter och pratar fysiskt när jag känner att jag behöver ha det tomt. Ibland så vill jag inte ens kommunicera så då. Det betyder inte att jag är arg på honom, eller att jag är ledsen. Jag behöver bara en paus.

 Tack aspie!!!

Du finns alltid där och försöker förklara du är toppen!!!

Tack vännen!!!

Kram//Camilla

Tack Niclas!!!

Du förklarar bra!!!

Nu börjar jag ju förstå!!!

YES!!!

Kram//Camilla

Phulo!!!

Nu hänger jag faktiskt med!!!

Det är alltså inte värre än hur jag gör alltså - när ja drar mig undan för att reflektera över livet….leeeeeer….

Skillnaden är väl att jag säger att jag "tänker" och vill vara ifred!

Varför säger mn aspieman att han INTE tänker?…….Tänker han men använder bara fel ord till mig?

För hur gör man när man INTE TÄNKER…….

Kram//Camilla

#4

Tack, jag försöker så gott jag kan. Ibland blir det fel ibland inte

*KRAM*

#6: För att han antagligen inte känner att han tänker på nåt speciellt? Om man säger att man måste tänka, så kanske han känner att han måste tänka på nåt specifikt istället för att bara sitta och vara i fred? :)

……..okej…….då förstår jag helt och hållet!!!

Jättetack för att ni ville förklara för mig!!!

Kram//Camilla

Har jag sagt att jag är så tacksam över att ni finns?…..För det är jag verkligen!!!

Vill bara tala om att det känns som om jag håller på att gå in i ett av mina "tomma rum".

Så om jag försvinner så vet ni varför (ungefär)

Får man vara fräck och fråga "vad anledningen är" till att du kanske försvinner till ditt "tomrum" den här gången?

Jag vill så gärna in i folks huvud - kan inte hjälpa det!!!

Jag får skylla på min ADHD…

Du berättar naturligtvis bara om du känner att du har lust med det!!

Och försvinner du in i ditt tomrum innan du läser det här så önskar jag dig en skön tid i ditt "tomrum" - Kan man säga så?? Hur som helst så önskar jag dig välkommen tillbaka med nya starka krafter och med klarare seende

Kram på dig min aspievän!!!

Jag kommer att sakna dig/dina inlägg/dina åsikter om du försvinner in i ditt lilla vakum ett tag

Kram//Camilla

Jag blir så att jag kan bli väldigt irriterad om jag blir tvingad till att kommunicera när jag känner mig "tom". Känner då inget behov av andra alls. Dessa perioder kan vara från nån timme till några dagar.

Men nej jag tänker inte heller på nåt särskilt försöker snarare låta bli att tänka på "nåt vettigt" för då brukar det bli klart fortare.

pEr

#17: Det där känner jag igen.

#11

Jag vet inte om jag kan förklara vad det är/beror på. Känner mig utanför, ingen förstår. Känner mig instängd och kan inte förklara varför

Hm………….väldans vad många "lika" inlägg jag fick iväg…….PINSAMT!!!!!

Tack "Per" för att du oxå svarade!! Ni svarar ungefär likadant allihopa - måste tyda på att Ni alla har rätt!!! Aspies behöver alltså sina tomrum ibland för att komma vidare här i livet - så enkelt måste det vara!!!

Men "Aspie" då…….vad jobbigt att du känner dig utanför.  Jag håller med dig om att det är jobbigt när man känner sig utanför. Inte för att jag gör det så ofta då - jag brukar däremot känna mig väldigt ensam! Jag kan känna mig ensam även om jag befinner mig i någons famn - eller om jag är i ett rum fullt med folk som skrattar och pratar med mig….. Att KÄNNA sig ensam - men att ändå inte vara det är för mig jättejobbigt……..Det är med ER ADHD och asbergerfolk som jag känner mig som minst ensam - Ni får mig att känna mig förstådd och accepterad för den "konstiga" mäniska jag är!!!

Leeeeeeeeeeeer

Men sen känner jag mig även "oförstådd" av en del friska människor och läkare - det är så jobbigt att behöva försöka förklara - när dom ändå inte förstår.

Varför känner du dig instängd?

Har du självmant stängt in dig eller är du instängd av alla sk "friska" människors sätt att tycka/tänka och agera?

Kram på dig "aspie"!!! Jag ska tänka på dig och hoppas på att du känner dig förstådd och inte så instängd imorgon när du vaknar!

#20

Utanför,ensam fast man har människor runt omkring sig, så har jag nog känt hela livet. En utomjordling som bor i en mänsklig kropp och inte alls hör hemma här. Ibland kommer det över mig så starkt att jag isolerar mig helt.

Visst det är MYCKET lättare att "umgås" med aspergare och de med ADHD men ibland blir även det "för mycket" för min hjärna.

Instängd, varför? Vet inte riktigt. Det känns bara "FEL, FEL, FEL" kan inte förklara bättre.

hmm… detta var intressant..

Jag har kallat mina tomrum för "svarta tankar"… fast det är inga svarta tankar.. åh, vad rörigt. Jag tycker de är svarta för det är så mörkt och ensamt där, men jag behöver vara där i bland och jag mår bra i mina "svarta rum". Alla missförstår mig när jag försöker förklara och på psyk tycker de att "svarta tankar" låter fruktansvärt allvarligt. Jag har nog valt fel namn på dem, men det är så omöjligt att förlara! Tur att ni finns här så att man får lite ordning på sina tankar…

#0 Jag förstår hur du menar med att "tänka hela tiden", jag gör oftast också det, jag har ADHD (och AS liknande drag). Men i bland blir det överslag och då måste jag reparera mig själv genom att stänga av omvärlden, ett par timmar eller ett par dagar. Får jag inte vara ifred blir det fler dagar och i värsta fall stegar det över till en depression. Nu vet jag inte om detta är på samma sätt som din man… men kanske något liknande?

 Hej "aspie" skönt att du är här även idag!!

Du skriver att du självmant stänger in dig och att allt är så fel, fel , fel ibland (eller oftast kanske)……hihiihi….FY MIG!!!! Inget att fnissa åt!!……..Men jag brukar oxå stänga in mig och isolera mig totalt från omvärlden ibland (väldigt ofta faktist, helst på vintern). Varannan vecka är mina barn här och då tvingas jag att klä mig och laga mat mm…..….Pinsamt att erkänna!!….Men sen när dom ska till sin pappa igen så isolerar jag mig helt igen, vänder på dygnet och sitter bara framför datorn och slappar och äter inte förrän magen gallskriker (om det finns mat hemma)…….

Den enda som kan lyckas få mig att duscha och klä mig är om min aspieman skulle behaga komma på besök………men det är inte så ofta det händer numera.

Kram//Camilla

Hej Lostlie

Tack för ditt svar!!

Det är nog en bra ide att berätta på psyk att du använt fel namn för dina "mörka rum"………för det låter VERKLIGEN mörkt!

Kram//Camilla

#23 Vet inte om jag självmant stänger in mig, det bara blir så. Jag blir lixom helt slut både fysiskt och psykiskt. Vet heller inte om allt ÄR fel, men hur ska jag förklara? Jag känner mig fel fel fel, passar inte in någonstans. Äh, svårt att förklara. Har alltid haft svårt för detta. Resten du skrev…..

Men sen när dom ska till sin pappa igen så isolerar jag mig helt igen, vänder på dygnet och sitter bara framför datorn och slappar och äter inte förrän magen gallskriker (om det finns mat hemma)…….

Den enda som kan lyckas få mig att duscha och klä mig är om min aspieman skulle behaga komma på besök………men det är inte så ofta det händer numera.

Sån är jag oxå. Är du säker på att du inte har en diagnos? Det verkar så tycker jag. Eller du kanske har det och jag har missat det?

 Hej "aspie"!!!!

Du har nog bara "glömt bort" att jag har ADHD, social fobi och genereliserad ångest…..

Leeeeeeeeeer……du verkar lika glömsk som mig!!!

Vill bara säga att jag tycker om dig!! Känns så skönt att du finns "här" och att du är inne och svarar och pratar om lite allt möjligt här på forumet…….Man lär känna dig lite då……och då känns du som en vän!!! Tack!!!!

Jag känner mig oxå lätt fysiskt men mest psykiskt trött fort.

Du har väl bara aspberger Va? (stavade jag ens rätt?) Äter Du någon medicin "mot" den? Eller har jag fattat rätt att "aspies" inte kan medicineras?………Får du någon hjälp vännen? Samtalsterapi? Kognetiv terapi? Vänner? Familj?…….1000 frågor igen då!! Hur "går" allt för dig? Vad är det som inte fungerar i ditt liv? Vad saknar du?

Hoppas att du inte tycker att jag "tränger mig på" med alla frågor!

Jag är bara mån om hur du har det vännen!!

Kram// Camilla

Nu har jag rensat och tagit bort alla dubbelinlägg.

/Hanna, medarbetare

#26

Ha ha, jag har nog glömt det ja. Det är så svårt att hålla reda på vem som har vad eller inte har.

Tack för de fina orden om gamle tanten, he he, känns gott

Nä, jag har ingen diagnos ännu men misstänker både AS och ADHD. Generaliserat ångestsyndrom har jag, samt egentlig depression och lite annat smått och gott he he

Mediciner hmmm. har ätit en massa olika deppmedz under några år men inga har hjälp mig, snarare har jag mått sämre. Den sista fick jag sluta med tvärt när jag blev så dålig att de ville lägga in mig. Fick självmordtankar och lite annat äckligt.  Jag äter endast ångestdämpande nu som Atarax, Sobril och Xanor och mår faktiskt lite bättre av att endast äta dessa.

Samtalsterapi hade jag tills i jan-feb då psykologen inte tyckte vi kunde fortsätta behandlingen eftersom han tyckte jag var "fixerad" vid det neuropsykiatriska. Men jag fattar inte varför han tycker så. NPF är det enda jag tänker på eftersom jag "bara vet" att det är där mitt största problem ligger.

Han tror jag har någon form av PTSD och det har jag misstänkt länge. Han vill nog fokusera på det istället tror jag. Ska dit om två veckor igen. Får se hur det går då.

Och NEJ, du stavade inte Asperger rätt. Det ska endast vara ett P och inget B, he he. Det är många som stavar detta fel så du är inte ensam. t.o.m utbildad sjukvårdspersonal stavar detta fel tusen gånger om.

Du har rätt. Aspergers går inte att medicinera utan bara tilläggsdiagnoserna som vanligen är depressioner och ångest.

Nej, jag har ingen familj mer än min dotter som själv har kombinerad ADHD och Aspergers och lite till. Än så länge vill hon inte prata alls om NPF. Jag vet mer om hennes diagnos än hon själv gör. Men tids nog blir hon förmodligen mer intresserad.

Vänner? Jag har en del ytliga bekanta och en som jag räknar som vän men ingen av dom kan man prata med om detta för de förstår inte. Ingen idé att prata om det då.

Just nu, eller de senaste åren funkar i stort sett ingenting i mitt liv. Vad jag saknar? att må bra och kunna fungera och vara skuldfri både känslomässigt och ekonomiskt. Och sluta vara så rädd hela tiden (förmodligen PTSD:n)

Tycker inte du tränger dig på. Jag är själv likadan, he he. Men inte för att sprida vidare och göra illa utan för att jag bryr mig om, som jag tror är det samma för dig.

KRAM

…..OJ!!!!…..Tack Aspie för allt du berättat!!!

Kram min vän!

Camilla

Hmmmm, vad konstigt allt ser ut som jag skrivit. Det gjorde det inte sist jag kollade

Hmmmm………jag tänkte oxå på det

Inte ditt "sätt" att skriva på…….……..undra vad som hänt??

Tänkte på vad du skrev aspie……Klart man blir "fixerad"!!!! - Man vill ju "prata ut" om sina svårigheter och "få bekräftelse" på vad man har -Sen vill man väl  snabbt vill ha en diagnos!!

"Vi" har ju så mycket inom oss som vi vill prata om med någon som vi hoppas förstår oss - vi vill prata med en psykiatiker som lyssnar och förklarar VARFÖR……..

Sen vill vi älta och prata ut med psykiatikern ORDENTLIGT - tills våra frågor och tankar har fått svar.

För "vi" pratar ju inte med någon annan om det här - vi vill inte tynga någon - och det är ändå ingen som förstår…..

Så självklart är vi "fixerade"….……Det borde han/hon väl ändå förstå….

Håller med om att x-anor är bra tabletter emot ångest! Jag önskar att jag fortfarande fick såna utskrivna….……Du kanske vill bli av med några….

Sen jag fick ADHD tabletter så får jag inga x-anor längre……  ……dom säger att man inte kan äta dom samtidigt!!!

Det blev lite fel då för mig…………jag har både ADHD och ångest……men får bara tabletter mot ADHD nu…….men ADHD tabletterna tar ju inte bort min ångest…..så min ångest är åter tillbaka….

Det är lite som att välja mellan pest eller kolera…..

Ska jag äta tabletter emot min ADHD eller emot min ångest?……

Jag ska träffa doktorn om ca 1 ½ vecka ……jag tror jag ska be att få tillbaka mina x-anor istället……..för jag mådde bättre när jag åt såna än jag gör nu med enbart ADHD tabletter.

Varför kan man inte äta båda?……..Jag är över 40 år och vill må bra någon gång! Det spelar ingen roll om x-anor är beroendeframkallande - mår jag bra av dom så spelar väl det ingen roll - man vill väl leva …..här och nu!!!

Men jag vet att jag aldrig mer får x-anor utskrivet!……läkarna i den hära komunen "skyr" x-anor som pesten…..…….dom verkar LIVRÄDDA för den tabletten…..jag fattar det inte!

X-anor är ju en helt underbar tablett!!

Ville bara säga det (lite kort )……

Kram//Camilla

#31

Ja, jag menar det, klart man talar om sina svårigheter även om det är NPF för det är ju det som är grunden till de flesta "problemen". Jag kan lixom inte "bara svälja ner" alla frågor som snurrar i huvudet om en ev diagnos och hur jag funkar (hos psykologen). HELA huvudet är fyllt av detta. Det har nästan blivit hela min värld

Snabb diagnos. Ja det vill jag verkligen ha. Det är oerhört stressande att inte få ett klart svar när man tror sig äntligen ha hittat rätt.

Jag ska fråga specialisten jag ska till snart om jag kan få en psykolog som är insatt i NPF. Kanske det går bättre då? Jag kanske skulle behöva båda? Den första som jag haft i ett år till min PTSD och lite annat och den andra till npf-frågorna

Javisst är det självklart vi är fixerade och de borde han förstå

Xanor, ja det är som att välja mellan pest eller kolera ibland. Sparar på mina Xanor så gott jag kan för jag är livrädd att bli av med dom och inte få nya utskrivna igen. De flesta läkare verkar sky Xanor som pesten tyvärr

Men min dotter åt ju ADHD medz som jag inte minns namnet på och Zipramil mot ångest samtidigt. Varför kan inte du få det oxå

Hej ! Jag känner igen det jag kallar "känslomässig tomhet", man saknar nåt gällande en person och får därigenom en tomhet inombords. Jag själv har aldrig haft nåt förhållande, och kan säga att jag oxå är "tom" inombords, för jag har ingen erfarenhet av hur det är att vara med nån. Jag är för det mesta själv framför datorn.

Jag kan beskriva när jag känner tomhet, det är efter en kväll mina föräldrar varit hos mig en hel kväll och mamma säger på nattkvisten eller tidig morgon :- Nu ska vi snart åka. Då får jag en knut i bröstet som inte känns så bra, det gör ont..det bör vara att jag fortfarande söker nån som jag är med konstant och behöver erfarenhet av att vara med människor ( jag själv har mest nätkompisar )

Jag tycker du frågar din man, kort och konkret, vad han vill göra och saknar i vardagen, ta med honom ut på promenad, eller en bio för att skingra tankar, så tror jag det ordnar sig på sikt.

Jag är ingen expert utan drar en parallell till vad jag känt själv alltså, men att testa kan ni väl ?

Lycka till !

Christer