Problem med utredning.
Känner att jag måste skriva av mig, Jag heter Emma och är 21 år och går sista året på gymnasiet, bildinrikting.
Jag har under hela livet pendlat och haft problem på olika plan. De senaste 2 åren har jag gått hos Unga Vuxna i Södertälje och i höstas bestämde dom sig för att jag behöver göra en Neuropsykriatisk utredning då vissa saker pekar åt de hållet.
Jag har nu köat i 3 månader och i stockholms län är det vårdgarnati som gäller, både utredningar och behandlingar. MEN jag bor i Södermanlands län och har nu fått veta att jag ligger mellan stolarna så Södermanland inte har vårdgarnati när det gäller utredning utan bara behandling, hur jag än gör verkar det ta över 7 månader till att börja utredningen och jag känner själv att jag kommer ha problem att klara detta.
Jag lider till och från av depressionssvackor.Senaste tiden har inehållit
Ångest, pågrund av min livssituation och att jag kämpat och kämpar med skolan och känner att det faller mellan fingarna. Dessutom vet jag att jag inte kommer klara av ett normalt jobb i nuläget.
Blir inesluten i mig själv och tystnar
Jättegrinig på min sambo och vänder in i mig själv.Eller fräser åt honnom.
Har fått sådana blandade kännslor att jag bara kan slå mig själv och säga att jag inte orkar mer.
Jag är ständigt trött och kommer upp ungefär varannan dag till skolan.
Jag har lindriga problem med matte, stavning och en del anndra teoretiska bitar. Men lär mig lätt det jag finner intressant.
Jag vet att jag haft problem i olika former i släkten men det ansågs fult att prata om det så jag vet inte så mycket.
Jag är överanalytisk och tänker väldigt mycket.Alla scenarier vad som kan hända och lägger märket till detajler andra inte tänker på.
jag är en väldigt lekfull person och när jag är glad är jag väldigt studsig, kan bli barnslig och klängig.
Nu har jag slut på idder vad som skulle kunna tillhöra och vara relevant men, jag känenr mig panikslagen över att jag inte får någon hjälp. Har presis bytt benhandlare igen då den ajg hadde sist flyttade. Hon jag har nu är jättetrevlig och har hand om mästadels personer med ADHD och likadne men vi har inte hittat varnadra ennu.
Min sambo är alltdi med då jag endå känner mig mycket trygg med honnom och han hjälper mig ignom alla mina sämre perjoder. Elelr bara gör telesamtal då ajg hatar att prata i telefånen med främmande människor.
Nån som känner igen sig i det jag berättar och känner för att dela med sig av sina erfarenheter, vad man kan göra, råd, vad som helst.
Jag känner igen mig i de punkterna du skriver. Har fått diagnosen Asperger Syndrom med koncentrationssvårigheter av en form som liknar den man har vid ADD. Men AS är ju så mycket mer av vad du beskriver ovanför. Tänkte om di känner igen dig i följande:
Jag har tillexempel svårt att förstå vad folk säger. Kan inte "lsa mellan raderna" - underförstådda meningar. Tar saker bokstavligt samt känner mig ytterst förvirrad och obekväm med ironi. Det låser sig i huvudet på mig om tex en lärare ska ge mig instruktioner i tex matten.
Jag har lättare att skriva än att prata. Jag har ett välutvecklat språk, men "förstår" oftast inte själv vad jag har sagt. Har därför svårt att återge vad jag nyss sagt.
Tycker inte om ögonkontakt.
Har monotom röst har jag fått höra och har svårt att reglera röststyrkan korrekt i vissa lägen.
Använder inte kroppsspråk.
Går med lite udda gångstil.
Får myror i kroppen av sociala sammanhang och vill gå undan. Förstår inte det "roliga" med detta påhitt.
Delar inte med mig spontant av saker som hänt mig. Glädjeämnen eller så.
Gillar rutiner (blev lugn av skolans schema och rastlös när jag kom hem och inte visste vad jag skulle göra.) och vägrar oförberedda göromål hur roligt jag än kan tycka att det skulle vara. Hatar att "inte veta".
Skrev alltid berättelser när jag var 14-25 år. Skrev om "normala" ungdomar och deras öden. Ibalnd var det nästan som ett tvång.
Har svårt att sätta mig in i att andra människor kan känna och tycka olika än mig själv. Jag "vet" men har svårt att verkligen förstå.
Älskar katter (självständiga) och datorer (antingen ja eller nej, aldrig kanske som med människor.)
Är hellre med yngre eller äldre personer än personer i min egen ålder.
Känner mig inte vuxen (är snart 29 år)
Har misslyckats hela livet med skola, jobb, praktikplatser. Inte orkat, inte klarat av kraven.
Detaljintresse.
Gillar att titta på snurrande saker - hjul, takfläkten, kugghjul, kvarnhjul etc. De får gärna gå långsamt.
Gillar att titta på vatten som rinner sakta.
Fastnar för udda ljud.
Älskar just nu att säga "Tii". Gärna högt och jällt när jag är glad.
Går in i mig själv.
Orkar inte med samhället. Vill vara i min värld.
Lever i eran värld, men på mina villkor.
Tycker inte om när saker är annorlunda än annars. Människors sätt att vara. Ogillar när släkt och vänner är onyktra, eller har ett irriterat sätt att prata (kan oftast inte förstå att personen är irriterad utan tycker bara det är obehagligt och förvirrande.) Blir förvirrad och världen blir kaotisk om jag inte får sitta på "min plats" typ hemma.
I skolan var jag den tysta snälla långsamma dagdrömmaren som inte hade några riktiga vänner. Gick gärna ensam.
Har aldrig känt mig hemma i den här världen.
Jag brukar säga att verkligheten är en trevlig plats att besöka, men jag vill inte bo där.
Ogillar att någon tar i mig utan förberedelse. Det känns obehagligt.
Gillar inte kläder som sitter åt.
Har taskig kroppskontroll och kan inte gå i högklackat.
Blir lugn igen av att stryka mig själv med handen fram och tillbaka i bakhuvudet eller nacke-hals, eller stryka handen fram och tillbaka på jeanstyget på låret. Eller pilla på någonting annat som känns "bekant" och "hemma". Kan vrida handen (oftast högern) fram och tillbaka snabbt som en annan stereotyp rörelse.
Har en ojämn begåvningsprofil (IQ-profil) normalt vid AS. Brukar göra IQ test som ligger mellan 120-140.
Hmm, jag har säkert missat massor med AS-relevanta saker.
Men läs gärna dikten på min ifokussida.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Ja jag känenr igen mig i vissa bitar, nästan allt medn mitt är nog inte lika tydligt som dom som anser att jag bör göra utredningen säger.
Jag ogillar när man är sarkastisk på det otydliga sättet och när andra inte är tydliga med vad dom tycker /vill.
Känns som om andra alldrig förstå vad jag säger och om jag inte pratar med lärare tex ett tal jag håller känner ajg mig missförstådd och jag förklarar och ser saker ur andra vinklar en vad de runt om mig gör.
Jag är jättebarslig älskar att jama som katt och det är ett naturlgitbetende jag tar till hämma. Leker tex ofta gissningslek med killen då jag gör oliak jud som likar riktiga ord och han sak gissa vad jag vill (detta faller sig naturligt oftast när jag varit upprörd)
Jag tycker det är obehagligt med ögonkontackt i sociala samanhang och jag har svårt att klara mig själv om inte min sambo är med. Har inget lokalsinne och tycker allt sådant nytt är obehagligt om jag inte ka nha en peron att följa.
Jag är lätt högjud i skolan och har tydliga åsikter men det vänder lätt och jag blir tyst och isolerad. Har alltid varit mobbad och haft problem med konsentation. Men under lektionen jobbar jag med det jag ska och blir arg då andra stör, jag jobbar ochså böst hemma.
När jag var liten trodde dom att jag hadde problem med minnet och det var därför jag inte kunde lära mig klockan gångertabbellen och staving. (idag kan jag klockan och stavning till viss mån).
Jag är bra på ord och ytrycka mig och det får jag beröm för. Men gämnåriga tycks inte förstå mig och inte heller om jag inte får chansen att förklara om för ofta får jag säga samma sak på flera sätt inna andra förstår mig.
Okillar inte berörelse från andra utan är snarare tvärt om. Har lätt att dra över gränsen vad som är normalt för vänner och älsakr att vara intim med andra som ajg då tycker om. När jag är nervös pillar jag på saker, ofta naglar, hår eller plaserar händerna tex mellan bena och så att säga sitter på dom.
Att inte känna mig gammal stämmer, speciellt perjodvis kryper gärna p åalla fyra jamar, stojar.
Jag är överexsentris och studsar som en boll när ajg är glad. piper och sjunger/ nynnar ofta små ljud eller snyttar av låtar eller egenpåhittade sånger tex om vad jag gör eller om ajg vill ha något.
JAg har svårt att svara på frågor inte för att jag inte kan svara jag är ducktig på att förklara de flästa kännslor, men det blir olika varje gång och jag har svårt att förstå frågan, Typ om dom menar generellt elelr just nu elelr vad som är standarden så att säga. Alltså överanalyserar.
Ser detaljer speciellt nya platter elelr när jag är utråkad, mönster i möbler elelr väggar , räknar gärna prickar elelr ränder om jag har tid.
För att lära mig saker måste jag slå med foten samtidigt som ajg tragglar in något tex historia.
jag har inte månotom röst men vet att jag alltid var högjud som liten och pratade jätte tyst i bilen.
Jag gillar att tillvärka saker och roa mig själv tex med inträssen där ajg söker fackta om djur, men jag gilalr ävne att vara social om ajg hammanr med sådana som ahr lätt att driva framåt. Tex lite mer översociala männiksor eller dom i klassen jag alltid är med. Men blir det tyst tystnar jag och sen har ajg ongest då jag itne vet om jag sak prata eller om vad. Efter en ny situation vill jag vila upp mig hemma med min sambo och gärna göra något jag finner roligt.
Jag är ständigt trött och har problem då jag såver 14 timmar och endå är trött. Har gjort massor med blodprov men dom vet inte vad det är, jag kan inte säga åt mig själv att göra något tex gå upp eller göra läxa utan jag säger til min sambo så säger han till mig.
Jag har alltid ont i kroppen, har massor med sjukdomstillstånd, Är hjärtopererad med medfött hjärtfel, Nyligen opererad för tarmvred magont, huvudvärk sne rygg och massor med annat (har antagligen inte med detta att göra)
Visa av dessa betenden syns bara när ajg är hemma då jag lägger badn på det så mycket jag ka ni sociala samanhang då det känns som om jag inte kommer bli aceperad annars. Räknas endå som en smart person av många men de drar ifrå nmig i det sociala.
Jag är även väldigt ivrig när jag är glad och hatar att vänta.
Jag känner att jag oftast måste förkalra mig inför kritik, hatar kolektivrafik och har fått öva mig i allt detta med hjälp av min sambo.
Det finns mycket jag vil men ajg har svårt aqtt starta upp det tex skolarbeten och likadne och ävnen om det är ett inträsse tappar ajg det lätt och sen mår jag dåligt och måste kämpa för att ta upp det igne. Får även en lätt besatthet utav det. Tex vill ha katt och nu goglar jag massor på det och på bilder och liknande. Jag har jättesvårt att bedömma människor, deras ålder avsikter och om jag kommer komma överens med dem.
Jag är orolig föratt inte få denna utredning då det är så att om jag inte passar innågot på dehär kommer jag hammna som en vanlig deprimerad ungdom igen och det är inget jag årkar med.
Har värkligen förökte anpassa mig men passar inte in och det känns som om jag inte passar in i ett fack här så kommer ingen ta mig på allvar. Då blir jag hemskickad och satt på någon antideprisiv medicinering vilket redan har varit påväg att hända. Jag vet inte vad som är fel på mig eller var jag passar in eftersom att ajg itne är typiskt något alls och det känns läskrigt.
När ajg vart sjuk i tarmvred tog det 3 dagar innan dom fattade det då dom trodde jag var magsjuk och att jag överdrev och jag passade itne in i facket. Så jag vet att jag komemr haka mig fram men jag känner mig så missförståd. vart glad då jag fick veta om utredningen men känner nu lite att allt inte stämmer in och är jätteorolig och lädsen att jag inte ska få hjälp.
Haha, välkommen till min värld, du har skrivit om mig.

Att aldrig riktig bli förstådd är sant, att man ofta får vinkla meningar så att folk förstår.
Och med sarkasm / ironi så håller jag fullständigt med. Det är svårt att förstå.
Och jag hatar otydlighet. När personer inte säger antingen ja eller nej. Jag vill veta.
Har gärna också en "beskyddare" med mig. Måste ara en person jag ser upp till och litar på förstås.
Och ang beröringen så kan det vid AS vara precis tvärtom, att man älskar beröring och inte vet gränser.
Folk med AS är ofta barnsliga och jag har faktiskt lättare att förstå mina katter och "prata" med dem än med människor. Djur älskar mig. Fast jag har ett inre lugn.
När jag är glad eller vill ha något brukar jag jällt säga "Tiii!!" och peka eller studsa eller så.
Och det där med att för att du ska lära dig saker att du slår med foten. Är det som ett tvång. Att du måste göra det. Tvångsbetende är vanligt vid AS.
Och ja, jag sover 10-12 timmar varje natt. Och blir lätt uttröttad om det inte är en sak jag gillar att göra. Har svårt att somna ibland på kvällarna.
Jag har både migrän och magproblem och har haft sedan mellanstadiet. Har ofta ont i ryggen.
Jag håller också ofta igen ute bland folk och "är mig själv" hemma.
Ang din stavning, klockan och gångertabellen så tror jag att du kan ha något som heter Dyslexi och Dyskalkyli. Svårt för bokstäver och siffror.
Och ja, jag tror att du har AS.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Ditt Tiii känner jag värkligen igen när du säger så.. Jag ahr doch kattljud och iiiihhh eller likande. Lite olikaberoende på om ajg är glad elelr vill poentera något. Ett avancerat ljudspråk som bara min samo förstår.
Tack att du skrev att det påminner om AS. Skönt att höra från någon som har det om du förstår.
Dysleksi och Dyskalkeli har varit misstankar om på senrae tid. Det värkar gå i släckten dehär med problem av olika slag. Allt från skolgång till socialt liv.
Jag blir i skolan behandlad som om jag har Dysleksi men jag klarar av en normal skolgång. Dock tar det längre tid och jag blir trött om jag inte kan pausa. Oftast gör jag arbeten hämma då jag kan göra det på mina sätt.
Att slå med foten måste jag inte göra (missförstånd sorry) MEN det är något jag alltid gör när ajg tjatar in information samtidigt som jag enformigt läser det i en viss tackt. Det är nog inte ett tvångsbetende snarare ett specifikt inlärningsbetende. Har gjort ett täst på nätet om AS och ADD mm men det känns alltid som om frågorna är riktade dumt för mig. Tex har du svårt för beröring, Nej jag älskar det. Eller Brukar du snurra händerna? nej men ajg pillr på naglar och snurrar på hår och gör andra skumma grejer.
Nu ska jag skona er ett tag och det var skönt att skriva av sig. Hoppas självkarlt på fler svar.
och HEJ på er alla!
#12 Nä jag tycker inte heller att jag "känner igen mig i böcker och andra texter om AS. Men jag har nog lite dålig självkännedom. Personer runt mig säger att det stämmer in på mig.
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag hade problem med min utredning på så sätt att jag hela tiden blev flyttad bakåt i kön pga min ålder eftersom yngre blev prioriterade. Men efter 2-3 år blev jag förflyttad och då gick utredningen fort.
Jag bodde i södertälje när jag blev satt i kö för utredning på psykiatriska kliniken i södertälje. Men efter 3 månader kunde jag (blev inte förrän efter 6 månader (glömde bort utredningen) sätta mig i hela vårdgarantins kö och hamnade då efter bara 2-3 månader på Mix Medicare i Handen uppe i Stockholm där utredningen gjordes.
Nä, det var aldrig några problem för mig att åberopa vårdgarantin efter 90 dagar i stockholms län.
Tycker det är tråkigt att du har hamnat mellan stolarna.
Du bor i södermanland skriver du. Men du går i Södertälje hos läkare? Förklara mer hur det är du bor och så. På vilket sätt tillhör du två län?
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else
Jag tillhör och bir i södermanlands län men eftersom att ajg går i skolan i södertälje har jag fått tilstånd att gå hoss psykolog där då jag skulle missa en hel dag vid varje besök ananrs.
(Går dit en gång i veckan pluss att jag har vilodagar hemma så min frånvaro skulle ju vara jättehög annars.)
Dom i stockholm kan inte låva mig behandlign på över 7 månader och vill ta till vårdgaranti men stockholms vårdgaranti vägrar ta tag it och i Södermanland räknas inte utredningar in i vårdgaranti (!!!) dessutom tycker dom i ledningen att jag bör träffa en ny behandlare i mitt län men det kommer ju ta lång tid och jag har redna nu problem med all tid som går åt till min hälsa.
Så och dom som sagt att jag bör utredas tycker att jag bör få en utreding snart och dom i mitt län är inte alls lika pigga på det. Men jag har varit på utredningar där inna tex om ajg var utväckligstörd eller nått likadne via skolan och dom värkar inte riktigt veta vad dom pysslade med då. För inte fick jag veta vad dom kom fram till.
En till sak som kansek itne har med det här att göra. Jag lider perjodvis av drömmar i stil med Night-terrors. Jag har alltid mardömamr men några perjoder under de senaste 3 åren har jag hamnat i tillstånd som är mer vakent en såvande.
Känns som om någon drar ner mig i madrassen eller sitter på mig och jag kan inte andas eler röra mig. sist gick det så långt att jag kände hur någon låg bredvid mig och tog på mig och jag kunde inte röra mig, jag lyckades ta mig upp och ut ur såvrummet men då vart det som en lop och jag var tillbaka i sängen ingen. Jag är hysterikt rädd när jag vaknar och har jättesvårt för att vara ensam speciellt när det är mörkt, har alltid varit mörkrädd, men en del av mig är helt säker på att det finns månster under sängen och att jag är förföljd hemma.
Ja denna tråd är min skriva av min tråd värkar det som.
Har läst runt massor på olika sidor och läser fortfarande. Men jag kan inte undgå att känna en viss oro att denna utredning kommer visa sig negativ. Inget dåligt i sej, men jobbigt då det känns som mycket tid går år att bara lida i väntan.
Jag sak förklara varför. För AS eller ADHD som ajg ska utreda krävs/brukar dessa punkter dyka upp.
Förmåga att planera (jag är rätt duktig på det, men jag gör ALLDRIG vad jag tänkt).
Förmåga till problemlösning(jag är duktig på problemlösning vad jag vet, mer lågisk en många omkring mig).
Förmåga att hejda sina (oönskade) handlingar(jag kan hindra allt såvida jag inte är arg, ledsen eller frustrerad. Har svårt att tänka efter berättar gärna massor om mig och ongrar mig efteråt, detta händer ofta).
Anpassningsförmåga(jag har jobbat mycket på det och kan anpassa mig, tyvvär har inte det hjälp då jag endå blivit mobbad)
Jag har inte jättesvårt med spåk
är absolut inte månåtom utna tvärt om och jag är smidig och sprallig.
Jag älskar när tex min kille berättar om när vi träffades gärna en gång i veckan men annars har jag svårt för upprepning speciellt när det gäller mat. Kan inte äta samma mat flera dagar i rad.
Dessa är ju några punkter och inte stämmer jag in bra. Jag ska ju göra utrednignen eftersom att det är en Läkare och en psykolog och en Nevroutredare som vill tästa mig. Men endå jag passar inte alls in på dom tunga punktera på alla sidor.
Vad är det om jag inte har detta, Finns det fler där ute som har dessa deagnoser men som inte passar in på huvudpunkterna? går det?
#21 Såna där drömmar i "vaket tillstånd" brukar jag oxå ha. Det är riktiga mardrömmar som skrämmer skiten ur en rent ut sagt. Såna drömmar har jag haft sen jag var liten och hade inte för så länge sen och då är jag 51 år.
Det kallas nåt speciellt men minns inte vad. Har oxå hört att det kan vara vanligt hos de som har Aspergers
#22 Jag tycker inte att du ska haka upp dig alltför mycket på kriterierna. För det första så har du en utredning på gång. Låt läkarna/psykologerna komma fram till något. För det andra kan du ha någon blanddiagnos som gör att du inte passar in i ett renodlat fack. Men det är, återigen, ett problem för utredarna.
Avvakta utredningen och se vad den visar.
HH
#21 Ja jag funderade lite över dedär. Har kommit fram till att jag inte är vaken,(tror jag) men det känns presis som vakenhet. Pratade med psykologen om det och hon sa att det nog inte var farligt men att det kunde vara nått i stil med Night terrors.
Dom låvade att vi skulle kolla upp det med läkare sen men jag har inte upplevt det mer utan endast min rädsla för mörker.
#22 tack för svaret ja som ni säger är det ju specialisterna som vill utreda så då har dom nog sätt något. Dock svårt att helt sluta tänka på det då man är lätt nervös orolig och nyfiken, samtidigt som man har en mor som absolut inte tror detta stämmer.
Tack för svaren =)
Måste säga att jag känner igen mig i allt du skrev i presen…
Tyvärr är det inte vare dag jag får mina sprallryck, hade det varit så hade jag försökt passat på att städa här hemma *S*
Jag kallar mig själv åldersflexibel, just pga att jag kan vara så barnslig & är omogen för min ålder.
Nu kallar sonen på mig, annars hade jag skriivt mera, men det är nästan som att jag skulle ha skrivit presen, förutom åldern & sambon ^^
Kram
ja jag ska fundera på vad mer som passar in på mig.