I en annan tråd har jag nämnt hur snabbt jag byter ämnen och hur fort jag avverkar olika intressanta saker och associerar vidare. Diskussioner och samtal med och mellan människor med ADHD blir aldrig tråkiga.

Neurotypiska personer är i jämförelse ofta långsamma och inte speciellt fascinerande.

Att vara impulsiv och snabb till handling är en väldigt god egenskap när någon råkar illa ut. Vår personlighetstyp är den sorten som inte överväger riskerna med att gå in och stoppa mobbning, misshandel eller andra otrevliga situationer. Istället sätter vi stopp på det.

Det här är en stor styrka att man inte hinner skrämma upp sig själv så man inte vågar stå upp för vad man tycker som många neurotypiska personer ofta kan göra.

Vår känslighet och stora uppfattningsförmåga gör att vi ofta ser det och dem ingen annan ser. Den som hamnat utanför eller mår dåligt, och som alla neurotypiska bara passerar utan att uppmärksamma, ser vi.

(Detta var några saker jag tänkte på, har ni mer!?)

Förmågan att hyperfokusera som många med Asperger har är en egenskap som lett fram till fantastiska vetenskapliga upptäkter och slutsatser.

Få neurotypiska personer skulle kunna upprätthålla ett intresse för något specifikt ämne tillräckligt länge för att kunna komma så långt som krävs innan genombrottet!

Att jag oftast inte tänker efter innan jag gör saker, det leder ofta till roliga situationer. :)
Idag ledde det till 250 meter vandring i djupsnö upp till mitten av låren.. Skrattade mest hur dum och spontan jag är.
Igår ledde min spontanitet och icke tänkande innan till ett roligt samtal med en person. Skulle alödrig pratat med personen om jag tänkt efter innan, men det blev bra ändå. :)

En annan bra sak med att inte tänka efter innan är att jag alltid säger vad jag tycker, är aldrig falsk.

#3 Det där känner jag igen. Ett exempel var i somras när jag var ute och gick med en kompis, vi gick förbi några gubbar som satt på en bänk, som ropade och sa något till mig, jag började direkt att prata med dem. Till slut var till och med min vän involverad i samtalet och det blev intressant och givande att få ta del av dessa personers (som jag antagligen aldrig skulle ha pratat med i mitt normalt sociala umgänge) tankar. Efteråt sa min vän att han tyckt att det var ganska obehagligt i början men samtidigt riktigt intressant efter ett tag. Utan mitt öppna och impulsiva sätt hade det aldrig hänt och vi hade gått miste om en givande episod.

Jag har ofta lätt att ta kontakt med personer vilket också ger mig mycket bredare perspektiv på livet.

4: Jättepraktiskt att inte tänka innan man handlar alltså. Ibland i alla fall.. :)

Jag tar väldigt sällan kontakt med folk, men tvekar inte att prata med dom som tar kontakt med mig.

En annan sak som är bra med ADHD är att jag har svårt att koncentrera mig på att läsa recept, och gör jag det blir det ändå ofta fel mått och sånt..
Så jag lagar nästan alltid mat på måfå, blir ofta väldigt goda maträtter, trots att jag är kass på att veta vad som passar ihop. Men har kommit på en massa nya maträtter som jag aldrig skulle ätit innan. :)

#5 Inget negativt nu! Glöm inte att allt skall vara positivt här ;o)

Du är knappast kass på att veta vad som passar ihop, i sådana fall hade maträtterna inte blivit goda.

Kreativiteten (fritänkandet) vi med NPF delar gör att vi löser problem på nya utvecklande sätt. Det gäller både matlagning och andra uppgifter.

Haha, vände ju det negativa till positivt.. :)
Såååå svårt att bara skriva positiva saker rakt igenom, ovant liksom.

Nä, jag tycker ju inte att jag är kass på det, det passar ju mina smaklökar, men de är lite annorlunda än andras. :)

Japp, vi är fritänkande. Jag tror starkt på att det finns två saker som driver skapande framåt, krig och de med NPF. :)

Jag är glad ,spontan och ofta full av energi som smittar av sig till vänner och bekanta.

Är en idéspruta rakt igenom, har också ofta fått höra detta genom de chefer jag har haft. Dom ser det väldigt positivt

Dessutom har jag lätt för att vända negativa saker till någon positivt som tex när min väninnas ungar hela tiden skällde på varandra  och hon tyckte det var jobbigt. Dom lär sig iallfall konflikthantering sa jag även om det är på en primitiv nivå nu.

Är fylld av upptäckarlusta, känner igen det som skrevs ovan om att vandra i meterhög snö för det har jag också gjort för att se vart man kommer på andra sidan fältet tex.

Älskar att vandra på nya platser men hatar att vända om för på något sätt kommer man ju runt även om det blir 5 km extra promenad eller att man har vandrat över kalhyggen när man har varit ute i skogen. Och då har jag fått se dom där mysiga platserna och djuren jag aldrig skulle sett annars.

Så kreativ, spontan och glad är jag för det mesta :)

Vill bara tillägga den episoden jag och min bästa väninna som också har ADHD hade i Turkiet förra året.

Vill då tillägga att vi båda är 40!!!!!

Jo vi hade kul i poolen men att bara simma och simma och simma passar oss liksom inte.

Så vi gick iväg och köpte en boll, en sådan där gullig rosa med disneymotiv och så kastade vi gris i vattnet. Som andra ungar och ungdomar gjorde. Men dom i vår ålder bara simmade och simmade och simmade. Men var ganska kul att se att "gubbarna" i vår ålder skrattade med oss och "kärringarna" rynkade på näsan åt vår barnslighet. Men vi brydde oss inte och hade bara kul

Var även i skara sommarland och åkte alla rutchbanor, och åker allt på nöjesfälten är ju skitskoj ju haha

Så min barnslighet i dom sammanhangen ser jag som något positivt gör inte ni ??

#10 Jo, definitivt! Jag har lite svårt att förstå varför folk inte vill leka som vuxna. För mig är det lite ett tecken på uppgivenhet att inte leka. Jag älskar att gunga! Och att brottas med min man, gärna nypa honom så han jagar mig ;o)

Tyvärr gillar inte han det lika mycket, men han är mer lekfull nu som 33åring än han var som 20åring, när vi träffades, tycker jag, så jag har påverkat honom i rätt riktning!

Ha ha Elva så där är både min dotter och jag. Tycker det är så kul att se henne gör så som du beskriver med hennes fastman, ha ha Han är mer och mer med på noterna och älskar att busa upp min dotter. Nä här blir vi nog inte vuxna på det sättet he he

#12 Vad underbart! Jag skulle inte vilja vara på något annat sätt, inte ens för att "passa in" ;o)

#10 Just beskrivningen om hur alla de "vuxna" simmade i längder… GUD va trist…!!! Vem vill bli som dem!

Inte vi iallafall som tur är

Tror att normerna som beskrivs för att vara vuxen är så tråkiga

Min väninna alltså hon som jag var med i Turkiet, var på en fest en gång och eftersom hon hade bilen med sig så var hon spik nykter. Men många trodde att hon druckit eftersom hon vågade vara rolig, busig mm.

Är det så att en del "tråkiga vuxna" måste dricka alkohol och då våga vara barnsliga.

Nä fram med oss som vågar vara det ändå utan alkohol. Jippi

kram till alla goa

Vilket superbra initiativ att starta denna tråd, ElvaHax! Jag slogs faktiskt av samma tanke när jag svarade Casiopeia i hennes tråd, men nu hann du före. ;) Jag tolkade nämligen den tråden som om man skulle utgå ifrån att det vara alla neurotypiska det var "fel" på och inte oss och svarade utifrån det i mitt första svar, men sen upptäckte jag ganska snabbt att övriga inte hade tolkat tråden på samma sätt som jag…

Hur som helst, finns det ganska mkt med min ADHD - och förmodligen även Asperger - som jag uppriktigt sagt är väldigt förtjust i. Jag är udda, ja. Det gör mig speciell och allt annat än tråkig. Jag är kreativ, sprallig, lite smått galen, har barnasinne och humor. Folk brukar uppskatta dessa sidor hos mig och gör de det inte beror det oftast på att de är tråkiga och begränsade av sin Jantelag. Jag har lärt mig att dra fördel av min trippelfiliga motorvägshjärna när jag skriver och på så vis skapa ngt unikt, smått hysteriskt och skarpsinnigt. Dessutom har jag väldigt lätt för att snabbt dra slutsatser - även om jag inte kan redogöra för själva processen dit eftersom jag redan har hunnit glömma bort det. Men när andra fortfarande sitter och klurar, är jag oftast redan klar och kan presentera ett resultat. Jag är allt annat än långsint, har lätt för att få kontakt med andra människor eftersom jag är ganska "minglig" av mig (men aldrig ytlig, snarare genuin och varmhjärtad), är ärlig, intuitiv och rakt på sak. Och så vågar jag kritisera det som är norm och socialt accepterat, då jag ser att en stor del av allmänhetens uppfattningar och beteenden endast är baserade på tradition och vana. Det är inte sällan jag uppmärksammar min omgivning om dubbelmoralen och den bristande logiken i deras handlingar och resonemang. På så vis tvingar jag dem att ifrågasätta sig själva, det samhälle de lever i och att ständigt utvecklas. Så den som lever med mig, kommer aldrig att stagnera. Jag är helt enkelt bra för den framtida mänskligheten!

#15 Du säger "Jag är helt enkelt bra för den framtida mänskligheten."

Tänk om det är så som folk säger att vi blir fler och fler som bär på bokstavshandikapp.Kan det inte helt enkelt vara så att människan håller på att förändras så som allt annat på jorden förändras och en del dör ut.Vi kanske är påverkade av den mer och mer stressade miljön så att en del kopplar bort den och en del blir mer överaktiva.Plus då alla de andra positiva egenskaper som många av oss har.

Bara en tanke………

#16 Oja! Jag har själv lekt med tanken att vi skulle vara nästa steg i evolutionen. Det är faktiskt inte helt omöjligt. Det mga felaktigt tar förgivet när man diskuterar evolution, är att evolution är detsamma som "positiv utveckling", när det snarare innebär förändring utan någon inneboende värdering av egenskaper såsom negativa eller positiva. Den är, helt enkelt. Vissa förändringar är på gott, andra är på ont. Evolution innebär kort och gott förändring och anpassning.

Om man utgår ifrån att det är på det viset, kan det innebära att framtidens människor kan komma att utvecklats ytterligare och har kvar de positiva aspekterna av bokstavskombinationerna och har gjort sig av med de som är mindre fördelaktiga.

Vi får vänta några millennium och diskutera vidare då. ;)

Barnasinnet är härligt o ha i behåll, har jag med. På sonens dagis fick jag en jättefin "komplimang" av en av hans kompisar en gång, hon hörde honom ropa mamma till mig. Då tittade hon förvånat på mig o sa Mamma? Är DU en mamma? Jaa, sa jag, jag är Lokes mamma, visste du inte det? Hon sa nähe, du kan inte va en mamma, du är mycket roligare!

#18 Det är en komplimang som heter duga! Sug åt dig! :)

När jag väl bestämmer mig för att göra något då jäklar blir det ordentligt gjort, inget halvmesande här. Full fräs in i det och sen blir det oftast mycket bra resultat.

Vad kul att så många nappat på denna tråden! Jag tycker vi behöver mycket positivt att uppmuntra oss med när livet ofta blir tungt och man hela tiden möts av normerna ute i "världen", normer som inte alltid behöver vara speciellt bra, utan bara blivit så för att det är format efter majoriteten!

Vi behöver historier som är positiva att identifiera oss med, inte bara identifiera oss med varandras problem.

Kram till er alla!

#21 Jag kan inte annat än instämma!

NPF är inte bara en förbannelse, det kan även vara en gåva.

Apropå att leka. Vi var ute på havsisen i helgen och lekte med barnen. Jag tvingade min man att springa ochdra mig i en pulka, det var askul! Och nyttigt för honom att röra sig med ju!!!

#19 vilken underbar kommentar!! =)

för övrigt en bra tråd =) det borde vara mer såna här positiva trådar!! =)

jag måste säga att jag gillar min impulsiva sida ibland, gör saker som ingen annan skulle göra. går mot strömmen. säger nej när alla andra säger ja. reflekterar över saker som ingen annan tänker på.

#23. Haha. Hoppades ni filmade det också :)

Jag tror att vi kommer även att vara perfekta mormödrar/farmödrar. Hade en morfar som var helt underbar för mig. Och som hade varit jättebusig som barn. Tror att han hade någon typ av NPF om inte annars så starka drag.

Han berikade verkligen mitt liv och jag är säker på att jag kommer att berika mina barnbarns liv.

Jag glömmer aldrig när jag tyst som musen smög omkring för att fiska i en å som ägdes av kommunen där vi bor. Och hur underbart det var att få upp dessa foreller. Och sedan en mormor som stekte dom

Tror säkert att ni också har haft underbara mor/farföräldrar som säkert hittat på massor med bus och hyss med er.

Apropå bus, kan jag ofta känna att jag saknar en buskompis. Någon att hitta på hyss tillsammans med. Jag hade en sådan väninna för några år sedan, men numera har vi ingen kontakt. Vi brukade iaf hitta på små galna upptåg och hade det aldrig tråkigt.

Ja det är skitskoj att busa, jag är så glad att min närmsta väninna har ADHD och att vi är så lika.

Det förgyller ju tillvaron. Jag håller tummarna hårt för dig fiction att din  nya "buskompis" bara plötsligt finns  där.