Jag slarvar alltid med maten och ofta glömmer jag bort att äta men jag har aldrig tack och lov haft problem med anorexi eller bulimi

Jag hade ätstörningar när jag var yngre, och är väl fortfarande överviktig och äter för mycket, men har inget av sjukdomsbilden med ångest och tvång och svältperioder kvar. Det var inget som uppmärksammades och som jag fått någon hjälp för. Däremot läste jag om det på internet igår. Jag ska se om jag hittar det dokumentet. Jag har ännu inte fått medicin så jag vet inte om det hjälper mitt tröstätande/överätande.

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6631

Jag är tyvärr påväg mot anorexi hållet men kämpar för att inte hamna i den så kallade tipvikten inom anorexi för då är jag illa ute. Jag ges ingen medicin och läkarna ger inte någon heller eftersom jag är extremt känslig mot medicinering så det är terapi, terapi och åter terapi som gäller samt stöd från familj.

Jag har haft bulimi, och har starka misstankar om ADHD

Jag var anorektiker under ca 15 års tid… Gick på åtskilliga behandlingar, som snarare stjälpte mig än det motsatta. Vändningen kom när jag behandlades på M.H.E-kliniken i Mora för fem år sedan och sedan dess har jag varit så gott som frisk, med ngt enstaka återfall.

Skrattretande nog, får jag fler kommentarer om att jag är "för smal" nu när jag är frisk, än vad jag fick när jag faktiskt hade ätstörningar.

Jag blev, för övrigt, diagnostiserad med ADHD med Aspergerdrag i somras.

Jag trodde jag var den ända!

Jag har Anorexia och Asperger.

Jag är snart 20år, har haft ätstörnignar i 6år. Gick en dagbehandling på akademiska för ett år sen, men det blev varken bättre eller sämmre.

#5

Har oxå genom erfarenhet erfarit att behandlingar stjälper mer än hjälper (om inte annat så ör ju miljön ej den bästa, en massa ätstörda i en å samma grupp)hade man inte idéer innan så fick man det ju helt klart tillsammans med de andra.

På ett annat forum var det en tjej som blivit bättre i sin bulimi tack vare medicinering med Concerta, nån som har sådana erfarenheter?

#6, nej du är verkligen inte den enda!

Jag hade som liten "problem" med att äta när jag hade tråkigt. Åt väldigt mycket godis varje dag och kakor och liknande om det fanns hemma.

Numera verkar det gå åt andra hållet. Har ADHD och bipolär.

Kan få ågren när jag har käkat tex chips eller godis och jag har bestämt mig för att gå ner i vikt. Men inte alltid. Känner mig som en alkoholist då jag gömmer paket för maken. Jaa jag har nog bulimi och har alltid haft det vid vissa tillfällen.  men ändå kan jag ta en näve godis blää . Behöver hjälp med detta men är först nu som jag med blossande kinder erkänner det för någon

Har stark ADHD troligtvis

#9 Starkt att erkänna det, för det är först när man gör det för sig själv så kan man göra något åt det. Sen beror det ju på omfattningen, som värst kunde jag ej göra något utan tänkte bara på mat mat mat å hur jag skulle kunna göra mig av det…det är inget liv….

Att ha problem med mat är ju inget man gärna skriker ut,jag höll min bulimi hemlig mkt länge, och vissa i min bekantskapskrets vet ej ens om det, å jag kommer nog troligen inte berätta heller. Precis som med vilket missbruk som helst så skäms man…

Har inte ett sunt förhållande till mat. Försöker undvika att fastnai det.

Själv är jag väldigt strikt med vad jag stoppar i munnen. Om det är en ätstörning får andra avgöra. Just nu försöker jag hålla mig till LCHF. Har alltid haft problem med att vara mätt. Jag blev/blir ofta mätt för stunden.

Fast jag har alltid haft perioder som jag har haft det svårt med maten. Den har inte lockat alls, ingen aptit, efter ett tag går det över för att sedan komma tillbaka.

Hahaha, ni skulle se vilka portioner som går ned i magen på mig  när jag har en bra period. Dom kan vara riktigt rejäla.

#10 tack för stödet

Bulimi har ju inte med storleken på portionen att göra, där är jag väldigt liten när det gäller vanlig mat. Men godiset är jag fast i men kämpar på nu som en galning och tror att concertan gör att suget blir mindre och då behöver jag ju inte stoppa fingrarna i halsen. Som tur är.

#13

Nej det har verkligen inte med portionen på tallriken att göra, jag har oxå vart fast i godisträsket (har lite återfall då å då) och även jag hoppas på att concertan sen ska hjälpa mot bulimin….

Jag hade anorexia som började i 16-årsåldern o fortsatte tills att jag fick adhd-diagnosen o Concerta förra året. Var visserligen fysiskt frisk i många år, men det ätstörda tänket o ångesten gick aldrig bort.

Jag fick nog o sökte hjälp mot det igen, men den doktorn beslöt att utreda mig för NPF o nu när jag medicinerar har jag nästan ingen ät-noja kvar alls.

#15

Det låter ju underbart om din ätnoja försvunnit!!! Jag hoppas oxå på att medicinen skall hjälpa, men för mig är det mer att jag äter i tid och otid, för mkt/för lite, har som inga gränser…

hoppas jag inte sa något olämpligt till dig illernettan då jag sa att det inte bara har med portioner att göra

Siem, vilken bra doktor! Han ligger nog i framkant!

Jag skulle nog inte saga att jag har nagon atstorning. Angesten over mat/mitt utseende ar stor och jag undviker att ata i storsta mojliga man, men jag kommer alltid tillbaka till att ata atminstonde brunch och middag. Mina foraldrar har verkligen prantat in regelbundna maltider och vikten av att ata ordentligt stenhart i mitt huvud, och min kropp ar sa van med att ata tre ordentliga mal om dagen pa bestamda tider att jag kraschar varje gang jag forsoker skara ner eller sluta ata. Och sa fort kroppen kraschar, sa kraschar huvudet ocksa och jag "ger upp" da jag inte har orken att sta emot. Sa min kropp har ett alldeles for effektivt forsvars-system for att jag skulle kunna utveckla nagon atstorning. Det skulle kravas att jag laste in mig i en isolerings-cell om jag skulle "lyckas". Det ar liksom inte hungern jag inte kan hantera, utan att kroppen helt enkelt kraschar. Och att spy finns inte pa min varldskarta.

#16 ja, det finns ju chans att den kan hjälpa dig med! ADHD innebär ju även problem med impulsstyrt beteende, o cs-medicinen kan hjälpa till med att reglera det.

För min del har concertan gjort mig "jämnare" överlag. Inte så dramatiska extremer liksom, om du förstår. Antingen eller var det kanske förut, nu är det lättare att hitta mittimellanspåret, o ha lättare att hålla sig där, på alla plan inte bara ätandet o felbilden av kroppen.

Dopaminet som styr hur nöjd man kan känna sig med sig själv, var tydligen stört på mig sen födslen. Sen är det ju annat med signalsystemet i hjärnan som också kan bli hjälpt med Concerta eller annan cs-medicin.

Hoppas på framgång för dig!

#20

Tack! Jag hoppas oxå på framgång med medicinen!