Först vill jag önska dig varmt välkommen hit! Jag själv har Aspergers Syndrom (AS) som ligger inom autismspektrumet och är 29 år. Jag fick min diagnos i höstas.

Det kan vara autism/AS eller något åt autismspektrumhållet.

Eller en ADD/ADHD?+DCD (developmental coordination disorder) diagnos.

Men det kan även vara andra diagnoser. Lite mer fakta vore bra.

Du får gärna utveckla dina första meningar i inlägget med varför du bortförklarade. Vad var det som gjorde att han avvek från det normala "NT" neurotyposka?

Har han svårt att sitta still?

Är han relativit lugn i solan men rastlös hemma?

Var han sen med talet?

Pratar han annorlunda?

Vet han inte riktigt hur han ska skaffa och behålla kompisar?

Är han en dagdrömmare?

Har han specialintressen som han blir helt insnöad på och glömmer bort tid och rum och som han är riktigt klipsk på?

Gillar han att sortera och rada upp saker eller samla på saker?

Får han raseriutbrott utan att du förstår varför?

Har han problem med maten?

Är han långsam?

Att han inte kan klä sig, är det på grund av motorikstörningen eller för att han sätter på sig kläderna i fel ordning?

Har han några svårigheter med att förstå vad folk säger ibland?

Hur menar du?:
"När han glömmer bort att lyssna på andra vuxna tröstar jag honom att han snart ska se att han får nya kompisar att leka med…Kompisarnas föräldrar slutade ringa.."

Lyssnar han inte på tillsägelser eller hur menar du?

Hur menar du att han glömmer bort vad han har lärt sig? Ämnena i skolan eller allt? Och är det alla ämnena i skolan eller är det något särskilt ämne?

Vad är det för saker han gör fel?

Här får man ventilera sig och "skrika" ut sin förtvivlan om man vill. Att vara förälder till ett bokstavsbarn är ingen dans på rosor.

*styrkekram* Och återigen VÄLKOMMEN!

Hej Johanna, tack för ditt fina svar!

Även om jag arbetat på gruppboende och är utbildad usk, med inriktning på autism så är det konstigt att man inte ser vissa saker självklara.

Jag kopierade dina frågeställningar som var toppen och jag fick en lätt rysning för det var så många självklara Ja svar..

Har han svårt att sitta still? JA

Är han relativit lugn i solan men rastlös hemma?JA

Var han sen med talet?JA

Pratar han annorlunda?JA

Vet han inte riktigt hur han ska skaffa och behålla kompisar?Både och

Är han en dagdrömmare?JA

Har han specialintressen som han blir helt insnöad på och glömmer bort tid och rum och som han är riktigt klipsk på?JA väldigt mycket pokimon är det här…

Gillar han att sortera och rada upp saker eller samla på saker?JA han samlar på kort..tusentals

Får han raseriutbrott utan att du förstår varför?JA när det inte går som han tänkt sig, lätta saker

Har han problem med maten?Han gillar inte vissa maträtter för att de gör ljud ifrån sig som vissa flingor..

Är han långsam?JA

Att han inte kan klä sig, är det på grund av motorikstörningen eller för att han sätter på sig kläderna i fel ordning?Min två åring klär på sig snabbare än honom, oftast kommer alla kläder åt fel håll.

Har han några svårigheter med att förstå vad folk säger ibland?Ja han blir sittandes..

…Mvh Linda

Jag skulle tippa på att din pojke kommer att få en autismdiagnos eftersom han var sen i talet. Är han normalbegåvad så är det sena talet det enda som skiljer en Asperger diagnos från en HögFungeradeAutism diagnos. Har han ett begåvningshandikapp så får han en autistiskt syndrom diagnos. Men det låter som att det är en klipsk kille trots allt.

Har du några frågor så är du välkommen att fråga.

Hej och varmt välkommen hit vill jag väl mest säga, tycker BusHanna fått till bra svar.

#3 Men han har inte de typiska AS dragen därför känner jag mig lite kluven.

Jag var bla i Sunne och studerade en särskilld autism utbildning det var visserligen ett par år sedan jag tog min examen och det är svårt när man själv är "drabbad".

OT vad tror ni om läggning/sängdax, det börjar gå bättre och bättre vi tror vi har kommit på att om vi läser en kapitell bok han själv valt så verkar det som han kopplar av, sedan kommer han visserligen på natten till oss men han kissar inte på sig lika ofta nu.

Är detta något någon har någon erfarenhet av?

Tack snälla ni!!!!

Om ni hittat något som fungerar så är det ju underbart. På tal om sömnsvårigheter, snubblade igår över något på nätet om att melatonin kan hjälpa personenr med ADHD att få ordning på sovmönster. Det finns väl receptfritt i usa? Kanske inte så att man ska experimentera själv men det var bara något som slog mig just nu.

Jag har alltid varit strulig vid läggdags och har svårt att komma till ro. På senare år har jag knaprat sömntabletter, men lagt av. Ska få prova ett bolltäcke som ska hjälpa oss att komma till ro och koppla av. Känslan jag får när jag ligger i sängen är hemsk. Jag har problem med att känna. Om jag lägger kuddar runt omkring mig i sängen så att jag känner var min kropp slutar så går det bättre. Och jag måste sova i långärmad pyjamas med långbyxor och strumpor på fötterna för jag hatar känslan av luft på kroppen. Det gäller annars också. Går alltid i långärmat och långbyxor och strumpor. Helst tunga baggyjeans med snodd nertill, som sitter bra uppe, men är vida över benen. Snodd eller nerstoppade i stumporna för att inte känna att man trampar på dem. T-shirt och luvtröja på överkroppen. Inga andra material än bomull kan jag med och absolut inte lappar i kläderna. Jag gillar inte heller plötslig beröring, särskilt inte när jag är inne i någonting intressant och särskilt inte av främmande människor.

Jo att personer med autismspektrum tillstånd går sin egen väg vet jag om. Kan bara referera till mig själv. Andras förslag får inte komma plötsligt, då får jag mindre utbrott och vägrar dem. Ska andra komma med förslag så måste det vara förberett så att jag har en chans att förbereda mig inför förändringen. Mina egna impulsiva förslag går hur bara som helst att genomföra. Jag kan få för mig att sticka ut och vansinnesåka inlines mitt i natten i 1 mil eller om jag är sen till något så ger jag mig fan på att hinna. Härom veckan cyklade jag en strecka på 7 minuter som normalt tar 15 min med cykel. Vi kan bara vi vill och ingen kan någonsin tvinga oss till någonting, tyvärr. Inte ens saker som jag älskar. Som att gå på bio eller åka till badhuset. Det kan jag totalvägra bara för att det är någon annan som gett förslaget. Ge mig förberedelse på en dag så har jag tid att smälta det.

Förändringar är autistens största plåga. Förberedelser är A och O.

Att han kissar på sig är vanligt bland autistiska barn. De blir oftast sent pottränade. Ett kan vara att han inte vet att alla toaletter är samma sak. Vårt detaljseende gör att ingenting ser nästan exakt likadant ut och då kan det omöjligt vara samma sak. Han blir lärd att gå på era toaletter hemma, men förstår inte att toaletten i skolan är till för honom. Han har ju sin hemma. Där kissar han. Sedan kan det vara det här med känsel som är väldigt väldigt vanligt. Att inte känna att man behöver gå förrän det är försent och antingen kommer allt i byxorna eller några droppar. Detta beror på enkelspårigheten som finns. Bara en sak i taget fungerar. Att göra en sak i taget. Vi blir så inne så vi glömmer bort allt. Det blir som du beskriver bättre med åldern och pojkar har svårare att hålla sig än flickor. Generellt.

Autistiska barn är ytterst enkelspåriga och är rutinbundna, har de inga rutiner, ett schema eller så blir vi rastlösa. Därför älskade jag skolans schema just därför att jag visste vad jag skulle göra mellan 8-14 varje dag. Men jag skulle ha behövt ett schema hemma också som man förbereder.

Pictogrambilder är en sorts kommunikationsbilder som används vid autism för att förtydliga. Allt har en symbol och det är bra ifall saker inte ser exakt likadana ut, som en toalett tillexempel. Pictogram bilden av en toalett ser alltid likadan ut.

Teckenstöd http://www.orebro.se/2954.html är också ett sätt att förtydliga vad man vill ha sagt. Man använder teckenspråkstecken tillsammans med det talade stråket. Så man tecknar varje ord som man säger. När jag gjorde utredningen fick jag långt över medel på logikdelen och detaljseendet men lägre (dock inom det normala) på språkförståelse.

Nu min fråga: På vilket sätt har han inte de typiska AS dragen?

#7

Jag tror oxå att detta med kissandet har att göra med att han glömmer bort att han behöver gå på toa, att han är så inne i något annat.

Det är kul att du nämnder teckenkomunikation då jag pluggade det när barnen var små så gjorde jag faktist vissa tecken med dem eftersom han var sen med språket.

jag har tänkt på pictogram bilder men gillar inte de gamla bilderna utan har tänkt mer på att köra stödbilder från kameran.

Men han är ganska duktig på att så länge det går med rutin göra saker så jag vet inte om det blir överflödigt.

På jobbet körde vi med boxar med vissa med AS och pekade på vilka saker de redan gjort och plockade undan, men han är högfungerande så det tycker jag inte behövs.

Det är svårt att säga riktigt vad som är "fel" eftersom många saker är han väldigt duktig på.

De typiska AS dragen tycker jag inte att han har eftersom han är bra på ironi, socials sett omtyckt blir bara väldigt intensiv ibland med vissa barn.

Nu när jag läst på mer om ADD så tycker jag att det verkar som en bra förklaring.

Med kanske drag åt AS.

Sedan har många med AS ett speciellt rörelsemönster jag inte tycker att han har.

Däremot har han svårt med direkt ögonkontakt, tittar sällan in i kameran osv.

tack gode gud för människor som er där man kan få ställa frågor utan att bli dömd eller klant förklarad för att nu helt plötsligt att jag börjar erkänna för mig själv fast änn jag borde "vara proffs"….

Många kramar till er!!!

Här är en länk till en artikel om AS som finns här på forumet under artiklar:

http://bokstavsfolk.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=ee3143f6-0795-4b3f-a265-083d6e0c0617&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup

Och en artikel om ADHD

http://bokstavsfolk.ifokus.se/Articles/Read.aspx?ArticleId=b5905878-4dc4-4936-aa49-1dea3676df2b&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ArticleGroup

Skillnaden mellan ADD och ADHD är hyperaktiviteten.

Tack!!!

Jag läste den förut den är välldigt bra.

I dag hände det något märkligt..Jag frågade varför han inte ätit lunchen (här i USA MÅSTE MAN PACKA MED LUNCH)

Han svarade att han kunde inte öppna dragkedjan…Vi har samma lilla väska varje dag men denna dag hade vi stängt dragkedjan åt andra hållet…Stackars unge..han fick gå hungrig..

Då undrade jag:Varför frågade du då ingen?

-Jag vet inte svarade han…

Är detta något som ni varit med om?

Det har hänt sånna saker förut men jag trott att han är lat/slarvig…

Nu slog det mig att han kanske inte visste att det var samma kylbag?

Sedan hände nått mer konstigt..

Han sa HEJDÅ jätte högt när jag skulle slänga soporna bara ute i garaget, jag sa: Men gubben jag ska inte någon stanns.

-Man ska säga HEJDÅ när man går.

-Jag det är ju bra svarade jag då sa han HEJDÅ igen, men jag sa ju att jag inte ska någon stanns svarade jag.

Då säger han ja men du går ju…

hmmmmm undrar om han bara testar mig…?!

Linda. Tänk på att det här är ett öppet forum, vem som helst i hela världen kan se de du skriver och lägger upp här. Be någon av värdarna eller medarbetarna på BiF att ge dig tillgång till "Kuddrummet" nu när du lägger ut bild och allt på din son.

Eftersom du bor i USA så har du stor chans att få hjälp, då de ligger mycket längre fram när det gäller neuropsykiatri än vad den svenska sjukvården gör.

#12 Just denna bild är tagen för ett par år sedan, du har iof rätt men jag har även lagt ut bilder på min son på bla barn och i mitt fotoalbum.

Kanske i fel samanhang att lägga ut en bild men jag gjorde det i en hyllning till honom för att han är så söt.

Dessutom vet jag inte om det är något "fult" med att vara lite annorlunda…så var är ig skillnaden att lägga ut en bild i denna tråd eller i en tråd på tex barn?

Men jo nu när jag tänker efter kanske det blev lite fel.

Mvh Linda

Ps Du skriver att USA ligger före ….Vet du jag vet faktist inte om jag kan hålla med i all uppfattning eftersom Europa är väldigt framåt och duktiga när det gäller funktions hinder.

Nu har vi tur att vi bor där vi bor (I Boston) och har tillgång till bra resurser men skulle vi bo i en stat som inte hade det hade jag önskat att jag bott i Sverige.

Fast vad jag menar är; Vill din son om  flera år att bilden och texten ska finnas här? Jag säger inte att det är något som är fult eller ska döljas. Det handlar om att du tar beslut för din son som han kanske inte kommer uppskatta om några år. Jag tycker att det är fel att lägga ut bilder på barn överhuvudtaget på öppna forum, det är en sak med lösenordsskyddade fotoalbum och liknande. Där kan man själv bestämma vilka som ska se bilderna, fast även där finns det många gånger säkerhetshål. Detta är skrivet i all välmening.