Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettverklighetsberättelser
Läst 3256 ggr
NaimaG
0

Orkar inte längre...

Sedan den dagen polisen bröt sig in i mitt hus och körde mig till akuten har samtliga grannar tagit avstånd från mig och rycktet har nu nått mig om att jag är kriminel och blivit arresterad fast det inte var utav den anledningen polisen kom utan för att jag fick ett raseriutbrott som gick överstyr, därav också min inläggning på tvångsvården.

Grannen bredvid mig som vi tidigare pratat lite med hyser skam så snart de ser mig lika så gör alla andra grannar runtomkring utom två av mina vänner som själva har AS och vet hur det kan vara.

I detta område är jag inget annat än en odåga, en idiot, djurplågare och nu också kriminel och då till saken, ingen och nu menar jag också ingen (utom mina två vänner) känner mig i detta område utan dem går på vad dem ser.

Jag har bott i detta område i 3 år och aldrig lärt känna någon. Från första början blev jag hatad som ny i området, sedan blev jag klassad som problemfall när jag tvingades anmäla dåvarande granne som bodde bredvid mig för deras festar var och varannan dag med skyhög volym. De blev vräkta efter 1,5 år, flyttade och efter 6 månader hade lugnet lagt sig och grannarna accepterade mig. Sedan skaffade vi Ludde, våran underbara hund och då dök ryktet upp om att han är aggressiv trots att han inte är det, det ryktet håller i sig till och från och kan avta ibland men också komma tillbaka. Nu har också rycktet om att jag skulle vara kriminel satt igång sedan 2 månader tillbaka.

Under dessa 3 år har jag inte lärt käna en enda jäkel i detta område och valt att inte göra det. Det finns ingen som helst respekt för handikappade i detta område, nu vet de ju inte om att jag har mentala funktionshinder och skulle de veta det så skulle de spridda något dåligt rykte om det istället.

I början som vi flyttade hit så kasstade dem sten på vårat fönster, skicka smällare upp på balkongen, sparka på våran dörr. Givetvis blev allt anmält, kvartersvärden inkallad och även ordförande från föreningen kom hit. Sedan dess har inget sådant hänt.

Jag vet inte vad jag skall göra och jag vet inte äns vad jag har gjort mot alla grannar. Flytta är heller inget alternativ dels för hunden men också för jag trivs i området men inte med en del personer och det är drygt 6 familjer i min närhet som är helt borta i huvudet och kör med detta rykte, inte bara i detta område men även bort mot grannområdena ja snart lär väll hela jävla Umeå tro sig veta något.

Jag orkar snart inte längre, varför just jag? Min man är de hur snälla som helst mot och hatar honom inte på något sätt men mig. Jag är någon jävla slagpåse i deras ögon och det är ju svårt att inte ta åt sig specielt inte när två av familjerna bor på andra sidan trottoaren och står och råglor på mig varje gång jag går ut eller kommer hem.

Vad fasen gör man…

[aspie]
0
#1

Känner igen mig mycket i det du skriver som t.ex att jag inte känner mina granner eller har skapat några kontakter. Däremot snackas det mkt skit och saker sägs som inte stämmer. Vad man ska göra åt det vet jag tyvärr inte.

Själv biter jag ihop, tittar ner i marken när jag möter folk. Brukar tänka att "Ni känner mig inte, ni vet inte ett skit så håll käften"

Önskar jag bodde på landet och fick vara ifred.

Minns att detta var svårare då jag var yngre. Har väl lärt mig att leva med det bättre nu även om det är mycket svårt förtfarnade. Ibland har jag bara lust att ge upp allt. Det är svårt att känna sig hatad när man bara vill alla andra väl.

Tyvärr kan jag även känna mig hatad här och på andra forum. Vet dock inte vad jag gör för fel och det är frustrerande.'

Har många gånger funderat på att lägga ner allt men jag har djur och människor som behöver mig.

Hoppas någon annan kan ge dig ett bättre svar.

Kram

NaimaG
0
#2

#1 Ja detta är inte första stället heller utan det har varit så här vart jag än bott i hela mitt liv.

helisa
0
#3

Ja, vad säger man, ett alternativ kan faktiskt vara att gå ut offentligt med din situation, ring tidningen så dom kommer o gör ett repotage om dig o din diagnos o ditt liv. Eller kanske radio. Skrattande

Stå på dig bara, ge inte upp

[aspie]
0
#4

#2 Precis, problemen flyttar ju inte på sig bara för att man flyttar tyvärr. Förstår din frustration och önskar jag kunde hjälpa dig. För min del så var det en välsignelse att få veta jag har AS. Då äntligen förstod jag vad som varit fel hela livet.

NaimaG
0
#5

#3 Stressmoment nr 1.

#4 Jag vet ju mina problem redan dvs AS & ADHD men det är just grannarnas hackande och antagande jag absolut inte orkar med.

[aspie]
0
#6

#5 Förstod att du menade det. Jag menade bara att det var skönt för mig att veta varför allt blev så fel när jag fick min diagnos. Dock tycker jag fortfarande inte att jag gör nåt fel så det måste väl bero på att jag helt enkelt är annorlunda och det accepteras inte

Vem f-n orkar med grannars hackande och antagande? Inte jag och inte du men vad man ska göra åt det vet jag inte

HannaM
0
#7

Men, hur ska dom kunna veta att du inte blev arresterad när polisen hämtade dig om du inte berättar det? Det är fult att gå och säga saker och anta bakom ryggen men människor som inte varit i kontakt med psykiatrin vet oftast inte om att det är polisen som hämtar en när man hamnar i okontrollerbara situationer. I deras värld blir man enbart hämtad av polisen om man gjort något brottsligt.

Det övriga är bara.. korkade människor. Att hitta på att någon är djurplågare eller stå och glo när någon går ut och in ur sitt hus är något som mindre vetande människor med för lite att göra ägnar sig åt och jag är förbannat trött på dom.

NaimaG
0
#8

#7 Jag har berättat det för grannen bredvid dvs att jag har funktionshinder men för det första så vet dem inte vad funktionshinder och handikapp är och specielt inte vad Aspergers syndrom är och jag kan då inte säga det på arabiska så dem förstår.

Grannen längre bort är en problemfamilj och konstant ipumpad alkohol, bara deras 12 åriga son dricker sig stupfull och röker. Grannarna på andra sidan trottoaren är sådana personer som tror sig vara miljonärer bara för at de bor i ett trevånings radhus istället får två våningar som vi har. De spelar oerhört fisförnäma gentemot andra.  Det är dem plus en familj till varav deras hund anfallit min som kör med detta med att jag är kriminel, min hund är aggressiv osv. Djurplågare ryktet startades från en annan som inte känner mig men påstår sig göra.

HannaM
0
#9

#8 Men även om du säger att du har ett funktionshinder så förstår inte folk som inte har den kontakten med psykiatrin att man kan bli hämtad av polis när man mår dåligt. För dom som inte har vetskapen om att det är så det går till så finns det bara en koppling mellan poliser och folk, man blir hämtad om man gjort något brottsligt. Även om du har sagt att du har Asperger, handikapp, funktionshinder eller något sådant så är det inte alls säkert att dom kan göra kopplingen mellan det och polisen och förstå att du mådde dåligt när du blev hämtad.

Nu är det ju inte enda grejen dom håller på med så dom verkar ju inte vara som dom ska och prata en jäkla massa skit men just gällande polishämtningen så kan jag se hur det har uppstått och förstå varför. "Vanligt" friskt folk har helt enkelt inte kunskapen vi har.

timmelin
0
#10

Fy skäms grannar!!!!!

Stå på dig. Och du skit i dom. Hann inte med att läsa tidigare inlägg. Men är dom rent ut sagt elaka grannarna på ett verbalt eller fysiskt sätt eller bara elaka genom att dom nonchalerar dig.

Ska läsa nogrannare när jag har mer tid. Men spontant så finns dessa jäkla människor överallt.

Som är rädda, iaktagande, konstiga jag vet. Då menar jag inte dig utan grannarna.

NaimaG
0
#11

#10 Det har väll hänt att jag fått ord så som h*ra och andra glåpord riktad mot mig utav grannarna vilket också har gått till öronen på kvartersvärden som blev rosenrasande på grannarna och allt detta startade Day One när vi flyttade hit. Vi har även fått snus och hundskit kastat på rutan men det var utav tidigare grannar som bodde bredvid oss som är vräkta sedan 2 år tillbaka. Min man varken säger eller gör de något mot utan det är just mig de har problem med att acceptera, min man får gärna bo här men jag ska tydligen bort. Vi har till och med en kvinna i detta område som tycks ha fattat tycke för min man och ligger ofta på gräsmattan ute eller sitter på bänken i bara bikini och tilläggas ska då att (inte för att vara elak men det är ingen trevlig syn) kvinnan väger runt 150-180kg, ingen vacker syn i bikini direkt.

timmelin
0
#12

Haha nä verkligen ingen vacker syn :)

Fy fan kan jag bara säga, hur kan dessa äckliga "svin" till grannar bete sig så. Och dom ska vara vuxna och bete sig normalt.

En fråga är dessa grannar helt vanliga familjer eller lever dom efter egna regler totalt i samhället?

Jag vet att man vill vara stolt och bo kvar och inte låta dom vinna, men frågan är om det är värt det för din egna hälsa gumman.  Finns det ingen annan möjlighet för er, du måste tänka på din hälsa. Och på den vacka och sköna person du verkar vara. 

Sådana som dina grannar är får mig att må illa!!!!!

En fråga bara, bor du i en sådan stor stad att  genom att flytta så slipper du dom, eller i en mindre där du riskerar samma äckliga beteende även genom flytt till annan plats?

NaimaG
0
#13

#12 Det är helt vanliga familjer dvs svensson svensson sådana. Jag bor i umeå så det är en stor stad men om vi flyttar måste jag sälja hunden och det gör jag bara inte. Så som vi bor nu är ett två våningsradhus och min hund klarar inte av att bo i en helt vanlig lägenhet och få tag på ett annat radhus i en storstad är hur svårt som helst.