Morden på de två barnen
Skrämmande läsning. Vi med Aspergers syndrom börjar väl snart råka illa ut om det framkommer mer sånt här
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.2025778-erkanner-mord-pa-syskonen
Hmm.. Finns det mördare som INTE är psykiskt sjuka? , alltså som är helt "friska" eller vad man ska kalla det.. Helt enkelt någon som inte har någon diagnos, och som inte skulle fått någon om personen gick en utredning.
(Menar inte att AS är en psykisk sjukdom., för det är det väl inte eller?)
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
Jag ser det inte som något negativt att det kommer ut att pojken ifråga har Aspergers syndrom. Det negativa ligger snarare i den bristande journalistiken; det faktum att det inte problematiseras kring samhällets - i alltför hög utsträckning icke-existerande - insatser vid NPF. Artikeln blir således ytterligare ett exempel på dålig journalistik.
Man får väl anse att jag är insatt i ämnet, eftersom jag trots allt har studerat journalistik på högskolenivå. Min erfarenhet är att det hantverk som man förväntas tillgodogöra sig på dessa utbildningar, banar vägen för dylika artiklar. Som journalist har du åtskilliga faktorer att ta hänsyn till när du skriver en text - allt ifrån upplägg till ett begränsat antal nedslag (bokstäver i tryck). Artikeln måste vara kortfattad, informativ och intresseväckande. Gärna tillspetsad, för att det skall sälja. I de flesta fall, saknar journalisterna både kunskap i de ämnen de skriver om och tillräckligt med engagemang och tid för att gå på djupet. Väldigt mkt bäddar för att artiklarna blir just som den du länkade till.
Personligen anser jag dock att man som journalist har ett ansvar gentemot sina läsare och gentemot hantverket som sådant. Egentligen ser jag inget motstridigt i att skriva en journalistisk text och att anta ett fågelperspektiv (analytiskt ovanifrånperspektiv). Min erfarenhet är dock att alltför mga inbillar sig att saklighet är detsamma som att endast rapportera fakta utan någon som helst kommentar. Det är här det blir fel, anser jag.
Min önskan är att journalistutbildningarna fick ett annat fokus.

Tycker det här är ett rätt vanligt förekommande "problem", att massmedia slår på stort om personen som begått ett brott har en psykiatrisk diagnos bakom sig.
Men sanningen är, skulle alla brottslingar bedömas lida av allvarliga psykiatriska sjukdomar skulle vi inte ha några fängelser, däremot en hel uppsjö rättpsykiatriska kliniker.
Massmedia är oerhört duktiga på att spä på det här ryktet att har man psykisk ohälsa är man "farlig" eller "konstig".
// David
Ett hem utan katt är bara ett hus...

Hörde att dom diskuterat detta i agenda tror jag det var. Det vr en psykiater el psykolog som underströk att de flesta med AS faktiskt inte skulle göra en fluga förnär.
Sen tror jag inte så många tidningar skrivit om att han skulle ha AS, det är ju bra iaf att dom fäster sig vid något annat för som sagt är det ju inte AS som får människor att mörda..
* ~* Ha en bra dag *~*
Allvarligt talat. Så tycker jag personligen att föräldrarna till pojken och andra vuxna runt omkring honom har en stor del i att han mördade sin styvfar och sina halvsyskon. Iallafall om man läser det som stod i media.
Att denna kille fick kämpa, jobba och slita i hemmet. Men att hans syskon undslapp det.!!!!! Och att det alltid varit så.
Jag fick en rysning och tänkte på tex böckerna om pojken som kallades det.
Synd om syskonen, ja. Men om mamman och pappan, tveksamt. Om denna journalistiska artikel stämmer som jag läste.
Byt ut "mördaren hade Aspergers syndrom" mot "mördaren var zigenare" eller "mördaren var homosexuell" eller Mördaren var invandrare" eller liknande, så inser man tydligare varför vi har lagar mot "hets mot folkgrupp". I ett sånt här nyhetsläge är publiken extra lyhörd för lättköpta förklaringar till varför mördaren mördade. Att han hade Aspergers syndrom framstår då just som en välkommen förklaring till saken. Och det misskrediterar givetvis hela Asperger-kåren på ett troligen irreversibelt sätt.

Jag kan se detta att medierna drar upp detta gång på gång från två håll. Visst är det fruktansvärt om folk ska gå runt och vara rädda för folk med diagnoser. Men samtidigt kan det kanske hjälpa staten att få upp ögonen för att psykvården i det här landet är mer eller mindre kasst. Folk får inte hjälp förrän det är för sent.
De enda jag känner som tycker att de blivit hjälpta av psykvården är sådana som troligen skulle klarat sig bra bara genom att ha en bästa vän att dela tankar med. De skulle aldrig från början kunna skadat nån.
#11
Har du själv aspergerdiagnos?

#12 Nej, men några i min närmaste krets.
#13
Men anser du då, Fidelia, att aspergare generellt borde psykvårdas (på ett bra sätt, tycks du då mena)?

#14 Har man Asberger är det väl i första hand inte psykvård man behöver, i mitt inlägg skrev jag diagnoser. Men det finns andra diagnoser där det behövs. Däremot finns stort behov av annat stöd genom hela uppväxten om man har Aspberger. Det finns inte idag i den omfattningen som behövs. Fångar man upp alla med någon form av problematik i tid så behöver inte saker hända pga problematiken. Då blir hela debatten om, - att den hade det eller det och därför hände detta, helt onödig.
Nej, inte vad jag vet iaf!
Det var en bra artikel. Tack Hanna
Mycket bra hanna.
Verkligen!
Tack, HannaM!
