Alltså.. om ärftligheten är så hög kan det inte ta lång tid innan normen är att vara som vi är? Speciellt inte om man räknar in alla fall där det inte kommer från föräldrar eller släkt.

Det gäller inte bara ADHD utan också Aspergers syndrome, dock brukar Aspergers syndrome i normala fall vara ärftligt i vartannat led tyvärr är det ärftligt i varje led hos mig. Min far är inte diagnostiserad men det skriker Aspergers syndrom om honom, min mor är diagnostiserad med ADHD, jag har båda.

Vet inte om jag fattar! ;o

Jag har fattat det som att av de som har ADHD så har åttio procent "ärvt det"  av förälder.

Jag fick veta på en föreläsning att ärftligheten av ADHD låg på ca 80% och av Aspergers ca 90%. Vet inte varifrån de fått siffrorna men det låter troligt tycker jag

Frågan är väl om det är en dominant eller recessiv gen?

Har de hittat vilken gen det är som ger ADHD? Eller kanske inte ens forskas på det..

Det måste vara som lottamaria säger, att av alla som har ADHD har 80% ärvt det och resten har fått det av någon annan anledning. Annars skulle ärftligheten aldrig kunna vara mer än 50%.

Men vad är ADHD då egentligen?

Är det en genetisk avvikelse?

Eller är det bara symptom?

För är det en genetisk avvikelse så bör ju alla ha fått det i arv, eller har det muterat fram?
Eller om det är en genetisk avvikelse, är det en speciell kombination av gener som ger ADHD, så det behöver inte finnas i släkten, men om två stycken med en variation av gen skaffar barn så får barnet ADHD även fast det inte finns i släkten?

Eller är det symptom på andra saker?
Så att ADHD är typ som gul hy vid gulsot, att den gula hyn beror på något annat. Alltså att ADHD kan ha olika orsaker i grunden, att det är symptom på flera olika genetiska orsaker. För feber kan man ju få av olika orsaker, infektion, virus och annat. Så feber är ett symptom på annat.. Om nån förstår vad jag menar.

För får bara 80% av alla ADHD'are det ifrån arv, så känns det ju som att ADHD egentligen bara är symptom på olika saker. För vore det en genetisk avvikelse borde väl alla ha fått det ifrån arv? Om jag inte är helt ute och cyklar..

Min koncentratuon var nog någon annanstans under genetiklektionerna i skolan för jag är kass på genetik, men det vore ju kul om nån annan var bättre och hade nån teori eller till och med visste. :)

En ny tankenöt! Får nästan klura lite på den…

Enligt Russell Barkley är det ungefär 50% risk att ens barn får ADHD om man har det själv. Däremot har c:a 80% av de som har ADHD fått det i arv rent genetsiak, de andra har fått det via miljöpåverkan (sprit, droger, bly…) eller okänd orsak.

De har ringat in omkring 20 gener som är inblandade i ADHD-problematik. 4 av de tydligaste generna är gener som styr dopaminåterupptaget i hjärnan. Andra styr tillväxt av olika delar i hjärnan och de allra flesta vet man inte riktigt vad de styr. Rent generellt har man ju förstått att de flesta gener har fler än en funktion och att reaktioner i kroppen och från miljön stänger av och sätter på olika funktioner hos genen.

När  vi var på utredning så sa läkaren också att i 80% av fallen så är det arv från pappan. Detta vet jag inte riktigt om jag tror på, kan ju bero på att många fler män har diagnos och för kvinnorna så är det oftare "dolt"?

#10: Jätteintressant, tack. :)

Men om andra har fått det genom miljöpåverkan, har de då generna från början till att få ADHD och de generna "aktiveras", eller får de bara samma symptom som ADHD ger, fast det i grunden inte är samma typ av ADHD som man får genom arv? Rent fysiskt alltså, för symptomen kan ju vara desamma.

Är det då skillnad på behandlingen, medicinskt alltså, av genetisk ADHD respektive miljöpåverkad ADHD?
För jag har fått för mig att för en del med ADHD fungerar inte centralstimulerande lika bra som för andra med ADHD, kan då grundorsaken till ADHD'n vara orsaken till att det fungerar för vissa men inte för andra?
Eller att en sån medicin som Strattera, som jag förstått inte är centralstimulerande, fungerar för vissa och vissa inte..

Och har man fått ADHD utan miljöpåverkan, då måste ju ADHD'n ha uppkommit senare i livet, klassar man det som ADHD då, eller som nåt annat? För man måste väl haft problem även o barndomen för att få diasgnosen? Att det ska visas att man haft problemen hela livet?

Tycker sånt här är så spännande, har tusen funderingar.. :)

Nu är jag ju inte insatt i ADHD på det sättet, då jag själv har AS. Så nu tänker jag väl mer i banor gällande AS, som säkert kan knuffas in på ADHD-biten också.

Att det skulle hoppa över vartannat led tvivlar jag på, då jag märker AS/annan NPF på båda mina föräldrar samt min mormor, och min ena bror. Den andra brodern skulle säkert kunna gå in på ADD om man skulle utreda honom.

Och npf's lär väl ändå vara dominant gen (om det nu är en gen så, så att säga), om bara en förälder har men kan överföra? Annars ska ju båda ha det, eller att en har och den andra har anlag?

Om vi går till biologiboken jag läste för något år sedan i skolan…
Vit blomma 100% + vit blomma 100% = 4 vita blomma 100%.
Vit blomma 100% + vit blomma 50% ('defekt gen') = 3 vita, 1 lila.
Lila blomma 25% + vit blomma 50% = 3 lila, 1 vit.
…. Jag misstänker att ni förstår vad jag är inne på.
Och jag hoppas att jag räknade rätt med procentantal, typ.

Alltså, det är inte en gen på eller av 100%. ADHD är en spektrum-diagnos som kan vara svårare och lättare. Man kan t ex i genomsnitt se att barn med ADHD har mindre utvecklade och aktiva områden i hjärnan än vad en kontrollgrupp har. Man kan också se att dessa barns föräldrar också har det men inte på alla kritiska ställen och framför allt inte i cerebellum. Nu är detta alltså i genomsnitt. Man kan inte skanna någons hjärna och se om de har NPF eller inte. Många gener verkar styra hur olika delar av hjärnan fngerar så det är ett komplext system. T ex finns ju de med uttalad hyperaktivitet men mindre glömska, eller de med svårigheter att planera med inga svårigheter i sociala sammanhang, etc. Kan ju mycket väl bero på vilka delar av hjärnan som funkar optimalt och inte.

Förvärvad ADHD som det ju heter, beror på (vad de vet ännu så länge) giftpåverkan (rökning, alkohol…) under fostertiden i kombination med en genetisk svaghet för just den förgiftningen. Dvs utan giftpåverkan hade barnet blivit NT. Dessa fall verkar vara svårare att påverka med medicin, eftersom, kan man anta, de delar i hjärnan man vill påverka inte bara är mindre eller slöare, utan skadade, ärriga och missbildade. Men jag minns inte vad han redogjorde för i föredraget, men något annat fungerade bättre för dem.

Det verkar inte vara mer nedärvt på fädernet, dock tenderar fäder att vara disgnosticerade. Intressant är dock att många fler pojkar växer upp och "ur" adhd'n än kvinnor, som ofta har sina problem kvar. Kan bero på att killar oftare har överaktivitet (som rent biologiskt växer bort till en del) medans tjejer har mer av glömska och koncentrationssvårigheter så att bara de mest uttalade märks och får diagnos. Eller så har kvinnor mycket mer att organisera och rodda ju äldre de blir medans killars liv kanske blir lättare. Dessa är ju också amerikanska undersökningar och de har ju ofta striktare könsroller än vi har.

#14: Nu förstår jag mer, tack! :)

men då kommer ju typ alla ha ADHD eller typ AS inom en viss framtid? så igentligen är de 'normalt' å kanske därför många påstår att de e en påhittad 'inne' diagnos?

#12 Oavsett varför man har ADHD så får man det tidigt. När det gäller miljöpåverkan så är det sådant som sker under tiden man ligger i sin mammas mage, dvs om hon dricker eller missbrukar alkohol eller vart utsatt för andra gifter. Någonstans har jag läst att syrebrist vid förlossningen också kan orsaka liknande symptom. Det är alltså i vilket fall inget som uppkommer senare i livet. För att man skall få lov att ge diagnoserna så skall symptomen funnits från början, det gås ofta igenom hur man var som litet barn.

Hur utredningen går till vad gäller ärftlighet skulle jag gärna vilja veta. Jag tror vi är många med diagnos som kan berätta om föräldrar, mor-/farföräldrar med samma problem, även om väldigt få har diagnos i deras generation.

Sedan tror jag att det betydligt hårdare/mer stressade klimatet vi lever i idag gör att symptomen blir värre, så det kan se ut som att min ADHD är värre än min pappas odiagnosticerade, eller min farfars odiagnosticerade Asperger.

Min pappa har lyckats kanalisera sin rastlöshet/energi/höga ativitetsgrad genom att alltid ha projekt på gång, bygger just nu sitt tredje hus, i stort sett själv och med min bror, han har fem båtar som han håller på med och diverse annat. (Han har dessutom haft tur och har en fru som är fullständigt NT och sköter allt tråkigt rutinarbete dvs hushållsarb)

För min del beror problemen inte enbart på min problematik vad gäller ADHDn utan på pressen att jag skall samordna allt som andra människor klarar. Jag fixar det ju inte och då kommer ångesten och det är ångesten som knäcker mig.

Hade jag kunnat acceptera mig själv med de kognitiva svagheter jag har tror jag att jaghade mått bättre. Tyvärr vill man passa in i samhället, önskar jag hade haft så stark självkänsla att jag orkat vara jag poch stå för den snurriga person jag är som sällan har ordning på livet, hemmet och hjärnan…

Tror att det med 80% ärftlighet inte riktigt stämmer,eftersom diagnosen är ganska ny. Det kan mycket väl vara att ett barn fått ADHD på grund av att mamman druckit eller rökt under en graviditet,men det kan lika gärna vara så att mamman oxå hade ADHD utan att någon visste om det.

Kanske det funnits lite olika slags nerv-problem långt tillbaka i en släkt om man ser tillbaka som skulle kunnat vara ADHD, fast ingen blivit utredda för det eller fått andra diagnoser. Det var nog inget man pratade om eller sökte hjälp för heller förr i första taget ,så mycket kom nog aldrig fram. Det behöver ju inte heller alltid vara så att alla med ADHD måste ha problem,många har säkert kunnat leva ett normalt liv med ADHD.

Jag lyssnade på Russell Barkleys föreläsning om detta, och det verkade mer vara 60% som var nedärvt direkt från en förälder enligt honom. Jag vet inte hur de gör när de gör undersökningarna som ger detta resultat, men deras team utbildar andra utredare till att alltid screena föräldrarna till barnet man söker vård för, eftersom det är så ärftligat. Så kanske de tar med det i beräkningen, eller så gör de det inte. De verkar i alla fall vara ganska vetenskapliga i övrigt.

Russell Barkley föreläsningar (engelska)

Välj

Executive functioning
Essential Ideas for parents
Impairments and treatments