Jag har Asperger och har fått veta från psykologen som utredde mig att hon inte trodde att jag någonsin skulle kunna jobba 100%. Hon tyckte att kom jag upp i 50% så är det jättebra. :) Så ja, självklart kan din diagnos ställa till det och göra det svårare att orka.

Jag blev diagnostiserad med AS i höstas och fick samma besked som Ylva-Li. Max 50% om jag har tur. Just nu har jag hel sjukpension (aktivitetsersättning som övergår till sjukersättning när jag fyller 30) fram till sommaren 2012. Då fattas nytt beslut.

Så jag jobbar inte alls.

Aktivitetsersättning eller sjukersättning kan man ansöka om 25%, 50%, 75% eller 100%. Resterande tid jobbar man. Man skriver en ansökan och en läkare måste skriva ett speciellt intyg som ska med.

Jag klarar inte heltid därav jobbar jag deltid och sjukskriven resterande tid. Har tidigare jobbat heltid och även över det, brukade jobba mellan 8-13 timmar tidigare beroende på vad mitt arbete lastade på mig och lasta på mig saker var de duktiga med. Kan inte gå i skolan och har redan blivit litterärt utkasstad därifrån en gång pga mina svårigheter.

Jag ska rehabiliteras nu med att försöka jobba några timmar i veckan för att sen försöka öka till 50%. Är tveksam på hur det ska gå för jag brukar krascha för minsta lilla nu för tiden. Och allvarligt så är jag livrädd för hur det här ska funka nu. Har superångest över denna rehab men jag är ju tvungen pga fk och lite andra som trycker på för de vill att jag ska vara mer social

Jag är nu sjukskriven på heltid, men hoppas på att kunna komma ut i arbetslivet 100% så småningom. Det är helt klart mitt mål.

Däremot är jag osäker till om jag någonsin kommer kunna plugga 100% på universitet, har gjort det och det gick inte alls.

Har ADHD.

Jobbar 81 %. Har jobbat allt från 65% till 100 %

Vill inte jobba heltid. Men det viktigaste för mig är att jag har ett jobb jag trivs med och som jag tycker är kul.

Om jag inte har det så skulle jag må dåligt av att jobba 25%

Jag ar inte diagnostiserad, men jag har jattesvart for heltidsjobb.. Samtidigt sa skulle jag klattra pa vaggarna om jag bara gick hemma! Sa for mig sa har jag lost det sa att jag har tva jobb, och jag haller pa att leta efter ett tredje ocksa. Da slipper jag vara pa samma stalle 8-17 vareviga dag och gora samma saker. Har haft jobb som sa, men det har aldrig fungerat.

kanske borde ta ett snack om de me min läkare å så. har provat praktik på nästan heltid å de funkar knappt. även svårt att studera på heltid sen jag blev utbränd å fick tydligare diagnos problem. eller ja. när jag började erkänna att de faktiskt va ett problem. hade svårt från början me studier på heltid. svårt att komma dit osv.

hur känns de för er om ni skulle jobba heltid? blri de att ni får ångest, mår dåligt, stressar för mycke? va får ni för problem?

Det borjar med stress, som sen blir angest (bara tanken pa att gora samma sak dag ut och dag in far mig att ga upp i atomer). Gor allt for att ta mig dit over huvud taget, men val dar sa gor jag allt for att komma darifran. Hade ett kontorsjobb en gang, och det var verkligen DODEN. Min halvtimmes-lunch blev snabbt 2 timmar, jag undvek alla kollegor for att de inte skulle sakna mig nar jag var borta (gick pa langa promenader for att fa ur mig all stress och rastloshet) osv.

Har jag ett omvaxlande fysiskt jobb, som nar jag var vaktmastare pa kyrkogarden sa ar det battre. Da slipper jag gora samma sak hela tiden, och det kanns mycket battre. Men ett fysiskt jobb som ar monotont ar nastan lika jobbigt som ett monotont stillasittande jobb, forutom att rastlosheten inte ar lika pataglig.

förstår hur du menar. jag gillar att jobba men svårt att koncentrera mig å agera me kolegor. blir också rätt stressad när de inte finns nått att göra. nog de största problemet på min praktik nu. känner mig mest ivägen å överflödig samt uttråkad när man bara står där å väntar. sen ska man stressa livet av sig i 30 min å sen står man å väntar igen. väntan är verkligen hemsk i kock yrket..

ja uttråkiga jobb är fruktansvärda

fixar därför inte att jobba på servicehus där jag tyckter att dagaran ser likadana ut

däremot som personlig assistent, vårdare mm då man inte vet vad som händer från dag till dag ( gäller att välja brukare när man jobbar som personlig assistent)

måste ha ett jobb då jag kan komma utomhus på arbetstid

jag provar denna veckan att jobba två dagar ledig en å jobba två. känns bättre så tror jag. iaf gör de de nu.

fick reda de idag… jag kommer nog aldrig kunna jobba heltid. vet inte mer fören jag provat medicin. vet inte vart jag ska ta vägen. känner mig patetisk..

Jag har aldrig kunnat göra något 100%,tex skolan, jag kör 200% ett tag,sen lackar jag ur och är borta ett tag,sen tillbaka och kör 200%,och är det något som är "tråkigt" fixar jag det ej alls.De på psyk har sagt att jobba 100% är uteslutet för min del,samt att det jag skall jobba med bör vara såpass stimulerande att det håller igång mig, fast samtidigt inte bränner ut mig.Det är en balans jag ej lyckats med att finna…inte än iaf…

#13

känn dig inte patetiskt,du är inte ensam!

jar insett att jag nog inte kommer kunan jobba heltid. gör som du #14. ska gå in i detta mer när ajg fått min medicin. sunkigt att behöva vänta å inte veta när man har ett liv att leva. gillar inte att pausa mitt liv..

#14 Kopierat.

Jag har aldrig kunnat göra något 100%,tex skolan, jag kör 200% ett tag,sen lackar jag ur och är borta ett tag,sen tillbaka och kör 200%,och är det något som är "tråkigt" fixar jag det ej alls

Stämmer till 100% på mig…

Jobbat sedan studenten inom handikapsomsorgen, senaste 5 åren i en "större verksamhet" som kräver mycket planering, framförhållning samt hålla reda på 30 olika ungdomar, på två arbetsplatser. Men fanns ingen kraft kvar när jag kommer hem, orkar bara leva för att jobba.Tillslut orka jag ej jobba.

I mars så blev jag sjukskriven, depression? Utbränd? ja, iallafall trodde läkaren att vila o medecin skulle hjälpa .Vila o ingen depp medecin mådde jag bättre av…började känna mig som en människa igen, någolunda ifas med verkligheten.

Juli o fram till för en vecka sedan testade jag o jobba 45%, med mindre ansvar, men plötsligt var jag tillbaka med samma mående som i mars…nu är mitt självförtroende INTE stort…faaan för försäkringskassan som inte låter en få tillfriskna helt.

Nu ska jag ej jobba på samma jobb, eller ej ha eget ansvar för brukare….(måste lära mig gå o springa själv först)

oj, mycket skrivet, men inte svar på diskutionen…men, kommer med den senare, helt slut av skriva detta.

#16 precis de ajg e rädd för. att inte hitta balansen. do msäger att dom ska hjälpa mig men vete fan. e livrädd att bli som du säger 'deprimera? - utbränd?' tror inte de kommer funka en gång till