Vad lider jag av?
Har mått dåligt en längre tid. Har fått diagnosen Asperger, men det jag behandlats/vårdats för är depression och ångest. Har blivit bättre, men nu under sommaren när mina ordinarie kontakter har haft semester har jag blivit sämre. Mycket sämre. Hade 12 p på MADRS i mitten av juni, nu är jag uppe i 38 p. 
Och mina självmordstankar är tillbaka. MYCKET starka…
Hur som helst har jag efter de kontakter jag haft med psyket i sommar börjat fundera över det här med ångest. ÄR det verkligen det jag lider av??? Min kurator pratar om rädsla, att jag är RÄDD för att drabbas av ångest. Jag har ALDRIG känt mig rädd, varken att drabbas av ångest eller under mina "anfall". Jag känner inte heller igen mig i hennes beskrivningar om att man tror att man ska dö, att det inte är något farligt mm.
Jag ÄR inte rädd. Jag TROR inte att jag ska dö. Jag känner inte att det är något farligt.
Det jag däremot känner är en stark inre smärta, som en otrolig förtvivlan. Det hjälper inte heller (som hon sa) att vara närvarande i nuet. Jag har flera gånger suttit och varit helt närvarande. Mått riktigt bra. Tänkt intensivt på hur varmt och skönt det ät att sitta i solen. Jag tänker inte på NÅGOT negativt… Sen bara *poff* så faller jag rakt ner i ett svart hål… Sugs liksom ner i det. Blir bara så ledsen. Det gör så ont!!!
Men om det inte är ångest, vad är det då?
Det har varit extra jobbigt i sommar, då jag inte har fått ut all medicin heller pga semester och uppenbara missar i kommunikationen mellan personalen.
Nu är jag så trött. På allt…
Jag är inte rädd under mina ångestattacker. Jag har aldrig trott att jag kommer dö. Däremot känner jag mer som du beskriver.
![[Tassy]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag har problem med både det som du beskriver, och på det hjälper inget vad jag vet, och så har jag klassiska ångestbesvär där jag tror mig hålla på att dö och hela den biten, och då hjälper psykiatrins råd. Så jag vill bara bekräfta att jo, det är två olika saker. Något skiljer, och jag misstänks också ha Asperger. Inväntar utredning.
Tack för era svar! Ska ta upp dett med läkaren om/när jag får träffa honom nästa gång. Skönt att få bekräftat från någon att mina misstankar kanske stämmer. Men nedslående att ingen hjälp kanske finns att få…
Starta ny diskussion