Vill bara komma med en kommentar.

Aggressiva utbrott tror jag inte är typiska för AD(H)D. Däremot börjar väl sakkunskapen bli allt mer medveten om att sådana är mycket typiska för Aspergers syndrom.

aha vad konstigt att man alltid hör om jst det "symptomet"…Tror till och med att det är ett av kriterierna? eller var det en fråga på ngn av de tester jag gjort på nätet kanske…

ja min sambo har Asperger och får lätt aggressiva utbrott om ngt går fel. å andra sidan är han inte lika "lättretlig" som jag  

Du har själv Asperger va? Eller ADHD också kanske?

Jag blir galen på min hjärna ibland…känns som att tankarna afr omkring i huvudet och korsar varandra, och det kan vara svårt att hålla kvar en tanke, för då dyker en annan pp och tanken smiter r mitt grepp… Men det är extra mkt när jag är pressad eller stressad, vilket jag är nu. vet inte om det är symptom på stress eller ngt annat, men jag tror det alltid har varit så…och ajg har alltid känt att det inte är som det "ska" vara…skulle kännas skönt att veta vad det berodde på…

har problem med prokastrinering, alltså uppskjtningsbeteende, vilket är vanligt med adhd(?) men kan bero på ngt helt annat.

ursäkta allt "blaj" och tack Varulv för ditt svar!

Nej inte blaj Lingonskrutt!

Ja, jag har diagnosen Aspergers syndrom och får lätt aggressiva utbrott. Dessa är av ett visst bestämt slag, och går över lika fort som de kom, om jag väl avreagerar mig på rätt sätt. Aldrig, aldrig skulle jag gå över några gränser utan det hela håller sig inom "det normalas" fullständiga kontroll. Jag kan välja att avstå från att visa den uppkomna aggressiviteten, men då beckar liksom hjärnan igen och blir seg en tid, vilket inte alls känns bra. Bättre då att reagera! Och hjärnan blir frisk och klar på ett vips!

Men till din diagnos då, Lingonskrutt. Det där du beskriver om "ett motorvägsflöde" av en massa tankar, det verkar så väldigt typiskt för AD(H)D efter vad jag har förstått. Det är nog kärnan i din problematik, liksom kanske den plötsligt uppkomna aggressiviteten kan vara i min speciella problematik.

Tankar.. Jag har inte vetat att inte alla tänkte som mig innan jag fick concertan. Först nu när jag märker skillnaden så vet jag hur jag tänker utan concertan. Innan var ju allt vara virrvarr..

Utan Concerta på en promenad: En fågel, spännande vad högt den.. Ojdå, vilka gröna blad det där trädet har, det är verkligen vår, ja, snart måste jag fix.. Oups, där var visst en sten jag råkade snubbla över. Jag måste lär.. När börjar min Träning idag egentligen? Justja, måste handla också, mjök kans, varför har kor fläckar?

Med concerta: Vad ska jag göra med hästen idag? Kanske rida till blabla, borde ju fungera bra eftersom vi tränade från marken igår så borde han orka klättra. Eller kanske ska ta en körtur.. Oj, en sten jag ska passa mig för. Vi behöver ju träna körningen nu..

Riktigt så extremt virrigt är det inte utan Concerta, men ville visa skillnaden i förmågan att hålla fokus på en tanke i taget utan att det kommer in en massa andra tankar som avbryter hela tiden.

Men det som jag har mest problem med utan Concerta är att jag inte har någon ro i kroppen alls, fungerar inte att sitta still utan att göra något med händerna. Måste upp och röra på mig eller prata en massa. På skolan har de hela tiden sagt på utvecklingssamtalen att "Zaphix är smart och duktig, men hade hon inte pratat hela tiden så hade hon kunnat lagt mer fokus på skolarbetet.".

Ett annat typiskt ADHD-drag hos mig i skolan tror jag varit att jag alltid gjort en massa slarvfel på prov och uppsatser som därför sänkt mina betyg. I matten så har jag räknat ut talen halvt och sedan gått vidare till nästa, glömde alltid skriva ut centimeter, kilo och sånt efter siffrorna om det behövdes. Såna där småsaker, men som i det stora hela blev mycket för råkade gömma och slarva med det mesta.
Och kass handstil, verkligen superkass, ofta oläslig ända upp till gymnasiet då jag äntligen blivit bättre. Men är fortfarande ful. Glömmer att skriva sista delen på ord ofta, för det tar så lång tid att skriva för hand.. Måste hålla fokus uppe så länge..

Aggressiva utbrott hade jag en massa som yngre, nu är det bättre, men fortfarande okontrollerat arg rätt ofta på föräldrarna. Går dock över snabbt, glömmer bort varför jag är arg.. :)

Impulskontroll noll, virrar runt och gör tusen saker samtidigt och glömmer hälften.. Ja..

Dessutom expert på att skriva alldeles för långa och rätt irrelevanta inlägg..

Långt ja, men inte irrelevant :)  tack för ditt inlägg. Så som du beskriver att det var innan concertan känner jag igen mej i. fast tankarna inte bara avbryter varandra utan går parallellt med varandra och går kors och tvärs… vet ju inte om det är därför, men när jag nu försöker att tänka tillbaka hur jag var som barn är det helt rörigt, kan inte komma på hur jag var…

Vet att jag var tillbakadragen och försiktig men med personer jag kände mej trygg med kunde prata alldeles för mkt och säga fel saker…minns att jag kände mej väldigt dum och värdelös om jag gjorde fel eller sa ngt dumt…har blivit mer "babblig" på sistone och tänker inte alltid på vad jag säger. efteråt kan jag känna mej dum och inte riktigt veta vad jag sagt :P vet inte alls om det har ngt med ADHD att göra, men jag kan känna behov av att göra saker för att jag har sån "energi" som måste ut på ngt sätt, röra på mej eller skapa.

(kom på lite till…)när jag skapar etc så kan jag gå upp väldigt mkt i det jag gör, samma sak när jag pratar med folk. bla därför jag inte alltid tänker på vad jag säger…andra ggr när jag ska prata, tex ringa ngnstanns, så står det helt still i huvudet (för att det är så fullt av tankar kanske) och jag kommer inte på vad jag ska säga…

Jag känner mig alltid dum efter jag umgåtts med folk, tänker igenom allt som hänt, allt jag sagt tusentals gånger kors och tvärs och får ångest över allt fel jag sagt och gjort.
Kan dyka upp grejer i huvudet jag sa för typ 15 år sedan som jag fortfarande skäms och får ångest över, helt sjukt.
Men det har nog inte med ADHD'n att göra, utan min GAD (generaliserat ångestsyndrom = man har ångest jämt).
Jag pratar en massa och sedan får jag sjuk ångest av det, men kan ändå inte sluta prata fast jag får så mycket ångest avdet.

Är mindre lätt att skriva ned hur ens tankegångar går, försökte där, men det var nog bara ett led, finns ju ett par dimensioner till i det. Ibland tror jag att jag har haft en psykos i hela livet och sedan botade concertan den. För så mycket ljud och tankar som hela tiden finns där kan väl omöjligt bara vara mina tankar. Känns som att jag har en skolklass med stimmiga ADHD-barn som pratar med mig hela tiden och visar mig saker och bara stjäl mitt fokus från vettiga saker.

Men med concertan så har klassen flyttat tillbaka till skolan ingen, synd bara att de ofta tar skolutflykter till mitt huvud när concertan börjar gå ur kroppen. Men då är det tur att jag har min stora starke och muskulöse manlige vän vid namn Ritalin som kommer och försvarar mig lite då och då ifrån alla jävla ungar.

Men har du läst nåt om ADD?

Eller är du hyperaktiv också, kan inte sitta still, måste göra något hela tiden, pillar med allt, känner att du måste prata jämt, får nervsammanbrott av typ att göra pärlplattor och att det kryper i kroppen bara du tänker på att sitta på ett tåg i 10 timmar.

Har man ADD är man ju mer som tonårskillen som sitter inne på sitt rum och halvsover medan han försöker göra läxorna. Han kommer aldrig igång med det och hur mycket mamma än tjatar så kommer han till skolan med ogjorda läxor, om han ens kommer dit.
Han vet precis hur man löser mattetalen, är bara att skriva ned dom, men kommer aldrig igång med det.

Nä, seriöst, nu ska jag sluta flumma runt och lära mig att jag faktiskt inte ska sitta vid datorn med Stilnoct i kroppen. Det blir bara en massa saker man ångrar då.

Sov gott!

#7

"Jag känner mig alltid dum efter jag umgåtts med folk, tänker igenom allt som hänt, allt jag sagt tusentals gånger kors och tvärs och får ångest över allt fel jag sagt och gjort. Kan dyka upp grejer i huvudet jag sa för typ 15 år sedan som jag fortfarande skäms och får ångest över, helt sjukt."

Precis sån är jag också. Det kanske beror på GAD för det har jag också men då måste jag ha haft det hela livet för jag har alltid varit sån

Det är nog inte konstigt att man isolerar sig mer och mer när man känner så där. Åtminstone gör jag det

Jag får inget grepp på hur min hjärna fungerar, glömmer hur det har varit. Vet att det var annorlunda innan, innan jag började med antidepressiva (snri) för 2 år sedan. var mer tankar i huvudet, ångest mm. vet inte om min "överaktivitet" i hjärnan är ngt med ADHD eller om det är inre stress.

När jag inte har "vanliga" tankar som dyker upp så är det bilder, fraser mm, ofta sånt som varit på tv, radio, vad folk sagt etc. påminner om att få en låt på hjärnan som man inte kan få bort, fast det inte upprepar sig så som en låt man har på hjärnan gör, utan det utvecklar sig och förändras, inan man hinner få grepp om vad det är man tänker.

 speciellt när jag inte gör ngt samtidigt eller kan fokusera på samtalet och sätta mej in i det personen säger, så hakar jag upp mej på ord personer säger, i huvudet, lyssnar och upprepar dem, lyssnar på klangen och "formen" osv. (jag tror jag har åtminstone "en släng av" synestesi vilket gör att man kopplar samman olika sinnen, tex "ser" musik. Vilket gör det hela lite extra svårt att förklara och förstå…)

har alltid haft svårt att påbörja och avsluta saker ja…kan nog sitta en längre stund, bara jag "kopplar på" intresset eller vad man ska säga.

vet inte hur det är med att sitta still mm. tror snarare att när jag inte gör ngt så sjunker jag in i mej själv och massa tankar som rör runt. på sommarjobbet (vårdbiträde) så kan det ibland vara ganska lugnt, inget att göra, när de gamla sover tex, men nästa stund kan det hända massa saker. så man måste fort vara beredd. det kan inte jag. när jag väl sätter mej ner och inte gör ngt så blir jag seg. därför måste jag hålla igång och göra saker hela tiden på jobbet, eftersom jag måste vara "beredd" om det händer ngt…

som tur är har jag alltid haft lätt för att lära mig saker i skolan, inför prov mm så har jag inte haft några större problem trots att jag inte kunnat plugga så mkt. kunskapen bara finns där i huvudet. däremot hemtentor har jag fått tvinga fram det jag skriver. alla arbeten har kommit till antingen genom att jag tvingat mej att tänka och skriva en kort stund i taget, tappat fokus och börjat med ngt annat och sedan tvingat mej och fortsatt, eller genom att jag tvingat mej att skriva och till slut börjat sätta mej in i det jag skriver. när jag väl börjat intressera mej är det som att allt går av sig självt, "flow" som det brukar kallas. då kan jag skriva en uppsats tex på mindre än en timme…

hoppas det är ok med sån här typ av text. märker att det jag skriver inte blir genomtänkt, utan blir mer avskrivning…och det blir ju lite knäppt att jag som inte har diagnosticerad ADHD, utan kanske är så här av ngn helt anna naledning, skriver av mej i ett adhdforum… :P men det är skönt att skriva och läsa om andra som verkar ha liknande pråblem som en själv, oavsett vad det beror på…

#8: Min läkare tror att jag haft GAD hela livet typ, från dagisåldern iaf. Så kan ju vara så för dig med, att du haft det så länge att du inte vet om nåt annat.

#9: Jag har också en släng av synestesi tror jag, se siffror, tal, bokstäver, ord, veckodagar och sånt i bestämda färger. Använder det när jag räknar, mindre lätt att förklara, men ja..

Bra att du har nån stans att skriva av dig, är ju fler här som inte är diagnostiserade men tror sig ha något. :)

#10 Ja du kan nog ha rätt i det. Åtminstone verkar det kunna vara så. När jag tänker efter riktigt så har jag säkert haft ångest ända sen jag var mycket liten med tanke på hur jag skadade mig och hur jag mådde

"Jag känner mig alltid dum efter jag umgåtts med folk, tänker igenom allt som hänt, allt jag sagt tusentals gånger kors och tvärs och får ångest över allt fel jag sagt och gjort.
Kan dyka upp grejer i huvudet jag sa för typ 15 år sedan som jag fortfarande skäms och får ångest över, helt sjukt."

jag har samma sak. speicellt om jag blivit arg på någon eller känt mig sårad. mycke tankar som 'borde jag blivit arg? äsh kanske jag som e dum.. men jag känner mig ju ledsen. å de va ju lite fel. men jag e ju konstig.. alla kan ju inte vara dumma. e de nog jag som e dum..' skillnaden från förr så kan jag fråga en oberoende person 'hade jag rätt att bli arg/ledsen när personen sa eller gjorde så där' ser de iaf som en förbättring.

#4 din promenad utan Concerta ser ut som min everyday. brukar säga mitt hund-valps-syndrom. mitt sätt att förklara när folk anser mig vara virrig. sen e de lättare att se de som positivt om de e kopplat til något sött å livfullt men de e hemskt jobbigt. ska snart få nån ADD medicin själv. hoppas jag får samma effekt. längtar tills jag kan studera utan att tänka som en hundvalp. springa runt i tankar utan att fokusera på texten.

#4 oj låter som mig det där, kanske dags att ta sig i kragen och gå till en läkare eller hur man nu bär sig åt.