viktigt måste jag säga är att särskilja mellan autism och Aspergers syndrom. autistiska personer är inte mottagliga för omvärlden utan lever i sin egen värld, de kan sällan prata ordentligt mer än ett fåtal ord/meningar och knappt det. Aspergare lever i nuet men på sina egna villkor. Aspergers syndrom tillhör det högfungerande autism spektrat.

Vad gäller humor, autistiska personer reagerar inte på skämt eftersom de är omottagliga. aspergare reagerar inte på skämt utan kan skratta vid fel tidpunkt för att de inte förstår känslor men även där är det olika beroende på vilken grad av Aspergers syndrom man har.

Jag menade högfungerande eller Aspergers förstås.

Att man inte förstår känslor kan ju göra att man inte förstår humor, men varför skrattar man i så fall när någon gör sig illa eller gör bort sig?

Det kanske inte alls är relaterat till någon form av autism.

#2 Jag är aspergare och skrattar när någon gör illa sig eller gjort bort sig men det är för att jag inte vet hur jag skall hantera situationen och kan inte förstå varför personen gråter/ojar eller så. En person med Aspergers syndrom kan inte sätta sig in i en annan persons situation och kan inte läsa av reaktioner, känslor, ansiktsuttryck osv.

Det där varierar Naima, jag vet många med AS som klarar av det du skriver att de inte kan. Det finns aspergare som kan skämta och förstå skämt.

Jag är också aspergare, och jag reagerar inte alls som NaimaG. Jag klarar inte av humor som handlar om folk som gör illa sig eller så. Då blir jag illa berörd och vill inte titta alls.

Gillar inte mr Bean, Fawlty towers och så vidare, men lite intelligentare humor, t.ex Familyguy är en av mina stora favoriter.

Jag förstår att inte alla reagerar likadant. Naima gav ett bra svar på min fråga, att skratt inte alltid handlar om att man tycker att något är roligt.

#4 Det var därför jag skrev beroende på vilken grad man har i #1, sen yttrar sig AS olika från person till person.

Sonen är känd för att ha en underbar humor av de som inte har AS. Han är skådespelare också i en grupp med helt normala människor.

Och han har AS

Tror inte på detta.  Jag har ADHD och skadeglädje kan man ju diskutera, såg en gång en man gå in i ett skyltfönster eftersom han var upptagen med mobilsamtalet på stan. Jag skrattade inte högt men det såg förbannat roligt ut

Min kompis har inte ADHD och hon tyckte det såg lika roligt ut

#8 Alla människor med AS har ju inte problem med att förstå känslor. Jag tror det ligger något i att den som har svårt att förstå känslor har svårt att förstå humor?

Jag gissar att det varierar jättemycket, men spontant tror jag att det har ett samband med olika autismspektrumstörningar att humorn blir annorlunda.

Min tolkning är att Asperger Syndrom är en viss typ av autism och att till exempel infantil autism/Kerners Syndrom är en annan men att båda likafullt är autism.

Jag tror att det finns personer utmed hela skalan så det är svårt att veta exakt hur olika personer upplever humor.

(Min diagnos är ADHD med autistiska drag, men mitt utredningsteam sa att jag var välkommen tillbaka för att eventuellt få en full aspergerdiagnos senare när jag åt/äter centralstimulerande, för att det då kommer vara lättare att urskilja symptomen.)

#9 Inte nödvändigtvis. Allt bygger på hur individens hjärna fungerar. Det är olika från person till person. Men alla med AS har vissa gemensamma drag och en del drag där alla är olika.

#11 Jag förstod inte riktigt vad du inte höll med om ("Inte nödvändigtvis")

Det andra du skrev håller jag med om helt och hållet:

"Allt bygger på hur individens hjärna fungerar. Det är olika från person till person. Men alla med AS har vissa gemensamma drag och en del drag där alla är olika."

Precis så tänker jag med, kanske enda skillnaden mellan hur vi tänker är att det du kallar autism kallar jag för infantil autism?

#12 Jag skrev det inlägget till #9 så jag vet inte varför du tog åt dig.

#13 För att jag är förvirrad.

Sorry =)

#14 Ingen fara. Sånt händer ;)

Jag har autism liknande.

Och jag har ingen skadeglädje alls nästan ^^ jag skrattar bara om det är riktigt roligt. (Enligt min egen humor då )

Min son har autism liknande symtom o han skrattar gärna o mycket åt andra o sina egna skämt men tycker inte alls om när det är tvärt om!

Jag har ADD o alla tycker jag alltid ser så sur ut o kanske inte visar hur jag känner men inombords så skrattar, gråter jag osv

Det där att autister/aspergare "inte förstår känslor", är en sanning med modifikation. Det är de som står utanför bubblan ("nt") som gör den bedömningen, och den grundar sig på deras erfarenhet av att autisten/aspergaren inte i alla lägen "speglar sig" i just deras specifika känsloläge. Autister/aspergare och "nt" kan reagera olika i olika situationer - därav "domen" att autisten/aspergaren är "känslokall".

Men i andra situationer kan det kanske vara så, att autisten/aspergaren upplever en händelse med stora känslosvall, medan samma händelse kanske går "nt" obemärkt förbi.

Jag är definitivt inte skadeglad mer än i enstaka fall när någon varit riktigt dum kanske. Men lite annorlunda humor kanske jag har i många lägen. Kan t.ex börja asgarva och kan knappt sluta för saker som inte ens andra reagerar på.

Min lillebror har infantil autism och han är sannerligen inte skadeglad!

Han blir mycket bekymrad om någon slår sig eller är ledsen av annan orsak, om man slår sig vill han genast blåsa där man slagit sig och ger sig inte innan han  har fått göra det. Om man bara är allmänt ledsen brukar han bekymrat blåsa på ens händer, titta bekymrat på en, blåsa igen tills man har slutat gråta. Får väl erkänna att det är väldigt svårt att fortsätta gråta i den situationen, min bror är 32 år gammal och och ganska stark.

Om han har humor vet jag inte, men har blivit väldigt glad av att titta på sånt han tycker om helikoptrar, ledbussar, lastbilar och katter.

Sen  skrattar han däremot varje gång någon hostar eller nyser, för han älskar det ljudet och vill hemskt gärna att man skall nysa/hosta likadant igen.

En hel del får man gissa eftersom hans talade språk är ytterst minimalt.

#1 NaimaG skrev:

"… autistiska personer är inte mottagliga för omvärlden utan lever i sin egen värld, de kan sällan prata ordentligt mer än ett fåtal ord/meningar och knappt det."

ElvaHex förtydligade i #12 att vad som avsågs var personer med infantil autism.

Jag har en privat teori omkring detdär med omvärldsmottaglighet. Jag tror att infantilt autistiska personer (såväl som vi aspergare) kan vara nog så omvärldsmedvetna på det spatialt-visuella planet, kanske till och med mera utpräglat där än normalt. Men den sociala medvetenheten är den som failerar, vilket gör att den infantile autisten inte kan delge andra sina upplevelser, vilket andra (felaktigt) kan tolka som att autisten inte har några upplevelser alls.