Som förälder
Jag hr enbart upplevt en ständig kamp mot skola bup , habilitering osv.
Min dottre har Asperger ( inte helt klart på papper ännu dock)
Jag började ifrågasätta redan när hon började skolan om dt inte fanns någon hjälp…. Nu, när hon snart fyller 18 och skolan blivit en "bortkastad" tid med ständiga misslyckanden , då först är hon under utredning.
Men någon hjälp, det har hon ännu inte fått . Varken från skola eller annat. Det har tagit över ett halvår och ännu inte en diagnos på papper ordentligt!
Hur länge ska man som ensam orka slåss?
Jg vet inte ens riktigt vilka rättigheter jag har som förälder att kräva för hennes del. Bup o övriga tiger om sådant närman frågar.
Jag bara blir sååååå trött!
Hej! håll humöret uppe! Hon måste ju få hjälp typ
om hon nu ska gå på komvux eller nåt sånt din dotter
om hon får diagnosen på papper även från andra insatser som från
arbetsförmdelingen..det är väl enligt lag..Det är ju så för så många att man får
fel diagnoser och får stå i kö i flera år för utredningar.Jag ska också göra
klart utredningen här och får stå i kö runt 1-2 år..Borde ha fått
en diagnos för länge sedan…man får nog kämpa på och helst få papper innan högstadiet, för just få extra hjälp i skolan eller så att man kan välja en special inriktad skola i tid!
Mvh Hanne
Undrar jag med… Var finns hjälpen?
Finns en gräns för hur mycket man orkar. Själv är jag med stormsteg på väg in i väggen
Var dag blir bara jobbigare och jobbigare att orka med.
Läste din tråd nu…. Önskar jag kunde ge några tips, råd eller annan nyttig info. men tyvärr…
Sänder en styrkekram iaf!
Vet hur djävligt det är att slåss för sitt barn - utan resultat.
![[Varulv]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tycker det här är en riktigt stor skamfläck för samhället. Lagen (LSS) säger en sak - praxis en helt annan.
Kan inte låta bli att tänka på en av våra "apostlar" - Temple Grandin. Hon fick den hjälp och det stöd hon behövde redan som liten och vidare uppåt. Nu är hon välbetald föreläsare, har avlagt doktorsexamen och innehar en professur. Om hon däremot hade lämnats åt sitt öde hade hon med säkerhet legat i rännstenen idag - om hon ens hade levat.
Fortsätt att kämpa! vet hur de är har själv diagnos samt en dotter som har autismliknande tillstånd!!!!
vet har gett upp många gånger men sen har de bara vart på de igen…
Har inga bra råd i övrigt då de fungerar så olika från komun till komun…
Har fått ta reda på allt själv för att kan väl säga att BUP har inte hjäpt till
Sen har jag haft både bra och dåliga handläggare på lss så de bra har ju hjälpt till och då har de gått framåt… (har haft 10 olika hanläggare sen 2004)
Så de jag kan säga är att får man en bra "handläggare" eller annan kontakt så gäller de att "passa" på att få så mycket hjälp och info som möjligt!!!
så har jag gjort!!
Lycka till och massor av styrke kramar!!
Starta ny diskussion