Hej. Jag tycker att du ska prata med en psykolog om detta som kan svara på frågor som du har och kan göra ett test dig om du har AS eller inte, så slipper du fundera mer på det. Det tar ju mycket energi från dig att gå och fundera på det.

Jag är ju likadan själv, vilket vi kom fram till förut.

Ibland går dessa diagnoser in i varandra och det kan vara svårt att utröna vad som beror på det ena eller det andra… AS eller ej. Kanske bara AS-drag? Måhända endast en konsekvens av att vara "annorlunda" och ha ett analytiskt sinne?

Vad är "normalt"? Jag har faktiskt ingen aning. Är det öht någon som vet? Och, när allt kommer till kritan; även om man vore bra på att utläsa hur andra människor känner i vissa situationer (avseende mimik, kroppsspråk etc), finns det ingenting som säger att personen ifråga har ett kroppsspråk eller ansiktsuttryck som korrelerar med den personens känslor.

Så, egentligen; är det inte mer realistiskt att utgå ifrån att vi inte kan basera kunskapen om våra medmänniskor på subtila signaler? Jag börjar faktiskt tro det.

Jag har förresten ett personligt helvete på jobbet just nu, bara för att jag inte har den blekaste aning om vad mina kollegor egentligen tycker och tänker om mig. Jag klarar inte av att läsa av dem och de ggr jag faktiskt tror att jag har lyckats med det, blir jag förvirrad över att de säger ngt som inte är i enlighet med det jag trodde mig utläsa. Frustrerande!

#2 Jag tror allt att du ger uttryck åt en genuin nt-oro där, Fiction…!

Vi aspergare oroar oss egentligen inte alls för det sociala spelets innebörd, utan endast för dess form, skulle man kunna uttrycka det som. Vi kan bekymra oss om en förestående social aktivitet - inte för att det bekymrar oss vad den och den kommer att säga eller tänka, och hur jag själv ska bete mig osv, utan bara om allt det jobbiga och tröttande omkring nämnda sociala aktivitet.

#1: Har ju gjort test om NPF, visade ADHD med inte AS. Men funderar på att prata med min läkare på npf-mottagningen om det, men jag vet inte..

#2: Känns som att det är en konsekvens av andra saker, av att jag aldrig riktigt brytt mig om hur andra människor fungerar, alltid varit för inne i torktumlaren för det. Men nu när jag hoppat ur torktumlaren pga. concertan så märks det att jag aldrig lärt mig helt hur dte fungerar.

Nä, det är just det, man vet ju aldrig om man lyckas läsa andra rätt, för de kanske visar annat utåt..
Fast andra verkar ju kunna läsa av suptila saker, andra gör inte de fel jag gör? Fast ja, jag kan ju ha fel i det med.. Egentligen.

Det med dina kollegor känner jag  lite igen mig i, fast jag logiskt sett vet att det inte spelar någon roll vad de egentligen tycker om mig. Det som spelar roll är vad jag tror att de tycker om mig. Eller, egentligen spelar det väl ingen roll alls, bara mindre lätt att förstå det.

#3: Hah, då har jag inte AS iaf. :)

Sånt oroar jag mig alltid för, ständigt tänker jag på det. Sjukt jobbigt, men kan ju vara därför jag inte förstår andra? För att jag alltid lägger så mycket energi på mig själv, för självcentrerad.

#3 Ja, kanske är det så. Oavsett vad, är det inte dessa funderingar som får mig att se det "aspergianska" i min personlighet. Detta baserar jag så gott som uteslutande på det faktum att jag har problem med tidsuppfattningen (visserligen även är ett ADHD-symptom), har en tendens att snöa in på detaljer till förmån för helheten (vilket blir extra påtagligt under tidspress), att jag är besatt av mönster (logik, samband, mallar, etc), att jag är fruktansvärt grundlig (är inte alls slarvig som mga med en ADHD-diagnos; jag är snarare nästintill tvångsmässigt pedantiskt lagd).

Därtill, det jag upplever som det största problemet - nämligen att sköta de mest naturliga rutiner. Sådant som NT gör utan att ägna den minsta åtanke. Jag behöver således schemalägga hårtvättning, tandborstning och dylika aktiviteter. Inget av detta sker naturligt för mig. Det blir dessutom väldigt uppenbart att det förhåller sig på detta vis, om man tillbringar en vecka i samma hushåll som jag. Min pojkvän påpekade detta för mig efter vår semestervecka utomlands i somras. Eftersom vi inte bor ihop, blev det extra tydligt när han tillbringade sju dagar i mitt sällskap. Han hade observerat mig och kommit fram till att jag gör allting enligt vissa ritualer, men tyckte sig inte se att ngt tydde på att jag skulle ha en OCD-problematik. Ett avbrott i ritualerna skapade varken ångest eller tvångstankar hos mig, däremot var jag inte kapabel att utföra saker på ett annorlunda vis än just det inarbetade. Vete tusan vad detta skulle vara en konsekvens av, om inte ngt inom autismspektrat…?

Vad gäller jobbet (egentligen; praktiken), oroar jag mig inte för vad de andra skall tycka och tänka om mig i egentlig mening. Jag är ju som jag är och det kan jag leva med. Dock: Iom att jag för tillfället praktiserar och på så vis är beroende av dem, ligger det i mitt intresse att spela mina kort väl. I normala fall bryr jag mig inte om dessa sociala spelregler öht; jag är en chosefri person som kör mitt eget race. Ibland (oftast) funkar det och då blir jag omtyckt för min rättframhet och andra ggr funkar det inte alls, varpå jag blir betraktad som burdus, okänslig och rentav elak. Jag kan dock aldrig på förhand avgöra huruvida någon skall betrakta mig som antingen det först- eller sistnämnda.

Vare sig du har AS eller inte så spelar det ju inte så stor roll.

Du är ju fortfarande samma person vare sig du har det eller inte.

Tror själv att jag blivit feldiagnotiserad - att jag inte har AS.

#6 Nej ioffs spelar det inte så stor roll, men här är vi nu på ett bokstav-community, och våra avsikter är merendels att diskutera dessa och liknande frågor för att om möjligt nå närmare pudelns kärna.

#6 Min uppfattning om dig, Fiction, dig som jag tycker mycket om och som jag respekterar i stor omfattning, är ändå - vilket ju redan är klarlagt - att du tör ha en tilläggsdiagnos, och denna framstår som väsensskild från åtminstone min Asperger. Det må vara din ADHD som tilldelar dig denna extra dimension - den sociala. Den vi AS saknar. Tyvärr, måste jag säga, ty det är inte så kul att sakna allt vad empati och sociala känslor heter. I synnerhet inte som man vet vad allt det innebär. Men man står utanför. Nu är det ändå så. Och ens intresseriktning fokuserar då på andra saker än människor: eget funna föremål. Men inte prylar! Sådant avskyr vi.