![[Fiction]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Asocial?
Asocial - vad innebär egentligen det? Jag har funderat kring det en hel del på sistone och kan inte riktigt få grepp om detta.
Jag brukar betrakta mig själv som en social individ, men jag vet inte om jag blir tvungen att omvärdera mig själv i denna fråga. Jag känner åtskilliga personer som kallar sig själva asociala - och de umgås väldigt frekvent med andra människor, om man jämför med mig. När är man social och när är man asocial? Var går gränsen? När är man ingetdera?
Sedan jag började med mina Ritalin, har jag mer eller mindre slutat upp att umgås med folk. De enda jag träffar är folk på praktiken och dem pratar jag knappt med alls. Och så pojkvännen då, som jag träffar i snitt en helg i månaden. Jag går aldrig på fester numera och tar väl i snitt en fika per månad med någon kompis. För tillfället, står iFokus för den mest sociala biten i mitt liv…
Är detta vanligt? Asocialt?
Jag har nästan all min sociala kontakt via nätet. Dels beroende på att odm jag vill ha kontakt med inte bor så till att det fungerar att träffas och dels beroende på att jag inte orkar med folk. Tackar nej till nästan allt jag blir bjuden till för jag orkar inte röra mig bland människor. Träffar ju min man dagligen eftersom vi bor ihop men det är ungefär det.
Normalt? Ingen aning…
Asocial är väl ett tt begrepp inom psykiatrin, som de
använder för ett slags syndrom..minns att det var
frågeformulär om detta..(vid test) men att det allafall imitt
fall hoppade över det kapitlet..det betyder inte
osocial direkt utan mer ett större begrepp eller ett
beteende på nåt vis..Aspie folk har ju inte en socialfobi
problematik egentligen heller utan blir rätt utmattade av för
mycket social kontakt o kontakter.Men om man bor med
någon så fyller det ju upp ens varje dag kontakt som
många faktiskt tyvärr inte har alls om man inte har jobb eller praktik och då kan man ju bli super osocial och kan då också bli asocial helt enkelt med och tappa det mesta
i tillvaron…med mat,hygien,kan bli beroende av droger m.m Ja det var lite tankar kring detta ämne…natti natt/H
Vid min utredning sa psykologen att jag var "alldeles för social för att ha Asperger, du har bara ADHD!" Okey, tydligen är jag social då…
Jag har inte så stort umgänge irl, men jag skulle i perioder vilja ha mer än jag har, t.ex. saknar jag folk att fira storhelger med, och jag skulle gärna bli bjuden på saker oftare. Att det inte blir så beror på att de människor jag tycker om bor alldeles för långt bort för att träffa så ofta. Jag levde på "högvarv" förrförra helgen med fest och disco och massa folk runt mig, och hade jättekul. Och till helgen ska jag på en kurs och träffa folk, som jag både ser fram emot och är orolig ska bli jobbig.
Men ibland behöver jag återhämta mig i ensamhet, om jag har haft för mycket stim runt mig. Då vill jag åka iväg till min lilla stuga vid havet/skogen, där jag tycker bäst om vintern när där inte är så mycket folk. Då mår jag bra av att vara eremit ett par dar.
Jag är nog inte så social så att jag skulle orka vara sambo med nån 24/7, om vi inte har vår fria sfär och att båda två får lov att vara ensam ibland. Men jag har däremot gärna en särbo som kommer hem till mig eller jag till den ganska ofta. Bara jag har en egen vrå där jag kan krypa in om det blir "för mycket"!
Däremot har jag tillräckligt socialt sinne för att umgås och vara trevlig mot jobbarkompisar, om jag har jobb, just nu har jag inte det. Däremot är det ovanligt att relationen med nån jobbarkompis utvecklas till att vi umgås privat. Det beror oftast inte på att jag inte vill, det bara blir inte så.
Lite tankar om hur socialt asocial jag är… 
Starta ny diskussion