Jag alskar farger! Varma gula, organga och bruna farger, och de grona fargerna man hittar ute i skogen. Alskar nyanser och nar fargerna gar over i varandra.

Beror på vart färgen är.. Jag gillar grönt på det mesta, men gröna väggar inne skulle jag inte vilja ha. Gillar brunt också.

Kalla färger tycker jag inte om. Dom är så otroligt tråkiga,

Jag har ett otroligt starkt minne från min barndom, då jag uttryckte följande mening till en dagisfröken: "Förut var min favoritfärg orange, men det var innan jag visste att rosa fanns."

Så, mina favoritfärger måste ha varit i följande ordning: Först orange (barndomen), därefter rosa (barndomen), grön (under mellanstadiet), blått (tonåren), lila (då jag var i 22-årsåldern sådär) och numera turkos.

Så jag har varierat mig en hel del under mitt liv.

Jag är, för övrigt, väldigt förtjust i starka färger och exceptionellt petig med hur man benämner olika nyanser.

Roströd, koboltblå, magenta, gammelrosa, cyan, lejongul… Folk har alltid haft roligt åt att jag är så exakt när jag skall definiera en färg.

Varulv: Jag noterade just att du valt att placera denna fråga i kategorin "Aspergers syndrom".

Var syftet att endast aspergare skulle svara, eller vill du att jag skall flytta tråden till en annan kategori?

#4 Även jag älskar starka färger!

#5 Nej, syftet var bara att placera frågan i en kategori överhuvudtaget. Asperger är ju min kategori, så det vart naturligt att ställa frågan där. Men annars så vet jag ju, att de flesta går in och "scannar av" "Senaste inlägg", och då spelar det inte så stor roll vilket "ursprungsfacket" var.

Men iofs är jag intresserad av att veta utifall jag i mitt färgseende har några likheter med andra aspergare. Är även intresserad av att få veta huruvida ADHD:are kanske har ett "eget" färgseende, skilt från eller likt vårt aspergianska (om det nu finns något sådant!).

Har du någon idé om att tråden gör sig bättre någonannanstans, så får du gärna flytta den.

Jag gillar färger, men jag har ingen favorit färg. Jag har alltid haft ett viss hat mot rosa, nu förtiden är den ändån ganska okej men bara rosa är inget jag uppskattar. :P Jag kan inte riktigt säga vad som är felet på rosa, men den är inte särskilt fin. :P Men bortsett från det älskar jag färger. :P

#6 Oki doki. Jag flyttade tråden till kategorin "allmänt", då jag tyckte att den gjorde sig bäst där. Frågan i sig är ju trots allt rätt allmän, även om du är intresserad av huruvida färgupplevelsen är relaterad till NPF eller ej. Vi befinner oss trots allt på ett forum för Bokstavsfolk, så jag tror att det framgår att frågan främst är riktad till oss med NPF.

Säg till om du misstycker!

Nej nej - jag misstycker ej! Det var ett klokt beslut av dej, Fiction.

Mina favoritfärger pendlar i perioder, men kalla färger är de som alltid består. Jag älskar blått (dock HATAR jag en del nyanser av blå. Det ska vara ljusblått), jag tycker mycket om vissa nyanser av lila. Vit är en fin färg om jag får kalla den det.  

Av de varmare färgerna så tycker jag om orange, gärna lite orangerosa, och korall.  

Jag hatar röd färg. På nästan allt.

En del perioder tycker jag mycket om grönt, men andra tycker jag inte om det speciellt mycket.

För övrigt gillar jag inte starka skrikande färger, utan pastell, svagare färger. Som när man har målat med akvarellfärg. Men de ska ändå vara klara, och inte grådaskiga.

Jag är helt tokig i rosa. Helt galen :-) Jag blir överlycklig när jag ser på rosa saker. Hade tidigare ett helt rosa kök som gjorde mig så glad.

Färger påverkar mig något enormt. Jag kan nästan inte alls äta om inte färgen grön är med på tallriken. Det måste vara med en gurkbit eller sallad eller något anat grönt. I värsta fall duger ett löv från en grönkrukväxt. Någon annan som starkt kopplar färger och mat?

Orange och alla varma färger runt om. Rött och gult. Brunt och varma fylliga gröna. Men det ska ju vara rätt nyanser såklart=)

När jag var liten kunde jag inte känna att en teckning var fulländad om det inte fanns gult i den. Det var liksom helt avgörande för bilden.

Jag älskar rött, som god tvåa kommer både lila och svart!

Rött, men det är en hatkärlek som jag inte kan beskriva ordentligt. Ibland kan färgen göra mig väldigt upprörd, ja rasande. Men ändå kan jag inte låta bli att fashineras och dras till den?

Mig kallar de "Purple Lady" jag är rätt fixierad vid lila av någon anledning

Har myckelt lila kläder, lila saker, inreder med lila osv. På god andraplats kommer turkost, och därefter grönt.

Jag är väldigt intresserad av färger, och har rätt starka åsikter om dom :)

Jag gillar starka färger, men också mörka, murriga och brutna nyanser. Pastelligt och blekt går fetbort - inget ljuslila eller syrénfärgat alltså, men däremot görna mörkt lila på gränsen till vinrött eller klart blålila. Jag har alltid gillat lila, redan som barn, men vilka nyanser jag föredrar har varierat.  

Bortsett från mörkt vinrött så går annars alla färger i det röda spektrat bort, inklusive rosa och orange. Gult är jag inte heller förtjust i. Egentligen ogillar jag inte färgerna i sig, de kan vara fina på andra- men de matcher inte min personlighet, det känns bara fel. Jag har t.ex haft en del röda eller orangea kläder som jag fått och som är jättefina men jag KAN inte ha på mig dom, det skär sig så mot hur jag är, så jag mår dåligt! kan inte förklara varför.

Vitt och svart har jag inte heller så mycket av. Hade en svart period när jag var i tonåren, men nu vill jag ha så mycket färg som möjligt, så jag köper inga svarta kläder. Vitt har jag aldrig förstått mig på. Däremot brunt och grått går bra och andra dova naturfärger.

Jag har ADHD förresten…

#14 Det där med att du blir rasande av rött är inte så konstigt alls egentligen. Färger påverkar oss både psykiskt och fysiskt!

I mitt förra jobb lärde jag mig en hel del om färger och hur de påverkar oss och det är galet intressant. Man har gjort vetenskapliga tester på olika färger och det verkar som vi evolutionärt är programmerade att regarea på olika sätt när vi ser olika färger. T.ex:

Rött: Rött får oss att bli mer vaksamma, aktiva och risktagande. Det är en färg som förknippas med aggresivitet, passion och rörelse. Det är den färg som den mänsklliga hjärnan upptäcker snabbast, man kan mäta att om den person kommer in i ett rum med olika stora föremål i olika färger upptäcker dom det rödfärgade först, även om den är mindre och placerad i ett hörn.

 I naturen är klarrött mycket sällsynt, men det förekommer ju som bekant i blod. När urtidsmänniskan såg rött så var det sannolikt i samband med våld, jakt, fara, födelse, död. Med andra ord situationer då man behövde vara på helspänn och vara beredd på att kämpa eller fly.

Idag används rött t.ex som inredning på kasion eftersom man kan mäta att folk blir mer riskmedvetna (= satsar och förlorar mer pengar) i en rödfärgad miljö än när de omges av andra färger. När folk ska köpa en snabb sportbil vill dom att den ska vara röd- det känns snabbare än t.ex en grön bil. Rött är också vanligt i varningskyltar och trafikljus när man uppmanar till reaktion av något slag. Ingen slump :)

Rosa däremot har en lugnande effekt- det gör folk passiva. På amerikanska fängelser har de faktiskt rosa rum där de stänger in de mest aggresiva fångarna, så att de ska bli snälla och hanterbara snabbare! Intressant att det är just rosa vi omger våra småflickor med, medan pojkar omges av blått : en färg som signalerar makt, förtroende, status och styrka…

Tänk på vilka företag som använder blått i sina logotyper: banker, finansbolag, försäkringsbolag, myndigheter och polisen.

Grönt brukar man säga är lugnande, men det har faktiskt ingen mätbar effekt på  psyket eller kroppen.  Kanske är det just därför vi blir lugna, det stör oss inte utan är helt neutralt. Däremot kan det mänskliga ögat urskilja fler nyanser av grönt än någon annan färg- det är inte så konstigt eftersom vi en gång i tiden levde i djungeln och var tvungen att kunna orientera oss bland allt grönt. Att hitta rätt sorts ätbara blad om allt grönt ser lika dant ut är ju omöjligt.

Visst är det fashinerande!?

Rosa och turkost, samt svart och vitt.
Det ser man i min lägenhet lätt :P

#16 Jag är också väldigt fascinerad av färgernas inverkar på oss. Jag läste boken "Färgernas betydelse" (tror jag den hette) av Karl Ry.. (Rylander?) och den var väldigt bra och intressant.

#16 Jag är också väldigt fascinerad av färgernas inverkar på oss. Jag läste boken "Färgernas betydelse" (tror jag den hette) av Karl Ry.. (Rylander?) och den var väldigt bra och intressant.

Min favoritfärg är grön.

#18 Syftar du på Karl Ryberg?

#21 Det tror jag att jag gör.

När vi ändå pratar om färger så skall jag passa på att fråga om någon mer än jag har svårt för att rita med färgkritor? Jag känner att det blir fel när det inte blir färg överallt utan det blir små "hål" i fägren när man använder kritor. Med tusch eller målarfärg så täcks ju hela ytan. Svårt att förklara vad jag menar, men någon som känner igen sig?

#23 Ja!!! Åh gud så det störde mig som liten! Eller när tuschen höll på att ta slut, eller spetsen var tillknölad!

#23 Mitt problem med kritor var snarare att jag inte kunde måla innanför linjer med dem (och kan fortfarande inte). Färger hamnar ju inte vars jag ritar! Spetsen är ju bara skit.

Jag gillade (och gillar fortfarande) att rita med färgpennor, ni vet, blyertspennor fast färg som man vässar.

Jag gillade tusch till små ytor, men det var skitjobbigt att färglägga stora ytor, och om man målar på samma ställe två gånger blir det mörkare färg så det blev fula färgfläckar. Usch.

Jag tog till pennvässaren även på kritorna

Jag kan inte rita innanför linjerna än.. Sånt går inte att koncentrera sig på, blir ju förbannad direkt och målar överallt.. ;)

Däremot färgkritor ritar jag med fortfarande!

Jag alskar fargkritor! Har man bara rattt teknik sa kan man "fylla i" halen som blir med en annan farg och fa fina overgangar och blandningar

Den har har jag ritat med kritor, och aven den har. De ar langt ifran nagra masterverk (de har snart tio ar pa nacken), men jag tycker anda om dem :)

Men vad duktig du är!

Gillade verkligen den första. :)

Tack sa mycket!

#28 Du ska inte påstå att det inte är mästerverk! Det är det visst!

Jeansblå är min favvofärg. Jag tycker egentligen om nästan alla färger utom grön om den inte är kakigrön förståss

#28 Du är superduktig! Tänk den som kunde måla så… *avis*

Håller med!

jag håller också med, vilken talang!

#28 Jättefint!

Jag var så bortskämd med bra konstnärsmaterial när jag var liten så jag behövde aldrig brottas med sånna där billiga vaxkritor som inte täcker ordentligt eller där färgen hamnar fel :) Mina föräldrar är konstnärer så de gav mig bra grejer.  Målar inte mycket med kritor, men färemot färgpennor och akvarellpennor använder jag en hel del.

Kunde inte heller rita inför linjerna- men det berodde mest på att jag var så obstinat att jag inte ville färglägga något någon annan ritat, jag ville dra linjerna själv ;)

Nu blev det här lite OT känner jag :)

Men intressant ändå det ni (åtminstone indirekt) påpekar, Musiken och Casiopeia, att även färgen har en materialitet, som man inte kan och ska borse ifrån…