Vad är det för medicin de har utlovat för din Asperger? Vad jag vet så finns det ingen medicin för det. Men du kanske menar för depression och ångest som brukar följa med Aspergers?

Förstår att du tröttnar på vården. Jag har också haft ett helvete i hela mitt liv och aldrig fått någon hjälp som fungerat.

Ge inte upp ännu, det har inte jag gjort. Hoppas du får den rätta hjälpen snart

Jag har blivit lovad conserta för min ADHD men hur lång tid ska det behöva ta?
Hur mycket skit ska man behöva ta för att få den hjälp som det i vart fall sägs att man ska ha rätt till?

Min Aspergers finns ingen medicin för, iaf vad läkarna hit in tills har sagt.

tja du är inte ensam….själv har jag ADHD och fick diagnos 2006 blev lovad behandling och mediciner vad fick jag förtidspension och en spark i r-ven ingen behandling ingen medicin utan jag blev bara utsparkad därifrån när jag ringde för att fråga vad som händer så fick jag till svar att jag fick vända mig till vårdcentralen för vuxenpsyk va färdiga med mig

2 år senare tog jag och min läkare på vårdcentralen en vända till då hon inte fick skriva ut medicin emot ADHD och får till svar att jag minsann inte har ADHD vilket är en lögn då både jag och min läkare har sett papperna

i efterhand har jag fått reda på att dom på Vuxenpsyk vill inte skriva ut medicin emot ADHD då det är kostsamt och tar upp läkarnas tid

slutsats har jag levt sådär i 29 år då kan jag ta mig tusan fortsätta att göra det oxå

och för att göra historien ännu mer bisarr så har min son precis genomgått NPF utredning och han har ingen sådan diagnos men han har dåligt minne men den läkaren vill ändå skriva ut ADHD medicin för jag som förälder tycker han är hyperaktiv va fan han har inte ens en sån diagnos men kan ändå få medicin medans jag som har diagnos får ingen medicin………..

#2 Det kan ta lite tid innan man får medicin för sin ADHD. Inte hjälpte min medicin så mycket som jag hade hoppats. Men jag vet att de flesta blir väl och bra hjälpta av den så ge inte upp

Antidepresiva till all förbannelse kan de jävlarna allt skriva ut som ger både njursvikt och leverskador utan minsta undersökning innan, men något som kan underlätta för både mig och folk i min omgivning ska de dra ut på. Många gånger ger ju psykläkare medicin utan att ha den blekaste aning om vad problemet är, skulle vara som att gå till en allmänläkare med tarmvred och få benet gipsat i förebyggande syfte.

Visst, kanske inte ska klaga.
Men när de ändå tagit sig tid med en gubbe på 39 år varför dra ut på det ytterligare då?
Nu har jag ju diagnoserna ADHD/Asperger + lite till, så varför ska de bara jävlas då?

Hej

Är det först efter du fått din diagnos som de börjat drogtesta dig?

Är inte det något de gör i allra första början,

för att utesluta att det är drogrelaterade problem man gör?

på mig har de ännu ej testat och min diagnos är inte klar,

mystiskt, de var ngt ja oroade mig för tycker det är hemskt förnedrande.

Jag har sedan jag börjat slutat med olagligheterna, Jag rökte bara.

Jag känner att det tar såå himla lång tid.

Jag började i Oktober-09 med massa olika intervjuer o grejjer

Nu oroar jag mig att jag kommer få diagnos "unknown"…

I alla nättester har jag både Asperger och ADHD.

jag håller också på atat bli garlen. fick min i maj å väntar. iofs lite förståligt men dom kläcker saker som 'kanske inte kan jobba på heltid nånsin' men dom vet inget för medicinen inte är insatt. har fått tid till 13sep å då ska jag få den om jag så ska skaka de ur han. mår mega dåligt över att behöva sätta mitt liv på en pause för att han inte kan hjälpa mig.

#6 Ja, först efter diagnos började de drogtesta mig.

#7 Hoppas inte för mycket på medicnen, har prövat både conserta och Ritalin nu och om detta ska anses vara normalt så hoppas jag att de så kallat normala inte tar illa vid sig, men jag blir allt mer knäpp i huvudet.

Ja, visst tar det en jäkla tid att få behandling. Jag ska nu, två och ett halvt år efter diagnosen få träffa arbetsterapeut. Det är den första hjälp jag fått förutom erbjudande om medicinering som jag inte är intresserad av.

#9 Ja, jag blev friskförklarad 1 oktober nu 2010 så jag är ju åter tillgänglig för arbetsmarknaden.
Men vad jag kan eller klarar av att göra vet jag ännu inte, men jag ska in på någon form av rehab de närmaste 2 åren iaf.
Sedan stämplar jag ut och får leva på soc.

#10 Hoppas det blir bra med rehab. Hur känns det?

#11 Känns fortfarande som man är ett experiment, och fast mellan stolarna.

Läkarna verkar mest chansa på olika saker och AF och FK verkar ha ganska dålig koll på vad det finns för hjälpmedel för att hjälpa mig ut i arbetslivet.
*eller så sparar de bara på sina resurser*

#10 Vänta va? Blev du friskförklarad från din diagnos? (Förvirrad.)

#13 Nä, inte från diagnoserna :)
De lär jag ha hela livet.

Men friskförklarad från att anses vara sjuk pga dem.

#14 Ah!
Ja din diagnos har du ju för alltid. :)
Skönt om du anses vara så pass frisk att du orkar jobba iaf? Orkar du med heltid eller kommer du satsa på lägre?

#14 Jag vill köra heltid, men med tanke på att jag inte jobbat på nästan 8 år (inte fått ens söka arbete för FK) så får jag nog trappa upp, OM jag ens hittar ett jobb.

Lite andra tider för jobbsökande nu än innan.

Nu har jag fått min diagnos, det blev Atypisk autism och bipolär 2..

Jag vill inte ha någon läskig medicin.

Om de vetat hur min talförmåga varit innan jag var 3 så hade de kunnat säkerställa Aspergers, så står det i mina papper. Typiskt för mig att de blir så här, jag orkar inte mer sånt här, att strida för mer utredning eller nåt. Just nu är livet kanonbra, jag trivs som fisken i vattnet i en skön sjö högt uppe i bergen.

Vad tog de på att du hade bipolär 2 diagnos?fick höra av en

personsom jag känner  att de säkerställde hennes bipolär

diagnos med ett blodprov och jag  hade aldrig hört talas om detta förut och

funderade sedan om det verkligen stämmer..vet något hur

det förhåller sig?

Inte tog någon ett blodprov för att fastställa om jag har bipolär sjukdom inte. Det var efter alla dessa frågor och sånt som dom kom fram till det bland annat.

Hej! 
Det här låter väl drygt men mina kontakter med sjukvården har alltid varit bra, om man bortsett från att personkemin inte stämt ibland. Jag har alltid krävt min rätt och tagit reda på vad som är min rätt och det har funkat. Om jag tex väntar på en läkartid och den aldrig kommer är jag inte sen med att ringa upp och skynda på dem. Ibland har jag blivit utslängd i systemet pågrund av tekniskt fel och tack vare att jag ringt har jag fått en ursäkt och det har ordnat sig. Det är jag det! Andra tycker inte om att ringa och fixa och trixa och orkar inte stå upp för sina rättigheter eller forska i dem. Vad händer med dem? De får ingen hjälp. 
Är jag helt ute och cyklar när jag påstår att det kan handla om det hurvida man får hjälp eller inte?