Jag fick höra stup i kvarten hos vanliga psyk att det minsann inte var något fel på mig, jag var bara ung, överambitiös och hade för stora krav på mig själv. Sen kom diagnosen schizoid.

Det rätta svaret var dock Asperger jag fick vända mig till min vanliga vårdcentralsläkare för remiss till neuropsyk, där jag köade i över ett år innan jag fick veta att de hade bommat igen och kön inte hände något med!

Då fick jag själv ordna så att min remiss kom iväg till annat ställe sen, turligt nog skulle jag precis flytta långt bort ifrån dårhålan gävleborg när det hände. På nya stället tog de emot mig med öppna armar och förstod direkt vad det handlade om redan vid första mötet på psyk.

Man talade även om att där stod det "ADHD" utredning i min remiss då fick jag själv tala om att nej, det är Asperger som jag misstänker. Fick då rörande medhåll, nån ADHD trodde de inte heller på, men hade bedömt att det med största sannolikhet handlade om Asperger.

Det skulle kunna bli en hel uppsats från mig om vad som inte fungerar… Men några saker kan jag nämna. Kommer jag på mer, så fortsätter jag senare!

Om vi börjar med BUP, så finns saker som behöver belysas, men jag vill inte ha allt i en öppen tråd. PM:a om du vill veta just de bitarna.

Men för att fortsätta med vuxenvården, så var jag på senare tid där under tiden 1997-2001 (orsaken vill jag inte heller här skylta med, PM:a så berättar jag gärna!), vilket resulterade i en anmälan till patientnämnden, och blåslampa från en TV-kanal innan jag öht fick den vård jag remitterats för. Senare orsakade jag läkaren en erinran hos HSAN för brott mot tystnadsplikten.

En sak som inte har fungerat är rehabilitering när jag var utarbetad -01. Jag fick endast erbjudande om förtidspension, så jag skaffade på egen hand rehab-plats som bevisade för FK att jag inte var i behov av pension.Terapin jag hade behövt just då, funkade inte. Den bestod i samtal - några ggr var 14 dag, sedan en gång/månad, med en psykolog som inte ville hantera vissa av mina trauman, eftersom de "ändå inte kan göras ogjorda, så vad har vi att prata om?".

Akutpsyk, för 3(?) år sedan, är en story för sig… En kort utfrågning från en AT-läkare om jag hörde röster och hur mycket narkotika jag hade använt, när jag var ur fas efter att min dåvarande partner hade flyttat från stan, till en annnan, utan att säga ett ljud förrän hon var borta. Efter att ha bedyrat att jag aldrig har haft problematik ifråga om hallucinationer, och var nykter, blev jag hemskickad i kollapsat skick, efter att ha lovat att "köra försiktigt (ja, jag förväntades köra själv mitt i natten i sjukt tillstånd!) och försöka sova gott inatt så är det nog bättre snart!"

Det som har funkat bäst är när Landstingets primärvård inte har varit inkopplad, dvs. när min privata husläkare skickade NPF-remissen i mars i år, till Mösseberg (också en privatklinik). Efter att jag fick min diagnos i september är meningen att jag ska hanteras av primärvården. Det har i stort sett stått still sedan jag blev tillbakaflyttad till vårdcentralen.

Det här blev långt, men jag har säkert äåndå glömt massor som du vill veta… Hör av dej isf!

Lycka till med allt jobb du vill lägga ner på det här! Du behövs!
Kram!

De skickade hem mig från akutpsyk i Uddevalla trots att jag hade tagit en överdos tabletter, rättare sagt 11 stycken. Hade det trassligt med mitt OCD och bad om att få bli inlagd men icke sade nicke. Det är inte bra att läggas in om man har OCD var svaret. Gick hem och låg stel som en pinne i sängen i två dagar. Spydde i väntrummet och mitt framför läkaren. Fick ett sjukintyg iaf ;) Suckers…

Ingenting skulle jag vilja påstå. Varken jag eller min sambo får någon hjälp därifrån. Vi har båda remitterats över till vårdcentralen ! Precis som om dom klarar det bättre?!

Psykiatrin är nog den största besvikelsen när det gäller sjukvården. Där har jag fått det sämsta bemötandet och de har visat ett stort ointresse för mina problem.