er familj.
Huur ser det ut med NPF i er familj? Är det fler än bara ni som har den/de diagnos/er ni bär på i er familj/släkt?
**Så här ser det ut för mig:
**
**Föräldrar;
**Mamma, diagnostiserad ADHD och aspergers
Pappa, än odiagnostiserad men uppfyller alla kriterier för Aspergers
**Mina bröder;
**Yngsta, diagnostiserad adhd
Mellersta; Diagnostiserad ADHD och aspergers
Äldsta; "normal" begåvad (ingen diagnos)
**Kusiner;
**
Har tre stycken på mammas sida diagnostiserade med ADHD och två stycken med Aspergers.
**Farbröder;
**Har en diagnostiserad med Tourettes syndrom och en med Aspergers och ADHD.
**Mammas syskon;
**Har en diagnostiserad med ADHD och en med Aspergers.
**Mor/far föräldrar;
**Min mormor uppfyller kriterierna för Aspergers.
**Och så kommer vi till mig;
**aspergers, ADHD och narkolepsi.
En hel härlig NPF familj/släkt.
Det var värst! 
- I min familj är jag veterligen den ende diagnosticerade. Men jag har spekulerat en del, och där finns givetvis en och annan - nu levande och längre tillbaks - som man skulle vilja se en diagnos på. Jag är rätt övertygad om att min mor var aspergare, och min syster hade autistiska drag. En av mammas kusiner var kanske aspergare. På min farmors sida fanns åtminstone en av hennes bröder som var ett riktigt original - enstöring men genial, och en annan av hennes bröder var uppfinnare; genial men originell; kanske aspergare? Min farfar kan ha varit aspergare, och båda hans systrar, varav den ena förmodligen med ADHD. Deras mamma i dess tur kanske likaledes hade ADHD. Men, som sagt, detta är endast spekulationer från min sida.
#2 Jag fick veta om min mammas diagnoser och hennes släkt någon månad sedan när jag fick kontakt med henne och mormor efter ett helt liv utan mor och 13 år utan mormor.
Min bröder har jag alltid vetat.
Jag, mamma och min mellersta bror är dock de med starkast diagnoser. Jag och min bror har båda stöd i hemmet. Han och jag drog också nytt världsrekord några dagar sedan när vi lärde oss för första gången hur man använder en video.
Han och jag med teknik går inte ihop. 
#4 Då är vi lika, ni och jag, för tekniska apparater är jag fullkomligt värdelös på. Fast ofta kan jag om jag måste… Men vill inte! 
Min bror har AS, jag har ADHD. Vi är de enda diagnostiserade i familjen. Men pappa har nog ADHD han med.
Släkten har jag ingen aning om, har bara farmor som lever, och hon är numera så dement att hon inte är sig själv alls.
Men hon hade social fobi och vågade sig aldrig utanför dörren förutom när hon och farfar skulle ut och köra bil. Har varit så i säkert 30 år..Skulle absolut kunna tänka mig att hon var en AS'are av många anledningar.
MVH John
____________________________________
Sajtvärd http://hermelinkanin.ifokus.se
Uppfödare av Lejonhuvad kanin Blå och Madagaskar
Eller bara hemmablind haha
MVH John
____________________________________
Sajtvärd http://hermelinkanin.ifokus.se
Uppfödare av Lejonhuvad kanin Blå och Madagaskar
Har kusin med AS, mormor är klockrent fall av AS men utan diagnos, själv väntar jag på ADHD utredning om det går som jag vill ska på sådant där första möte först. Pappa skulle jag inte bli förvånad om han har ADHD. Mamma kan ha släng av AS hon är inte riktit som folk i allmänhet. Resten av släkten har jag ingen aning om, men många är lite egna och speciella.
Jag är den enda som är diagnostiserad och ingen av mina syskon uppvisar samma problematik. Däremot kan jag tänka mig att min pappa skulle ha haft en diagnos, men det är svårt att svara på i dag då han är död sedan åtta år tillbaka. Min mamma uppvisar också delar av en ADHD, men - till skillnad från mig - har hon inga som helst koncentrationssvårigheter utan snarare det motsatta. Hon är för övrigt grym på att organisera (en av hennes största förmågor) och att få saker gjorda. Däremot är hon virrig som få och förlägger sin mobil, sina nycklar och dylikt flera ggr dagligen. Detta är dock ngt som blivit värre på senare år och hon säger själv att det är stressrelaterat.
Min helt oprofessionella åsikt är att om alla människor undersöktes, så fick minst 90% någon sådan diagnos. Alltså är de utan de utan diagnos avvikande i samhället. I stället för att koncentrera sig på och snacka mycket om diagnos, skulle man se till att lära mer och betrakta alla (icke farliga) människor som en tillgång. Hur stor tillgång beror på placeringen (arbetet) för alla kan gör något och det kan de göra bra, för att inte säga utmärkt. Om folk slutade upp med att trycka ner andra, "uppfostra" vuxna och andras barn (om de inte behöver det på grund av vårdnadshavarnas likgiltighet), påpeka brister och i stället koncentrerar sig på att underlätta för andra människor, till nytta och glädje för alla, så skulle vi alla få en bättre tillvaro.
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
Jag är den ende i släkten jag känner till som har en diagnos, men jag jag fått min ADHD från någon är det garanterat morsan. Hon sa det själv när jag utreddes och hon fick svara på formulär om min uppväxt att hon kände igen sig jättemycket.
I vissa avseenden är hon mer tankspridd och flummig än jag, men å andra sidan så har hon inte haft samma praktiska problem i livet som jag utan har ju klarat familj och karriär fint ( vilket iof är rätt mirakulöst!). Hon har kanske inte tillräkligt för att uppfylla en diagnos, men hon har garanterat drag av ADHD.
#15 Möjligen men det var inte det jag frågade.
#17 Be då någon ta bort mitt inlägg.
Ber om ursäkt. Trodde att det var relevant.
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
Jag är den enda i min familj med diagnos. De andra uppvisar "drag" av ADHD och kanske AS, samt en massa andra vidhängande symtom som Dyslexi, migrän, ansiktsblindhet, ljudkänslighet, depressioner, utbrändhetssyndrom, etc. Men det är nog bara jag som har hela dysfunktionella kitet. Eller dysfunktionell, förresten. Jag typ klarade mig (med nöd och näppe) tills jag fick barn och kraven höjdes rejält. Jag är glad att jag inte fick några fler barn. det skulle säkert ha ställt till det ännu mer och gått ut över min son ännu mera. I synnerhet med tanke på att pappans bror sannolikt har dessa problem i kvadrat…

Jag har inga syskon, men kan säga att mina föräldrar (som är döda, pappa 1996 och mamma 1999) hade drag i personligheten som skulle kunnat vara NPF-relaterade. Men jag vet inte. I mammas fall kan det ha varit PTSD i kombination med hennes återkommande depressioner, som ju kan ha liknande symptom. För pappas del kanske bekymren var relaterade till att han var periodare ifråga om alkohol, men alkoholen kan lika gärna vara självmedicinering av NPF-problematik. I nyktert tillstånd hade han blixtsnabb reaktion, vilket han behövde ha som lokförare, men det var på gott och ont. Reaktionen kunde bli antingen god eller dålig, t.ex. tvärbromsa när nåt hände på järnvägen, eller kasta nåt i väggen, eller ge mig en örfil om jag hade varit olydig.
Så det är svårt att veta vad de skulle ha fått för diagnos idag, men delar av dem båda två känner jag igen hos mig.
Tillägg till #14:
Jag glömde skriva att jag har en farbror som bor i Grekland, som jag mkt väl kan tänka mig har ADHD. Han är över 50 år i dag och får ingenting att fungera i sitt liv. Den övriga släkten i Grekland har sagt upp bekantskapen med honom p g a detta + att han även har ett drogmissbruk (självmedicinering, I guess).
Han har haft ett flertal olika jobb, men blir alltid av med dem p g a att han missköter sig. Just nu bor han ensam i min farmors förfallna stenhus och har varken tillgång till rinnande vatten eller dass.
Både jag och mamma har försökt uppmärksamma de övriga släktingarna på att detta kan vara en neuropsykiatrisk problematik, men de lever tyvärr i ett samhälle där det inte finns ngn större kunskap om dessa diagnoser och förstår inte alls vad vi pladdrar om. Enligt dem, beror hans problem på drogerna och just ingenting annat. Tja, möjligtvis även att han är besatt av djävulen. 
Jag önskar att jag kunde hjälpa på ngt vis, men det är tyvärr omöjligt när man inte kan kommunicera obehindrat.
#22 Intressant fall, din farbror i Grekland, tycker jag. Framstår som solklart fall av någon neuropsykiatrisk problematik. Och därav drogmissbruket, givetvis. Att han varken har tillgång till rinnande vatten eller dass, är inte hans val, tror jag, utan mera: Där fanns ett val som han kunde finna acceptabelt: stenhuset. Där fanns varken rinnande vatten eller dass. Nåja, det kan jag till nöds klara mig utan, tror jag han resonerade.
#23 I hans fall är det nog så att hans nuvarande ekonomi inte tillåter annat, då han inte klarar av att behålla ngt jobb. (Stenhuset är, för övrigt, min farmors och huset där både han, min pappa och deras övriga syskon växte upp). De kläder han använder är sådana som han ärvde av min far när han gick bort.
Personligen är jag övertygad om att det en någon form av NPF, men vad kan jag göra när människan varken har telefon eller ngn annan kommunikationskanal…? :/ De övriga är ju bara arga på honom och utesluter honom, så där kommer man inte någon vart.
#24 Nej det är inte lätt detdär. Personligen kanske jag skulle vara ganska nöjd med din farbrors tillvaro ändå. Det enda han borde kunna önska sig mera (egentligen mycket viktigt!) är att bli accepterad av släktingarna. Få ettslags roll i sin särart, som legitimerade honom att få leva så där i enskildhet och utan yttre krav. Då tror jag absolut att han skulle kunna göra sig av med drogmissbruket.


