Hej!

Jag har själv förmodligen AS. Ska in på utredning nu under våren..

Jag har alltid haft ett komplicerat förhållande till mat och ibland "straffat" mig själv genom att äta sjukt lite. Andra gånger har jag bara inte varit motiverad att laga mat eller äta..

Ämnet diskuteras även av flera i tråden Mat(o)vanor: http://bokstavsfolk.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=ba66854d-b7ee-4db8-86ee-fae9d3770c86&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup&ThreadListPage=1

Jag tror att det kan vara närliggande det du känner att du har bekymmer med, och kanske får det dig att känna mindre stress kring dina problem?

Generellt kan väl även sägas att en NT som ger tips åt en NPF sällan träffar mitt i prick. Oavsett vad saken gäller.

Det är klart att om någon NT bara går upp i bra matchvikt och märker att man trivs bra med det, så kommer den goda vanan av sig själv.

I mitt fall har mitt förhållande till mat aldrig lett till något akut. Jag har aldrig sökt hjälp eller varit ifrågasatt av andra gällande anorexi/bulemi, etc. Antagligen för att jag alltid varit rätt smal och inte pendlar i vikt knappt alls. (Möjligen även för att jag är kille och att fördomarna säger att killar inte har såna sjukdomar… ?) Så har iaf mina perioder av grova självförtroendedippar/självhat gått över och jag har funnit motivation att göra något igen. Kanske lite Träning som motiverar att äta bra och så har jag kommit in i lite mer positiva cirklar… Eller så har jag tvingat mig själv att äta åtminstone något, bara för att inte för länge påfresta min kropp på rent skadligt sätt..

Så även om jag inte kan relatera direkt till dina problem ska du veta att du inte är ensam!

I mitt fall tror jag det handlar om att jag ska finna en grundtrygghet i mig själv. Att inte tyngas av situationer och saker jag pga AS har svårt att ta till mig och förstå. Att utnyttja och utveckla de saker jag, mkt tack vare AS har särskilt lätt för och är bra på.

När jag inte oroas av vad andra ska tycka och tänka om mig så spelar det ju fan ingen roll hur jag ser ut. Och när jag då istället fokuserar på att ägna mig åt saker jag är bra på (gärna i forum där jag kan göra mina aktiviteter i samspel med andra, och således få inspiration, stöttning, uppmuntran och direkt feedback i det jag gör) så är det klart att jag mer och mer utvecklar en känsla av att jag duger som jag är och kan fruktansvärt mycket och gör mycket positivt trots (eller kanske tack vare) att jag inte är som alla andra.

En annan sak som spelat in på detta med min problematik är att jag när jag blir orolig och snöar in på en till synes oöverstiglig problematik inte kan tänka längre framåt än kanske två dar i taget. Och jag kan inte föreställa mig hur framtiden ska se ut längre framåt än kanske ett halvår i taget.. Sitter jag då fast på ett skitjobb och/eller har misslyckats med något projekt så är inte peppen särskilt hög. Men det jag börjar lära mig är att jag måste försöka planera mera långsiktigt. I vintras var jag t.ex. med om en skidolycka och fick en svår hälbensfraktur. Jag tycker om att hålla på med akrobatik. Har jag kunnat göra det på länge? Nej. Jag har kunnat träna nästan normalt sen runt jul. Och mina leder är i värre skick än någonsin för att jag inte kunnat hålla efter hela kroppen, utan snarast tvingats till snedbelastning sen i mars.

Om jag stressar och tror att jag ska va fit for beach 2011 i morgon så lär det gå åt helvete och jag kommer gå sönder ännu mer.

Men om jag kan ta det lugnt och bygga upp kroppen igen lite i taget. Då kommer jag må bra av det.

Så nej. Bara för att du går upp till bra matchvikt så är du inte färdig.

Du måste finna ditt sätt att förhålla dig till dig själv och till omvärlden och till din kropp som gör att du känner dig trygg, och att du känner dig tillfreds med det du gör och hur du äter och tränar och what-have-you-not…

Men kika i länken till Mat(o)vanor om du inte redan gjort det. Där står många tänkvärda, uppmuntrande ord som jag tycker gör att det kanske blir lite mindre stressande att oroa sig för det här med just mat(o)vanor.. =)

Sen kan även nämnas att för mig så har stressen gått ner lite iom. att jag i höstas för första gången erbjöds ett konkret förslag på varför jag varit neurotiskt orolig, instabil och känt mig som ett ufo i alla år. Om jag har AS (vilket verkar väldigt troligt baserat på min igenkänning i delar av samtliga diagnoskriterier) så är det ju inte så underligt att jag inte kommit tillrätta med tillvaron!

Det sätt som NT ser saker på, och hur NT säger till mig att tänka och handla funkar ju inte för mig! Antingen misstolkar jag det dom säger eller så bryr jag mig bara för mycket, eller så är det bara dåligt formulerat och/eller rent ut sagt fel från NTs sida.

Nu har jag insett att jag i mycket större utsträcknign måste lita till mina egna erfarenheter och som hjälp på traven kan ta in information och stöd och råd från NPF-personer som har större erfarenhet och förståelse för mina problem… Så skönt!!

Hoppas du finner någon koplling till och något värde i det jag skriver!! Hoppas du finner ut ett sätt att trivas bättre med dig själv!

Många kramar

ADHD och anorexi… än har jag ävl inte fått några tips som hjälpt mig upp men jag har nyligen påbörjat behandlingen för ätstörning.

Stormar: Tack för ditt svar. Jag fick lite hjälp av både det du skrev och länken du skickade, även om mina problem inte bara ligger i själva mat och träningsbiten så först¨år jag vad du menar. Just nu är jag inte underviktig utan slåss mer med bulimin.. jag vet bara inte hur man ska förhålla sig i allt.. är som sagt mitt i utredning nu och jag har läst på massor av grejjer om både adhs och Asperger och inser mer och mer att det är en del av mig. Men jusst biten hur det är kopplat ihop med sj'lva ätsörningen, det är där jag blir tom.. lr ja jag menar.. det finns inte så mkt sudier på det eftersom det först e på senare tid som det ens lyfts til ytan att det i många fall beror på det och då är det svårt att hitta folk som redan har genomgått precis det jag håller å att göra nu..

Jag vet inte om nåt av det jag skriver blir speciellt klart, men det kan ju tyvärr sitta i att jag inte fått ordning på mitt kaos.. ännu.

#2 och #3 Nej, det är inte ju inte lätt!

Men fint att vi kan hjälpas åt!

Så är väl det viktiga att vi försöker möta våra problem på nya, tidigare oprövade sätt?!?!

"Vansinne är att göra samma saker om och om igen och förvänta sig olika resultat" - Albert Einstein

Kan ju också va inspirerande att tänka på, från Albert, som enligt rykten och allmän kännedom om hans beteende och speciella intressen tros ha varit Aspergare..!