Är nog rätt kört att slippa undan alla muntliga redovisningar på högskolan kan jag tänka mig, åtminstone om du villr klara kurserna.

Men prata med läraren om det kan du ju alltid göra.

Jo förstår att det kan vara bra att göra. Men vore ju snällt om man kan få förkortad tid till att börja med tills man kanske kan känna sig lite varmare i kläderna och vet hur man ska göra och hur det går till.

Men väntar ju som sagt på utredning, blir knäpp på dessa köer, anställ mer folk :) och lös arbetslösheten typ.

Känns som värsta bortförklaringen att säga, du skulle jag kunna få redovisa en kortare stund för jag står i utrednings kö för ADHD mm.

Berätta hur det ligger till och fråga om du kan få köra redovisningen inför bara läraren… Jag vet inte hur det funkar på högskola… Men det är väl värt ett försök.

Det bör finnas en människa på varje skola som har hand om folk med funktionshinder. Försök hitta den på din skola och prata med denne. Förklara hur det ligger till, att du väntar på utredning och hur du känner inför den här redovisningen. Det brukar kunna gå att fixa på nåt vis!

#4: Fast funktionshinder ställer väl egentligen inte till med att man inte kan redovisa?

Har man dåligt minne osv. så kan det ju lösas.

Har man mindre lätt för att redovisa har det väl snarare med rädls att stå inför folkgrupp, prata inför folk, prestationsångest att göra.. Är vad jag tycker det brukar vara.

Och då är det ju hjälp med det man behöver få, inte med funktionshindret. Även NT's, ja alla, kan ju ha problem med det.

#5 Klart att även social fobi osv platsar in där. Men jag fullkomligt hatar att redovisa inför grupp, jag har Asperger. Jag tror det har lite med att göra att jag inte kan läsa av folks reaktioner. Jag misstolkar dem och tror att jag gör fel, vilket blir en rädsla i sig. 
Själva grejen med de här människorna som jobbar med just högskola och funktionshinder, är att förmedla mellan lärare och elever. Hjälpa dem att hitta en lösning som passar båda.
Jag kontaktade min skolas "ombud" eller vad man nu kallar det, förklarade mitt funktionshinder, vad jag har svårt med osv, hon förde det vidare till min lärare som i sin tur redan hade erfarenhet av just AS, så det var inga problem. Annars hade ombudet hjälpt till att förklara vad funktionshindret innebär osv osv.
Jag tror att det kan vara värt att prata med personen och förklara hur det ligger till. Det kan åtminstone öka förståelsen för läraren varför just det här är jobbigt. Och man kanske kan finna en mellanväg? Redovisa inför enbart läraren, göra en lite större skriftlig redovsning etc?

Måste ju berätta hur det gick på helgträffen med redovisningen.

Blev nummer två ut så fick snabb lära mig hur det gick till. Hade självklart inte förberett något utom tog det som det kom. Eller ja natten innan hade jag skrivit ner lite i mitt block. Vägrade stå upp så satte mig ner där framme. Inte så värst många i klassen runt 20 st så ganska ok. Måste säga att det ändå gick aningen bättre än jag trodde.

Tror jag fick ur mig lite vettigt mellan alla um och öh och blick ner i pappret.

Läraren tyckte att det var ok men att jag tittade ner lite väl mycket :) Väntar bara på betyg nu. Håller alla tummar och hoppas på g. Men själva arbetet tyckte hon var jätte bra och intressant.

Jag klarar inte heller av att stå inför folk, det kör ihop sig totalt, och det är en av de få gånger jag brukar få ångest; hjärtklappning, kallsvettningar, yrsel, tryck över bröstet/det känns som att jag inte kan andas ordentligt - för att inte tala om att jag börjar gråta helt hysteriskt de gånger jag verkligen känner att det är tvärstopp. Ibland går det förstås lite bättre och jag kan komma igenom en redovisning utan att jag får panik helt och hållet. Man kan väl säga att scenskräck är den enda riktiga fobin jag har, annars är jag inte en person som brukar bli hysterisk/få ångest.

Men jag har lovat mig själv att jag ALDRIG MER I HELA MITT LIV ska tvinga mig själv att stå inför folk och prata om jag känner att det är mycket obehagligt - vilket det alltid är. De enda gånger jag är bra på att prata inför/med folk är när det gäller djur jag är intresserad av och kan mycket om, men det är väl också det enda. :S

Så jag förstår er som inte heller fixar det.

När jag gick universitetet fick jag göra redovisningar inför en mindre grupp eller enbart läraren då jag har en tendens att svimma på redovisningar (specielt inom de ämnen jag tycker är skit tråkiga). Men sen blev jag ju utslängd från universitetet pga mina problem.

Men prata med din lärare om saken och kontakta även den grupp som har hand om funktionshindrade på skolan, sådana finns alltid och via dem kan du få mycket hjälp.

Jag har hittlis blivit erbjuden inämningsuppgifter i stället när jag inte har klarat t.ex. seminarier. Har fungerat toppen, och denna möjlighet fick jag innan det stod klart att jag har AS.

Jag hade samma problem. Jag förklara för min lärare att jag har väldigt svårt för muntliga redovisningar och att jag får panikångest. Men de bara vifta bort min förklaring och tyckte att det var ju inget jag kunde ju göra det ändo.

Då sluta jag i den klassen. Tycker verkligen lärarna borde lyssna mer på en elev speciellt när den eleven står där och berättar om saker som är väldigt jobbigt och prata om och så skiter de bara i en.

Hoppas du får slippa , lycka till !

#11 ja det är inget roligt när de inte lyssnar, ena lärare tyckte att det är ju en baggis bara att prata. Den andra läraren var lite bättre och sa försök och gör så gott du kan.

Det gick hyffsat som tur är var det en liten klass annatrs hade jag gömt mig.

Bra gjort att du försökte :) Det ska du vara stolt över ! Tur att det var en liten klass .

O jag måste berätta om min son som har AS. Och som är jätteduktig på muntlig redovisning. Själv har jag ju ADHD och jag har också alltid älskat det här med redovisningar eller att prata inför grupp.

Jag tror inte det har med diagnoserna att göra utan med vårt sociala arv eller genetiska för min dotter som är diagnosbefriad och likaså maken har aldrig gillat det.

Men jag läste ett tips en gång för folk som var nervösa och det var att föreställa sig allt folk helt springande nakna och med röda clownnäsor. För då såg dom inte så hotfulla ut :D.

Ps. Tänk att ni får den här tiden till att prata om ert synsätt på något, era ord som står i fokus vilket är en jättechans åt positivt slag.

#14 Jag tror som du att min blyghet inför att stå och redovisa kanske inte direkt har någon koppling till min diagnos. Men jag har alltid blivit skrattad åt och klassen har alltid sysslat med annat tisslad och tasslat med varann medans jag har redovisat.

Och det sitter ju kvar än idag , sen kan jag vara extremt blyg när det är en massa folk som ska lyssna på det man säger. Därför pratar jag hellre med läraren och ber om jag får lämna in mina uppgifter istället. För det blir som ett nederlag för mig när jag inte klarar av en muntlig redovisning och då mår jag bara dåligt långt framöver.

#15: Att prata inför andra är en sak som är super att kunna inom många yrken, även om det inte är så stora grupper.

Har du försökt jobba något med det?

Finns kurser på folkuniversitetet och andra ställen som har kvällskurser där man kan få lära sig att tala inför folk, Vet inte hur det går till, men kan vara en idé att kolla upp.

Jag får endel ångest inför att stå inför en grupp och prata, men jag har spelat mycket teater när jag var yngre. Sommarteater där man repar från januari och i juni-juli hade vi 14-15 föreställningar med upp till 100 personer i publiken.
Sjukt nervös, men ändå lättare eftersom jag inte behövde vara mig själv. Men framförallt har teatern gjort att jag numera vågar prata inför andra, ångest, men det går. Har vant mig och lärt mig hur man ska göra.

Men det som har gjort mest är mängdträning, första föreställningarna varje sommar höll man på att krevera av nervositet, men ju fler föreställningar desto mindre nerver.
Samma sak är nog bra med att prata inför folk, göra det ofta så att det inte blir så stor grej.

Så titta om det finns kurser i att tala inför andra, eller gå med i en teatergrupp eller liknande. För att bli duktig på något, för att våga göra det, så måste man arbeta med det. Ta det smått i början, få människor och bara nån minut, sedan utöka när det känns bra.