Spelar det någon roll egentligen?

Du är ju den du är, det som spelar roll är vilken hjälp du får. Får du rätt hjälp även om du kanske är feldiagnostiserad spelar det ingen roll. Det enda som spelar roll just nu är att du behöver hjälp att ta dig upp ur depressionen du verkar befinna dig i. Och få stöd med den bipolära sjukdomen.

På detta forum får jag ofta känslan av att folk definerar sig själva med sin diagnos, att de ÄR sin diagnos. Inte att det bara är ett ord på en drös av de problem/fördelar man har.

Grubbla inte över diagnoser, låt psykiatrikerna sköta den biten, det är dom duktiga på.

Mmm det må vara så. Har inte så mycket att tänka på. Eller jag tänker väl för mycket. Visst finns det massor som jag platsar in på under ADHD. Men min mamma tror inte på det. Och mammor vet väl bäst?

Har inte så mkt kontakt med Vup då min behandlande läkare/psykiatriker är deltidspensionär numera. Jobbar bara 18 timmar i veckan.

Bra skrivet av dig, Zaphix. Men jag vill ändå säga till dig, YlvaP, att psykisk sjukdom, det är när verklighetsuppfattningen har gått över styr. Det verkar den sannerligen inte ha gjort på dig, efter vad jag kan utläsa i alla fall (men rätta mig om jag har fel!).

Iofs kan depression eventuellt klassas som psykisk sjukdom, åtminstone om den får individen att se allting i svart, även fast där finns en del vitt att se. Således, om man vantolkar även det positiva i tillvaron till negativt, då kan det handla om psykisk sjukdom.

Men är man vid sina sunda vätskor, då är man inte psykiskt sjuk. Och jag har hittills inte upplevt någon enda en härinne åt det hållet. Så jag utgår ifrån att alla Bokstavsfolk är psykiskt friska! (Tills motsatsen är bevisad!)

Okej. Men vad är skillnaden då? Är inte Bipolär en psykisk sjukdom eller hänger jag inte med. Hur är man som psykisk störd? För inte är jag normal heller. Jag måste leva med dessa svängningar resten av mitt liv och det gör mig arg för jag vill leva ett normalt liv. Ja så normalt som möjligt och slippa dessa svackor.

Bipolär är ju en sjukdom..synd om man inte kan gå på

en speciell mottagning som affektkliniken..som FINNS i Stockholm.Tror att det ger ganska mycket..Man behöver nog prata om sin sjukdom med någon som kan detta.

Finns det inte någon förening som Balans typ hos dig?

Det finns ju på nätet allafall…Take care!/H.

Hej. Njae vet inte om någon sån sak här. Vi har några klubbhus för psykisk ohälsa och en till förening Reseda. Har inte gjort så mkt där. Ingen som man går och pratar med direkt. Utan bara ett ställe att samlas på med andra personer som har samma problem som en själv. Finns inte så mkt annat här på Åland.

#4 Ok, bipolär sjukdom klassas som psykisk sjukdom, men jag har inte upplevt dej (här på forumet) som psykiskt sjuk, utan som en normalt resonerande människa. Det lär dessutom vara dåligt med självinsikten för dem med bipolär, har jag för mig. Men du tycks ju fylld av självinsikt - så kanske finns det hopp om tillfrisknande för dig då. Annat är det med oss NPF:are, vi lär få dras med vår funktionsstörning hela livet. Till denna kan ofta bli kopplade psykiska sjukdomar, men det är då en annan sak. Det var bara den distinktionen jag ville göra. Kanske mest relevant för mig själv, och inte i lika hög grad för dig.

Vad är egentligen psykisk sjuk? SKall man bete sig helt galet eller vara en som hör röster och sånt?

Jo jag kan vara normalt resonerande. Tror jag iaf.

Ja ibland är det bra att få sig en knäpp på näsan, för jag vet. Ibland så glömmer man bort att man bara en en skön människa oavsett vilken problematik man har.

Har du AS, ADHD eller gud vet. så spelar det ju ingen roll. Har du biopolär, Borderline mm så spelar det ingen roll.

Tänkandet nu bland forskarna är ju att det inte är som att dela upp klossar när det gäller gränssättningar för oss som är diagnotiserade och andra som inte är det.

Vi är mera som en flytande fingerfärg, alla människor på jorden. Och vi har olika kulörer i olika mängd utav oss. Vi som vet garanterat att vi har den diagnosen som är ställd, har kanske bara lite mera röd färg i oss. :)

@YlvaP: Jag håller med #1. Det spelar ingen roll om du har ADD eller om dt är psykisk sjukdom. Det viktiga är att få dig att må bättre. T.ex så har du svårt med städning, vilket är vanligt bland folk med ADD, som ibland felaktigt beskrivs som ADHD utan hyperaktivitet, men det finns många fler skillnader än så. Frågan är hur man hittar en lösning. Kan du få städhjälp via kommunen, eller hjälp att strukturera upp saker, så att det blir lättare att städa?

En anledning till att du tycker att det är tråkigt att städa, kan vara att du har svårt att strukturera upp det, och veta i vilken ände du ska börja.

Jag vet flera som fått diagnoser som bipolär och/eller Borderline, men där det senare visat sig vara fel. Det kan lika gärna vara ADD, eventuellt i kombination med någon form av autism som t.ex Asperger.

Personer med Asperger har behov av en tydlig struktur, och det står lite i kontrast till den impulsivitet som ofta finns hos personer med ADD/ADHD.

Man har behov att ha var sak på sin plats, och fasta mattider med mera, men är samtidigt impulsiv, och det förstör den där strukturen, vilket får personer med dubbeldiagnos att må extra dåligt. Det kan vara nog så jobbigt att leva med endast ADD eller endast AS, men både och är extremt jobbigt. Jag har själv både och.

Jag vet ju att jag borde äta middag kl 17 varje dag, men min impulsiva sida kan få för sig att åka in till stan kl 16, och då blir det i bästa fall en hamburgare på stan.

#1 Att identifiera sig med sin diagnos tycker jag är fel, för då lägger man ju allt fokus på svårigheterna och hur dålig man är. Om man däremot ser AS (eller ADD, ADHD osv) som personlighetsdrag, så är det väl okej att identifiera sig med det. Min personlighet är ju faktiskt en del av den jag är.

Min personlighet består ju inte heller bara av negativa sidor. Det finns ju många positiva sidor också (även med ADD, ADHD, Asperger, autism med mera).

Man måst dock tänka på att Asperger inte är hela delen av ens personlighet, utan endast personlighetsdrag, så man ska inte hänga upp sig på enbart Asperger-dragen.

Jag håller med om att man inte ska grubbla för mycket över diagnoser. Man ska hitta sina positiva egenskaper och förstärka dem. Man får analysera sina negativa sidor och eventuellt bearbeta dem, om det behövs. I annat fall kan man,om det är möjligt, undvika vissa situationer som blir jobbiga

Bra skrivet tiger. Jag fick också en aha upplevelse av det du skrev.

Ja det var bra skrivet.

Grubblar över diagnoser för man har inte kommit in i dom ännu fast det var ett år sedan jag fick dom. Funderar om det är fel eftersom man inte mår så bra men det är nog den bipolära delen som spökar och kommer att göra det resten av livet.

Städa ÄR tråkigt. Jag måste börja städa direkt efter frukosten om det över huvudtaget skall bli något städat. Annars kommer jag inte igågn med det och som du säger så vet man inte riktigt var man skall börja nånstans.

#11 Tackar!

#12 Tack! Ja, städa är tråkigt, men det blir värre för vissa av oss.

Jag själv har t.ex igångsättningssvårigheter, pga ADD, och jag har också svårt att prioritera. Jag VET att jag borde städa, diska, tvätta, handla med mera, men vilket ska jag börja med? Klockan är nu ca 18 på kvällen. Jag vaknade för en timme sedan, och har nyss avslutat frukosten. Om jag går upp och handlar nu, så hinner klockan bli för mycket för att börja tvätta sedan. Om jag tvättar och diskar nu, så kanske jag glömmer bort att gå till affären och handla, och då får jag ingen frukost i morgon.

Ofta blir det så att det blir en låsning i tankegångarna, och man kommer aldrig fram till "rätt" svar, vilket gör att man hamnar framför datorn eller TVn istället, och så blir inget av det andra gjort.

Har man någon form av autism (Asperger, Kanners osv) så har man rätt till LSS, och kan därmed få en boendestödjare. De kan hjälpa till att göra scheman, så att man själv slipper fundera på vilket man ska göra först. Prioriteringen är gjord av dem, och då blir det lättare att bara göra det som står på schemat.

De kan också hjälpa till att strukturera upp i hemmet, så att det blir lättare att hålla koll på vad som finns var, så att var sak har sin plats. Om jag då tar fram en sak ur ett skåp, så ska det vara lätt att ställa tillbaks den direkt, när jag är klar med den, om man har en bra struktur.

Har man inte den strukturen så blir matberedaren, brödrosten, äggkokaren och 25 andra hushållsapparater stående på köksbänkarna, och då blir det ju jobbigare att städa. Inte så att det blir roligt att städa, men utan struktur så blir det outhärdligt jobbigt. Med struktur, så blir det i alla fall lättare att ta tag i det.

Haha det känner jag igen. Jag orkar aldrig ställa tillbaka alla saker man använder i köket så allt står framme.

jag tänker att jag ändå skall använda det snart igen och ta ut och in saker i skåpen är bara för jobbigt. Jag är extremt lat av mig.

#14 Man kan också ansöka om bostadsanpassning. Gamla köksskåp kan iofs ha sin charm, men de är inte så praktiska för oss. Ofta får man tömma hela skåpet, närman vill komma åt den där hushållsapparaten som står längst in. Eller så kan det vara den stora grytan, som man bara använder en gång per år, när julskinkan ska kokas. Dock hittar inte den grytan in i skåpet igen, förrän lagom till midsommar.

Numera finns lite moderna skåp, som de på dessa bilder, där man kan dra ut hela skåpsinredningen. Man kan då ta ut det man behöver, utan att plocka ut allt annat i skåpet. Det är också lätt att ställa tillbaks den där grytan igen, utan att man måste tömma skåpet en gång till.

Bättre köksskåp i kombination med boendestödjare som hjälper till med strukturen, gör att livet blir bra mycket lättare. Fortfarande inte roligt att städa, men det blir i alla fall mindre jobbigt och energikrävande.

Jag är kass på att komma mig för att diska, även fast jag har diskmaskin.. :)
Men den låter så mycket så jag måste komma ihåg att slå på den när jag går hemifrån. Och glömmer man det ett par dagar blir det ändå disk på hög.

Men när jag flyttade in i nuvarande lägenhet för ett år sedan så tänkte jag till lite, funderade på varför jag ska ha så många tallrikar, bestick och glas när jag bor själv. Ställer bara till med disk på hög.

Numera har jag bara en plan tallrik, två skålar till skålmat och sånt, tre gafflar och tre knivar. Ett par glas och muggar, tre-fyra kanske.

Numera samlas inte disk på hög, eftersom jag behöver sakerna till nästa måltid. Visserligen ställer det väl till med att jag äter ur kastrullen ibland eller till och med skippar att äta för att jag inte orkar diska. Men oftast fungerar det riktigt bra, så det är ett tips.

Då måste man diska, kan inte skjuta på det länge.

Hihi det där med disken känner jag också igen. kan gå flera dagar och högen växer och då har jag barn hemma. Vi har för mycket av tallrikar och sånt. Vi är ju ändå 5 i familjen.

Men lägg undan lite porslin då, ni är fem i familjen, så ha kvar 10 av varje så har ni lite spelrum iaf.

När jag flyttade in så hade jag kvar mycket av mina saker i källaren, istället för att ha saker jag inte behöver i lägenheten så hämtade jag istället upp de saker jag behövde ifrån källaren. Istället för att göra tvärtom. Sjukt mycket saker jag inte brytt mig om att hämta upp från källaren, i och med att jag aldrig använde det. Så har inget onödigt i lägenheten, det känns skönt. :)

Men mannen är av en annan åsikt. Han väntar med att diska förrän maskinen är helt proppfull men jag diskar när jag behöver disken till nästa måltid. Sen står den rena disken i maskinen och den smutsiga utanför i flera dagar. Plockar ur det jag behöver bara. Hahaha. Jag är såååå lat. Eller bara trög i starten.

Känner igen mig i mycket,speciellt det där med diska och städa…men om jag börjar mot all förmodan så har jag svårt att avsluta min "galna städning",händer tyvär inte så ofta