Du skrev "de har erbjudit alla möjliga lösningar; praktik, bara göra de ämnen han gillar, läsa ett ämne i taget"

Eftersom han inte nappar på något av det där, så funderar jag på om han helt tappat lusten. Det kanske är en depression? Det behöver ju inte vara en djup sådan, där allt är nattsvart, men just att han inte ens känner att det är okej att läsa ett ämne i taget, eller ha praktik, gör mig ju lite fundersam.

Det är svårt att ge ett bra råd här, då jag känner att jag skulle behöva veta mer om vad som hänt. Varför har de placerat honom i familjehem förresten? Kan han inte få komma tillbaks till HVB-hemmet, där det ju verkade fungera bra? Är det samma skola han går i nu, som då, eller har han bytt skola, sedan han flyttade till familjehemmet?

Undrar också angående familjehems placeringen..?

Så här; HVB-hemmet hade super strikta regler, lika för alla där, vilket var bra för sonen i början. Det blev ju som en skyddag verkstad, där man inte fick ha mobil, sitta vid dator, måste ringa hem 3 ggr/dygn vid alla hemresehelger, inte träffa kompisar/flickvän på fritiden. Vi var alla ganska överens om att sonen fått med sig jätte mycket under tiden där, men att det var dags att få pröva på en strukturerad vardag MEN också få "lära sig" hantera sånt som ingår i en 15-årings vanliga vardag. Det kunde han inte få där, därav familjehem. Han har inte bytt skola nu. Har precis pratat med honom i en timme. Han är super deppig. Har gjort sig osams med alla i skolan idag inklusive flickvännen och tänker göra slut, fast han egentligen inte vill. Vill bara stänga av alla känslor, men vill INTE ha hjälp på nåt sätt. Samtidigt säger han att han funkade som bäst på HVB-hemmet, men där mådde han inte heller bra. Han säger att han inte vill dit och samtidigt säger han att han vill det (fast inte rakt ut). Men skit också, jag är så jäkla orolig! Och så svårt när han inte vill ta emot hjälp!

Kraaaam från en som till viss del känner igen situationen med låsning och svårigheten att hjälpa när mottagaren inte riktigt tar emot hjälpen.

Kan det vara någon ide att befria honom ifrån alla frågor om vad han vill,hur han vill,varför han vill osv ett tag? Kan det vara ide att försöka ha en så mycket det nu går kravlös vardag för honom ett tag? Att "befria" honom från frågor och krav och "bara vara där för honom" ett tag? När man tappat stora delar av sitt hopp tror jag att man upplever att ALLT och ALLA ställer oerhört mycket frågor som man själv ej har svar på.Att om man besvarar frågorna kommer det nya frågor,nya krav.Att hur man än gör eller vad man än säger så blir det fel och den som frågat blir frustrerad och mer på,vilket oxå är oerhört jobbigt.Ibland behöver man en paus,för att slicka sina själsliga sår,ibland behöver man få bli älskad och omhändertagen,för att hitta tillbaka till sin ork igen.

Det här var inget bra svar eller ingen lösning,jag vet det.Men jaa.. ett försök från min sida för att försöka hjälpa.

kram

#5 Jag tycker att ditt svar är mycket bra, för det är definitivt värt att prova.

#3 Kan du skicka ett privat meddelande till mig här, så ska jag skicka info till dig, som jag inte kan posta öppet här.

Jag förstår precis vad ni menar. Men han VILL inte ta en paus, slippa alla krav, han får panik och säger att då kommer hans liv att vara helt kört. Han tänker mycket i svart eller vitt, en paus ett tag är i hans värld en paus för evigt. Har försökt förmedla till honom att han behöver få lugn och ro och göra sånt han tycker om/är bra på, men enligt honom finns det inget sånt.

Att han har Asperger vill han inte kännas vid, det är bara adhd:n som är "okej" för honom. Att få honom att tänka i banorna gymnasium för elever med Asperger går inte. Han går nu i en skola med aspergerelever och tycker inte han är som dom, ska inte skriva här vad han tycker att dom är :(

Jag ska strax besvara ditt privata meddelande som jag just fått, men såg också att dn här tråden var uppdaterad, så jag ville kolla den också först.

Jag förstår honom faktiskt. Jag känner många barn och ungdomar som gått i Aspergerklass, och de brukar oftast beskriva det som muppklass eller något liknande (det finns värre uttryck också, men de skriver inte ens jag här).

Ja så sa min son också om andra med AS. Men sedan träffade han jättegoa AS och hans syn blev bättre.

Hade han en diagnotiserad AS? Eller bara ADHD.

Jag har ju också ganska mycket svart-vit tänkande vilket är vanligt bland folk med ADHD men betydligt mindre bland AS, säger forskarna .

Varför inget annat hvb hem då? För det är en djungel och det här med samma regler när det gäller dator mm stämmer inte heller. På min sons hem har han egen mobil och data. En annan kille får inte det, för det beror ju på deras egna problematik ju.

Hoppas att det kan fixa sig för dig. :)