För min egen del så deppar jag ihop när jag inte har råd och kan göra det jag tycker om. Jag byter inte eller sällan intresse bara för att jag ine har råd

Jag har aldrig bytt intresse av ekonomiska skäl. Det fungerar inte så, intresset är alldeles för starkt. Jag kan nog snarare dra en parallell med en missbrukare, blir nästan desperat i stället även om jag aldrig har begått något brott för att få råd. Jag hamnar snarare i någon manisk fas där jag försöker jobba/låna ihop pengar, sedan återgår jag till min hobby.

Desperationen är redan här… inväntar manin.

Håller med om att specialintresset är det starkaste man har just då när det är aktuellt. Det tar oftast över allt annat - och man går över lik för att få fortsätta med det enda som man fokuserar på.

Om man av ekonomiska skäl inte kan hålla på fullt ut, finns dock olika möjligheter att ändå fortsätta med idkandet. Om vi tar som exempel att specialintresset bestod i att etsa på kopparplåtar, och man inte längre fick råd att inhandla kopparplåtar (dessa är rättså dyra), så kunde man odla något sidointresse under tiden - tills man åter blev stadd i kassa. Texempel att studera andra etsare, deras verk och deras teknik etc. Eller att se över sin utrustning; sortera sina etsade alster; kanske ordna en utställning etc. - Nöden är uppfinningarnas moder!

Min systersom har AS och han har genom åren haft olika intressen, men ett intresse han alltid har haft och förmodligen alltid kommer att ha är fiske =)

Jag kan inte längre hålla på med mitt intresse på grund av grov utfrysning och mobbing. Och jag har med tiden fattat att jag inte kan fortsätta, men jag har in accepterat det. Jag försöker ständigt hitta nya intressen, men det blir aldrig det samma. Och bara genom att skriva dessa rader har jag redan hunnit bli tårögd…
Och känslan av att inte få fortsätta är hård, för jag är liksom helt tom inombords, det är inget man länktar efter att få göra. Och ja, nu kom tårarna…  Jag brukar inte komma in på det, och jag brukar inte tänka på det, nog pågrund av att det är så känsligt… När man är i skolan, finns det inget man länktar att få göra när man kommer hem, jag bara längtar att få komma bort från skolan för där är alla människorna. Man har inte ens någon anledning till att åka hem, man bara vill bort från alla och hem är den bästa stället att få lung efter en skol dag… Jag är tom, och det händer att jag bara går fram och tillbaka i huset för att jag inte vet vad jag vill göra och har inte lust att göra något… Sitter just nu och skakar och saknar att ha något att göra…

Men det där stora intresset som du hade, varför kan du inte hålla på med det längre nu då?

#7 För jag kunde inte ens va på en utställning utan att det var folk som pratade bakomryggen på mig, och om jag ville köpa ett djur av dem fick jag inte på grund av rykten, de brydde sig inte ens om att lysna på hur det var på riktigt. Så efter 2 års kämpande gav jag upp…
Det känns så töntigt att vara helt gråtfärdig på grund av något sånt, men jag kan inte hjälpa det…

#8 Så ditt stora intresse hade med djur att göra då? Men du blev mobbad på utställningarna? På grund av något rykte - som var sant eller inte sant då?

#9 Delvis sant, ryktena var att mina gick ute, men folk pratade inget om att de hade möjlighet att gå in hur ofta de ville. Dess utom var mina djur i mycket bättre form än vissa andras, mina blev aldrig över viktiga eller sjuka t.ex. Folk lyssnade aldrig på en så jag orkar inte mer, så är det bara… :'(

#10 Om du anser att du har rätt, så borde du stå på dej lite och argumentera mera för den metod som du ju tror på. Kan kännas motigt, men orkar du, så tycker jag att du ska försöka. Kanske kan du även finna en och annan bundsförvant…?

#11 Tror jag inte orkar mer, jag har hållt fast vid min åsikt i 2 år och allt har bara blivet värre, så jag orkar bara inte mer…
Jag försöker ständigt hitta ett nytt intresse, men jag har inte hittat någon, men hoppas att jag kommer finna något som i alla fall kan ge mig lite av den glädjen jag fick från mitt gamla intresse…