En tråd på Familjeliv.se.

Även icke-npf-personer kan ha problem med det sociala samspelet. Även de som har ADD alltså.

Men nej, vad jag vet så är det inte ett kriterie.

Jag har endel sociala problem, förstår inte riktigt allt. Jag har ADHD, rätt mycket H, och med medicin så har jag lättare att vara social. Anledningen är att jag kan lyssna på människor, jag kan hänga med i samtal utan att missa så mycket pga. att andra saker fångar mitt intresse.

Men jag verkar fortfarande inte förstå vad man ska säga och inte säga. Vad som är socialt accepterat och inte. Det skulle jag ha även om jag inte hade uppmärksamhetsproblem, dålig impulskontroll och vara hyperaktiv.
Hr ihop med min personlighet, den jag är. Det finns inte beskrivet i diagnoskriterierna, men det betyder inte att man kan ha problem med det.
Man är individer, bara för att jag har ADHD betyder det inte att jag är lika som alla andra som har det.

Okej. jag har också de där svårigheterna men trodde inte att kunde ha det som adhd/add så jag har inte lagt så stor vikt på det. jag är tyst för det mesta när det är flera personer som skall prata. Har svårt med att prata med en person också. Väntar oftast på direkta frågor annars är jag tyst och jag är väldigt fåordig. Tja det verkar ju inte synas här när jag skriver.

Ylva,

ADD kan ty sig väldigt olika så visst kan denna person ha det så, det är många med ADD/ADHD som har svårt för socialt samspel och tar medicin mot detta för att kunna fungera bättre.

jag tror att många med NPF har svårt med socialt samspel och svårt med vänner och så vidare 
man är ju lite udda och det gör ju att många håller sig undan tyvärr

angående mecicin emot ADD så fick jag förklarat för mig att den kan funka så att det gör att man blir lite snabbare

har en son med ADD och han har det väldigt svårt med vänner troligen på grund av att han är lite udda och då blir han utesluten tyvärr sen har han oxå svårt att hänga med i kompisars tempo och allt dom hittar på

medicin har diskuterats för hans del och så fall för att få upp hans tempo lite min son är typ som en sengångare allting tar oerhört lång tid och skynda på honom går då rakt inte

Aha okej. Trodde det var med Asperger detta sociala samspelet fungerade dåligt men nu vet jag att även personer med add/adhd också kan ha det. Inkl mig.

#5 Fast det du beskriver, är det verkligen typiskt för ADD? Jag trodde de/ni var snabba i tanke och handling…? Medan vi aspergare i så fall mera utpräglat kanske ofta beter oss som somnambuler…

vad jag har fått förklarat för mig så saknas ju överaktiviten om man har ADD och då blir man ofta långsammare

men visst min son är inte vuxen än och mycket möjligt att det kan vara Aspergers oxå

det enda jag vet med säkerhet att han har genomgått många tester nu senaste på BUP

det viktigaste i alla fall är att han har en diagnos och fått lite svar på varför han är lite "udda" det hjälper honom enormt mycket

#8 Det tror jag också. För det, att man får ett officiellt erkännande av att vara "lite udda", borde kunna hjälpa en framåt i livet - med mera hänsynstagande, hjälp med att "hitta sin plats" med studier, arbete och familjeförhållanden och så vidare.

Alla samhällsmedborgare borde få ha rätt att vara "speciella" - det är ju liksom vitsen med fortplantningen: divergens, inte strömlinjeformning!

Jag kommenterar er allihop på en och samma gång. Problem med socialt samspel ingår inte i kriterierna för varken ADHD eller ADD, men däremot i Asperger och övriga inom autismspektrum.

Dock är det inte ovanligt med multipla diagnoser. Ofta har man då en huvuddiagnos, som är den dominerande. ADD kan vara dominerande hos en person, men de har även Asperger eller drag av det.

En annan kan ha en väldigt tydlig Asperger, och även ha drag av t.ex ADHD med t.ex yperaktivitet eller impulsivitet.

Sedan är diagnoskriterierna för alla dessa diagnoser inget som är specifikt för oss med diagnoser. Varenda människa kan känna igen sig i mellan 1 och 4 av dessa kriterier, och det är helt normalt. Det finns inget på och av, när det gäller t.ex impulsivitet, lika lite som det finns det när det gäller stresstålighet.

Vissa människor blir väldigt lätt stressade. Andra säger att de tål stress, men lasta på dem två personers jobb, så kommer några till att få problem. Vissa klara även det, men då lastar man på dem 3 personers jobb. Ju mer vi ökar belastningen, desto fler kommer att uppvisa stressymptom. Ökar vi den tillräckligt mycket, så kommer samtliga människor att känna sig stressade.

De som kan utföra tio människors jobb, får dock inte någon "diagnos", eftersom de vanligtvis inte behöver stå ut med denna höga belastning.

De som får diagnos är ju de som får stressymptom vid låg belastning.

På samma sätt är det med t.ex aktivitetsnivån. Det är ju en skala från extremt underaktiva, till extremt hyperaktiva. De flesta befinner sig inte längst ut i ändarna på den skalan, utan någonstans mitt på. OFta har de en "normal" aktivitetsnivå, men är det mycket att göra på jobbet så kan de höja akrtivitetsnivån, och sedan gå tillbaks till "normalläget".

Problemet för oss med diagnos är att hitta det där normalläget. Vi som har ADD är oftast underaktiva, och har svårt at kicka igång. Vi behöver ofta någon annan som drar igång oss.

De som har ADHD (och är hyperaktiva) är ofta uppe i varv, och har svårt att sätta stopp. Sedan finns det en del som växlar mellan att vara över- respektive underaktiva. Dock är de antingen mestadels underaktiva ELLER överaktiva.

Själv är jag mest underaktiv, men har jag väl kommit igång, så kan jag bli hyper.

Barn med ADHD eller ADD kan mycket väl ha kompisar ibland. Det beror på så mycket annat också. Om det är ett barn med ADHD som är mycket dominant, så har de ofta lätt för att få kompisar, men svårt att behålla dem, eftersom de andra blir trötta på att de aldrig får vara med och bestämma.

Det går inte utifrån enbart "diagnosen" att säga om det funkar med kompisar eller inte. Som sagt så spelar det stor roll om man är dominant eller inte. Likaså om man är introvert eller extrovert. Det finns ännu fler faktorer, och kombinerar man ihop i olika kombinationer, så får man fram så många olika personligheter.

Det kan t.ex bli ADHD + dominant + extrovert. eller Asperger, introvert och tillbakadragen.

En del tror att autister är som Rain Man, och visst finns det sådana, men de är inte så många. Han som var förebild för den rollfiguren hette Kim Peek och han hade en form av autism som kallas Savant syndrom.

Det finns de som är extremt introverta och som är mycket svåra att få kontakt med. De verkar leva helt i sin egen värld. Det finns dock de som är raka motsatsen. Autister som är extremt extroverta (utåtriktade) som kan prata med vem som helst, när som helst.

Jag har varit med om sådana ungdomar, som varit på väg fram till ett gäng skinnskallar (som är ute efter bråk) för att peka finger åt dem. Sådana ungdomar är det nästan som om man borde hålla i koppel. Nej, jag menar inte det bokstavligt, men bildligt. Man måste hålla dem under ständig uppsikt. Kombinera den sortens autism med ADHD, så har du en mycket spännande personlighet.

Det finns en del kombinationer som är jobbigare än andra. T.ex så är Asperger i kombination med ADD eller ADHD så bra. Personer med Asperger behöver ju en tydlig struktur, och har man ADD eller ADHD så kan man vara rätt impulsiv. Asperger-delen av ens personlighet kanske behöver äta mat på fasta tider, t.ex middag kl 17. Den impulsiva delen av samma persons personlighet kan få för sig att åka in till stan för att gå på bio, när klockan är 16:30. Den där middagen som skulle ätits kl 17 blir då inte av, och kanske ersätts av en hamburgare på stan.

Den impulsiva delen kan få för sig att leta fram det där gamla fotoalbumet, som man inte tittat i på flera år, och som legat nedpackat i någon kartong i klädkammaren. Man river ut allt i klädkammaren för att hitta det man söker, men förstör då den prydliga ordningen/strukturen som Asperger-delen av ens personlighet så väl behöver.

Det finns alltså inga enkla beskrivningar av dessa diagnoser. De går ofta hand i hand. Man har en huvuddiagnos och en eller flera tilläggsdiagnoser (komorbiditet = samsjuklighet, vilket jag tycker är lite fel ordval, då det ju inte är frågan om sjukdomar).

#10 Coachingtiger, jag tror du är inne på ett spår, som mycket väl kan bli nästa generations neuro-psykiatri!

- Hur går vi vidare?

#11 Vi är ju inte enbart Asperger enbart enbart ADHD. Även om vi har blanddiagnoser som AS + ADHD, så är ju inte heller det en komplett beskrivning av någon av oss. Vi är ju alla mycket mer än så. Vi är ju framförallt individer, med "vissa" gemensamma drag, men det finns ju lika mycket skillnader mellan oss inbördes, som det är mellan NT inbördes.

En stresstålig och introvert NT skiljer sig ju rätt mycket från en stresskänslig och extrovert NT. Det finns ju som sagt många andra faktorer än bara "diagnoserna", så jag förstår inte varför alla hänger upp sig på just dessa diagnoser.

Det finns en del kända personer med "diagnos" som klarar sig bra i livet. Det finns personer utan diagnos som det gått dåligt för. Diagnosen är en del v vår personlighet. Sedan finns många andra aspekter på personligheten, och så har vi social påverkan med mera. Vi är ju ett resultat av både arv och miljö.

Visst kan man ha mer problem med det sociala samspelet pga ADD, det tror jag i alla fall. Det känner jag igen på mig själv. (Har troligvis ADD.)

Dels för att all kraft går åt till att fixa det nödvändigaste med skola mm, så man får helt enkelt ingen övning när man är yngre. Även om förutsättningarna finns.

Dels kan man vara lite i sin egen värld och inte uppfatta saker som andra märker.

Dels för att man ofta är mer stresskänslig så att man inte orkar med för mycket socialt liv, och det blir  ju ännu mer stressande om man redan är dålig på det och känner sig tafatt.

Socialt liv kräver mycket energi och det är inget addare är kända för att ha mycket av….

Sen kommer ju naturligtvis personlighetsdrag som inte har med ADD in också

#13 Du kan ha rätt, men som jag skrev ovan så är det inte ovanligt att personer med ADD även har vissa drag från t.ex AS, utan att man för den sakens skull får en AS-diagnos.

Sedan skriver du också bra saker i din kommentar där, som jag utvecklar lite till nedan.

Personer med AS upplever ofta obehag av att se någon annan i ögonen, eller kan t.o.m uppleva det som hotfullt. Sedan finns också svårigheter med att tolka kroppsspråk hos många med AS.

En person med ADD har normalt inte svårt för ögonkontakt, dvs upplever inte obehag av det. Gör man det, så har man nog en del autistiska drag utöver sin ADD. Däremot kan ma ju ha koncentrationssvårigheter och/eller uppmärksamhetsproblem, som gör att man har svårt att fokusera. Man kanske ser saker i ögonvrån sm fångar intresset, och då missar man ju den andres kroppsspråk för att annat fångat intresset. Inte lätt att avläsa kroppsspråket då heller, men av helt andra skäl. Som sagt så kan du mycket väl ha svårt med sociala samspelet, men faktum är att detta inte ingår i diagnoskriterierna för ADD eller ADHD.

Hmm.. Jag har själv ADHD, och ibland kan jag ha lite sociala "problem" eller vad man ska kalla det.

Jag kan vara väldigt trög att svara när nån frågar mig något, även lätta frågor.

Jag fokuserar på så många saker samtidigt att jag inte har nåt minne. Kan glömma bort vad jag åt till lunch, vad jag gjorde i helgen m.m.m… SÅ frågar nån mig "Vad gjorde du i helgen då?", så kan jag ha "glömt bort det"  ÄVEN om det var nåt jättekul!

JAg har inte läst andra inlägg här, men kan säga att jag fått svårare med det sociala. Detta beror på att jag tappade energin, rensade ut för negativa människor i mitt liv, ledsnade på partyfolk & senare helt enkelt gömde mig när jag kraschade i depression för 5½ år sen.

Sen min diagnos har jag fått ett annat tankesätt när jag möter nya människor, vilket inte är bra.. Jag funderar ofta på om de tycker att jag är jobbig eller konstig  :(

Samtidigt känner jag att jag har för mycket runt om mig ändå, jag måste ju kämpa på & strukturera upp mitt liv & ta hand om mina barn osv, så jag orkar inte slösa energi på nya människor :/