Finns där för henne om hon behöver hjälp eller bara prata, var inte påträngande, men visa ändå att du bryr dig om henne.

Behandla henne med respekt, alltså att du visar att du bryr dig om hennes åsikter, har intresse av att få reda på vad hon har att säga och ta till dig av hennes tankar och idéer. Visa att du litar på henne och lämna över mer och mer ansvar.

Lämna henne ifred när hon behöver det, inte gå in på hennes rum om hon stängt dörren och sånt.

Behandla henne som en vuxen, men ändå låta henne vara liten om hon behöver det.

Lättare sagt än gjort.. ;)

#1 Bra tips Zaphix :)

#0 Jag blir iprincip alltid sur när min mor ställer tusen frågor om hur dagen har varit när jag t.ex sitter och håller på med annat. Hon brukar ställa frågor tills hon får svar och då brukar jag vara väldigt irriterad när jag svarar. Kan bli jätte otrevlig när hon tränger sig på, så försök att prata med henne när hon inte är upptagen med annat.

Bra tankar där, båda två:)) Försöker nog redan tänka en del som ni föreslår, så då är jag inte helt fel ute:)) Men perfekt är man ju defenitivt inte…

Konflikterna med henne och aggressionerna hon har mot oss andra i familjen är ändå energikrävande. Hon tar och tar med ger ingenting alls…

Men idag var hon på ganske gott humör:))

Inna74 känner igen din dotter i min äldsta son snart 16år. Dock har han blivit mycket lugnare efter att han gått in på concertan och börjat se sina svagheter och styrkor i sina diagnoser adhd/as . Men han höll på att fullständigt ta över hela hemmet här.

Hans små syskon ville inte ens ha honom i samma hus under en tid. Vi var på BUP för jämnan och även tyvärr på polisgörhör mm då han lyckats med att göra en hel del dumheter.

Men nu i alla fall det senaste halvåret och med concertan har vi faktiskt blivit en familj igen spm alla vill vara tillsammans..

Kämpa vilket jag förstår att du gör-.

Jag har själv AS och kan säga att jag hatar när min mamma lägger sig i. Vad det än är. Om hon frågar hur mina djur mår, hur min dag varit, hur det går i skolan eller om jag haft prov. Det är skitjobbigt och jag (som nu flyttat hemifrån) svarar oftast inte i telefon när hon ringer. 

Mitt bästa råd är att ligga lågt och "stör" inte. Låt henne komma till dig. Visa att du finns där hela tiden om hon behöver dig, men som sagt, låt henne komma till dig.  

Jag tror att det kan vara riktigt jobbigt att ha en tonåring med AS, för man blir ju oftast dåligt behandlad. Jag tycker jättemycket om min mamma, men bara på avstånd. Så tror jag många med AS också tycker.

Sedan tror jag det är viktigt att behandla henne som en egen person. Har hon syskon, så behandla henne inte som "storasyster" eller "lillasyster", utan behandla henne som en ung vuxen. Jag har aldrig blivit så arg på min mamma som när hon behandlar mig som om jag vore 8 år.

I mitt fall, så har jag ofta betett mig omoget mot mamma, just för att jag tycker att min mamma behandlat mig som om jag vore en liten skit. När man behandlat mig med respekt, så har jag varit mycket mer vuxen. Så det tror jag hjälper.

#4 vildvild# Det verkar som vi har en del gemensamt;) Min dotter håller på att ta över hemmet känns det som och själv vet jag inte hur jag ska bära mig åt- hon vägrar gå till Bup. Sist vi var dit sa hon inte ett enda ljud så det gav ju inte så himla mycket. Hon behöver inte någon medicin och jag är verkligen restriktiv där. Hon har ätit sertralin förut under en deppression. Hon vill ju vara normal och vara som sina kompisar.

Hoppas verkligen att din son är på rätt spår nu igen så att ni får må bra tillsammans:)

#5LinaIsabell# Tack för dina råd! Som mamma "lägger man sig i" för att man älskar sina barn:)) Men det visst deu ju redan…Jag förstår vad du menar! Jag tror jag ska förtydliga behandling av min dotter som mer vuxen. Så hon märker att jag gör det. Hon har syskon (Som hon inte behandlar väl men jag tror jag anar att hon skulle vilja ha det lite mer som dom fast hon inte klarar av det)

Tack:))

inna ! jag vet inte om jag ska skratta eller gråta,, men min grabb var precis lika där på bup första gångnen .. Sa inte ett ljud jag visste inte vad jag skulle ta mig till..  ok inna det e som du ju redan vet skittufft..

vi har inte provagt andra mediciner bara Concerta på sonen dem tagit bra som sagt . tycker vi .. sen har det varit mycket med att försöka vara närvara men det e faan inte låätt.

Ja jag vet inte jag trodde i många år att jag själv var normal. Har en bror med mycket grav Aspergers och tycker inte att han o jag e lika.. men nu efter en j-vla massa år så fattar jag att vi är mer lika än vad jag trodde---

well well tack för må bra hälsningar.-.

hoppas det löser sig för dig… här funkar nada…tyvärr