Precis så var det för mig med. Min mamma tyckte inte att jag hade problem. Och som du säger så "kom" det först i tonåren när kraven skärptes och ännu värre blev det när man fick barn och skaffade familj. Då blev men inte ensam utan nu finns det andra man måste ta hand om.

Utredarna intervjuade min mamma under en hel dag.. Det enda dom sa till mig var att jag hade svårt att avsluta mina saker redan som liten. Det var det som dom kom ihåg av 6 timmar, hahaha. Iaf sa till mig när vi kom tillbaka för det sista samtalet.

Tack för att du orkade läsa =) Jag pratade mycket som liten..Det va väl det. Gör det fortfarand eoch syns mest och hörs mest i en samling.

han frågade om jag va aktiv som lite.. Jag va alltid ute i skog o mark o lekte. Satt inte hemma o glodde precis. Ä rman aktiv eller va inte alla barn såna på 80-90-talet. Fanns inga barnkanaler och datorer på samma sätt.

Vi barn behövde inte sitta stilla vid matbordet. Det gjorde inget att vi gungade på benen eller snurrade på stolen..Bara vi åt. Har haft ganska fritt. Så hur vet man då?? Min mamma har aldrig skällt på mig nånsin eller varit arg på mig.Det går inte att bråka med henne. Min son försökte( han har adhd) men det gick inte. Han la sig på golvet och sparka och skrek. Min mamma klev över honom och sa lugnt: vill du ut och leka så kan du ju göra det när du skrikit färdigt.. Hahaha..

Känns lite som man har kämpat för att få en utredning och sen tar de sin tid i onödan..jag va ju inget problem barn…

Ja jag pratade konstant när jag var lite och nu med faktiskt. Hahah. Nä sitta still är svårt för det är ju såååå trååååkigt. Inte ens när jag kör bil kan jag sitta still och bara köra. Måste alltid pilla på grannen eller sitta och dansa till musiken och sjunga högt. Hahaha.

Hej Joje80!

Så här skrev du:

• Jag sa till utredaren att om jag hade suttit ensam i min 1:a utan barn och krav hade jag inte haft beskymmer. Nån med Social fobi hade ju inte lidit på en öde ö precis..

Detta tyder enligt min mening på att du kan ha - eller säkerligen har - Aspergers syndrom. Varför? Jo, fördi du uppenbarligen har något slags social problematik. Och detta är kärnan i Asperger.

Att du samtidigt tror dig om - eller vill tro - att du har ADHD kan tyda på att du vill vara social (men samtidigt äger en social oförmåga). Och det kan givetvis vara så. I så fall är du, som jag ser det, adhd:are.

Om du vill veta om du är aspergare eller ADHD:are, så fundera på just detta, utifall du verkligen vill vara social, eller om du kanske hellre önskar dig försatt på en öde ö i splendid isolation.

Din vän i båda fallen!

Varulv

Varulv-Jag e den mest sociala person..Öde ö hade knäckt mig. Va kanske lite otydlig. När jag levde ensam utan 3 barn och allt va det innebär och hade bara mig själv att ta hand om så fanns det inga krav på samma sätt..

Vissa drag har jag säkert av AS men inte så mycket..Har alltid stått i centrum och hört och setts mest..

Jag har barn med funktionshinder och min son med ADHD och jag drar inte jämt alls faktiskt..Men det e för att vi e lika på många sätt. Kort stubin och aggressioner..Min flicka e i nån 9års trots..Usch!! Och lilleman på 5 e grymt överaktiv. Han som har ADHD är snart 7. Han och min flicka är dessutom hörsleskadade..Med alla möten och alla pedagoger osv..Usch säger jag bara. Lever i en Karusell som aldrig stannar. Fick diagnosen Utmattningssyndrom i Mars efter mina krampattacker..Hoppas på hjälp..Eller rättare sagt förståelse. Satt innan o grät i telefonen med min man om att jag inte fixade 3 ungar och städningen av hallen. Allt blev bara för mycket så jag satt o grät..Visste inte i vilken ände jag skulle börja i. Fick hjälp när mannen kom hem och nu e det riktigt fint. Hatar prylar överallt. Blir knäpp..Störigt. Vill ha det kliniskt rent. Omöjligt med 3 ungar kan jag säga och till råga på allt pajjade tvättmaskinen förra veckan..Nu ska vi köpa en ny då denna e slutkörd..Det går runt runt runt…

Önskar dig en trevlig fredag kväll =)

#5 Nej du, så lätt avfärdar du inte mig. Det är fortfarande fredagkväll, och jag är fast besluten om att svara på ditt inlägg, fylld av empati som jag är.

Kan inte på ett bra sätt förklara för dig de funderingar jag får av det du skriver. Men nog upplever jag bakom dina ord frustration, förtvivlan, med mera. Och jag känner i så fall med och för dig i detta. Vill krama dig, hårt och länge. Men vet samtidigt, att du inte tar det till dig när jag säger, att det är helt okej att vara så som du är; du får ge upp och misslyckas i ditt familjeprojekt; du är inte på minsta sätt sämre människa för det! De/vi som älskar dig, vi gör det på alla sätt ändå, och vi stöttar dig när du känner vanmakt. - Alla människor kan råka in i detta, och inte minst vi bokstavsmänniskor, ty vi är funktionshindrade på den fronten. Därmed behöver vi hjälp.

Känner vi bara att vi har hjälp och stöd, då finner vi det också meningsfullt och gott att vara del av mänskligheten. Och då blir våra funktionshinder nada. I bästa fall.

Som tjeje med ADHD är det inte ett dugg ovanligt att det inte dyker upp ordentliga märkbara problem förrän framåt puberteten. Intelligenta hårt arbetade "duktiga flickor" gör oftast allt dom kan för att dölja svårigheter.

Varulv- tack så mycket. Ty andra människor blir man av med lätt när man börjar prata beskymmer hahaha. tack för att du fick mig att le Tack för dina vänliga ord..Tack

HannaM- Precis så har det varit för mig. om nån frågar hur jag mår så e allt bra. ingen e igentligen intresserad utan det e bara en fras. Jag har ett hjärta av sten har jag fått höra. SO WHAT!! Ingen kan såra mig då..Har gjort det som förväntas av mig men inget har sett mitt inre kaos. Ingen hör mina ingre skrik ingen ser hur min hjärna går på högvarv hela dygnet. Min kurator sa att det e många med ADHD som får utmattningssyndrom för hjärnan arbetar nån stopp..Sitter på jobbet nu- Har film igång,sitter här på forumet och äter gröt och stickningen ligger bredvis..Avslappand?? Näää

TACK FÖR ATT NI FINNS…Kram

Jag känner också igen mig ganska väl i det du beskriver. Mina problem började tidigt, men allvarligt blev det först på gymnasiet och sedan blev det katastrof när jag fick barn. Förstår exakt vad du menar med ensam i lägenhet =)

Man har liksom fullt upp med att hålla ordning på sin egen kalender och uppgifterna gällande en själv, så att samordna med en familj med aktiviteter, div vänner som skall ringas och barn som skall badas. Och sedan avbryter de en när man lagar mat så maten bränns vid och tillslut är bara allt kaos och man vill gå och gömma sig under täcket… eller ja, för mig har det vart så. 

Hursomhelst, försök minnas olika sammanhang när du var yngre, episoder som kan beskriva dig. Om din bror hade ADHD tex och tog stort utrymme så kanske inte dina föräldrar såg dina problem just för att de inte var lika stora, men kanske har du saker som kan beskriva om du var ovanligt pratsam, gränslös/provokativ, rastlös/myror i rumpan, koncentrationsproblem i skolan osv.

Jag har ju ADHD men annars så är det, om jag förstått det rätt, vanligare med flickor som har ADD och då upplevs man som barn ofta mer som lat än som störande och rastlös, utan koncentrationsproblemen gör en snarare sömning och disträ - typ.

Tack så mycket för ditt svar. känner igen mig precis. Jag lyckades ju få 3 Troll under 4års tid. Inte farao lyckas jag vara en sån där härlig bullmamma som har rent och fint hemma!! NÄÄÄÄÄ Jag e en elak bitch som önskar jag fick vara ensam en lite liten stund bara..

Tack för tipsen oxå. Myror i brallan hade jag och har fortfarande,pratar oavbrutet och avbryter folk, har stora projekt på g som jag går in i 100% och sen byter jag. Är det normalt att under en sommar samla på sig 120 olika sorter Pelargoner med dubbletterna hade jag dryga 200st..Nja..Alla dog typ utam 3st när det frös i tamburen. Vill inte ha en Pelargonjävel till!!!

Nu håller jag på med stickning och virkar amigurumis. Utredaren frågade om jag avslutade mina projekt. Tveksamt svar gav jag. Ransakade mig när jag kom hem. Har ju en massa halvfärdiga projekt. Men om jag tex skulle sticka en kofta till min mamma och hade en deadline så gick det undan..

Jag kan säga så här att: jag orkar inte mer. Har redan brakat ihop i kramper och hamnade på sjukhus 5 i dagar. 2 av dom på psyk( lugnt o skönt där)

Det komiska i det hela va att jag en vecka innan ringde och sa att nu får de hjälpa mig jag orkar inte mer. 7 dagar senare PANG!! Såg ut som epileptiska grandmall..Fick diagnosen Utmattningssymdrom. YEY!!

Det e inte jobbet som gör mig sjuk. hur sjukskriver man sig från vardagen???

Nu har jag fått barnen heltid i barnomsorgen fast jag bara jobbar 86% Troligtvis min räddning..

Kramar till alla. idag ska vi köpa ny tvättmaskin. det här går inte. Tvättat för hand till 5 pers i en vecka nu….Blääää

#10 "Är det normalt att under en sommar samla på sig 120 olika sorter Pelargoner med dubbletterna hade jag dryga 200st..Nja..Alla dog typ utam 3st när det frös i tamburen. Vill inte ha en Pelargonjävel till!!!"

Haha… nej jag tror inte det är helt normalt, men gud vad jag känner igen mig i det =)

Och jag tror - tack vare er goda uttrycksförmåga - att jag begriper mig på er ADHD:are nästan till hundra nu. Och min för-aning den, jag redovisat många gånger förut, består: ni är rakt av, helt igenom, goda människor. Denna visshet gläder mig i synnerhet!

#12 Kul att du får den bilden, men jag tror nog inte vi är bättre än nån annan i vart fall. Något jag själv gillar med er aspar är ärligheten, den brutala ärligheten som inte väjer för massa sociala konventioner. 

Visst kan det vara jobbigt ibland, men ofta befriande, särskilt när man vant sig vid det. 

Kram på dig Varulv!

#13 Jo, jag tror ni är goda, du får säga vad du vill. Ni har inget av beräkning i er, blott en social välvilja (som ständigt förfelas och misslyckas…). Ni kan nog vara arroganta, burdusa, intoleranta, självupptagna, alltför intensiva, splittrade i tanken, you name it. Så kan man uppfatta er. Men under ytan, innerst inne, så vill ni era medmänniskor väl, och önskar inget hellre, än att totalt uppgå i en social gemenskap. Rätta mig gärna om jag har fel.

Ja, dig vill jag ju gärna krama, Sweetelle, så jag mottager gärna din kram och besvarar den!

Hej!

Jag genomgick en ADD/ADHD utredning i höstas. Och det var lika dant med mig, ingen trodde på att jag skulle ha det som hade VG i genomsnitt alla ämnen.

Jag hade hela tiden vetat att något var fel med mig, men ingen lyssnade. Det är såhär, att tjejer har vanligtvis mer ADD och det gör så att man lätt kan dölja symptom för andra. I samband med utredningen fick jag oxå beskedet att jag har Dyslexi som jag har vetat om hela tiden, men lyckades med MVG i svenska och VG i engelska. Jag har sedan tidigare diagnosen Dyskalkyli.

Jag var i samma tankar som du, tänk om jag inte får någon diagnos?!

Det slutade med att jag fick diagnosen ADD.

Det är otroligt påfrestande med utredningen som rotar i saker man vill glömma bort.

Jag hoppas detta var lite till hjälp (=

#15 Har inget syfte att interagera i trådens utveckling vidare. Jag tror du, med ditt inlägg, korrigerar upp tråden till dess ursprungliga intention, 93ElinS, vilket jag finner riktigt och bra.

Vill bara - som en parentes - kommentera lite det som du skrev. Du säger dig ha Dyslexi och Dyskalkyli - samtidigt högsta betyg i ämnena svenska, engelska och matte. Hur kan det gå ihop!?

Jo, jag tror det går ihop. Dyskalkyli och Dyslexi ligger inom vänster hjärnhalva - NT:s specialiserade hjärnhalva. Medans överblickande kunskaper i alla nämnda ämnen återfinns i högra hjärnhalvan. Du har klarat dig bra i skolan genom färdigheter i höger hjärnhalvas domäner, är min tro.

Och min hypotes är att vi Bokstavsfolk ofta kan vara begåvade med en "outstanding" höger-hjärnhalva. Till skillnad från NT då, vilke har en rätt hög specialisering på vänstra hjärnhalvan.

Nu e det inte kul att vara jag alls faktiskt. Har ångest inför onsdag och få beslutet. Utredningen e färdig och han som gjort den har inte sagt ett smack om nåt. Tänk om jag får diagnos? Tänk om jag inte får den???

Trodde att det va jobbigt att vänta på utredning, att genomgp utredning men detta e mycket värre. Ont i skallen,ont i magen och sönderstressad. Min kurator sa att jag ska leva i nuet och inte tänka på onsdag. Lätt?? Näää

På morgonen 8.30 kommer arbetsterapeuten hem till mig på onsdag. Förhoppningsvis med min Handi och sen kl 13 ska jag till psyk..Det här äter upp mig inifrån.

Hur har ni andra fixat väntan på resultatet?? Jag har då ändå haft turen att det gått riktigt snabbt..Jag e säker på att jag har ADHD men det e ju inte jag som ebstämmer. Känns som mitt liv avgörs på onsdag. Vet att det inte e så och jag förändras inte personligen men synen på mig själv kanske gör.

Sover ännu sämre om det nu e möjligt och då msåte jag ändå jobba och ta hand om barn osv. orkade inte städa nåt idag innan jobbet. Jag o sonen glodde på film i sängen hela fm. Orken finns inte..

Ha en bra kväll

Hur har det gått?

Hejsan. Jag startade en ny tråd men jag kan skriva här oxå. Jo kjag trodde ju att jag skulle få slutgiltiga men så va tydligen inte fallet men. Han säger ADHD,testerna säger ADHD. Nu ska han bara sätta sig med resten av teamet som har arbetat med mig och den 7/6 ringer han med det slutgiltiga.

Men han sa: Det är ADHD men jag kan inte skriva det på papper än enligt nya regler. Så preliminär diagnos ADHD. Impulskontroll finns det ingen iallafall men rätt skönt att veta att IQ ligger precis i mitten av nprmalvärdena. Han sa ADHD-hyperaktivitet-impulskontroll nånting.

Jag sa att det e ju 2v tills diagnosen sitter på print. Han sa: Men du har ju redan levt med det i 31 år haha. Att hans diagnos skulle plockas väck såg han som typ inte ens möjligt. Min arbetaterapeut sa senast igår att nåt funktionshinder har jag och Handin ska jag få när Landtinget har bestämt vem som ska betala. Är inte orolig att hon ska motsäga diagnosen. Han sa oxå att det enda som skulle kunna hända e att jag får träffa en läkare ocå men han såg ingen anledningen till det för diagnossättande…Så ADHD javisst..