Bokstavsfolk iFokus

Bokstavsfolk

Etikettutredningar-hur-var-när-varför
Läst 2090 ggr
[Joje80]
0

Preliminär diagnos Adhd

Hej. Idag va ju på slutet på utredningen. Testen visar ADHD med riktigt hög impulskontroll. Normalt iq =)

Han sa ADHD till mig men måste prata med teamet så han kunde inte skriva det på papper utan att prata med min arbetsterapeut. Hon lär säga samma.

Så den 7:e får jag slutgiltiga. Han skulle ringa. Kan jag ropa Hej nu??

[Joje80]
0
#1

Eller låg impulskontroll?? Hahha. Kan ej styra dom iallafall..

Slarvmajan
0
#2

Jag tror du kan ropa hej! Välkommen till gänget!

[WX5]
0
#3

Njae jag skulle inte ropa hej. När jag gjorde mina tester så sa psykologen att det lutar sig åt Asperger men det slutade med ADHD och Bipolär.

[Joje80]
0
#4

Ok men han sa inte lutar åt utan han sa: Jag säger att det e ADHD och testerna säger det. Att de skulle plocka bort preliminära diagnosen såg han som väldigt skumt. Dessutom ska han prata med min kurator och arbetsterapeut som hela tiden sagt att jag har nån form av NPF och visar absolut inte nåt annat än ADHD. Inte ens en gnutta..Men då det e nya regler att man e i ett team så kunde han inte skriva diagnosen på papper

[Joje80]
0
#5

Hej. Varför känner jag sorg nu? Det har sjunkit in att jag kommer vara så här resten av livet. Känns ju lagom kulObestämd Är glad att jag vet att jag inte kan rå för allt som händer eller hur jag tänker men vad ska jag göra åt det? Får väl inga diskussioner om behandling förrän det står på pappret den 7/6..Kul sommar detta blir. Minns förra Gråter Fast då hade sonen inte Ritalin..Fy fanken för att orka ta hand om hus och 3 ungar och kunna aktivera dom så pass mycket att man inte får bryt!!!!!!!!

Hur vad det för er strax efter diagnosen?

coffee-girl
1
#6

Jag fick min diagnos i mitten av september 2010. Det första jag kände var lättnad och att "jag visste att jag hade rätt om ADHD!", trots att några i min bekantskapskrets närapå skällde på mig och sa att jag inte kunde ha nån NPF-diagnos.

Nån månad senare kände jag däremot sorg, över att jag inte kan göra nåt åt att jag är sämre än många andra inom vissa områden. Det kommer inte att hjälpa att träna minnet, att tvinga mig att vara lugn, jag kommer att fortsätta ha dåligt tålamod och känna stress trots ansträngning att låta bli etc.

Så jag har känt som du, först lättnad att det faktiskt inte är mitt fel att jag är som jag är, men samtidigt sorg över att inte kunna göra så mycket åt det…

[Joje80]
0
#7

Tack för ditt inlägg. Alltid skönt att det finns andra som kan förstå hur man fungerar och tänker. Man känner sig ganska ensam annars.

Ingen trodde på mig heller då de inte kunde se hur jag fungerar i skallen. De har bara sett sonen och tror att så är alla med ADHD. Men som psykologen sa: Inte många vuxna med ADHD som betèr sig som en 7åring med ADHD..Åldern och livserfarenhet spelar in oxå..Tisdag nästa vecka sen e det fastställt..