Jag har också grymt bra långtidsminne, och får höra ofta att "nej men sånt där kan du ju inte minnas, det kan ingen!" - jo, JAG kan (har AS).

Jag kan nog säga att jag har bra minne från bardommen, ungdomen och även vuxen ålder såpass att jag kan i detalj berätta något som skedde.

Men däremot har jag jätteproblem att peka ut när det hände i min livslinje eller hur man nu ska säga. Jag vet hur det hände och har en klar minnesbild över det men minns inte vilket år om man nu uttrycker det så.

Mitt minne är helt värdelöst. Jag glömmer ofta händelser så min syster påminner mig om vissa saker vi gjort ibland. Det har hänt en del gånger när jag kollat igenom mina bilder på datorn att jag inte har något minne av den händelsen. Jättejobbigt och definitivt pinsamt när t ex mormor pratar om något som jag nyligen deltog i och jag har inte en aaaning om att det ens har skett.

Kan iofs bero på att jag fått 29 ECT-behandlingar. Tror dock jag hade kasst minne innan dess också men inte som nu. Mitt minne blir bättre iaf : )

Jag har också ett fotografiskt minne, och har också Asperger.

Det är på både gott och ont att ha det. Jag har sedan födseln alltid haft svårt att sortera tankar. Min hjärna arbetar i högvarv av all dess information, speciellt allt som har med detaljer att göra.
Jag minns förvisso fr.om. när jag ej var fyllda 3 år. Men har dock sagt till mor min att jag "kommer ihåg" vad min brorsa hade för tröja på sig, samma dag som jag kom till världen. Då fick jag svaret att det är omöjligt att kunna komma ihåg. Jag vet ej, kanske som jag inbillar mig i det avseendet.
Dock kan ingen ta ifrån mig att jag upptäckte mänskligheten på allvar samma år som jag skulle fylla 3 år. Den genomsnittliga åldern ligger på 5 år.

Det jobbiga, men dock ej det värsta, är att jag minns sjukt mycket över hur labil jag redan var som liten knatte. Jag minns såklart en del minnesvärda grejer också. Bl.a. att glasmästaren kom på besök hemtill oss kl. 10, på en torsdag, i april, någon gång, 1988. Han skulle fixa inglasningen, vilket han också gjorde. När han kom innanför ytterdörren, käkade jag, brorsan och vår morsa havregrynsgrött, osv.

Det jobbiga är dock att när jag väl glömmer bort en del viktiga grejer, får jag nästan alltid flashback. Då har bäst före-datumet redan hunnet passera. Det känns som att jag har fler undermedvetna tankar bortsuddade händelser. En del av att, vill jag åt varje pris ska slängas i soptippen.

Det värsta med min långtidsminne, är att när jag försöker förklara någonting, speciellt mina mitt maniska tillstånd - och mitt melankoliska tillstånd, är att det lätt blir missförstånd. Jag får ej fram mitt exakta tillstånd. Vissa av psykiska känslorna har jag burit externt. Men dem känslor jag vill nå fram ur min mun, är inte det lättaste, långt ifrån. Därför att det är obegränsat med information ifrån både höger och vänster jag har sparat  än idag. Min hjärna blir kaoitisk, väldigt lätt, av den enkla anledningen att det är sjukt mycket onödiga minnen som cirkulerar, vilket härmed blir någon form av distration.

F.ö. finns det bra lägen också att ha förmågan till. Ett exempel är, när jag den 27 oktober, 2010, strax innan 18:30, blev oprovocerat misshandlat, när jag var påväg till Vårdcentralen på egen hand. Det var ett rånförsök. Jag fick ta emot ett spark i min ryggrad, ett i magen, ett på hakan. Av förvåning, säkerligen av dem två pojkarna mellan 13-15-årsåldern,  höllt jag mitt balanssinne hur stadigt som helst av alla sparkarna jag fick ta emot.
En polisanmälan gjordes, såklart. Och under polisförhöret kom jag ihåg i stort sett hela händelsen och alla detaljerna. Jag iaktog i princip rubbet. Från början till slut. Polisen blev häpnadsväckande förvånad att jag kunde komma ihåg självaste brottshändelsen mer eller mindre utan till.
Förövrigt föll jag ner på marken på rätt plats, medan jag sprang, för att smita ifrån brottsplatsen (samma veva som jag insåg att jag var hjälplös). Jag såg att ledaren sprang efter mig, jag hade tur att jag föll ner på marken vid självaste Vårdcentralen. Om det hade vart i skymundan, hade det kunnat sluta med en brutal misshandel.
Jag kände igen pojkarna ifrån april, samma dag som Kvalserien i ishockey avslutades. En nära vän var extremt nära att få en smäll på käften. Från den händelsen jag kände igen dem två pojkarna.

Jag har ett uselt minne att komma ihåg saker som är inbokade och sånt jag kanske lovar osv. Men jag har ett fotografiskt minne.

Tror inte nån kan minnas sin spädbarnstid eller födsel. Så ditt "minne" är nog något du lärt dig minnas och är "falska" minnen.

Jag har hört & läst att OCD kan bidra till att man har ett superminne.

(Jag är fullt medveten om att någon kommer antagligen bli hysterisk över detta inlägg. )

Jag har OCD men inte har jag superbra minne för det. Men jag har ju ADHD och bipolär med.

Som trådskapare vill jag tacka för alla intressanta inlägg!

Och sen vill jag även kommentera några.

Men allra först vill jag bara påpeka att jag just här och nu inte orkar googla på vad "OCD" betyder. Men jag har det inte, under alla förhållanden.

Nja, #5, jag har aldrig karaktäriserat mitt goda minne som att jag skulle ha "fotografiskt" dito, men något ditåt rör det sig kanske - och troligen - om. Således låt oss anse att jag äger fotografiskt minne. Men nix, YlvaP, jag minns faktiskt såväl min fostertillvaro som min födsel som stora delar av min spädbarnstid. Så detta kan ingalunda vara omöjligt. Och rör sig definitivt icke om efterrationaliseringar. Det avgör jag väl i så fall själv. Eller?

#2 Intressant att du har minnena men ej kronologin. Och säkert kan det vara så i ditt fall. I mitt fall äger jag en strikt kronologi, då jag sorterar in mina intryck i relation till andra minnesbilder: före eller efter det och det osv.

Däremot kan jag säga att jag inte har fullständig kontinuitet genom mitt livslopp. Snarare bör man se minnena som fragment, brottstycken, varemellan råder dunkel eller till och med fullständigt mörker.

Så en självbiografisk uppteckning blir i mitt fall en grov skiss, snarast att jämföra med en karikatyr.

Intredssant tråd I LIKE jag minns allt i bilder. Ungefär som jag har en kamera eller nått och en stor stor hårddisk inbyggd i skallen. Mina bilder därinne flyger omkring i skallen hela tiden. Jag har dock ganska lätta för att plocka fram gamla bilder väldigt snabbt och då även få fram gamla minnen. Dock har jag förstått att det mesta i min "hårddisk" är sånt som jag tycker är intressant och kanske inte sånt som jag borde prioritera för att ha ett lättare liv. Jag har en hel del onödig information som flyger omkring och jag ältar i utan att kunna göra ngt åt det.

Ja ja nu tappade jag tråden.

Jag minns massor av när jag var liten, men jag kan inte avgöra när i livet som sakerna hände.

Förresten, när jag tänker tillbaka på saker är alla ansikten liksom 'borta' dem går inte att se. Jag kan se folk och så, men deras ansikten är inte till att tyda.
Fler som känner så, eller kan ni se ansikten i era minnen?

jag kommer inte ihåg mycket, varken det som hände för ett år sen eller från min barndom. Verkligen uruselt. Sen är det klart att VISSA saker hänger med, jag vet iaf vad ja heter :P

Sop dåligt närminne, men distansminne på topp…

Samma som Freke, jag kan inte ens komma ihåg postavin som är anledningen till att jag går ut i huvudtaget och jag behöver min handi för att minnas tider och datum för det finns inte en chans att jag ska minnas dom.

Men jag har ett otroligt gott minne för oförätter… inte det allra bästa måste jag säga eftersom det gör att jag ältar och är förbannad på folk som nu är döda… jag får aldrig avslut.

Ännu fler intressanta inlägg som flutit in! Jag tackar ödmjukast för dem.

#4 RedBlackGrey ditt mäktiga inlägg är värt en särskild kommentar:

"Men har dock sagt till mor min att jag "kommer ihåg" vad min brorsa hade för tröja på sig, samma dag som jag kom till världen. Då fick jag svaret att det är omöjligt att kunna komma ihåg. Jag vet ej, kanske som jag inbillar mig i det avseendet."

Min kommentar är, att nej, jag tror faktiskt inte att du inbillade dej. Stå på dig! Jag själv minns förlossningsrummet på Allmänna BB där jag föddes - kan än i dag återge varenda detalj. Inte minst den ljusgula vågskålen på vilken jag placerades efter en kort luftfärd från något icke-identifierbart (den kaotiska belägenheten vid modersskötet, har jag rationaliserat i efterhand) vid vilken luftfärd jag fick en "örnkoll" på läget i rummet. Framför allt minns jag storleken på rummet - i förhållande till min egen storlek vid tillfället då, tror jag bestämt. Om ni förstår hur jag menar - upplevelsen av rummets storlek finns kvar, men den är fast relaterad till min litenhet då, så att jag skulle vara tvungen att transponera skalan idag, om jag skulle vilja rekonstruera rummet - men detta skulle förmodligen vara fullt möjligt.

Jag har inget bra minne. VArken kortsikt eller långsikt.
Eller ja, kortsikt kanske, anledningen till att jag glömmer det jag ska göra är för att jag börjar tänka på ngt annat :)

dåligt närminne..eller det har jag knappt alls.bra distansminne.bra på att hitta oxå.om än på mitt eget sätt.räcker oftas med att gå någonstans en ggr sen hittar jag dit igen.

#17 så du tror möjligtvis att de har ett samband då, distansminnet och "hitta-bra:et"? totalnaken…?

# 18

nej.

tror jag inte.tror jag ej ens tänker på att jag måste lära mig hitta hit nu osv.utan jag går mer på annat.som hur det känns att gå på det underlaget,någon färg någonstans,en riktigt snäv sväng,ljud,osv.

Så när någon frågar mig om vägen… säger jag :

- har ingen aning.

Jag känner att jag minns allt mindre och mindre. Jag har fotografiskt minne, minns saker från att jag var mellan 1-2 år, jag minns i detalj hur varje hörn såg ut i ett hus jag bott i när jag var liten, dofter, temperatur, röster..

Dock har jag svårt att minnas ansikten, och framförallt nu det senaste att minnas överhuvudtaget. Jag kan inte minnas ansikten, och därför inte heller så lätt kopplar namn på personer. Och om en person tar av sig glasögonen om denne nu har sådana så är det för mig inte längre någon jag känner.

I mitt huvud blandas bilder fulla av detaljer, och det gör det svårt att orka med att koncentrera sig alla gånger.
Det är olidligt att jag minns hur mitt rum såg ut när jag var mellan 1-2 år gammal, och hur lampskärmen på hyllan såg ut, hur ljuset spred ett varmt sken över en liten flaska med färgglad sand i, och en blå sparbössevagga med lantdjursmotiv på, och hur jag saknar ett par skor jag hade när jag var 3, den vita stickade tröjan med körsbär på, sittandes i en ljusgul roddbåt med pappa, mamma och min storebror..

Och jag minns inte ens vad jag gjorde igår.

Men just nu har jag dock  fastnat i en ihopfantiserad verklighet för att fly detta nu.

Hej alla,

mycket intressanta tankar här! Kul tråd.

Jag har en examen i kognitiv neurovetenskap och vill bara lasta lite fakta in i mixen.

Det finns ingen som har eidetik, dvs fotografiskt minne. Man har aldrig kunnat bevisa att någon har identiskt minne. Det finns alltså ingen evidensbaserad forskning som stöder detta. Att personer med AS eller andra autisktiska drag ofta minns detaljer är inte det samma som att ha fotografiskt minne. Men det är häftigt att vissa kan minnas så många detaljer.

Det är också viktigt att komma ihåg att minnen inte är något som vi har lagrat i hjärnan och plockar fram och spelar upp. Varje gång vi minns något så återskapar vi händelsen i hjärnan. Det är därför vi kan tro att vi minns något som vi har blivit berättade om. Och det är därför två personer som är med om samma händelse kan minnas den helt olika.

Jag minns själv vissa detaljer otroligt väl, medan annat går mig fullständigt förbi. Jag tror att det är så att mycket av det jag inte "minns" är sånt som jag inte ens lyssnat på eller tagit in överhuvudtaget. Thank God för min iphone, den är min stora räddning och påminner mig om det mesta som skall göras :-)

åh, men vad är det då som kallas fotografiskt minne?
för det finns ju fler som har det, tillexempel de där barnen som åker halikopter över london eller jag vet inte vad och sedan ritar av i exakta detaljer varenda grej. (extrem grej dock, jag vet.)

Tanten som jag gick hos sade att jag har fotografiskt minne, detaljseende, bild..npgonting.
Är det bara en term som används, för något annat, eller , jag förstår inte riktigt.

Men jag tycker att fakta är intressant, jag vill veta allt, så snälla, berätta mera! :D

början låter dryg, inser jag, men det är mening att låta nyfiket, jag kan bara inte skriva på annat sätt just nu, alldeles för trött för att tänka!  ^w^

Det finns ingen som har fotografiskt minne. Man kan minnas många detaljer, men inte allt och med alla sinnen. Men många använder termen, tyvärr.

Man kan ha ett otroligt bra detaljseende, men det är inte eidetiskt.

Fast här tycker jag nog ändå att forskning inte kan lösa allt  ^^,

Jag tror i alla fall att man kan ha fotografiskt minne! *stubborn*

*ler* du får tro vad du vill. Somliga tror på tomten :-)

#25 Har du något bättre namn på det extrema minnet som gör att en del kan minnas vilka veckodagar som hör ihop med vilka datum, eller lär sig tidtabeller för Stockholms hela lokaltrafik, eller kan rita av ett hus i detalj efter att ha sett det i några sekunder? För annars tycker jag nog att eidetiskt/fotografiskt minne är ett beskrivande namn för den talangen. =)

Det är ett mycket gott minne för detaljer, men inte eidetiskt. Det finns ingen evidensbaserad forskning som stöder det.

Men visst är det otroligt va folk kan minas detaljer, det säger jag inte emot. Bara att det inte finns ett fotografiskt minne :-)

När jag såg filmen om Temple Grandin var jag imponerad av hennes enastående minne. Hur hon tittade på en sida med fransk text, som hon inte alls förstod, och sen kunde läsa den ur minnet.

Att säga att hon fotograferade sidan med minnet är förstås en liknelse, men det är en bra liknelse! Jag tror det blir mycket svårt att få lekmän att överge termen 'fotografiskt minne'.  ;-)

Ja, självklart! Lekmän kommer alltid att använda termer som de (läs vi) inte förstår :-)

Men efterson jag är lite aspie så var jag tvungen att lägga mig i debatten, *s*

#29 Hej Slarvmajan,

du raljerar friskt och svänger dig med termer som du inte riktigt behärskar…

Vad du säger kan jämföras med: "Somliga människor har gudsupplevelse, men det vet vi ju alla vi ateister att Gud inte finns!"

- Eller: "Färgblinda påstår att de kan se både rött och grönt, men det vet vi ju, vi som är full-färg-seende, att dikromater bara kan se gult och blått!"

Eller: "Mina kompisar påstår att de känner både den ena och den andra lukten, men det gör inte jag - ergo (det är forskningsspråk för 'alltså' - men det vet du nog, eftersom du utsäger dig för te vara forskare) finns inte dem lukterna som mina vänner för palavrer om".

Tja, vad ska man säga om din inskränkta verklighetsuppfattning…? Bara att beklaga, skulle åtminstone jag vilja säga.

Jag svänger mig inte med några som helst termer jag inte behärskar. Jag bara säger att det finns ingen evidensbaserad forskning i detta ämne. Om du har några bra referenser så läser jag gärna dem. Jag skulle vilka veta vilka termer du anser att jag har "svängt mig med" och som jag inte behärskar.

Jag har aldrig sagt att jag är forskare och jag betackar mig för din nedlåtande kommentarer. Jag har inte skrivit något illa om dig och ditt inlägg. Jag skulle kunna kommentera mycket, men jag vill inte gå till personangrepp här för det tycker jag är sandlådenivå.

F.ö så finns mycket bra, och evidensbaserad forskning, kring både dikromater, som ju då förväxlar röda, gröna, gula och blå nyanser beroende på vilka tappar som är känsliga, samt kring vad nervus olfactorius kan uppfatta.Det finns också bra forskning kring vårt svenska språk och det var nog längre sedan folk satt och förde palavrer på cafeer, men det är ju fint att du slänger dig med termer som du uppenbarligen behärskar.

Om du nu har ett fotografiskt minne, och det vore helt klart supercoolt om du hade det, varför ställer du inte upp i en tävling eller en forskningsstudie? Det vore ju fantastiskt att kunna falsifiera teorin om att det inte finns något eidetiskt minne. Det finns ju en hel del pengar att tjäna om man kan bevisa att man har ett s.k fotografiskt minne.

#30 Varför i hela fridens namn skriver man ett sådant inlägg?
Tråden är trevlig fram till ditt riktigt nedlåtande inlägg. Sånt kan vi väl vara utan? Blir mycket trevligare för alla då.

Intressant jag har aldrig hört talas om någon som har så tidiga minnen tidigare. Men eftersom det är dina minnen och inte mina kan jag ju inte uttala mig om sanningshalten. Men ganska häftigt.

Jag trodde länge att jag hade jättedåligt minne, men har insett att det har jag inte det är mer osorterat minne jag har. Det är som jag förvarar minnen i en stor låda märkt "Bra att ha" där alla mina minnen ligger huller om buller.

Jag kan ha väldigt detaljerat minne och komma ihåg massor med smådetaljer.

Samtidigt glömmer jag dagligen saker jag skall göra, ha med mig eller håller på att göra.

Som när jag rusar runt på morgonen och letar efter en det ena en det andra och måste pausa typ en gång i minuten för att försöka komma ihåg vad det är jag letar efter.

Jag har även bättre arbetsminne än jag trodde. Hade 105 på minnesdelen på WAIS (vilket jag inser inte är direkt fantastiskt eller så, är bara så förundrad för jag trodde jag failat totalt på den)

Har autism. Något splittrad idag.

#33 Tack för ditt konstruktiva och "normaliserande" inlägg, VeganGeek! Ditt sagda styrker dessutom min hypotes (den, jag ville pröva med denna min tråd), att vi autister ofta (men inte alltid) är visuo-spatialt lagda (det vill säga "tänker" med högra hjärnhalvan). För oss blir det då i regel otroligt mycket lättare att minnas just spatio-visuella situationer än för tex "språk-tänkare" eller "socialt" tänkande individer. Intet klander över dem för övrigt! Bara det, att dessa omöjligen tycks kunna förstå vårt speciella tänkande.

Hoppas att detta inlägg i någon mån kan utgöra svar även på inläggena numbris #31 och #32.

har otroligt dåligt kortminne, (bup ska testa mig för add) och jag kan inte riktigt sortera tankarna… jag pendlar mellan att tänka på olika tankar och tappar lixom "minnet" på något av de jag tänkte på som kanske är viktigt.. Jag har otroligt bra bildminne men har svårt att komma ihåg vad folk sagt, kan vara för att jag lätt tappar tråden :P

#35 Det du beskriver, ladymiss, känner jag igen mig själv i. Har jobbat större delen av livet med att motarbeta detta med att "tappa tråden", som du så väl beskriver. Detta har emellertid gått att öva upp till en rätt hög nivå - men där lurar ändå städse en fara att ramla ned i det djupa mörka hålet på nytt…

Det här är en ordentligt intressant diskussion! :D

Men det jag tänker på, när Slarvmajjan säger att det inte finns något vetenskapligt bevisande material (kanske inte exakt så hon uttryckte sig, men ni vet vad jag menar, hoppas jag) är att jag alltid känt att allting inte behöver vara vetenskapligt bevisat för att existera. :]
Jorden är inte platt, den är rund, (Ganska rund om inte annat). Innan detta blev vetenskapligt bevisat ville inte alla tro på detta, rundheten på planeten existerade inte! Den var platt, that's that! Men det betyder ju inte att den faktiskt verkligen VAR platt.
Det blev en konstig beskrivning, men jag hoppas att ni förstår hur jag menar, att jag tror att inte allting måste vara vetenskapligt bevisat för att stämma.

Jag tycker att fotografiskt minne är ett väldigt förklarande ord, som andra också förstår innebörden i, och även om det inte finns bevis för 'fotografiskt minne' så tror jag att man ändå kan ha såpas bra minne att det bäst beskrivs på det sättet.

Dessutom tror jag att det finns i olika 'nivåer' eller sätt eller så.
Som ett exempel såg jag för några år sedan (jag tror att det var på Discovery eller något liknande) en tävling om vem som är världens starkaste människa.
Detta kunde inte avgöras i endast en kategori, eftersom styrka kunde vara att krossa betongblock med huvut eller underarm, lyfta tunga saker, dra tunga saker…
Den som kunde krossa betong med underarmarna hade styrka och teknik i detta, och hade stärkt benen i armarna gradvis genom att de ju krossas vid en sådan smäll, och sedan bygger ihop sig, starkare. Men denne kunde inte lyfta vikterna som den andre kunde, och tyngdlyftaren kunde inte krossa betong med underarmarna.

Så jag tror att det kanske inte finns något utpräglat; detta är fotografiskt minne och då minns du allt dethär!
Utan jag tror att det finns på olika nivåer, som vi ju ser på alla olika minnen här.

Jag skulle dock tycka att fortsatt forskning inom ämnet skulle vara väldigt intressant! :D

Älvor finns! :o

#37 Inspirerande inlägg! Och jag anser att du är inne på ett väldigt rätt spår där, som även vetenskapsmänniskor bör anlägga - nämligen att akta sig för att ha förutfattade meningar, utan istället arbeta med hypoteser, i medvetenheten om att dessa inte är en gång för alla givna utan kan och bör ändras med fortsatt forskning.

Det är egentligen skit samma vad man kallar "fotografiskt minne". Det står ändå bara i relation till andras referensramar. Så har exempelvis jag själv aldrig någonsin trott eller vetat att just jag är begåvad med den egenskapen, men har med tiden och ökad medvetenhet om min egen kognition och perception kommit att förstå att det handlar om någonting ditåt.

Har i åtskilliga trådar både här och annorstädes på olika sätt beskrivit hur det kan yttra sig - ska inte upprepa det än en gång. Vill bara påminna om en av dessa beskrivna episoder: Jag är typ fem år och sitter på gräsmattan och letar fyrklöver. Hittar faktiskt några - men inte nog med det - på ett visst ställe växer femklöver och även sexklöver!

Jag tror att den där gräsplätten finns kvar. Kanske kunde vi göra ett experiment: Jag lovar att jag inte har varit där sen dess. Men om vi går dit, skulle jag kunna peka ut det stället där fem- och sexklövren växte ganska så säkert, tror jag…

Åtminstone finns varenda klöver på den gräsmattan fastetsat i mitt minne så skarpt och klart, att man skulle kunna tala om ett fotografi med hög upplösning. Men inte bara ett fotografi, utan en tredimensionell situation, en spatial dito.

Det är mycket lättare att minnas bilder och ord (även på språk man inte behärskar), eller siffror, än vad det är att minnas saker som inte har ett sammanhang. Som Varulv säger så minns han en äng med klöver. Det är helt plausibelt att han gör det. I stor detalj dessutom. (f.ö mycket coolt med fem- och sexklöver :-) Det är ju pga att det är konkret.

Men skulle någon ha ett fotografiskt minne så skulle den personen kunna minnas ALLT han/hon såg i hela sitt liv. Och det är helt omöjligt!

# 37: fram tills något är bevisat vetenskapligt med en falsifierbar metod, så kan vi inte prata om det finns. Man kan tycka att det är ett bra och förklarande ord, men det innebär inte att det i praktiken finns. Jag tycker inte att fotografiskt minne är att bra ord. Ett detaljminne är bättre isf. Man skall kalla saker för vad de är.

Det pågår ständig forskning om minnen. Mycket intressant forskning.

Det är också viktigt när man pratar om minnen att man hela tiden har i åtanke att minnen är något som vi konstruerar i vår hjärna. Var gång vi minns något implicit så återskapar vi händelsen. Ett minne är allstå inte en film eller en bild som vi har i vårt "hjärnbibliotek" och plockar fram för att titta på i hjärnan. Var gång du minns något så återskapar du det och många gånger så blir det olika detaljer för olika gånger.

Det är därför två personer kan beskiva samma händelse på helt olika sätt. Och det är också därför som ögonvittnen är en så opålitlig källa.

Och det är därför som man kan skapa minnen av saker man inte varit med om, eller plausibelt minns, pga att man har tex hört andra berätta om det många gånger.

#39 Du får gärna säga du till mig, Slarvmajan! Istället för att  - oartigt - tilltala mig i tredje person. Men jag ska tydligen marginaliseras? Med enkla retoriska knep i så fall…!

Men till saken! Jag vill faktiskt motsäga dig totalt. Fotografiskt minne finns visst! Och den vittnespsykologi, du refererar till vill jag inte motsäga på något vis. Men där är det inte fråga om fotografiskt minne, utan minne för händelseförlopp, dessutom med psykologisk innebörd; förlopp som vittnet kanske inte ens fokuserade på… Betydligt osäkrare, således.

Vill ge ännu ett exempel, som jag varseblev så sent som idag, faktiskt. Från mitt fönster på jobbet kan jag se en spritputsad vägg på andra sidan. Jag kom att kasta ett öga på den just som solen kom fram bakom moln, och gjorde väggen skarp och kontrastrik. Jag tänkte i detta då, att jag faktiskt såg vartenda putskorn, hur tydligt som helst, trots att där var ett rätt rejält avstånd mellan mitt öga och väggen. Men väggytan etsade sig fast i mitt minne dessutom - ty för mig är det såhär: det man faktiskt ser, det finns kvar, lagrat i hjärnan, och går att ta fram senare. Det är just det, som just jag vill kalla "fotografiskt minne" - en realitet. - Och realiteter skönskriver man inte.

#40 Jag förstår inte riktigt varför du är så aggressiv gentemot Slarvmajan. Det hon skrev var det ingenting otrevligt varken till dig eller någon annan.

Själv är jag fullständigt övertygad om att fotografiskt minne inte existerar, eftersom det skulle innebära att man minns exakt varenda detalj man någonsin har sett, hört, luktat, känt, upplevt, tänkt. Den som påstår sig ha fotografiskt minne påstår alltså att han eller hon minns exakt vartenda ögonblick av sitt liv - vilket knappast är möjligt. Om vi verkligen pratar om minnen här, så handlar inte minnen enbart om synintryck, och om någon påstår sig ha en sådan extraordinär egenskap bör den personen ställa upp i forskningen kring just minnet, vilket i sådana fall vore otroligt intressant - men såvida det inte är bevisat finns det ingen anledning att tro på det. Och om någon påstår sig ha fotografiskt minne men vägrar ställa upp i all forskning så anar jag ugglor i mossen. Då luktar det struntprat med andra ord.
Sedan kan man absolut ha ett sanslöst bra detaljminne, men det är onödigt att använda ord som är missvisande eller rent felaktiga.

Tack MoaL! Det är ju precis det jag sagt :-)

Om man hävdar att man har ett fotografiskt minne så finns det massor med forskning man kan ställa upp i och bevisa sin sak. Det finns dessutom mycket pengar att tjäna.

En person med fotografiskt minne skall tex kunna komma ihåg vartenda tecken på en bild med över tusen tecken som han/hon ser och återge utan fel. Det är helt omöjligt. Om man minns allt man någonsin sett, hört, känt och luktat så skulle man bli galen. Hjärnan kan inte hantera sådant.

Och man kan INTE lagra minnen i hjärnan. Minnet fungerar inte så. Man upplever det som en lagring, men det är en återskapningsprocess varje gång.

Och Varulv, jag tilltalade inte dig. Jag pratade om ditt inlägg och ville inte vara oartig mot alla andra som läser, och skriver i, denna tråd genom att rikta mig bara till dig.

Oavsett om man får pengar för det eller ej så borde intresset finnas att bevisa sin sak. Om man påstår sig ointresserad av det så har man knappast heller det fotografiska minne man påstår sig ha (eller vilken annan otrolig förmåga det än handlar om). :)

Varulv> Först vill jag tacka dig för det fina svaret (fast det var ett bra tag sedan du  svarade på mitt inlägg, som då var mer eller mindre färskt).Och jag håller med dig fullt ut, och anser att du ger oss både kloka tankar och svar.

Till er som som påstår att fotografiskt minne ej finns: Perceptionsstörningar är en del av AS-problematiken.Just perceptionsstörningen som helhet, är den som dominerar i min hjärna framför mina övriga problem. Sinnesintryck som blir så pass intensiva - och har extremt svårt att sortera mina tankar, vilket är medfött på både gott och ont. Det är, vad jag fått erfara, omöjligt att förklara orsakerna till en neurotypisk människa. Man måste ha samma funktion, för att fatta vad vi menar. Om man ej har den förmågan, är det mer eller mindre omöjligt. Och vi med Asperger har f.ö. individuella hjärnor. Det vi ändå har gemensamt på den fronten, är att vi har så pass annorlunda hjärnor, att det vore snävt att forska inom detta, därför att Asperger syndrom är så pass individuellt. Min syn - lika individuellt som bipolaritet. Den erfarenhet jag har.

Jag vågar säga att fotografiskt minne har en del olika förklaringar hos oss alla med den förmågan. Därför vore det väldigt dåligt att forska om det. I dagsläget, pga brist på kunskap om självaste funktionshindret, eller dyl. Det är som att forska folk med brist på kunskap om vad exempelvis AS egentligen är.
Det är bara att läsa på nät-forum. En skrämmande stor andel av forums-skribenter tror att AS är enformig..

#41 vaddå aggressiv?:P

Min tes - som förresten har fått vatten på sin kvarn nu på sistone i och med aktuella forskningsrön - är att NT:s hjärnor är mera specialiserade än våra mera ursprungliga AS-hjärnor. För oss betyder förmodligen lukt-, känsel- och synintryck mera, än för NT, vilka har kommit att fokusera allt mer på den språkligt/sociala sektorn.

Så till vida står vi aspergare närmare djuren än vad NT gör, vilkasenare är mera sociala, mera specialiserat civiliserade. Och vad som förmodligen disputeras här i denna tråd just nu är, utifall vi aspergare verkligen är sådana, eller ej. Jag själv hävdar att jag är aspergare, medan exempelvis Slarvmajan och MoaL menar att det är jag visst inte - jag är en NT liksom de!

Kan jämföras med olika färgseenden: en dikromat, om han vore i mänsklig majoritet, skulle aldrig tro på att där funnes trikromater. Aldrig, aldrig skulle han gå med på en sådan amsaga!

Jag drar mig för att ge mig in i den här infekterade debatten, men  - friskt vågar, hälften förlorat!

Jag kan inte se att vad RedBlackGrey och Varulv berättar om sina minnen motsäger vad Slarvmajan och Moa säger om att "fotografiskt minne" inte existerar. Ingen säger att unika minnesförmågor är bluff. Bara att termen fotografisk om ett fenomenalt detaljminne är vilseledande. Eller har jag förstått fel?

#46 Varulv, med all respekt, är alla som säger emot dig per automatik NT? Det är inte så att vi alla är individer, oavsett om vi fått en diagnos eller inte, och har lite olika åsikter om saker och ting?

#47 Nej, det stämmer bra hur du har uppfattat det.

Jag ogillar det här med att upprepa vi och ni hela tiden. Det handlar inte heller om olika sidor som du Varulv vill få det till. Du verkar vända de andras inlägg till något de inte är, och hela diskussionen faller.

#44 Jag utreds själv för AS, och jag vet att alla hjärnor är olika. Ingen hjärna fungerar på exakt samma sätt. Däremot innebär "fotografiskt minne" att man inte glömmer någonting, och någon sådan människa finns inte. (Och om någon påstår att han eller hon inte glömmer någonting, så bör personen som sagt ställa upp i forskning) Sedan finns det människor som minns otroligt mycket mer än vad som är normalt. Min sambo minns händelser och detaljer från när han bara tultade runt i blöjor och framåt, men det hindrar honom inte från att glömma vissa saker, även om han har ett exceptionellt bra minne.

Det du vidare skriver känns mer som om du helt har bytt ämne. Vi pratar inte om just Aspergers syndrom, utan om fotografiskt minne. Fotografiskt minne innebär, som jag redan har sagt, att man inte glömmer någonting man har sett, luktat, känt, smakat, upplevt, tänkt. Minns du alla detaljer du någonsin har upplevt? Om du ser ett papper med diverse olika tecken, kommer du att kunna upprepa exakt alla tecken i rätt ordningsföljd, om du så blir tillfrågad tjugo år senare? Kommer du exakt ihåg alla tankar du har tänkt och alla ord du har sagt och hört? Kommer du ihåg allt du någonsin har sett? Kan du läsa upp böcker ordagrant ur minnet efter att ha läst dem en gång? Kan du alla repliker i en film efter att ha sett den en gång? Och så vidare, och så vidare.

Om du inte kan det så har du heller inte fotografiskt minne. Du har kanske ett extremt BRA minne, det är definitivt inte omöjligt, men det är skillnad mellan det och fotografiskt minne. Det finns ingen människa som inte glömmer vissa saker, även om man glömmer mer eller mindre. Jag till exempel har ett väldigt dåligt minne så fort något är ointressant. Min hjärna sorterar bort sådant som är tråkigt, medan jag ofta bara behöver läsa exempelvis fakta om djur en gång och så sitter det. I gengäld glömmer jag till exempel bort vilken temperatur man ska koka ris på, eller hur många teskedar strösocker jag brukar ha i teet.

Sedan låter det lite självgott att påstå att alla som har Aspergers syndrom är så speciella och annorlunda att det inte går att forska på någon aspergares egenskaper. Jag vet inte om du inte har märkt det, men alla människor är individer, och ingen är den andras exakta avbild. En persons cancer är inte precis som den andra personens cancer - innebär det är man inte kan forska på cancer? Såvitt jag vet gör man det varje dag.
Alla människor och alla djur tänker olika, reagerar olika, tål smärta på olika sätt, känner av en smekning på olika sätt, och så vidare. Vissa är hårömma, andra känner ingen smärta om man så sliter bort hårtussar. Det gör det dock inte omöjligt för en forskare att ta reda på exakt vad det är som gör att det gör ont för en håröm människa när man sliter i dess hår.
Att någon har fotografiskt minne är knappast särskilt svårt att bevisa - om man inte kan glömma ens minsta lilla sak så vore det väldigt lättbevisat. Med andra ord, ställ upp och bevisa det då. Om man har någon otrolig egenskap kan man inte påstå det men sedan sätta näsan i vädret och säga att man minsann inte behöver bevisa det. Ingen människa kan komma fram till mig och påstå att de kan levitera, men sedan ”inte vill” bevisa det, bara för att ta ett exempel. Då är det som sagt något som inte stämmer.

#46 Suck. Nu blir jag riktigt besviken Varulv. Tidigare har jag uppskattat det mesta du har skrivit, men nu är du ovanligt barnslig - och skriver dessutom saker som inte stämmer, liksom hittar på saker som ingen av oss ens har sagt.

Jag vet inte riktigt hur just du tolkar och menar saker, men i alla fall jag tolkar och menar ofta saker ganska bokstavligt. Det innebär alltså att om jag säger att fotografiskt minne inte existerar så menar jag också att fotografiskt minne inte existerar. Jag förstår med andra ord inte alls hur du kan få ”fotografiskt minne existerar inte” till ”du har inte asperger”. Förklara gärna hur du lyckades med det.

Sedan vet du att jag inte är neurotypisk, oavsett om jag har en diagnos på papper eller inte (den får jag hursomhelst vänta på till hösten, då min psykolog snart går på semester), du har själv läst och svarat i mina trådar eller i trådar där jag har skrivit, och jag har flera gånger nämnt att jag inte är ett dugg intresserad av att umgås med folk, vilket alltså innebär att jag inte ”är mer social, mer specialiserat civiliserad”. Om du hade haft det fotografiska minne som du påstår dig ha så borde du minnas exakt vartenda ord jag har skrivit som du har läst. Tydligen gör du inte det.

Att jag säger att en person inte har fotografiskt minne innebär INTE att en person inte kan ha ett exceptionellt utvecklat och detaljrikt minne. Det jag säger innebär bara att jag inte tror att det finns någon människa som kommer ihåg exakt ALLT.

Sedan är som sagt alla människor olika, det har jag redan sagt. Alltså kan jag absolut acceptera att människor upplever saker olika, och att vissa kan saker som andra inte kan. Jag kan exempelvis inte alls ”höfta” när jag bakar eller lagar mat. Jag måste ha exakta instruktioner om hur mycket av olika ingredienser jag ska använda. Det innebär inte att det inte finns människor som kan göra det. Min mamma har nästan aldrig exakta mått när hon bakar och lagar mat. Jag förstår inte alls hur hon kan göra så, men eftersom det bevisligen går att göra, så tror jag på det. Om någon kan bevisa att de har fotografiskt minne kommer jag också att tro på det. Innan dess - nej.

Tack MoaL! Efter ditt otroligt välskrivna inlägg känner jag att jag för min del sätter streck i den här debatten. De som vill argumentea mot ditt inlägg (och mina tidigare) har uppenbarligen inte läst dem eller förstått vad vi menar.

Jag hoppas allt går bra med din utrdening. Himlans dumt att folk får ta semester ;-)

Vill bara tillägga att jag har själv kraftiga perceptionsstörningar och en NPF diagnos. So telling it like it is does not make me NT.

#47> Ibland kan debatter uppfattas m. konflikter.

Övrigt: Jag har ej vart, och är ej arg på någon av er jag kritiserat.

MoaL> För det första drog jag slutsatsen att Asperger är lika individuellt som bipolaritet. Då diskuterade jag i samma text om Asperger. Jag menar på att vår problematik yttrar sig på olika sätt, även om man har samma kriterier (minst 2 st. kriterier har alla vi med AS gemensamt). Man kan ha olika grader av gemensamma kriterier.
Däremot förnekar jag ej att jag hoppade över ämne efter ämne, fast det var inom AS-ramarna. Då var ämnet ändå fotografiskt minne, Snarlika diagnoser utan att nämna några diagnostiska etiketter, har också den förmågan, osv. Sa jag förvisso. Jag ber om ursäkt om jag gjorde dig upprörd.
För det 2:nd nämnde du några kloka meningar om fotografiskt, ang. fotografiskt minne: Jag fick en tankeställare, som var nödvändig och väldigt klokt, som jag kommer ha med mig i bagaget. Hästarminne missbrukas alltför ofta som ord, så visar det sig att vi är överlägsna mot en rad av dem. "Genialiskt detaljminne" borde det istället heta.
Så, jag erkänner, att med tanke på att jag fick en tankeställare efter jag läst igenom ditt skrift, att jag jag börjat inse hur mycket "Fotografiskt minne" missbrukas i lika fel syfte som "Hästarminne". Det ska du ha cred för! (:
Men, däremot är det, vilket jag fortfarande står för, av den erfarenhet jag har av andra m. samma diagnos, att vi har annorlunda tankesätt. Men på olika sätt. Våra olika tankesätt kan vara väldigt annorlunda, men det kan vara till stor nytta. Craig Nicholls är en person jag sett upp till sedan 27 februari, i år. Han är ett exempel på att kunna upptäcka helheten, jag syftar på hans bands (The Vines) debutalbum. Skivomslaget visste han genialiskt tidigt hur det skulle se ut, och nådde upp till exak hur deras debutomslagsbild skulle se ut. Han som designade omslaget också,
Jag håller tummarna för att din utredning går bra!

Slarvmajan> Oh, sorry.

#50 Tack Slarvmajan!
Ja, det är ganska irriterande. Utredningen och alla tester är klara, men psykologen sa att de mest troligt inte hinner sammanställa resultatet förrän hon går på semester den första juni. I sådana fall får jag vänta till slutet av augusti med att få höra vad de har kommit fram till. Det är tur att man har djur som har lärt en tålamodets svåra konst. :P

#51 Jag är inte heller arg, varken på dig RedBlackGrey, eller på Varulv.

Självklart är Asperger väldigt individuellt, men ingen människa är exakt som den andra, vare sig man är NPF:are eller NT, och de kriterier man eventuellt har gemensamt kan ändå yttra sig på helt olika sätt.

Precis, genialiskt/exceptionellt/fantastiskt/whatever detaljminne vore en betydligt bättre, mer rättvisande och korrektare benämning än "fotografiskt". "Man ska kalla saker för vad de är", som Slarvmajan sa i #39.

Jag har aldrig sagt något om olika tankesätt, det är ingenting jag har diskuterat eller motsäger överhuvudtaget. Det enda jag har diskuterat är fotografiskt minne. :)
Tack. :) Utredningen är redan överstökad, det är resultatet jag får vänta på.

#51 RedBlackGrey, jag menade inte dig när jag pratade om den hetsiga tonen! Ber om ursäkt om du tog åt dig, det var inte meningen.

#53 Hopas att du inte menade mig heller, ty jag har inte deltagit i denna diskussion men någon som helst affekt, bara försökt vara saklig efter bästa förmåga.

Jag ansluter mig helt och hållet till Slarvmajans förslag att sätta streck här.

Varulv, de flesta inlägg du skriver på den här sajten, och i den här tråden, är mycket trevliga och läsvärda. Mer säger jag inte! ;D

Jag har varit intresserad av hur minnet fungerar sen 15 år tillbaka eller mer, så jag tycker det är extremt intressant att läsa om vad andra kan minnas. Och jag vill alltid lära mig mer om minnet.

Så den här tråden gillar jag! Och jag hoppas att fler vill berätta om sina minnesförmågor. =)

Tack för det, LenaR!

Kan du inte berätta lite grann om din egen minneskognition? Det vore intressant att höra. Du är ju keramiker, och som sådan kanske mer i kontakt med din högerhjärnhalva än din vänstra? Med höger hjärnhalva är det nämligen inte alls svårt att minnas med en helt annan kapacitet än med den vänstra halvan. Medans den högra halvan minns så att säga fältmässigt, så minns den vänstra blott punktmässigt eller i allra bästa fall linjärt.

#56 Jag vet inte om mitt minne är så intressant. Den enda riktiga minnestalang jag haft var när jag var liten och höll på mycket med musik. Då kunde jag höra en melodi en gång och sen satt den. Så är det tyvärr inte längre!

Jag såg någon gång en uppställning över vad man minns med vilken hjärnhalva, eller om det var vad man minns beroende på vilken halva som är dominant? Det vore kul i den här tråden, jag kan se om jag hittar någon sån på nätet.

här finns ett test man kan göra för att se vilken hjärnhalva som dominerar ;) Har testat det tsm med andra och då ser vi olika! Dock vet jag inte hur pålitligt testet är, men det är ju ganska kul iaf ;P fast ni kanske redan gjort testet?  http://wemind.wordpress.com/2007/10/23/200/

#58 Kul! ladymiss. Jag gjorde testet - och visst var min hjärna högervriden!

samma här ;P haha

Jag har jättedåligt minne. Tror dock att det är ett sätt för min hjärna att skydda mig från det som hänt under min barndom, dock får jag ju flashbacks…

#58 Figuren byter ju håll, och rör sig både medsols och motsols. :)

jag har jätte bra långtidsmine, men ett uruseöt närmine ;)

hmm…jag har aldrig kopplat mitt minne till min diagnos, utan bara trott att "det bara är så"
men jag kan minnas klara händelser från när jag var ca 2 år gammal, saker som inte skulle vara speciellt minnesvärda eller ngt, men de finns där…
även saker ngn sagt, & platsen det sades på, men när det gäller datum & siffror är tyvärr det mesta ett evigt sudd >_<

samma här!! ;P minns t.ex. att jag inte nådde upp till gungan när jag bara var kanske 3 år… den var platt och mörkblå plastgunga med hål i och gröna spretiga snören till minns jag :) Å jag minns hur jag grät för jag inte kom upp på gungan å gick ner i källaren för att hämta mamma men hon hade inte tid xD å jag ropade på mamma men hon lyssnade inte… det minns jag! jag minns detaljer!!Och när jag återberättar för mamma bekräftar hon de ja säger, jag bodde bara där i mina två/3 första levnadsår så då är de ju lite speciellt att ja kom ihåg just det även om det var en "struntsak" å jag kom ihåg att jag gick på gatan och tänkte "hm.. tänk om jag alltid kommer ihåg det här jag gör just nu" (var ganska filosofisk å "vuxen" som liten.. å så höll jag på att bli påkörd av en gammal svart saab.. då visste jag ju inte var det var för bil men ja kom ihåg hur den såg ut å nu vet jag… jag chansade å sprang över vägen… jag tror det var sommar eller sen vår.. men jag hann ändå över!!