Bekräftat att du inte har?
Har du gjort en utredning och den inte visade att du hade AS så har du väl inte det..?
Har nog missförstått nåt nu känns det som, men jag förstår inte riktigt vad du menar.
Kontakta din utredare för att få klarhet i detta, bara den som utredde dig kan ge bra svar.
Kan man göra det efter 1 år sen jag gjorde utredningen?
Ring mottagningen och fråga, men jo jag tycker att du borde få klarhet i detta. Dom ska ju ändå ha din journal så de ska kunna svara.
Ja jag hoppas det. Har dom journalen kvar? Jag menar att tjänsten var ju köpt härifrån från Uppsala.
Vad ska du egentligen med "drag av AS" till som diagnos?
Känner du att du har drag av AS, då känner du att du har det. Men att få det på papper har väl ingen större betydelse?
Att få en AS-diagnos är annorlunda, då innefattas du av LSS och kan därmed få hjälp och stöd utifrån det. Men jag tror inte att man innefattas av LSS för att man har drag av något.
Måste du få det bekräftat, räcker det inte med att du känenr at du har det?
Men jag har inget att visa upp om någon frågar. Man skall ju inte sätta diagnoser på sig själv. Så har jag inget "bevis" så kan jag inte nämna det. Är inte ute efter LSS för sånt finns inte här.
Men du har ju inte diagnosen? Vad ska du då bevisa?
Kan man få diagnos om man skulle visa drag av?? Det gör ju ganska många faktiskt. Jag stämmer in på vissa punkter för AS men min psykolog sa att det fanns inte en chans att jag hade AS utan det va ren ADHD..Därimot s kan man väl få till ex diagnos ADHD med drag av AS..Men man måste nog ha en huvuddiagnos..Annars skulle det vara konstigt. har man gjort en utredning så har man väl gjort det som finns att göra? Vad skulle man annars göra?
Jag själv gjorde ingen utredning för att kunna visa upp ett papper utan för att kunna förstå mig själv. Varför och till vilken nytta visar man upp ett papper och för vem??
Bara lite funderingar inget påhopp på nåt sätt
#11: Till viss del gjorde jag en utredning för att få det på papper, kunna få den hjälp jag behöver i min rehabilitering. Utan att få min ADHD diagnostiserad så hade jag inte fått det förståelse jag nu får från olika instanser, eller rätt hjälp från landstinget då.
Så för mig har det varit bra att få diagnosen "på papper", visa försäkringskassan, kommunen när jag skulle få daglig verksamhet och lite sånt. Har den inte på ett fysiskt papper, utan i mina journaler..
Om du förstår. :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag håller med Joje80 men jag förstå dig med, WX5. Du känner att något är fundamentalt fel, och du har förmodligen läst en del om AS, och identifierat dig med denna diagnos? Så sedan går du till expertisen, med förhoppningen att denna ska bekräfta dina aningar. Och när de då inte gör det, då blir du besviken. Helt begripligt!
Så, hur går vi vidare utifrån detta? Tja, om du känner i själ och hjärta fortfarande, att det är just en aspergare som du i sanning är, då bör du stå på dig. Ge dig inte! Sök andra experter, så kommer sanningen fram, förr eller senare.
Men om du, efter att ha fått expertisens "dom" nu i nuläget, även själv börjar ana att det kanske inte var Aspergers syndrom det handlade om - ja då har du ju kommit vidare även då! Så i så fall får du försöka att söka vidare! Någon gång når du ett slags sanning om dig själv som du kan ha som utgångspunkt för ett vidarekommande…!
Kram! Varulv 

Jo jag har ju läst om det en del. Som sagt så fick jag höga poäng och det enda som inte gjorde att det blev något var att jag som liten tålde (hihi är det ens något riktigt ord) beröring och att jag inte hade något specialintresse.
Men nu när jag skriver här så kan faktiskt mycket vara av det jag har i tankarna som jag tror är Asperger kan även vara Borderline. Oj nu läter det som om jag söker massor av diagnoser fast det gör jag inte jag känner bara att allt mitt beteende inte kan gå in under ADHD. Det är något som fattas.
Har ju Bipolär sjukdom också.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Har du bipolär diagnos? Då bör du ju känna till att det finns ett nära samband mellan dessa:
- bipolär
- mano-dep
- borderline
- Aspergers syndrom
- ADHD
- Schizofreni
Personligen känner jag mig, som den aspergare jag är, befryntad med såväl schizofreni som manodepressivitet. Men har samtidigt insett att dessa båda är sjukdomstillstånd som jag inte lider av, men jag kan empatiskt känna med dessa båda sjukdomstillstånd och i viss mån förstå deras orsaker.
Ja jag har både ADHD (av kombinerad typ) och bipolär sjukdom typ 2.
Det jag tänker på som jag inte tycker platsar in under ADHD är tänket allt eller inget, emaptistörning (blir lätt arg om någon gråter), egocentrisk, har svårt att beröra människor (även min familj), jag är petig med kläder att dom skall sitta perfekt, saker och ting har sin plats och det gör mig förbannad när någon gör annorlunda, att man följer spelets/livets regler (så som det är tänkt att den skall följas) och självskadebeteende.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#16 Du verkar ha kommit långt i din självanalys, tycker jag, och du verkar realistisk i ditt tänk. Detta motsäger - efter vad jag har för mig - Borderline, där självinsikt skulle saknas.
"tänket allt eller inget"
Tycks mig ha med bipolär/manodepressivitet att göra
"emaptistörning (blir lätt arg om någon gråter)"
Skulle iofs kunna ha med Aspergers syndrom att göra
"egocentrisk"
Tja, vi aspergare är ju egocentriska i regel…
"har svårt att beröra människor (även min familj)"
Kan definitivt ha med Asperger att göra
"jag är petig med kläder att dom skall sitta perfekt"
Kan definitivt ha med Asperger att göra
"saker och ting har sin plats och det gör mig förbannad när någon gör annorlunda"
Kan definitivt ha med Asperger att göra
"att man följer spelets/livets regler (så som det är tänkt att den skall följas)"
Svårare att förstå riktigt hur du menar, men det motsäger i alla fall inte asperger
"självskadebeteende"
Kan ha med Borderline att göra.
Mvh, Varulv 
Hmm hur skall jag förklara det då. Spelets eller livets regler menar jag att man skall göra efter vissa förutbestämda regler. Som att man leker/spelar i tur och ordning. Man hittar inte på nya regler utan man skall följa dom som finns. Samma sak i verkliga livet att man följer reglerna som finns och inte hittar på egna regler.
Sen kom jag på en sak till. Jag är en sån som gör som folk säger fast dom kan skoja med mig.
" "tänket allt eller inget"
Tycks mig ha med bipolär/manodepressivitet att göra"
Detta är med ADHD för mig. allt ska hända på direkten annars kan man skita i det
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
#19 Nja jag tänkte inte på det när jag skrev det. Utan mera att om jag tex skall äta godis så kan jag inte äta några styckna utan måste äta allt. Som ett mega-super-enkelt-exempel.
#16: Jag är sådär, med har ändå bara ADHD.
Handlar inte riktigt om specifika saker om man har en viss NPF ellerr inte, utan det är helhetsbilden som spelar roll.
Enda som inte passar in på mig av det du skrev är att du blir arg när någon gråter och egocentrisk.
Men jag har ändå inte AS, jag passar helt enkelt inte in så pass bra på AS så jag skulle få det som diagnos. Drag av saker kan ju alla ha, men det är inget som kräver diagnostisering egentligen.
Jag tror att forumläsande kan göra att man tror att man borde diagnostiseras för så mycket då man tycker att man har så mycket gemensamt med de som har olika saker. Men hade man suttit och läst på ett vanligt forum hade man nog känt igen sig i mycket där också vilket gör att det ger en falsk bild av saker.
Det blir lätt att man plockar ut vissa delar av saker, men man missar helhetsbilden.
Men var glad att du känner att du passar in någonstans, att du hittat jämnlikar. Det har du ju gjort oavsett om du har samma diagnos som dom, det förändrar ingenting.
Låter väl hård, men jag är sån.
Hej. Tack för era svar kring mina funderingar. Har inte tänkt så långt.
Jag har en liten annan fundering på när jag får det på papper
Tänkte trycka upp det i ansiktet på svärmor så hon ge f-n i att skälla på mig hela tiden hur jag e och hur jag e mot barnen och hur jag borde vara osv. Idag fick jag ett fint tips…När jag får mina krampanfall( vad det nu beror på) så ska jag: Sitta ner i lugn och ro och andas djupt………….ATT jag inte tänkte på det
JO för att högerhanden hatar mig och slår mig och jag ser ut som en sprattlande fisk på land..men visst..Andas lugnt så löser sig allt. Ursäkta att jag svävade ur ämnet ;)
Jag tycker att du ska fortsätta på den linjen du är och få klarhet i saker och ting..Håller tummarna för dig att du får nåt slut på allt..Hur vet jag dock inte..
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#18
"Spelets eller livets regler menar jag att man skall göra efter vissa förutbestämda regler. Som att man leker/spelar i tur och ordning. Man hittar inte på nya regler utan man skall följa dom som finns. Samma sak i verkliga livet att man följer reglerna som finns och inte hittar på egna regler."
Låter som en NT som kommenterar eller kritiserar en ADHD:are (det där med turordning…)
"Sen kom jag på en sak till. Jag är en sån som gör som folk säger fast dom kan skoja med mig."
Det låter däremot lite granna som Aspergers syndrom.
Mvh Varulv
Grejen är väl att man aldrig passar in helt i en mall, man är väldigt olika trots att man har en gemensam problematik med de som har samma NPF som en själv. Man kan känna gemenskap med alla möjliga personer och hitta gemensamma nämnare med dom, men för att en diagnos ska sättas så ska problematiken vara stor.
Men behöver du inte hjälp för just den problematiken, i ditt fall AS, och känner att du får problem av den i vardagen, då är det lite onödigt slöseri på resurser bara för att få det på papper. Är det ADHD'n och andra psykiska problem som du behöver hjälp för, fokusera på det istället.
Vill man bli utredd för sin egen skull, för att kunna placera in sig själv i ett fack, utan att man egentligen har stora problem pga. sittg funktionshinder, då anser nog jag att man bör söka sig till privat vård och ta den kostnadesn själv.
Tycker det är sån jakt på diagnoser överallt på internet, det sok är navckdelen, folk självdiagnostiserar sig och vill så gärna att läkarna ska säötta samma diagnos som man själv har gjort.
Dom sakerna du räknade upp kanske inte hör till ADHD'n, men man är inte sin diagnos, utan man är en människa med olika svårigheter. Jag har ADHD, men jag är en egen personlighet med egna konstigheter ändå.
Jag vill ha hjälp men får ingen och här finns ingen LSS som i Sverige, tyvärr. Det är upp till kommunerna att hjälpa till. Har sen i höstas (inte jag utan kommunen) en annons på en stödperson. Två hörde av sig men sen ville dom inte mer.
Jag vågar inte be om hjälp för det känns som om jag tigger. Tigger till min egen fördel vilket jag inte tycker om.
Den enda hjälp jag har nu är en halvpensionerad psykiatriker och en mentalvårdare på Dagkliniken och mediciner.

Som vanligt kan jag ej läsa allas svar som sig bör.Men man har ju rätt till en:
-- second opinion --
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/
och din journal har du rätt att läsa oxå.
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Din-journal/
jag tycker att denna sidan är mycket bra att hitta info på.
-- http://www.1177.se/Regler-och-rattigheter/?cat=R%C3%A4ttigheter+i+v%C3%A5rden
sen har jag en diagnos,adhd med autisminslag..nu heter det nått annat än inslag..men jag kommer ej på det nu.men jag uppnår då ej "kriterierna" för att få en autism diagnos.av att få veta det utöver min ADHD förstår jag mig själv bättre.av att det står i mina papper upplever jag att det blir en aningens mindre tjafs med bla myndigheter.
Det är ingen ordning på allting, man hittar inte vartendaste dugg.

Visst måste det vara viktigt att få sin rätta diagnos på papper också. Inte bara för sin egen skull. Af och fk och andra myndigheter spekulerar ju hej vilt annars….tycker och tror och gissar. Ja det gör dom väl i alla fall…..men risken blir förhoppningsvis mindre. För att inte tala om att få rätt vård och behandlingar. Vet så väl hur det är att käka närmast verkningslösa mediciner bara för att man inte fått rätt diagnos.