Nu är jag inte hundra insatt i diagnoskraven för Asperger men jag ser inte riktigt varför man inte skulle kunna ha det. Jag har troligen Borderline och ADHD.

Tjejen jag pratade med berättade att hennes läkare hånskrattat henne rakt i ansiktet när hon berättade att hon hade misstankar om att ha Borderline.

Hon blev helt knäckt av det.

Jag försöker hitta ett bra ställe hon kan vända sig till med sina funderingar. Hon bor någonstanns i Stockholmstrakten.

Hon verkar vara *bara* 16 år gammal, men det ska ju inte göra någon skillnad.

Hennes liv har varit oerhört jobbigt, hon berättade en del. Men jag lovade att inte ta det vidae.

Att hon kan ha Borderline var det första jag tänkte på när hon berättade om sitt liv & sina reaktioner på saker o ting. Det var när jag nämnde det som hon berättade att hon själv misstänkte det & även det bemötande hon fick.

Jag hoppas att hon hittar hjälp snart, vare sig det är via mig eller inte. Vill verkligen att hon ska finna ett sätt att orka leva vidare med allt som hon varit med om.

Ja hon är dessvärre vid den punkten (16 år gammal)  

Det var det som gjorde att jag började skriva här, i hopp om att finna någe som kan hjälpa.

Men bara framtiden kan utvisa hur det ska gå, det förstår även jag.

Vet inte, var hon än vänder att välja sig kan det finnas idioter dessvärre så hon behöver nog hjälp och stöd från någon som kan jobba för hennes sak och inte ge upp förrän hon får rätt hjälp. Prova Bup-akuten kanske? Har man tur finns det någon som tar en på allvar och kan remittera henne till en bra läkare.

Det borde ju vara genom BUP hon får gå, kanske åka in till akuten så hon får träffa en annan än sin vanlig läkare, eller på annat sätt få någon annan.

Annars har man rätt att ha nåt så kallat personligt ombud (tror det är kommunalt, så då kan man ringa kommunen för att få veta vem som jobbar som det i kommunen), jag tycker det här är något ett sådant personligt ombud borde kunna hjälpa vidare med.

Är hon inte alltför rädd för att bli tvångsinlagd så tror jag det mest effektiva sättet är att åka till akuten, berätta att man vill ta livet av sig och bli inlagd, förhopningsvis blir det fart på dem då så att hon får utredning. Tyvärr så kan man bli tvångsinlagd och det är inte något jag själv skulle riskera men det kan snabba på processen ganska mycket.

David berättade att Borderline och ADHD och  bipolär tror jag det var går in i varandra på något sätt och är väldigt lika . Fick det bekräftat av min psykolog idag. Vet däremot inte hur det är med AS och Borderline, men det tror jag kan vara möjligt.

Här ännu en gång ställt rätt diagnos på mig själv. Idag sa min psykolog att jag har PTSD och det har jag misstänkt länge nu. Den sitter så ljupt och ingrott så det kan bli svårt att reda ut det, men vem sjutton har bråttom

Angående bup så var det visst där en läkare hånskrattat åt henne  Så jag tror inte hon vänder sig dit igen. Hon kände sig väldigt illa bemött.

Funderar själv på om hon kanske bara kan ringa till någe bra ställe som vuxna brukar vända sig till, de kanske har bättre koll där vart hon kan få rätt hjälp.

Så om någon vet ett ställe, en person som är bra att prata med och som kan Borderline så tar jag tacksamt emot sådan info & skickar vidare

#6 i stockholm finns ju massa bupmottagningar, någonstans måste dom ju vara bra?

Får ge henne tipset att prova flera olika då  

Ja jag bor som sagt inte i stockholm så jag har väl inte riktigt koll på vad som finns

Det borde väl gå att ringa till de olika mottagningarna kanske? På så sätt kan hon kanske ta det i telefon & få en känsla för människan innan hon träffar den.

Är ju inte så kul att åka till nya hela tiden och bara känna att det nte funkar liksom.

Ska iallafall tipsa henne om att testa annan bup-mottagning.

Tack HannaM för tipset

Jag tror inte vuxenmotagningar tar emot minderåriga. Hon skulle kunna vända sig till nån förening med, som jobbar för människor med Asperger. Andra BUPmott. känns lämpligast, lycka till!

Har nu fått reda på att hon inte alls var 16 (som jag fått för mig). Hon har hunnit fylla 18 & letar något vettigt ställe för vuxna alltså

Någon som har ett bra tips jag kan lämna vidare?

"KRAM"

Jag tror det bästa är det jag också skrivit tidigare. Har hon inte förtroende för den läkaren hon har så får hon gå någon annanstans, man har rätt att byta läkare om man inte trivs med den man har. Om inte något av alternativen känns aktuella har inte jag något annat att tillföra.

1. Personligt ombud, som jag tror det är kommunen som är skyldig att tillhandahålla, då ringer man till växeln/medborgarkontoret i kommunen och ber om att bli kopplad alternativt få telefonnummer eller att kommunens personliga ombud kontaktar en. Det personliga ombudet kan sedan å hennes vägnar hjälpa henne att hitta en annan läkare om hon själv inte orkar.

2. Be att få en annan läkare på samma ställe hon nu går till. Finns det någon annan har hon rätt att byta, även om de bråkar. Är det en "vanlig" läkare och inte psykitriker kan hon ju bara be att få träffa en sådan [psykiatriker].

3. Kontakta en annan öppenvårdsmottagning än den hon för närvarande går till. Ofta är öppenvårdmott. kopplade till vårdcentralerna, alla vårdcentraler har dock inte ÖVM, då skall det finnas en annan som man kan gå till i närheten.

4. Åka till akuten och få träffa en läkare där, berättar hon hur illa ställt det är med henne så kan hon bli inlagd på sjukhuset vilket ofta kan sätta fart på utredningar med mera, även om det kan krävas att hon berättar vad hon misstänker och be om att få bli utredd. Risken är att hon blir tvångsinlagd, så det får hon bedöma själv om hon vågar.

5. Det finns ofta så kallade psykiatriska akutteam som man kan få kontakt med, kolla hitta.se alternativt ring till närmaste sjukhus för att få ett telefonnummer.

6. Har hon nyss fyllt 18 år och tidigare tillhört BUP kan hon ju ringa BUP och fråga vart hon nu skall vända sig, de skall ju göra överlämningar av sina nyblivna vuxna patienter.

7. Slutligen kan hon kontakta någon förening för människor med Asperger, där kan det finnas någon som bor i närheten som har Asperger med och som har mer koll på hur det fungerar just där hon bor.

8. Prata med sina föräldrar, eler någon annan nära som hon litar på, och be dem om hjälp och stöd, det kan vara lättare att kontakta vården åt någon annan än för sig själv.

En sak till; Borderline har många gemensamma nämnare med Asperger (och även adhd), precis som många andra diagnoser kan det ibland vara svårt att se vad som är vad, men generellt är ju NPFmänniskor mer sårbara för andra psykiatriska problem så det är inte alls omöjligt att hon har både och. Sedan är frågan vad det hjälper att få diagnosen Borderline i sig, jag vet inte vilka insatser man kan få på grund av just Borderline, hennes Asperger borde vara tillräckligt för att hon skall få hjälp med sitt mående, sedan kan det vara bra att kolla upp det andra med, men just nu så är det nog viktigast att hon får en kontakt som hjälper henne och som hon litar på.

 Hej!!!

Om jag fattat rätt……så kan man "få" Borderline - det kan gå över oxå. Om jag minns rätt så kan man få/ha det under "jobbiga/stressiga/svåra" perioder i sitt liv…….fast när jag läste det så kommer jag inte ihåg om det var delade meningar om den saken - eller om det var något nytt som läkarna nyligen kommit fram till…

 För mig verkar det som att kroppen "inte tål" mer just nu och man därför förändras i sitt betteende för en längre eller kortare period i sitt liv.

Fast det här har ju inget att göra med "frågan om hjälpen" som önskades…

Jag tänkte som vanligt högt!!!

Kram// Camilla

Borderline är en personlighetstörning och kan därför "gå över" i den benämningen.

Asperger går dock aldrig över då det inte är en störning eller sjukdom utan en personlighet.

Det går att ha båda, ja!

Ja Jag hade en kompis med Asberger /borderline  Det går att ha båda Han hade oförstående föräldrar när han växte upp Blev bestraffad istället för stöttad -då utvecklade han även orderline

har en vuxen vän med adhd/boderliner/bioplär…inte alls roligt .. lider så med denne vän i omgångar..

Jag tror som  #15 att med funktionshinder som tex adhd/asperger är risken större att man utvecklar olika typer av personlighetsstörningar.

Jag har fått till mig på sjukhuset nu att jag ev har Borderline, och det verkar inte alls omöjligt.

David på psykologi berättade att hans läkare sagt så här:

Att främst ADHD, vissa typer av bipolära varianter och Emotionell Instabilitet (borderline) går hand i hand, och är väldigt svårt att avgöra "vad som är vad".

Jag är en helt vanlig normalstörd person som inte kan förstå varför det medicinska etablissemanget skall katogerisera människor i olika fack.

Om 10 år så räcker inte alfabetet till för alla diagnoser som dom påstår sig finnas. Jag är ABCD och du är ZSRTBU etc…

Varför är det så, jag tror att den vetenskapliga medicinska forskningen i dag har inga svar till varför det blir fler och fler människor som inte infogar sig till det som anses vara normalt, så då måste man katogerisera för att man inte förstår bättre.

Jag tror att detta beror på att dessa människor inte klarar av denna stress som är i vårat samhälle och i grund och botten är det en sund reaktion till vårat varande.

Det är inget fel på dessa människor, det är fel på samhället!

Det enda felet på samhället Subtil är att man måste arbeta stenhårt för att få vara sjuk om man är sjuk. En sjuk sliter mycket mer än en frisk i livet och för mat på bordet.

Bokstavssytemet tycker jag är ganska bra. Dock tog man bort DAMP några år sedan och det var ett misstag. Diagnoser hadlar inte om bekräftelse (även om många vill måla det så) utan det handlar om att personer med handikap (handikapad är man om man inte klarar av vardagen som en "normal" pesron) ska kunna få den hjälp den behöver. Tex så räknas jag som handigappad på grund av min diagnos och då kan jag få stöd av LSS. Det finns ingen utan diagnos som kan få det. Och inte bara ekonomist, om man sa få en diagnos måste många av kriterierna (som folk brukar förbise) stämma överens. Och via det kan vårdpersonal få en bättre syn på problemet än om man inte hade en. (då dem ofta har mer än en klient)

Sen är det bara autistiska diagnoser som har bokstavskombinationer. Tex Borderline är en personlighets störning och då ingen bokstavskombination. Borderline är det fulla namnet.

Konstigt nog är Asperger inte heller en även om många använder sig av bokstäverna "AS" Men dem lärde tvistar ju om det ska vara en autism eller något annat. Men senast jag hörde något så är det en autism. Någon ABCD eller ZSRTBU lär det nog inte komma, iaf inte innom 10 år ;)

Hoppas du fått lite luckor ifylda så du slipper gå runt och irritera dig =)

Veyla, jag är inte irriterad på dessa bokstavsmänniskor utan jag är irriterad på den traditionella skolmedicinen som enbart försöker att sätta in människor i olika fack. Då blir det mycket lättare för dom att kunna medicinera för att dämpa symtomen och inte behöva sätta sig in i vem är den här människan och hur kan vi hjälpa den för att få ett så bra liv som möjligt.

Det är det som gör mig så trött!

#21 jag förstod det. Och för att förenkla det jag skrev så är det lättare att sätta sig in i någon genom att ha diagnoser. Jag vet också att tyvärr nöjer sig många inom vården med bara diagnosen som helhet. Man ska självklart bara använda diagnosen som en riktlinje för att spara tid (tid=lidande).

Om man kan se att det tydligt finns grupper som har likartade problem som hänger samman med vissa funktionshinder (närsynthet) så kan en optiker direkt gå på problemet och se vilka glasögon personen behöver, måste personen vid varje ny kontakt med en ny optiker gå igenom alla tester skulle det bli dyrt och jobbigt därför är det bra med diagnoser som gör att man kan snabba på processen lite.

Har en person diagnosen cancer så finns det en manual som ger tips om hur man hanterar det, sedan är det självklart viktigt att fundera över varje individ hur han/hon svarar på behandlingen.

Jag har hela mitt vuxna liv trott att jag har Asperger men jag gjorde en utredning som barn som visade att jag hade autistiska drag men alla papper slarvades bort men jag gjorde en ny utredning för ca 2 år sen som visade att jag har autistiskt syndrom. Jag har aldrig berättat för mina läkare att jag får något som liknar personlighetsförändringar när jag har druckit mycket alkohol, har en vän som har Borderline (bland annat, plus en massa andra diagnoser har hon sagt) och fick det för några år sen när hon gick på droger. Jag har läst en del om Borderline och känner igen mig i en del av symptomen

Haha, det kändes som att du skrev om mig där! Blev lite skeptisk. Jag har själv misstankar om att jag har Borderline. Har även drag av Asperger. Jag är dock bara 16 år, och har läst en hel del om Borderline. (Sa ju att det kändes att du skrev om mig!). Jag tycker att Borderline är som att någon har tagit orden på mig själv, vilken lättnad! Well..  Men så kommer det till saken, det är ingen som tar mig så seriöst känns det som. Jag har pratat med min psykolog om det.. Att jag har misstankar om att jag har Borderline eller möjligtvis bipolär för att det känns som att dom är väldigt sammankopplade till varandra. Det kändes mest som att hon inte tog mig på så stort allvar och ja .. hon tänkte säkert " ungdomar kan ha livliga fantasier". Vilket till stor del kan vara sant, men jag är verkligen jätte, jätte säker på det här om Borderline. Det måste bara stämma. Jag vet inte vart jag ska vända mig, kan man göra någon utredning?
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, vart jag ska vända mig eller prata med.
Men jag och min psykolog skulle kolla mer på Borderline nästa gång.. så jag hoppas att det kommer leda någon vart. Jag känner mig bara så frustrerad.
Det känns så otroligt kränkande, om det har med åldern att göra. (Vilket jag tror).  Att folk inte tar en seriöst om Borderline. Vi är människor, unga som gamla, men varför definierar samhället oss så olika?

Hej!

Jodå, som flera sagt så går det att ha Asperger och Borderline.

Jag har själv lidit svårt av Borderline under hela mitt vuxna liv.

Förstört en massa relationer med ett helt hysteriskt destruktivt beteende och en separationsångest utan dess like. Jag fick det av min uppväxt, jag bestraffades oerhört mkt som barn. Psykiska bestraffningar och vägrades annat än sporadisk bekräftelse.

Jag har Asperger och Borderline.

Eftersom Asperger är ett neuro-psykiatriskt funktionshinder som man föds med, och som - enligt nuvarande forskning i alla fall - sitter i generna; och Borderline är en förmodligen förvärvad beteende-störning (ja, störning tycks det röra sig om, eftersom det inte är ett önskvärt beteende för en enda människa, som det tycks), så borde det enligt sund logik vara fullt möjligt för en aspergare att förvärva Borderline.

Och av inlägg #26 att döma, så är det kanske inte så svårt att förstå kopplingen. Många av oss aspergare kan säkert utgöra olika slags besvikelser för våra föräldrar. Därmed får vi kanske inte de bekräftelser som varje uppväxande människa så väl behöver. Detta kan framkalla en borderline-störning, vilken ju dessutom - enligt mina flera gånger redovisade teorier - utgör en "gränsöverskridande" personlighetstyp mellan Sz3 och Sz4. Så teorierna kan stämma även därvidlag.

Håller med Varulv i #28. Jag tror risken ökar om man har något NPF att förvärva olika störningar tex Borderline och/eller depressioner eller annat då det är en extra psykisk påfrestninmg för de flesta att vara annorlunda och ha svårt att förstå sina medmänniskor och att bli förstådd.

Jag kan bara tala för mig själv men jag har väldigt mkt drag av både AS och Borderline men är utredd och fristämplad. Det kan ju vara så att man har mycket drag ("symptom") av många saker men ett huvud"problem"? Som tonåring är man ju extra känslig också. Vet själv vilket helvete jag hade som 16-åring, svängde hit och dit, upp och ner, svart och vitt, självskador på alla möjliga sätt både fysiskt och psykiskt. 

Det är inte alltid så bra att få massa diagnoser heller. Det kan stjälpa mer än hjälpa.

Har inget tips på mottagning i sthlm men ibland måste man vara drastisk för att få fart på vården. Måste ju finnas ett kompetent BUP som tar saken på allvar. Om så bara regelbunden kontakt att bolla med utomstående.