Har du testat dig för att kolla om du har Bipolär?: Vet inte om man har det som AS. Hoppas någon annan kan svara på detta.

Mani har flera betydelser så du får gärna förklara vad du menar för slags mani. Dra gärna ett konkret exempel på hur du blir när du får mani.

WX5> Jag har haft tankarna om att göra det, men vet ej. Jag har för tillfället ingen fast psykiatriker. Den f.d. spolade jag pga att han snackade mer djupgående om sitt liv, än att fokusera på hur jag mådde. Man kan säga att han bara var "psykiatriker" på papperet. En man har sagt att han misstänker att jag har det, som jobbar med mig. Men vet ej om det verkligen stämmer att jag kan ha det.
Ang. om man kan ha bipolaritet, om man har AS, är det vanligare än man kan tro, iaf. bland tjejer med det funktionshindret jag har officiellt. Jag har ej den klassiska AS, som yttrar sig på många killar. Jag har väldigt lätt att få vänner, och har breda umgängeskretsar, osv.
En utav mina vänner, som mår överlägset sämt av dem jag känner, brukar tala ut med mig och en gemensam vän. Därför att han vet om att vi har vart med om samma dilemma. Såna grejer som "fullfriska människor" ej förstår sig på.

Pilon> Äh, jag snackar väldigt monologt, och mer högljutt till skillnad mot när jag ej är i det läget. Jag känner en enorm självsäkerhet, får flera idéer i huvudet på samma gång, kan bli väldigt spydig i mina kommentarer när jag är i maniskt skick i kombination med min depression. En utav orsakerna till att jag  har svårt att somna om, är min extrema ilska. Så har jag en del destruktiva tankar också, och är väldigt impulsiv med. Jag kan, som omgivningen uppfattar det, överdrivet upprörd över smågrejer, som ej är nödvändigt att bli förbannad på.
När jag skämtar sjukt mycket, är jag för det mesta riktigt manisk. Förekommer också att jag är så pass manisk att jag dygnar, jag tycker mina idéer är viktigare än allt annat, även sömnen. I överlag brukar jag i genomsnitt somna vid 4-6-tiden, nuförtiden.
Pga en rad olika traumatiska upplevelser, har jag väldigt svårt att lita på nästan alla människor. Jag testar dem väldigt mycket, med flera sociala koder, utan att lämna misstankar efter mig.  Obegränsat många olika koder. Men ser dock ej människor svart eller vitt.
En utav koderna är att testa folks psyke genom att just skämta. Se vem som tar hårdast, och vem som ej tar det på allvar.
En utav manierna är också att jag lätt hoppar över fem meningar, samt att jag efter en stunds babblande av mig, får andningsbesvär.
När jag enbart är manisk, alltså ett utav lägen, då kan jag vara väldigt kreativ. Skriva ner mycket filosofiska texter väldigt djupgående, bl.a. Men impulsiviteten och destruktiviteten är kvar där oavsett vilket maniskt läge jag än befinner mig i.
När jag känner mig enbart deprimerad, är mitt självförtroende ej bra alls. Alla dem lägen får jag på nåt sätt någon form av ett lyckorus också. T.ex. att jag lyckades trampa på en värsting från en nattklubb som hämnd. När jag menar med ett gott självförtroende, anser jag att jag har de bästa idéerna. Om någon ej håller med, blir jag lätt arg.
Jag har lätt att hamna i ett pskykotiskt läge, ej så vanligt med haluccinationer som förr, men däremot att det förekommer väldigt ofta att jag är i en overklighetsbar värld.
Finns en punkt till, som jag dock struntar i att skriva upp här på forumet. Några synpunkter? :)

Ja det vet jag att man kan ha BP och AS. Undrade mest om man är manisk om man ha AS. 

wow, det där låter precis som mig. Jag har också AS.

#3 Hej RedBlackGrey.

Du undrar om det kan vara vanligt med mani hos oss med AS?

Jag själv har AS men inte mani.

Men jag har läst din beskrivning (i #3) med intresse. Känner igen mig till en del i det du beskriver om sinnestillstånd i samband med kreativt arbete. Vi som ägnar oss åt sådan verksamhet emellanåt kan relativt lätt hamna i "flow", då vi vänder på dygnet, känner oss lyriska, och upplever det vi håller på med som det allra viktigaste i världen just då. Vi kan lätt utmatta oss fullständigt, men ändå driva på oss själva. Det här tror jag inte är "genuin" mani, utan jag tror att man ofta suggererar sig till detta sinnestillstånd då man ägnar sig åt skapande verksamhet. Med andra ord rättså naturligt…!

Av annat som du skriver drar jag slutsatsen att det kan finnas ett paranoidt drag i den personlighet som du beskriver och som tydligen är din egen. Detta kan jag känna igen i någon liten mån hos mig själv. Och här tror jag att det kan ha att göra med aspergern. Vi aspergare har ju problem med att förstå våra medmänniskor, avläsa sociala koder korrekt, osv. Inte så konstigt då om vi därav blir smått paranoida. Även detta skulle jag vilja karaktärisera som helt naturligt - åtminstone inom ramen för Aspergers syndrom. Sjukt kan det däremot bli i de fall paranoian eskalerar till förföljekseidéer etc. - men dit har förmodligen både du och jag långt kvar.

Visst kan det finnas en kärna i dina problem som har med mano-depressivitet att göra. Personligen tror jag att det då i botten måste finnas en social problematik - en stark längtan till gemenskap med medmänniskor, men en längtan som aldrig riktigt går att stilla på ett tillfredsställande vis. denna pendling mellan förhoppning och besvikelse skulle då ge upphov till de maniska respektive de depressiva skoven.

Denna starka längtan, som jag nyss beskrev i förra stycket, tror jag inte finns per automatik hos aspergare. Den kan finnas hos oss aspergare, likaväl som hos vilka andra människor som helst.

Men sedan finns en annan faktor. Vi aspergare är ju till en rejäl bit utestängda från normal social gemenskap. Detta i sig kan säkert hos många framalstra en vemodskänsla, till och med en ganska stark längtan att få vara del av den ouppnåeliga gemenskapen. Detta i sig skulle kunna framkalla en bipolaritet i sinnelaget, givetvis.

#3 Fantastiskt bra skrivet och beskrivet! Aha, vad jobbigt det måste var för dig..

Har mani ibland, då är jag precis som om jag har druckigt väldigt mycket (men egentligen har jag ju såklart inte det)(usch vad heter det >.<, heter det druckikt eller druckigt, eller är det utan c?). Minns att jag satt på bussen en gång och fy vilket liv jag förde, men det värsta av allt var att jag kunde ju inte hjälpa det. >.<

Cochon, jag vet vad du menar, men jag minns inte heller vad det hette, och det stavas druckit :D

#9 Hehe, vad skönt att man inte är ensam. ;)
Haha, ja.., min svenska är ju oslagbar. xD

Har en väninna som är Bipolär och har AS-diagnos… Kan det vara så att det är något i medicineringen som gav maniska tendenser där i början? Jag har själv haft psykotiska inslag och insomni pga medicin förrut. Jag har AS-drag "bara" men ADHD och Bipolär som huvuddiagnoser. Har man många olika problem blir det ju extra svårt att medicinera också.

Tycker du ska kontakta psyk omgående. Jag skulle inte klara mig utan min kontaktperson och tät kontakt med min ansvariga psykiatriker, kan gå så jäkla fort att man spårar ur. Och man vill ju gärna undvika att läggas in, bättre att få hjälp förebyggande.

Heej, allesammans! För det första vill jag tacka er för kloka svar. För det andra har jag ej vart aktiv härinne, därför att det vart värsta kaoset i min hjärna.

Jag fick ett besök hos en ST-läkare i Malmö för en tid sedan. Jag fick Ergenyl Retard utskrivet. Men det kändes, enligt min hjärna, att jag fortfarande var hypomanisk. Och deprimerad samtidigt. Min kära morsa fixade en akut tid hos en akut-läkare på Öppenvårdsmottagningen.
Han frågade mig hur jag hade mått senaste tiden, därefter frågade han mor min. Han frågade om jag hade bipolär sjukdom på papperet, eller mjoh, det frågade han min morsa redan innan han frågade mig ang. mitt mående, osv. Men det hade jag såklart ej. På papperet. Han frågade morsan om det fanns bipolär på hennes eller min fars sida. På min morsas sida finns det bipolaritet. Han misstänkte att jag kan ha det. Jag fick Litium utskrivet. Ergenyl Retard ska jag enligt honom trappa ned långsamt, därefter återigen påbörja en neuroleptika. Bara jag slipper Zyprexa, och Abilify (vars biverkningar dominerade framför substansen i SEX ÅRS TID!!!). Det är tänkt att jag ska kombinera en av dem 2 medicinerna jag tar nu med en neuroleptika på sikt, alltså.

Varulv> Jag förstår vad du menar, tror jag. Men något jag däremot är riktigt duktig på, när det kommer till andras känslor, är att jag brukar missförstå dem, vilket därmed orsakar till att jag hamnar i underläge. Men när jag väl fått grepp, och börjat förstå deras känslor, iaf. om man tänker på psykisk ohälsa och relationer - är klassikern av mig att jag hamnar i överläge. Någonting som jag f.ö. tror är typisk A.S, är mitt annorlunda tankesätt. Att hjälpa vänner när dem blivit dumpade, eller att det ömsesidigt tagit slut, brukar det vara mig dem vänder till, och även psykisk ohälsa, osv.

#12 Hoppas att det ordnar sig för dig nu då, och att du kan få rätt sorts vård.

Det ligger mycket i det du säger om vårt annorlunda tänkesätt vi aspergare, och att vi i kombination med att vi är vana vid att vara lyhörda för vad andra säger, tänker, känner och menar - just för att vi ofta missförstår vilket vi i regel är medvetna om - mestadels blir suveräna på att analysera och även finna på goda råd och lösningar (genom vårt annorlunda perspektiv).

Tacktack. (:
Kommer förhoppningsvis få en terapeut, så att jag kan få lättare att bromsa mina impulser, samt det som många av oss Bokstavsfolk har gemensamt: Att har blivit oskyldigt anklagad. Mörka anklagelser, eller ja - manipulationer om mig.

Det har du en poäng i. Jag är sjukt besatt av detaljer, och kan ej låta bli att analysera. Behöver ej bara ha med mina specialintressen att göra. Musik vet alla om, men en utav dem är ytterst få som vet att jag är uppslukad i.Men jag brukar använda en del koder som har med analyser att göra, bl.a. Känns lite väl privat att ta det i ett öppet forum. MEn jag har nått framgångar med det, att lära mig att förstå folk rätt, viola som är goda vilka som är onda, osv. Det har nått framgångar.

Men vårt annorlunda tankesätt kan också vara väldigt filosofiska, mer eller mindre. Dem mest avancerade, som folk tror är omöjliga. Så visade det sig att det effektiviserat till någonting gott. Om inte ens - bättre! :)