Det finns inget som heter så 

Det finns högfungerande autism däremot. Folk som säger högfungerande AS menar nog att de är väldigt lindrigt drabbade och fungerar hyffsat i samhället gissar jag.

Jag skulle tro att benämningen är en sammanblandning av

"högfungerande autist"

och

"aspergare"

Dessa två begrepp torde vara nästan samma sak. "Högfungerande" syftar på IQ-test. IQ under 70 anses vara lågfungerande vilket likställs med "autist". IQ över 70 betraktas som högfungerande och då är man i regel inte längre autist utan åker upp ett snäpp till "apergare".

Fast å andra sidan finns det en mer förfinad definition. Den tar hänsyn till vid vilken ålder du började prata. Pratade du inte före treårsåldern är du obönhörligen autist - hjälper föga, att din IQ ligger över 70, du förblir autist likväl. Dock benämns du "högfungerande autist" ifall IQ ligger över 70, medan du får epitetet "lågfungerande autist" vid fallet IQ < 70.

Började du använda ditt modersmål före tre års ålder samt blev begåvad med IQ > 70, ja då är du aspergare rätt och slätt. Någon "högfungerande" aspergare har ännu inte sett dagens ljus, vilket också Tassy så riktigt förklarade.

Jag skulle kunna kalla mig högfungerande aspergare, då jag har diagnosen Asperger men fungerar bra i samhället. Har hittills klarat mig i 18 år utan hjälp, förutom att jag fått hjälp att planera mitt skolarbete senaste månaderna. 

Jag tror man oftast använder högfungerande och lågfungerande beroende på hur "bra" man passar in i samhället. Fungerar man bra utan hjälp så fungerar man ju bra - högfungerande.

Jag fick intrycket att det vara som #3 säger, att det hade att göra med hur man fungerar i samhället. Då jag har klarat mej själv i 38år och inte fick diagnosen förrän förra året, så är väl jag i så fall en högfungerande AS. 

Men samtidigt har jag säkert blandat ihop Autism och AS i själva ordet.

#2
Det var intressant det där med hur tidigt man börjar prata.

Har på senare år läst en del och att det ofta kan vara ett litet varningstecken om ens barn börjar prata extremt tidigt. D.v.s, att barnet senare i livet kan får någon typ av psykisk handikapp. 

Vet att jag pratade helt rent och i tydliga meningar då jag var ca 2-2,5år. Detta för vi har det inspelat på band. Min mamma minns inte hur tidigt jag började prata.

#4 Det var intressant att höra; det visste jag inte. Själv talade jag helt rent vid två års ålder - och lär ha uttryckt mig väldigt lillgammalt…

Men så blev jag ju aspergare sedan…!

Tror AS'are börjar prata senare, men när de väl börjar prata så pratar de rent och "vuxet". Min bror som har AS började prata sent, men när han väl började så pratade han helt rent.

Jag började prata väldigt tidigt och väldigt mycket, pratade inte rent men tjattrade konstant ändå. Jag har ADHD.

Tror det har med att göra att i grunden så är min bror en person som vill se och lära sig hur saker fungerar innan han provar. Medan jag testar mig fram utan att lära mig innan.
Min bror läser alltid manualen till nya saker, jag kastar manualen tillsammans med emballaget och testar mig fram.. Samma sak som med pratandet från början alltså. :)

jag började prata väldigt tidigt, och korrekt. Har as-diagnos. Var tydligen rätt så vanligt att man börjar prata före "normalt" med AS.

Vet om en bekants barn som är 1,5år och pratar helt rent. Man undrar lite vad det ska bli av det barnet.

Ang. barn som pratar tidigt och att de är vanligt har jag läst på minst två ställen. I någon facklitteratur, som jag tyvärr inte minns och i boken "Inte som andra Döttrar" som handlar om Nancy Spungen.

fast Nancy var ju inte aspergare, utan schizofren?

#9
Ja, det stämmer.
Men själva orsaken att hon pratade tidig kan vara ett bevis på ett psykiskt handikapp.
Tror inte att "prata tidigt" enbart är kopplat till enbart AS.
Kanske är det mer kopplat till IQ?

Ingen aning. Jag tänkte bara specifikt på as 

Fast man bör nog samtidigt ha i minnet att schizofereni och Aspergers syndrom gränsar till varandra väldigt tajt. Förr, innan AS-stämpeln var uppfunnen, kategoriserades barn med motsvarande symptom som "barndoms-schizofrena".

Jag känner mig själv hemma i facket "schizofren". Dock är jag "frisk" dvs. har inte förvrängd verklighetsuppfattning (inte mer än normalpopulationen iaf); har förskonats från psykoser osv. Men ser steget dit mera som kvantitativt än kvalitativt.

Min nuvarande tes är att vi aspergare befinner oss i en ständig riskzon för att utveckla patologisk schizofreni. Men att vi kan klara oss genom livet med hjälp av gynnsam miljöpåverkan.

#12 Jo, det känner jag till. Har flera i släkten med szo diagnos, som nog mer korrekt skulle vara benämnda som aspergare i stället. Reflekterade en del över om jag hade den diagnosen innan jag fick höra om AS. Så nog finns där likheter allt!

Jag känner att jag stämmer precis in på kriterierna för schizoid (dvs inte schizofren) även om jag är diagnostiserad med AS, så jag tror Asperger kan gränsa till många andra diagnoser.

Som jag förstått saken är högfunktionell autism och Aspbergers _inte_ samma sak utan det är två diagnoser eller "fält" inom autismspektrat med tydliga och fasta kriterier som skiljer dem åt. Min son genomgår just nu utredning inom autismspektrat så vi har under våren mött BUP och fått kriterierna förklarade.

#15: Vad är skillnaden då?

Jag har ingen koll alls på det, så vore intressant att läsa. :)

Som jag förstod det handlar skillnaderna om social kompetens och förmåga samt i hur hög grad man "snöar" in på ett ämne. I alla fall var det så utifrån barn att de kollade efter hur bra barn i relation till ålder kan förstå och visa empati, hur de visar känslor. Ska se om jag hittar lappen med kriterierna på och återkommer. Skillnaderna var som jag minns dem hårfina men ändå rätt tydliga.

#17
Hittar du lappen så skriv det gärna här nedan. Hade varit väldigt intressant!
Vilka räknas som minst empatiska? De som har AS eller de som högfunktionell Autism?
Själv har jag diagnosen AS och har inga direkta empatiska störningar, likaså känner jag två yngre killar med AS och empati.
Den ena killen fattade jag det som att de hade problem med att diagnostisera just pga sin empati.

Mina föräldrar har ett före detta fosterbarn som, efter mycket tjat från vår sida att allt inte var normalt, fick diagnosen:
Autistiskt syndrom, utvecklingstörning och IQ på 50.
Vad jag fattade så är det IQ nivån som gör att hon fick utvecklingsstörning i diagnosen.
Vid första intrycket märks inte så mycket numera (hon är 20år). Men hon har en del avsaknad av empati och många extrema intressen.
Hon började även prata ganska sent.

Vet inte riktigt vad "autistisk syndrom" egentligen är?

Kalindas, nä jag hittde inte den där jag trodde jag lagt den och jag orkar inte leta efter den ikväll. Men jag lovar att komma in och skriva de kriterier och förklaringar vi fick av BUP.

Som jag minns det så handlade skillnaderna om hur man kunde förstå och sätta sig in i andra människor, hur man kunde ställa om i ex lek eller social samvaro från det man själv tänkt skulle vara och anpassa det hela efter andra människor och jag tror inte iq har så mycket med själva diagnoserna att göra. Man kan som jag förstod det ha normal iq och ha Aspergers lika väl som att man hade hög iq och Aspbergers.

Men som sagt, jag återkommer!

Inne på autism.se finns wings triad som är ett kriterie bup använde förresten.

#19
Jo ha AS innebär inte automatiskt att man har hög IQ. För tyvärr är jag själv sådär tråkigt normal intelligent..

Nu fick jag min diagnos som vuxen, men jag minns ändå en del av när jag var liten. Började prata tidigt, lekte gärna själv i timmar, lekte väldigt mycket djur. 
Exempelvis så när man lekte Pirater på lekis, så var jag skeppshunden. Hade fantasi, men inget större behov av vänner. Duktig i skolan, nästan alltid alla rätt, men jobbade sakta.
Väldigt dålig grovmotorik.
Var överlag väldigt annorlunda. Men vad föstod de på slutet av sjuttiotalet, början på åttiotalet? Ingeting!
Däremot skyllde de mitt sätt och mina problem på mina föräldrar och deras uppfostran!

Det är skönt att man numera är mer uppmärksam i skolan och börjar utredningar tidigare i åldrarna. 

Fast även nu skyller de gärna på föräldrarna.
Mina föräldrars fosterbarn var 2,5-3år när vi sa att något inte stämde. Men det var bara vi som var nojjiga. Att hon skrek hela dagarna, var elak mot djuren, glömde en sak hon gjort fel efter en minut och bad då om en glass osv…
De började förstå när hon var omkring 8år, men tog 5år till innan hon fick diagnos och mina föräldrar fick hjälp!

För oss var det tvärt om, vi föräldrar och vår sons förskola som gemensamt såg att något inte var som det skulle, vi sökte hjälp och hr fått kanonbra hjälp från alla instanser. Vi föräldrar har hitills inte behövt bråka eller be om hjälp utan allt har flytit på förvånansvärt bra.

Men allt för många har den tråkiga erfarenheten du beskriver….

#21
Skönt att ni har en så bra förskola!

Minst en av min brors barn har något typ av handikapp, speciell en av hans döttrar. Skolan har uppmärksammat det, men jag vet inte om det gör något utredning.

Nu blev det lite OT i denna tråden. Fast jag startade den ju och virrade ut åt detta hållet själv. 

Men som sagt, hittar du broschyren så skriv in infot här. 

Kalindas, det där IQ testet är felvisande oavsett diagnos. Om dom var tvugna att kämpa för att få tester gjorda så kan hon inte visat mindre intelligens än en primat, kan hon knyta skorna, öppna dörrar vet vad en tallrik är så har hon inte IQ 50.

#23
Hon klarar allt sånt. Tycker också det är konstigt att hon fått diagnosen utvecklingsstörd. Visst märks det efter en stund att något inte stämmer. Men det varken syns på henne eller märks direkt. Eller så är jag bara så van att jag inte ser det…

Det ska finnas en kurva nånstans som säger vad det krävs för IQ att klara diverse saker, kan inte söka nu. Haft motorvecka och hjärnan är nergasad av avgaser.

Men fel har det blivit

Mensa har ett provtest som man kan göra på deras hemsida som visar IQn. Be denne person göra det om ni tror IQn kan vara högre än sagt. Kan inte hemsidan utantill men om man googlar typ "mensa provtest" så borde man hitta.

#26
Kan redan nu säga att hon inte hade klarat det testet. Hon är duktig på att läsa och skriva. Men övriga teoretiska ämnen klarar hon inte. Likaså fixar hon inte den där allmänna livsföringen, som att betala räkningar med mera.

IQ test tycker jag ofta är missvisande. De visar bara att en människa är snabb i hjärnan, kan tänka logiskt i matematiska frågor och i teoretiska frågor.
Den visar inget om hur man klarar sig i verkliga livet och om man t.ex. är mer praktiskt intelligent eller har social kompetens.

Ett rent IQ test har inget språk, ingen matematik, inga sociala aspekter… IQ testet jag gjorde på psyk gjorde mig dummar än jag är eftersom det hade matte och sociala situationer.

Jag har senare tagit rent logiska tester och då är jag betydligt högre…

#27: Fast IQ är just den logiska intelligensen, hur bra man är på att tänka logiskt.

Såklart IQ-test inte mäter den sociala kompetensen eller hur duktig du är på att klippa gräsmattan, det är ju inte det som är IQ.

Man kan vara intelligent på andra sätt, även om man har låg IQ. IQ-test är inte missvisande, eftersom det visar precis vad som är meningen att det ska visa.

Och som aspergare som kämpade 5 år med matte A så är ett test med matte och sociala situationer dömt att misslyckas.

Vad jag regareade på är att ge någon IQ 50, då kan man inte knyta skorna.

På barn görs inte iq-test utan så kallade Wiisc-tester som belyser barnets kognitiva, språkliga, performance och motoriska förmåga/ utveckling. De testvärderna kan slås ihop och räknas om till iq. Men det jag märkt är att de hellre pratar om biologisk/ faktisk ålder och jämför den med vilken åldersmognad testen visar. Ex kan ett barn vara 4 år men på de olika testen få en ålder som motsvarar en högre eller lägre ålder. Har f.ö letat efter kriterierna men inte hittat dem. Som jag förstår skillnaden är det hårfina men baseras på att en med högfunktionell autism kan klara sociala samspel, snöar inte in på saker i lika hög grad som de med Aspbergers gör samt emotionella sidor som att kunna förstå, leva sig in i och dela andra människors känslor och upplevelser. Iq var inget som nämndes på något sätt. Iq är ju en mall som passar i ett givet sammanhang och säger inte så mycket om personers förmågor bortom de abstrakta matematiska/ bildspråk som iq baseras på.

Jag har en hög IQ - den gränsar till Mensas invalsnivå. Men jag är samtidigt övertygad om att min EQ ("emotionella IQ") ligger kvar på elvaårs-nivån.

(Jag är aspergare.)

Varulv. Låter som min son. Väldigt tidig språkligt och läskunnig tidigt. Sociala biten är värre men det börjar gå åt rätt håll:)

#33 Skogshumblan,

Du har säkert i flera sammanhang här talat om vad din son har för diagnos, men jag känner inte till det. Har han Asperger? I så fall är det bara naturligt att han och jag är lika i de avseenden som du tar upp.

Varulv, vi vet inte:) Han är fem år och vi har just påbörjat en utredning men det är något inom autismspektrat.