På Riksförbundet Attentions hemsida kan man läsa kriterierna för att få en aspergerdiagnos:

Kriterier för aspergerdiagnos:
A. Nedsatt förmåga till social interaktion, vilket visar sig på minst två av följande sätt:
• Påtagligt bristande förmåga att använda varierade ickeverbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
• Oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån
• Brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
• Brist på social eller emotionell ömsesidighet

B. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
• Omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa eller begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
• Rigid fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
• Stereotypa och upprepade motoriska manér (vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
• Enträgen fascination inför delar av saker

C. Störningen orsakar nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.

Själv slås jag av koherensen med "A". Jag använder inte icke-verbala kommunikationsmedel i interaktionen med mina medmänniskor; jag har sällan haft jämnåriga kamrater på min nivå - antingen har jag legat efter dem, eller (faktiskt vanligare) har jag upplevt dem som under min nivå; visar inte, tar inte med mig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse; är sällan i fas med social/emotionell ömsesidighet. Visst - det är tydligt och klart: jag är en aspergare enligt Attentions "A"; helt klart. Men är detta en "brist"? Nej, inte enligt mitt sätt att se. Enligt mitt sätt att se, är jag helt enkelt fungerande på nyss beskrivet sätt. Sådan är jag. Är det något fel med det? Inte enligt mig. Men enligt Attention, som hävdar att det är en "brist". Och så kan det nog vara uti dagens samhälle. Vilket gör Asperger till ett funktionshinder (och detta tydliggörs enligt "C").

För att dessutom kommentera "B" en smula. Visst går en stor del av mitt liv ut på att intressera mig för olika saker. Jag får upp ett "spår" vilket jag måste följa, tills gåtan är löst; då släpper jag det spåret. Rätt som det är, får jag upp ett nytt spår (som kan vara till synes helt olikt det förra). Då tar jag fokus på det. Osv.

Så det där med ritualer. Visst, jag kan ofta framstå som väldigt rigid. Men min metod (genetiskt betingad?) är att i varje läge anlägga rutiner, ty det är för mig ändamålsenligt. Rutin är för mig en livsstrategi.

Stereotypa och upprepade motoriska manér, jämte enträgen fascination inför delar av saker, har just jag däremot väldigt lite utav (för att säga ingenting alls).

Men min undran till er övriga är nu: anser ni att mina egenskaper, nyss redovisade, är att betrakta som "brister"? Och i så fall: "brister" objektivt sätt hos mig som individ, eller "brister" i förhållande till de egenskaper hos individen som dagens samhälle tycks kräva?