Hej :) Jag är öppen med det, sen är jag inte så brydd hur dom tolkar det eller om dom ens vill veta vad det eg innebär. 

jag menar min egen far trodde ju att Concerta är samma som amfetamin och han jobbar med missbrukare… haha… ibland har människor inte koll.

Ang detta med att du får pengar av FK. Kan du ju säga "Jag genomgår rehabilitering, är sjukskriven för tillfället och hoppas att jag ska komma mig ut i arbetslivet i framtiden, ska få hjälp att klara av att studera, det är planen"

(typ något sådant?) 

Skulle tro att dom blir nyfikna och frågar lite fint kring det (kanske någon groda hoppar ur munnen också)… Du kan ju säga "Jag kan visa vart ni kan läsa om mitt funktionshinder" :)

Ang din kille så föreslår jag att han får en tid hos din samtalskontakt om du har sådan… med eller utan dig, så han kan få bolla lite. Kanske lämna sin uppfattning om dig och sedan få förklarat lite "varför det är som det är"…

Anhörigstöd är toppen många ggr :)

Tack för att du tog dig tid att svara. Jag har berättat att arbetsförmedling ska hjälpa mig att få en praktikplats. Jag ska troligtvis få börja på åhh vet hette det nu. Där dem utreder ens arbetsförmåga men jag ska inte få någon praktikplats till och börja med kom vi överens om.

Jag behöver mycket stöd och du klarar det snacket då passa inte praktikplats tyckte de.

Anhöringstöd och få bolla lite med samtalskontakt låter ju toppen. Om han nu skulle vilja det. Tror inte det , men man kan ju försöka hur säger man då det på ett bra sätt ?

#2, säg "min kontaktperson har bokat in en tid med dig det ingår i min rehabilitering" ;) Så sa jag… typ framförde det som ett tvång, men inte jag som tvingar ;) (höhö)

#3 Haha , det ska jag säga. Problemet är att han jobbar till 16.00 så när ska han ha tid och komma ditt ? De har ju inte öppet på helger kan jag tänka mig?

Eftersom vi träffades såpass tidigt så är jag mer eller mindre som ett extra barn i deras familj. Jag har tillbringat hur mycket tid som helst i deras hem innan jag och min man flyttade hemifrån och vi ihop. Dom har varit med genom alla mina problem och inläggningar och utredningar så dom har koll. Med andra ord slapp jag i princip problemet med att berätta.

Jag vill ju tro att det inte är något som ska påverka vad dom tycker om dig och att det är bättre om dom vet men tja, jag vet inte hur dom är och det finns nötter som inte ens vill förstå.

Nej har ej gjort det .

#5 De är hur underbara som helst. De är väll bara jag som är orolig för något jag inte behöver vara orolig för. Men de vet jag ju inte förens efter jag berättat.

Min sambos föräldrar vet allt om mina utredningar och diagnoser (Tourettes och Asperger - med drag av ADHD ), både sambon och jag har berättat för dem så de är fullt insatta. :) De har inga problem alls med det, tvärtom så har de alltid varit förstående och är väldigt förtjusta i mig. ^^

Som nämnt tidigare så finns det såklart idioter som inte vill förstå eller som ändrar åsikt om en, men då är det ju inte dig det är fel på. Du är fortfarande samma människa som de har känt hela tiden. :)

JA du borde säga.. Det är som det är inget du kan göra åt.

#8 Vad skönt att de har vetat redan från början då slipper man det här smussla runt och hålla hemligt.

#9 Ja , jag borde berätta det , och jag kan ju inte hjälpa det. Vill bara inte de ska ändra uppfattning om mig det är det jag är rädd för.

Jag tycker inte man ska skämmas heller äver detta utan jag hade någ talat om hur det ligger till. Att dom frågar om pengar o sånt anser jag dok är lite lägga näsan i blöt.

Jag berättar för allt och alla att jag har ADHD. Men jag är så himla van vid att komma ut som diverse saker, typ hbtq-person, från missbruksfamilj och som allmänt psykinstabil.

Jag har ju iofs precis fått diagnosen, så det känns så himla närvarande just nu.

Jag tänker att man får göra som man känner själv, och att det spelar så stor roll hur man är som person.