Min livskamrat har en lätt form av Aspergers och jag kan bara instämma med vad du skriver. Inte heller jag är särskilt intresserad av alla dessa mer eller mindre märkliga teorier som läggs fram! För mig är de oftast just bara teorier utan verklighetsanknytning! Det jag ser hos min sambo är att han ibland ser saker fortare och tydligare än jag och ibland ser eller förstår han inte alls. Eller kanske är det så att han ser andra saker än jag.

Helheter och samband har jag aldrig märkt att han har några problem med. Jag har också några kompisar med Aspergers och även där upplever jag liknanade som med min sambo.

Hoppas att det är okej att jag svarar dig, trots att jag själv inte har Aspergers.

Ja du, kriterier som ställs av dessa sk experter kan vara bra skumma. Jag som aspergare har inte tex ett speciellt intresse.

Tror dom med helhet kan mena skrivna instruktioner. Jag begriper tex inte sådant utan måste bryta ner dom i små små steg, då går det. Men bildinstruktioner är hur enkla som helst. Således är ikeas bruksanvisningar mina favoriter medan andra hatar dom.

Det är min teori iaf

Jag tror att "vi" kanske har en förmåga att se detaljer på ett annat sätt än normalt. Och en enorm förmåga att "plocka" ner det mesta i små små bitar…för att lättare förstå helheten!

Jag ser helheten…men kan många gånger ha svårt att förstå hur det funkar eller varför det är som det är. Därför behöver jag "sortera upp" alla detaljer som bildar helheten…för då kan jag analysera varje detalj och få en förståelse för hur helheten funkar!

Kan ju bara tala för min egen del…och jag är överförtjust i detaljer :)

Det är väl samma med det där att "vi" har svårt att förstå humor…ironi och sarkasm :) Vilket inte är fallet här!! Vad som helst kan bli riktigt komiskt och helfestligt inne i min hjärna :))

#1 "Det jag ser hos min sambo är att han ibland ser saker fortare och tydligare än jag och ibland ser eller förstår han inte alls."

Detta är en intressant notering! Kan nämna ett exempel på detta hos mig själv. Förr, då det var en hel vetenskap att deklarera, och man varje år var beroende av att läsa den medföljande instruktionen, blev jag alltid storligen irriterad på de omständliga och inlindade "förklaringarna" (vilka skulle föreställa att vara pedagogiska). Där var pratbubblor hit och dit, och där var "Benny", som tjänade si och så mycket, och nu hade han köpt en ny bil, bla bla blah! Personligen förstod jag det mesta redan i deklarationsblanketten, men behövde en och annan faktauppgift i instruktionen. Men var tvungen att traggla mig igenom "Bennys" liv och leverne för att slutligen, eventuellt, finna den saknade pusselbiten.

#2 "Tror dom med helhet kan mena skrivna instruktioner. Jag begriper tex inte sådant utan måste bryta ner dom i små små steg, då går det. Men bildinstruktioner är hur enkla som helst."

Vilket styrker min uppfattning att vi aspergare ofta är "bildtänkare" till skillnad från NT vilka oftare är "ordtänkare". Och när det gäller språkförståelse, så är jag nog som du: Jag måste först bryta ned en perceptuerad mening i dess beståndsdelar, för att sedan foga ihop den igen "i andra hjärnhalvan" dvs. som bildföreställning. Jag måste således "översätta" det verbala språket till bildspråk i min hjärna - först därefter kan jag förstå och tolka det sagda. (Det är det, som gör att språklig kommunikation oftast är så jobbig för oss aspergare.)

#3 "Och en enorm förmåga att "plocka" ner det mesta i små små bitar…för att lättare förstå helheten!"

Det du beskriver är väl analytisk förmåga generellt. Och kanske kan det vara så, att vi aspergare har en väl utvecklad analytisk förmåga generellt?

#4 Visst! Humor och ironi skulle jag betro vara helt fristående egenskaper, vilka vi likaväl som "dom" har inom oss - gemensamt även med djur, kan tänka.

Vad som gör, att vi har fått den idiotstämpeln på oss kan vara, att vi i språkligt-kommunikativa situationer kan ha svårt för att "hinna med" att uppfatta humor och ironi i det språkliga utbytet; vi har ju fullt schå med att låta våra hjärnor vara strängt upptagna med aktiviteten att tolka och begripa det som sägs av kontrahenten/kontrahenterna…!

Plockar oxå sönder dvs ifrågasätter det mesta… och har så oerhört svårt att "ta" att någon eller något bara ska vara så och så är man nöjd så.Men,,,jaahhaa..för det står så,för att någon sa så osv.

Kan sätta i hop saker utan beskrivning men ej med.

Förstår för fort,kan ej förklara mig,det tar MASSA tid innan "dom" andra helt plötsligt säger eller hajjar det jag sagt / gjort.

Eller så hajjar jag verkligen ingenting alls!

#7 Det där som du beskriver Svea tror jag är en genuin asperger-egenskap. Vi aspergare är "självtänkare", och vi uppfattar en hel del av verklighetens fenomen mycket snabbt och klart. Medan annat, som syns självklart för NT, kan vi ha svårt för - eller inte uppfatta alls.

Vilket tyder på att vi har i viss mån olika verklighetsuppfattningar, vi och NT. Vilket i sin tur inte betyder att vi är "sinnessjuka" - nej vi tolkar i normalfallet logiskt och korrekt de perceptioner vi mottar. Sinnessjukdom kan tänkas kunna uppstå utav sociala situationer, där vårt sinne säger "si" och NT säger "så". I längden kan sådant bli lätt förvirrande och i extrema fall leda till själslig nöd.

"Bildtänkare"…vilket bra ord!!! Har försökt tala om hur jag tänker…att det hela tiden är en massa "filmer" som spelas upp i hjärnan…och att det inte finns några ord…bara bilder med massa olika ljud!

Det tar ju tid att sätta ord på alla bilder…och filmer…men jag är väldigt snabb-tänkt när det kommer till verbal kommunikation! Sen att orden kommer i fel ordning och lite huller om buller…spelar roll.

När jag skriver är det mycket svårare…för jag har problem med vissa bokstäver (B, D, P, T och E, I)…

Men tack för "BILDTÄNKARE"… :)

#9

här e en till bildtänkare! och i mitt tänk kan det måga ggr bli mycket roligt! ååhh..försöka förklara det…DET GÅR INTE!

drömmer om nån maskin att koppla till mitt bild / filmtänkande så jag kan få ut det på just filmsnuttar och i bildserier…

Hahahaha….#10 visst hade det varit kul att få dela med sej av "sina" innre filmer! Det kan ju bli hur knasigt som helst…urfestligt!!! :))

#9 Jag var redan som barn rätt medveten om min bildkognition och blev tidigt införstådd med att alla inte fungerade som jag i det avseendet. Men den som gav mig en djupare förståelse av dessa mekanismer var Temple Grandin med sin bok "Thinking i pictures: My life with autism" (1995, 2006). Jag kan rekommendera den, utifall du är intresserad av denna fråga.

Nu tillåter jag mig att vara rätt öppen! Hoppas att det är okej med er!

Här är lite bakrgrundshistoria: Mina 2 tonårsdöttrar, jag och vår hund flyttade ihop med sambon och hans hund för snart 4 år sen. Han hade redan innan berättat att han har en sannolikt enkel form av Aspergers. Jag upplevde honom som en superintelligent och stark samtalspartner. När vi sen flyttade ihop fick vi en del problem. Det vill säga döttrarna och jag var vana vid vårt interna språk som sambon hade svårt att tolka. Det var också svårt för oss att tolka hans språk, men vi löste det genom att samtala om och om igen, tills alla fick klart för sig hur de andra tänkte. Det var inte enkelt och smärtfritt, men det gav så oerhört mycket!

Idag är döttrarna och jag helt överens om att det var mödan värt! Min sambo är en underbar, klok, intelligent, rolig och härlig livskamrat! I denna process hade jag stor hjälp av en god vän här inom iFokus

Tack för boktipset!!!

Insåg först i vuxen ålder att jag inte tänkte på samma sätt som andra. Har alltid uppskattat mina bilder och filmer…är det kanske därför som jag oftast minns mina drömmar också?! Andra minns knappt nån dröm…förutom mardrömmar. Medans jag kan komma ihåg en dröm med alla dess detaljer!

:-) När jag läser i tråden får jag återigen en känsla av att jag nog är till stor del aspergare. BILDTÄNKARE! :-) Tack för ett nytt bra ord!!!

#13 Tänk! Äntligen någon som har något gott över huvud taget att säga om asperger-naturen! Det är faktiskt guld värt. Tack för den "bekännelsen", DesK!

Varulv det är inget att tacka för, jag sa vad jag och övriga familjen känner Till och med min gamle far som är 86 år nu uppskattar min käre sambo mycket. Det är så skönt att leva tillsammans med en människa som är så smart och snabbtänkt och som ofta tänker ett steg längre Trofasthet och lojalitet får här ett stort utrymme som skapar glädje, samhörighet och trygghet

Idag har jag gjort bort mig ordentligt! Jag skäms Jag sa till min käre sambo att han skulle testa på massage, trots att jag ju vet så innerligt väl att han har svårt med taktila kontakter. Snacka om att inte tänka efter innan man öppnar munnen!

#18 Tnjaa; vi aspergare är ett rättså tåligt släkte - vi klarar nog av även denna lapsus ska du se…!

Men säg mig - hur kan det komma sig, att du framstår som så hänsynsfull mot aspergere (när merparten av mänskligheten hatar oss)?

#19 Men Varulv, det kanske blir en självprofetia eller vad man ska kalla det?

Om man tror att merparten hatar en , så kanske det blir så

Hmm helheter… Jag vet inte…

Men logiskt tänkande är jag mycket duktig på och det kräver ju en hel del helhets seende…

Fast däremot så kan jag bli väldigt enkelspårig…

Just nu i ridningen så går vi igenom hästens anatomi och jag vet ju vad en häst är och att den har ben och huvud och så…

Hmm…

Däremot snöar jag in mig på detaljer på saker och ting, tavlor, foton och kan fastna på en detalj i ett göromål och inte komma vidare fast det går att gå runt det…

Detaljer säger så mycket mer än vad helheten gör… Detaljerna är djupare och mer grundläggande. Precis som jag vill få saker förklarade för mig. Jag vill veta ALLT annats mår inte jag bra, in i minsta detalj…

Helheten kommer man till så småningom, men detaljerna är alltid viktigast att bearbeta först.

Det är ju detaljerna som blir helheten, inte helheten som blir detaljerna…

#19 Egentligen är jag nog som de flesta andra NT, men eftersom jag är nyfiken på och intresserad av människor och har träffat ett antal Aspiesar + som sagt att sambon är Aspie, så har jag kanske lärt mig en del. Det du säger att många NT hatar Aspiesar tror jag är fel, däremot är nog många NT rädda för Aspiesar. Detta beror bl.a på att Aspiesar precis som #21 säger ser många detaljer, som ofta går NT förbi. Sen tror jag att många NT har svårt för många Aspiesars tystnad, den kan också kännas skrämande. Enkelt uttryckt kan man säga att det man förstår och kan tolka oftast inte skrämmer en, men det man inte förstår och inte kan tolka blir skrämmande. Alltså kan en NT bli lika förvirrad och osäker vid sitt första möte med en Aspie, som en Aspie kan bli i sitt möte med många NT.

Tycker det låter vettigt det som Dessi skriver!

Visst, det låter vettigt.

Vad jag kanske menade var väl mera, att aspergare verkar ha fått en generell stämpel på sig, som grupp, som kan vara negativ - mycket på grund av hur media brukar förhålla sig till syndromet, och hur de skapar fördomar.

När det kommer till möten mellan enskilda NT och AS, så kanske skillnaderna ofta inte märks alls, vad vet jag.

Media och då särskilt kvällstidningarna och skvallerpressen sprider ut mycket som inte har någon som helst förankring i verkligheten - tyvärr.

För mig innebär livet tillsammans med min sambo så många fina, bra och goda stunder. Okej det krävde en viss tillvänjning, men det är det värt! Flera av de saker som ofta anges som negativa hos Aspiesar är saker som jag personligen uppskattar extra mycket: Ärlighet, förmågan att se de små detaljerna, drag av överintelligens inom specifika områden, den taktila känsligheten, tystnaden och säkert en del andra saker som jag inte kommer på just nu. Observera att min sambo och jag i stort sett aldrig snackar om hans AS, han bara berättade för mig en gång att han nog har en form av AS. Vårt liv är kanske lite annorlunda, men vi mår bra tillsammans. Så jag kan bara säga till alla som möter någon med AS: Ha lite tålamod och lyssna in din nya vän och du kommer att få massor tillbaka!

#25 I sanning ett lovtal över aspiesen!

En intressant sak du nämner tycker jag är "den taktila känsligheten". Jag upplever mig själv som ovanligt taktilt känslig. Detta tar sig sådana uttryck som - enligt en viss persons här på communityn i alla fall nyliga utsaga - en "vacker" handstil; en hyfsad tecknare; en sensuell "smekare". Och - kanske - en lyhördhet för partnerns hudkänslighet…? (Detta kan ju faktiskt anses som en form av god empati … i någon bemärkelse åtminstone.)

"Detta kan ju faktiskt anses som en form av god empati…i någon bemärkelselse åtminstone" Hum nu vet jag inte riktigt hur jag ska säga, men för mig verkar det som att många AS fraktiskt har större empati än NT! Empatin ser dock lite annorlunda ut, den är mer direkt och entydig, vilket jag uppskattar!

#27 Det skulle vara intressant att höra lite om din man därvidlag - är det bland annat honom du refererar till när du hävdar att många aspiesar har bättre utvecklad empati än många NT?

Och vad menar man egentligen med empati? Månne väl utvecklad känslighet för andras sinnesstämningar? Det tror jag personligen att jag själv har. Och jag känner flera andra med samma känsliga förmåga (av samma personlighetstyp som jag, men huruvida de är aspiesar eller ej får jag låta vara osagt).

#27 Beträffande det där andra som du lät påskina… Menade du då typ "pang på rödbetan"…?

Nu är jag lite trött och seg, men ska ändå försöka mig på ett svar Japp jag menar "pang på rödbetan!" Det vill säga huvudet på spiken med flera uttryck Självklart refererar jag till min sambo, men också till andra AS jag känner.

Beträffande mina erfarenheter av empatisk förmånga hos AS så är det nog så att min käre sambo visar en stor empatisk fömåga gentemot våra hundar, mig, mina döttratoch min far, men däremot är han rätt kall - avvisande- mot andra människor.

Med empait menar man i allmännhet att en människa kan sätta sig in i en annan människas känslor och behov - alltså jag förstår dig även om jag inte själv har råkat ut för just det du har råkat ut för, lite luddigt kanske men hoppas att du förstår vad jag menar

#30 "…min käre sambo visar en stor empatisk fömåga gentemot våra hundar, mig, mina döttratoch min far, men däremot är han rätt kall - avvisande- mot andra människor."

Precis så beskrev min mamma min morfar (som jag inte hann lära känna då han dog när jag var tre år gammal). Hon menade att han var kall "utåt" men varm "inåt", så att säga. Vem vet, kanske var han aspergare.

Återigen detta med empati. Om jag ser till mig själv, så har jag inga svårigheter med att känna in andra människors känslor inför deras egna unika situationer (inte mer än andra, åtminstone). Men kanske att vi aspergare gör ett annorlunda val än NT inför våra empatiska perceptioner? Jag själv resonerar ofta som att "det är ingen idé att gråta nu i detta läge - här gäller det istället att vara stark." Och just sådana "reaktioner" hos oss kan kanske uppfattas som brist på empati. Vilket det alltså enligt mitt förmenande inte är, utan snarare uttryck för ett realistiskt synsätt.

 Jag själv resonerar ofta som att "det är ingen idé att gråta nu i detta läge - här gäller det istället att vara stark."

Mycket intressant!

Hon menade att han var kall "utåt" men varm "inåt", så att säga. Vem vet, kanske var han aspergare. Det var en bättre beskrivning än den jag gav!  AS med flera bokstavssyndrom är ju rätt nya diagnoser, så de flesta som är lite äldre har aldrig fått någon diagnos.

När det gäller människor med lättare former av AS, känner jag spontant att jag inte alls villkalla det för en sjukdom eller liknande, snarare är det en god egenskap. Hur det är med de som har en tyngre diagnos vet jag inte riktigt, tyvärr.

#33 Det där med "lättare" respektive "tyngre" former av Aspergers syndrom tror jag är rätt tveksamt. Antingen uppfyller man diagnoskriterierna eller så gör man det inte. "Drag" av Asperger bör man väl dock kunna tillskrivas - men egentligen handlar det väl då om "misstänkt diagnos".

Apropå det du resonerar om huruvida AS är en sjukdom eller inte, så kan jag ge dig ett idiotsäkert svar: Aspergers syndrom är inte en sjukdom. Men vad jag tror du menar - också med "grövre former" - är kanske de individer som har pekats ut i media och som gjort hemska saker, tillika diagnosticerade aspergare. Därav tror jag även den mediala sammanblandningen av "grov psykisk störning" och "Aspergers syndrom" kan ha uppstått. Men där finns de facto inte någon direkt koppling. Fast kanske ändå på något vis. Men dock icke! Trots allt i någon mån…

Ja, jag kan hålla med dig och medierna lite lite grann. Och detta bör vi bena ut! Personligen är jag inne på den linjen, att Aspergers syndrom är en personlighetstyp, troligtvis med vissa neurologiskt betingade avvikelser från normalpopulationens neurologi.

Därav kan uppstå olika slags psykiska problem, olika beroende på situation, uppväxtförhållanden, bemötanden genom livet osv. Precis som alla andra, löper en aspergare en potentiell risk att hamna på kant med samhället. På grund av den låga sociala förmåga som i regel utmärker en aspergare, löper denne en betydligt större risk än en NT att hamna i olika slags trubbel.

Jag själv hamnar där då och då, men har en stabil personlighet, kanske stärkt av gynnsamma uppväxtvillkor, vilka har förlänat mig en städsevarande grundtrygghet. Min grundinställning till mina medmänniskor är positiv, vilken attityd inte ännu har rubbats, så gammal jag nu har hunnit bliva.

Men det finns andra, mindre lyckligt lottade aspergare, som kanske genom sitt föga givande leverne har byggt upp ett hat mot mänskligheten. Sådana individer kan tänkas i trängda situationer begå våldsdåd, vilka ibland kan framstå som besinningslösa.

Fatta typ?

Hum jag håller inte riktigt med dig Valulv! Det finns alltid lättare och tyngre varianter av olika syndrom och sjukdomar. Jag förstår vad du menar angående medias utpekanden, men jag instämmer icke med media (som du nog redan vet) Faktum är att jag tror att de flesta med AS har en stabil personlighet, men precis som du säger, så kan en del mindre lyckligt lottade AS-människor begå våldsbrott med mera. Det finns mängder av människor som begår gräsliga våldsbrott, men de har inte AS, därför anser jag att medias snack är just bara snack (mycket snack och lite verkstad) Kontoret (hjärnan) måste vara inkopplad, vilket jag upplever att den oftast är när man snackar med AS-personer, men långt ifrån alltid när man snackar med NT-personer.
Beträffande den låga sociala förmågan så undrar jag lite vad du menar? För mig betyder den att man väljer att dra sig undan och tar saker i sin egen takt, vilket är helt okej. Jag gör också så. Varning för en OT-berättelse! Jag levde i många år tillsammans med en NT-man och jag hade en hel del bekymmer med hans sätt att hantera omgivningen. Del av dessa visade sig efter hand bero på hans alkoholproblem. Men en annan del är mera odefinierbar. Resultatet blev hur som helst att jag blev asocial och inbunden, trots att jag i grunden är en rätt social människa. När jag sedan lärde känna min käre sambo så öppnade sig en ny värld för mig. Han hjälpte mig att höra så bra det bara går - tänk att få höra musik i stereo för första gången efter 40 år! + mycket annat gott han har gjort för mig och han är AS. Kanske är det därför jag inte förstår nedskrivningen och den negativa kritik som framförs mot AS-

Mig fatta!

Min teori är att ASpies och ADHD/ADDare gärna hamnar i "kriminella miljöer" pga de sociala reglerna där är mycket tydligare och lättare att förstå. Inte så värst många heller… Sen så gäller ju instant gratification där om något. populärt hos många av oss. Sen kan ju olika typer av självmedicinering göra att man får ett kontaknät i den s.k. undrevärlden.

Men om man inte först marginaliseras socialt så finns det mindre anledning att söka sig dit.

Om bara s.k. NTs skulle ha en öppen och positiv instälning till andra människor så skulle "våra problem" vara bra mycket mindre så som jag ser det.

De behöver egentligen inte ha någon kunskap om de olika diagnoserna om de bara kan acceptera att vi är alla olika och att det är okej. I de flesta fall väldigt berikande. Sen vill jag poängtera att jag möter många NT som är så också.

Fast jag gillar ju begreppet NormaStörd bättre. Ingen kommer undan. Man är bara mer typiskt störd eller inte.

Åh helhetsseende ja! Jag skiftar från att nörda in på detaljer och eller vara helt ointresserad av dem men jag har ju ADHD med en del "högfungerande autism" då så det kanske är anledningen till det?

pEr

#35

"Beträffande den låga sociala förmågan så undrar jag lite vad du menar? För mig betyder den att man väljer att dra sig undan och tar saker i sin egen takt, vilket är helt okej."

Nja… Man kanske väljer att dra sig undan etc., Men det är då ens personliga val. När vi talar om social inkompetens, handlar det om något helt annat. Jag själv, till exempel, är väldigt lågt socialt kompetent. Det visste jag inte för säg tio år sedan. Men nu vet jag det. Den sociala förmågan/oförmågan är något som man föds med, och kan inte göra någonting åt på något vis.

Men numera vet jag även, att jag är väldigt empatiskt lagd. Det är - jämsides med den låga sociala kompetensen - en utpräglad asperger-egenskap.

#37 Min sambo och jag har snackat en hel del om just detta och visst är det precis som du säger! Vad jag menade ovan är att det är helt okej för mig, ursäkta att jag uttryckte mig otydligt!

#36 "Normal-störd" - ja, det är helt klart en bättre beteckning är "NT"!

#38 Närå, mig fatta, too!