Varför vill du inte ta emot hjälpen? Du behöver det, men har kanske svårt att se det själv…

Kram på dig syrran

Men MALIN… Jag vill helt enkelt inte bo någon annanstans, och bli av med mina kära råttor och min kära katt.  Jag behöver ingen hjälp; jag klarar det själv.

#2

Du ser nog på detta på ett annat sätt än vi (ja, de runt dig).

Jag förstår att du inte vill lämna dina djur osv, men se det som ett tillfälle att utvecklas!

Att bo på ett behandlingshem behöver inte vara dåligt, många som gör det… Och många trivs faktiskt bra.

Ja det är frivilligt så länge du inte utgör en risk mot andra eller dig själv. Det kan också vara så att din familj inte orkar ha díg hemma.. då kommer sociale kopplas in.

Sen vill jag bara tala om att Behandlingshem faktiskt kan vara ganska bra.. du får träffa jämnåriga med samma problem och skaffa nya vänner. Personal dygnet runt som får betalt för att serva dig.

#3: Nej. Jag kan utvecklas på egen hand.

#4: Mina föräldrar orkar inte ha mig hemma. Men jag gör ju inget särskilt! De borde orka att ha mig hemma.

Sluta förvräng verkligheten. Både du och jag VET hur det är. Skolan har inte ens resurser för att ta hand om dig!

Vi har inte den kunskapen för att kunna hjälpa dig heller för den delen.

#6: Jag har inte bett dig om att skriva i den här tråden!!! Du ska alltid vara så elak. Jag förvränger inte verkligheten.

Förstår dig verkligen, skulle inte alls ha lust att lämna mitt hem, och att dess utom inte få ta med mig mina djur hade gjort mig helt knäckt. Men finns det verkligen ingen chans att du kan få ta med dig dina små råttor? Dem borde ju vara ett stort stöd.

#8: Skulle åka om jag fick med råttorna. Men de säger att ingen få ha husdjur där eftersom de som har AS och husdjur "försvinner in i sin egen värld" och inte går att jobba med. Skitsnack! Utan husdjur är jag så förkrossad att jag INTE skulle gå att jobba med alls.

Känner igen det där, utan husdjur är man inte mycket… Finns inget som kan få mig att lugna ner mig så mycket som en glad nyfiken liten kanin. Världens bästa återhämtnings medicin. :D ^.^
Fast jag kan nog inte göra så mycket åt saken mer än ge dig min medkänsla och hålla tummarna för dig.

#10: Jag håller med. Tack!

Jag vet faktiskt inte.. det är ju det där med att du inte är myndig och att det då är dina föräldrar som bestämmer som gör det krångligare. Hade du varit över arton så är det ju i alla fall så att inga tvångsåtgärder får tas till såvida man inte har en allvarlig psykisk störning, är en fara för sig själv eller för andra. Nu vet jag inte hur läkarna har bedömt ditt tillstånd och vad som står i dina papper.

9# Det går att få ta med råttora.. ställ det som krav så kanske dom fattar hur viktigt det är för dig! "Ej husdjur" regeln finns bara för att alla inte ska dra med sig ett husdjur.. men självklart kan dom göra undantag!

Oj, försdtår verkligen hur jobbigt detta måste kännas! Lider med hela familjen, då jag ser ur bägge perspektiven.

Det här med att få ta med husdjur kan dock vara rätt komplicerat, det finns få djur som är så fruktansvärt allergiframkallande som just råttor, icke att förglömma. Det handlar nog inte bara om att "jäklas" med de som bor där.

Jag har själv under hela min uppväxt varit starkt beroende av djur, så jag kan mycket väl leva mig in, och jag skulle få panik om någon tvingade bort mig mot min vilja.

Jag skulle stått på mig och vägrat åka. Vad man bör göra är att komprommissa här så att bägge parter blir nöjda. Kanske kan kortidsboende vara något, sådär så man är borta över en helg i månaden kanske? Se sedan till att du själv får vara med och styra upp det hela. Det är för dig detta görs, alltså måste du få vara delaktig. Det är du som har diagnosen, glöm inte det. Du känner själv vad som behövs, men våga ta emot den hjälp som kan vara värt ett försök. Det krävs vilja och samarbete ifrån båda håll.

Jag tror inte dina föräldrar vill at du ska bo hemmifrån för att det är kul, utan för att de tror att det kan hjälpa. Jag tycker du ska prova på det.

Får du absolut inte ta med dina råttor kan väl din syster ta hand om dom undertiden. Hur lång tid handlar det om?

15# TS har skrivit att anledningen till att familjen vill skicka till behandlingshem är att dom inte orkar ha TS hemma.. det är ofta så det ser ut tyvär..

Det verkar inte heller som att systern är någon vän som TS skulle anförtro sina husdjur åt..

#16 Jag har läst vad TS skrivit ja?
Vad jag däremot inte läst är föräldrarnas åsikter och tankar.
Som sagt, de flesta föräldrar vill göra det som är bäst för deras barn.

Vad TS och systern har för relation har jag ingen aning om,och inte en chans att jag tror mig veta det heller pga några få inlägg inne på ett forum.

Det är kanske lätt att glömma att detta kanske är precis det som TS behöver, därför tycker jag det är fel att råda till att inte flytta.

17#

#4: Mina föräldrar orkar inte ha mig hemma. Men jag gör ju inget särskilt! De borde orka att ha mig hemma.

Om föräldrarna orkade ha TS hemma skulle dom ha skött rehabiliteringen hemma istället. Det finns gott om stöd för att sköta vården polikliniskt. Man skickar folk till behandlingshem av två anledningar: att personen utgör en fara för andra eller sig själv samt att familjen inte orkar.

#18 Och vi vet ingenting mer än det TS skriver. TS ser inte sig själv som en fara, men andra kanske gör det. Således är det meningslöst för oss att sitta och spekulera i varför. Det är deras ensak.

Det är inte alltid man förstår sitt eget bästa i alla lägen, man får inte glömma det. Familjer brukar handla av kärlek, inte av lathet.

#19, Familjer brukar handla av kärlek, inte av lathet. Det är tyvärr rätt vanligt att familjer inte handlar av kärlek, vet många barn/tonåringar då familjerna bara ville "bli av" med dom, det finns fler än man anar och det är mycket beklagligt.

#0 Dina föräldrar kan inte tvinga dig till behandlingshem om du inte utgör någon fara, be dom att klargöra ordentligt och motivera varför dom inte orkar ha dig hemma, dina föräldrar borde veta hur mycket dina djur betyder för dig, dom borde i så fall finna ett behandlinsghem där djur tas emot eller att du kan garantera att dom endast kommer vara i ditt rum.

#20 Jag skrev BRUKAR. För det är vanligast.
Med andra ord tänker jag inte sitta och dömma någons familj genom nätet, en familj jag aldrig träffat. Alltså antar jag att dom handlar av kärlek. Skulle vara jobbigt om man skulle gå runt och tro negatvit om andra hela tiden.

#21, Enligt mig är det inte vanligast att föräldrar gör det av kärlek. Har ej sagt att du dömmer.

Är väll bara dumt att tvinga någon till behandlingshem, vill man inte själv så är det väll ändå meningslöst? Vill man inte så vill man inte och då tror jag inte man får några resultat. Stå på dig, men kanske att  du även behöver vara redo att kompromissa lite. Tänk även på att olika männsikor kan se olika på saker.

#22 Är inget att dividera om.

#23 I många fall hjälper det trots att personen som hamnar på behandlingshem inte ville dit från början. Ibland öppnas ögonen när man väl är där.

#24, Nej det är det inte, ville bara delge min åsikt.

#16 Var bara tvungen att svara på det det du skrev:

Om föräldrarna orkade ha TS hemma skulle dom ha skött rehabiliteringen hemma istället. Det finns gott om stöd för att sköta vården polikliniskt. Man skickar folk till behandlingshem av två anledningar: att personen utgör en fara för andra eller sig själv samt att familjen inte orkar.

Jag vet inte vad jag ska säga. Ditt påstående är ganska elakt!

För det första: Du har ingen aning om hur det är hemma, bara för att hon skriver "Jag gör ju inget speciellt", så är det enligt HENNE! Och nej, hon kanske inte gör något särskilt eller hur man ska säga, men det är just det som är en del av problemet.

För det andra så låter det inte så lätt som på påstår ("Om föräldrarna orkade ha TS hemma så skulle dom ha skött rehabilitering").
Hur skulle de kunna sköta rehabilitering hemma när det krävs specialresurser? Det är inte bara att gå en kurs och sen vet man hur man ska göra och så lyckas man.

Som sagt, i detta fall kan man inte endast utgå från TS säger.
Jag lider av att se min älskade syster må som hon mår!
Jag tänker inte ta upp några exempel eftersom jag inte vill "hänga ut" henne här på det sättet.

#26 Det är det jag har sagt, ingen här känner er och ingen kan alltså säga bu eller bä egentligen om varför.

Ta inte åt dig.

Jag skadar ingen, inte ens mig själv.
Jag passar en hund nu och jag har gått ut fyra gånger om dagen i fyra dagar med den, trots att jag har väldigt svår social fobi. Jag klarar att sköta mig själv, men ingen verkar fatta.
Mina föräldrar vill skicka iväg mig så att jag ska lära mig att jag inte kan gå med en polyestertröja när det är +30 grader, att jag måste äta mer varierat, att jag måste bli (mycket) mer social.
Jag isolerar mig själv och sitter bara på mitt rum.
Men jag är väldigt frisk och jag mår faktiskt rätt bra nu, tack vare den älskade hunden jag passar.

Och jo, Emaljoh12 är verkligen en vän som jag skulle anförtro mina råttor åt! Hon är den enda jag kan tänka mig så faktiskt skulle kunna sköta dem. Jag älskar min syster, men ibland blir jag irriterad på henne och hon på mig. Så är det.

Jag låg inne på Behandlingshem i vintras, jag måde jätte dåligt då men måde mycket bätre efter att jag varit där. Det är facktiskt trevligt att vara där, snälla människor att prata med och man behöver aldrig känna sig varken räd eller ensam. det är alltid någon där att prata med och de håller reda på ens mediciner mm. Det kan vara en stärkande upplevelse.

När det gäller dina djur så har jag full förståelse. Skulle du inte kunna be dina föreldrar att ta hand om dina djur, eller någon släkting? Vän? Eller läta dom vara på ett pansionat så länge du är inlagd?

#29: Tack för ditt svar (och alla andras i den här tråden förresten ).

Jag får välja mellan ett internat (där jag även får vård), annars blir det behandlingshem. Mina föräldrar hotar med att jag ska låsas in och bli vaktad dygnet runt, men vad har jag gjort? Jag fattar det inte.

#28 Tror du att det är anledningarna till att de vill att du åker dit?
Tyvärr verkar du inte riktigt se på detta som alla andra runt dig…

#31: De säger så till mig, att det är därför!

#32 Haha, okej. Lär vara fler anledningar…

Internat kan nog vara helt ok, känner en tjej som bor på skolinternat som är till för människor med Asperger och som har andra problem som tex social fobi eller liknande. Fördelen är ju att dom som jobbar där verkligen kan Asperger och vet hur man ska bete sig mot människor som har det och det kan bli lättare att få ut allt man kan och prestera i skolan och så.

Internat kan ju vara roligt och spännande, men ser ditt problem med djuren, kan du inte kolla om du kan få ta med dig djuren till internatet? Säg att om du får med dina djur så kan du gå med på att prova på internatet, du måste ju ha rätt att ställa krav och ha något att säga till om oavsett hur situationen nu ser ut.

Du Skriver: Jag isolerar mig själv och sitter bara på mitt rum.

Det kanske är det dina föräldrar är rädda för,, dom älskar ju dej och vill dej ditt bästa.. Kanske så du börjar må bättre och klara av din socialt fobi,, det är ju inte bar för dej att isolera dej på rummet.

Jag tycker det låter väldigt oroväckande…

Jag hoppas att det löser sej till det bästa för dej..

//Linda

Linsenhejhej

varför måste du till internat?? räcker det inte att du får mediciner som jag sak få??? jag har gjortutredning å fått reda på att jag ahr ADHD å Aspergers!!!

Tycker så synd om dej !!! du ska väll inte tas ifrån din trygga omgivning !"

Hon är redan där.

Japp. Nu har jag bott här i snart tre månader.
Jag trivs ganska bra. Skolan ger mig en hundvalp i slutet av november.
De har också givit mig en kaninunge. De är väldigt snälla.

#39 Du kan väl berätta mera om du vill…?!

#40: Jag vet inte vad jag ska skriva.

#41 Tja, till exempel hur det hela är upplagt; om den här boende- och studieformen är något som du skulle vilja rekommendera fler - eller inte. Vad som är bra och vad som är mindre bra med just dethär. Känner du det som ett lyft att du kom hit, eller anser du att det trots allt hade varit bättre att bo kvar hemma? Osv!

Vad kul att höra att du trivs och att du kan få ha djur!

pEr

Se där! Det kan ju bli bra i alla fall! Jag tror att det var vad dina föräldrar visste, att det skulle blir bra. Kul att du trivs 

Är det lagligt att tvinga någon till sånt här? :s

Ja. Det är lagligt.

SoL och LVU heter de lagar som används i fall med ungdomar.

En s.k. SoL placering är "frivillig" dvs. föräldrarna har gått med på att ungdomen placeras. I allra bästa fall även ungdomen. LVU är lagen om vård av unga och är en "tvångslag".

Men variationerna är stora. Finns ungdomar som har LVU men är "placerad" hos sina föräldrar eller andra släktingar.

Vanligtvis tänker nog många på HVB hem och SiS institution när man säger LVU men så är alltså inte alltid fallet.

För vuxna så är det LVM och LPT som gäller.

pEr