Jag har ADHD och tänker i bilder.Har hajjat att folk runt omkring mig tänker i ord.För jag har gång på gång förklarat hur kul det är i mitt huvud ( oftats) eftersom jag tänker i bilder.Liten mini bio i huvet mitt …

Hur vet man hur man tänker? Jag har ingen aning om det är bilder eller ord.

Jag tänker i bildsekvenser, solida färger och entoniga ljud oftast. Annars hör jag min röst i huvudet där jag typ diskuterar saker med mig själv Oftast är det dock bara bildsekvenser, ibland repetativa.

Jaa…. det är inte så lätt har jag märkt när jag pratar med folk. Man tänker ju liksom inte på det.. Men för att ge ett exempel, som jag tog fram när jag pratade med mina bekanta. Om jag planerar inför morgondagen så "ser" jag framför mig hur jag gör det jag ska göra då. Det är som #1 skriver, en slags bio inne i huvudet

Jag TÄNKER inte att jag t.ex. ska åka buss till stan, att jag ska köpa en chokladkaka eller att jag ska träffa min syster. Jag SER det framför mig. Jag SER hur jag går ombord på bussen, jag SER hur jag väljer ut chokladkakan och går mot kassan, jag SER min syster framför mig…

Jag har aldrig refekterat över det tidigare. Trodde väl liksom att alla gjorde så… Tills jag läste den där boken.

OM det nu stämmer så tycker jag faktiskt synd om alla "normala" människor. De missar något…

#4 Ja precis så bra beskrivet!

Hmm jag kan trots att jag försöker tänkta efter inte få fram hur jag tänker=) Kanske är lite av varje? Kan känna igen #3 lite det där med att höra sin egen röst.

Jag har ADHD och Asperger och jag hör nästan alltid min eller andras röster i huvudet när jag tänker "resonerar" vilket jag gör OFTA men framförallt tänker jag i bilder/sekvenser av händelser och handlingar. Tror inte att jag någonsin tänkt i ord…?

Hur funkar det egentligen för er som gör det? OM någon nu gör det vill säga

Intressant inlägg!

Känner igen mig i LoTuss beskrivning i #4.

Fast jag har en hel massa människor i mitt huvud också, som jag "umgås" med. Vi konverserar flitigt. (Tror ni jag är ett psykfall nu??) Det är kanske ett verbalt sätt att tänka?

#8 Det gör jag också, så isåfall är vi två psykfall

Nackdelen är att jag blandar ihop dröm/verklighet lite för ofta när jag gör så

#9 You and me, sister!  Jag brukar inte blanda ihop dröm och verklighet, men mina drömmar/dagdrömmar är ofta betydligt intressantare än min verklighet.

Ofta förresten - nästan alltid.

Jo samma här, vilket gör att jag allt oftare försvinner in i mitt lilla drömland.

#8 & #9 Då är vi 3 psykfall!

Jag brukar tänka hur och vad jag ska säga till personen jag ska prata med. Det blir helt perfekt i mitt huvud.

#12 Syster!

Sen undrar jag om nån fler är såhär:

När man går ute, så tänker man ju ofta, men jag vet inte om jag är lite "konstig", men jag tänker ALLTID händelser, saker som inte har hänt. Det är inget märkvärdigt, det "konstiga" är att jag tänker samma sak om och om igen.

Det är som att jag spolar tillbaks händelsen och den spelas upp i huvudet på nytt och på nytt under hela min promenad. Jag kan gå en timmes promenad och tänka samma händelse om och om igen utan att tänka på något annat. Jag säger samma sak, jag reagerar likadant (i mina tankar), allt är exakt likadant hela tiden, jag tänker om det bara hela tiden.

Någon som känner igen sig?

#14 JAG!

#15 Haha !

Jag tänker nog nästan alltid i ord. Jag konverserar ständigt med mig själv, för lång diskussioner och resonemang ständigt. Jag är nog aldrig tyst. Kan aldrig få en stund tystnad i min bhjärna, ständigt en massa tjatter. Pratar aldrig med andra i min hjärna, utan bara med mig själv..

Jag tycker att jag pratar konstant och är sjukt babblig, pratade med min terapeut om det, men hon sa att det inte var så utan att det nog bara var för att jag pratade så mycket i tankarna som jag trodde det.. Sjukt.

Har också alltid haft känslan av att andra kan läsa mina tankar, så måste alltid styra mina tankar så jag inte tänker på saker som andra skulle tycka var konstiga. Så det måste jag också diskutera med mig själv..

Bilder tänker jag nog nästan aldrig med. Jag har ADHD, min hyperaktivitet ligger till viss del inuti huvudet.. :)

#14

Känner igen mig precis! Jag ser ofta om och om igen samma scen upprepas. Speciellt där jag konverserar med personer om saker som hänt. Men själva mötet har inte ägt rum, utan det ligger i framtiden. Såna tankar har jag oftast när jag är ute och går.

Så roligt och intressant att få ta del av hur andra tänker! Det här har jag aldrig tänkt på förut. Alltså tänkt på hur jag tänker, hi hi…

O tänker nog i ord och bilder

Är sådan att jag kan tänka vad andra ska säga, märker det på tex möten och sådant vid tex utvecklingsamtal med barnens lärare då jag mer än en gång har avslutat meningen åt dom.

typiskt mig

likadant så skriver min psykolog upp allting som vi bestämmer då hon är helt säker på att jag lyssnar genom ena örat och ut direkt genom andra och däremelan är det massor med andra tankar

så pratar och en sak och tänker på en annan är väl något som min hjärna gör, speedad som den är hihi

Jag tänker i ord och röster. 

Tänker i bilder: Du ser bilder i huvudet som om det vore ett fotografi eller en film.

Tänker i ord: Tänker i meningar, säger du ordet katt så ser personen ordet framför sig. Medan en med AS inte kan se det ordet i tankarna utan enbart en bild på en katt.

Jag tänker i bilder/film.

#2 Precis min första tanke också. Jag vet inte hur jag tänker…

Har nu läst igenom flera inlägg och jag tror att jag tänker i både bilder och ord, mest bilder…

Har aldrig tänkt på det, men hur vet man hur andra tänker? Det har liksom aldrig kommit på tal nånsin med folk…

#23 fråga.

Ja om jag kommer ihåg det ska jag göra det tror jag. Fast jag har ju aldrig tänkt på det förut.

Jag tanker nastan uteslutande i bilder. Har aldrig ens reflekterat over att tanka i ord. Later valdigt trakigt och oinspirerande. Tanker mig en textremsa som i karaoke som spolas genom hjarnan som man laser ifran. Huvvaligen!!

Aven jag diskuterar mycket med mig sjalv, men aven da i bilder. Jag uttalar sallan orden, istallet ser jag bilderna och kanslorna framfor mig. Tror att det ar darfor jag har sa svart att satta ord pa mina tankar, for de bestar inte av ord, utan av bilder, och folk har liksom aldrig tid/lust att sitta med mig medans jag ritar/kladdar (ar lattare att fa fram vad jag vill fa fram om jag far "forklara for mig sjalv" med hjalp av bilderna forst).

#26 Nä jag har funderat lite över det där nu, och tycker det verkar konstigt att tänka i bara ord.

Hur gör man då? Tänker verkligen inte alla i bilder?

Hmmmm blir fundersam…

Däremot pratar jag mycket med mig själv, lite småhögt till och med… vilket kan bli lite pinsamt ibland…

Fast då har jag nog också bilder i huvudet, fast även ord…

Ja som sagt, knepigt. Jag måste bara fråga nån "normal" människa hur den tänker

Men, att tänka i ord, är det att se ordet framför sig? För då är det ju en bild=P Eller är det att höra ordet?

Jag ogillar ordet normalt …

Men när jag tänker är det ju en liten minibio i mitt huvud..film eller så.. ofta roligt..men inte alltid…

men när jag sagt så till andra nära vänner säger dom: VA?! bilder? filmer?

men om jag säger att om du säger tex att din son gick på ica och skulle handla galss å halkade på ett bananskal så ser jag honom på ica i mitt huvud å hur han halkar..film…

och om jag beskriver nått för nån annan så beskriver jag det i " filmform" med gester,olika röster,osv.Och jaaa,,många många ggr skrattar dom andra gott och undrar var jag får allt ifrån? att det e så kul att jag kan beskriva så " målande" så verkligt..

då antar jag att dom inte har tänkt på hur dom tänker.om dom ska handla så tänker dom,två bananer,en mjölk,bröd,osv..men att be dom beskriva hur " det ser ut " i deras huvud när dom tänker kan dom nog inte.Eller så säger dom att jag e galen,,,för man kan ju inte säga hur man tänker ju!

så upplever jag det.. i alla fall.. jag vet hur jag tänker,hur det ser ut osv.. men om det finns annat sätt att tänka på så vet jag inget om det å det blir svårt att få folk att försöka förklara det oxå.

Nä men det var därför jag satte ordet "normal" inom citat också… kom nämligen inte på nåt bättre ord.

Men jag fattar fortfarande inte… Ser verkligen inte ALLA sina tankar i bilder eller som film?

Precis som du säger, Svea, så det där med att halka på en banan, det är ju så självklart att man ser det i bilder/film, inte i ord.

Jösses…. jag måste ju bara hitta nån att fråga snart, men vem?

Kan inte sluta fundera på det här

Tänka i ord?!

HAHAHAHHAHAHA…..HIHIHIHIIHHI….

glöm ej att berätta när du frågat nån vad dom svarade!

kram

Nädå jag ska berätta vad som svarar, OM nu nån svarar. Jag la ut frågan på fb

Blev verkligen frustrerad av det här… jösses fastnade på detta verkligen… tänker jag i ord eller bilder? Hahahaha!

Ett litet utdrag från en blogg: (NI får ursäkta men nu har jag verkligen fastnat på det här, men det går över snart)

"Sedan hörde jag så småningom talas om att vissa människor tänker i bilder och tyckte mig då ha fått förklaringen till varför jag så ofta svarat oskickligt på frågor om vad jag tänker på. Men kanske inte heller det är riktigt sant. Går det kanske att vädra ut helt på hjärnkontoret så att där stundtals faktiskt inte finns minsta tanke närvarande.

Och om man nu inte tänker i ord måste det väl bli tröttsamt att hela tiden se bilder eller kanske det snarare är filmer? Jag upplever det själv som om jag ser filmer ibland, men inte alltid. Är det inte snarare en "stream of consciousness" à la James Joyce som förlagt sitt stilla flöde genom oss? Ibland blir jag trött på den där filmen eller medvetandeflödet och försöker tänka på ingenting eller kasta mig in i någon aktivitet som kan absorbera åtminstone tillräckligt mycket av mitt medvetande för dölja denna inneboende och svårpåverkbara flod."

HIHIHIHIHI…så sskönt att nån annan kan totalt snöa in på saker å ting å behöva hitta en lösning eller förklaring..då e det inte bara jag … hehehehe…

nääääääääääääääääääää…va tråkigt ändå..å inte tänka i bilder/film eller?.. grått,trist,stillsamt,ljudlöst?

Det värsta är att nu när jag tänker så tänker jag hela tiden på HUR jag tänker, hahaha!

Men jag tänker nog i ord också märker jag… ojoj…

Javisst är det jobbigt när man blir helt insnöad på nåt! hehehe

Jag att när jag för mååånga år sen gick en kurs i maskinskrivning, så när jag pratade med folk så såg jag hur jag skrev dom på maskinen, om ni förstår hur jag menar…

Nu har jag pratat med dottern också, som är diagnoserad ADHD med drag åt Asperger och hon sa samma sak: Hur kan man tänka mest i ord?

Funkar ju inte! Ja jösses jag har fortfarande inte kunnat släppa det här. Men det värsta är ju att jag knappt känner nån som INTE har nån bokstavskombination. Är det så att man dras till varandra eller?

Fast jag tänker i ord, men inte så att jag ser orden framför migm utan snarare att jag hör en röst som pratar. Allrså att jag pratar med mig själv inombords, eller att tankarna pratar med mig, men med min röst. Inbget visuellt alls alltså, utan ljud,

#38 Vad lustigt. Jag kan inte tänka mig hur man kan tänka utan att se bilder/filmer…

Det är konstant tjatter i min skalle, men jag tänker mest i bilder eller rörelser kanske det är mer. Ser saker framför mig och får en föreställning om hur det är. Ska jag handla så går jag igenom affären i huvudet och ser att jag tar en gurka tex, och då hamnar den på inköpslistan. Tänker bättre om jag får kladda på papper samtidigt och insåg på gymnasiet att om jag läraren ritar små gubbar eller annat på tavlan så minns jag det men jag minns inte orden de skrev.

Så jag började rita på lektionerna istället för att bara skriva och sen använda olika färger det funkade superbra.

Om jag ska tänka på något som jag tex. ska skriva och inte vet hur jag ska formulera mig eller om jag måste minnas något speciellt så använder jag mig av rörelser, ofta teckenspråk. Ska jag minnas att handla kaninmat så gör jag det tecknet i huvudet och då går det lättare.

Men att det är ett konstant tjatter och flera konversationer i mitt huvud beror nog på hyperaktiviteten, när jag åt medicin så var det inte så längre, men när jag slutade så kom det tillbaka.

#40 Ja det är nog samma här, konstant… nånting… vet inte om jag ska kalla det tjatter… men nånting…

Men så står det också i mina papper att jag har "störd hyperaktivitet"

Jag anses nog som lugnare idag än när jag var yngre, för då trodde en del att jag gick på droger, för jag rörde mig ryckigt osv.

Men själv upplever jag nog att kaoset i huvudet är värre, eller så är det bara jag själv som tycker det, för kaos har det ju alltid varit i skallen.

Smart det där att rita bilder istället för ord! Det ska jag försöka komma ihåg…

#40 Jag gjorde likadant i skolan :) Dock ritade jag mer an jag antecknade och blev ofta anklagad for att bara sitta och dromma mig bort pa lektionerna istallet for att koncentrera mig, vilket verkligen var den totala motsatsen!

Fargade pennor ar perfekta om man vill "rita" samtidigt som man maste skriva.

Nu har detta fastnat på hjärnan hihi

för nu tänker jag på hur jag tänker och plötsligt så blir det uppenbart hur mycket jag tänker i bilder

#43 Ja eller hur? Visst fastnar man på det! Jösses

Hahahhahaha…hhihiihihih…. så har det ju alltid vart för mig på både gott & ont så jag har ej tänkt så mkt på det hela.Sen för en tid sen så kom jag på att jag ej tänker som många andra gör och pratade om det med andra.Så nu har jag släppt detta.Och det var bra gjort av mig,för jag kan lätt bli besatt av saker som man ej riktigt kan förklara.Eller ja det går ju men inte så som jag vill.Så nu kan jag slappan av…hihihihih….kram på er

Jag försöker få folk på fb att svara hur dom tänker, men får inga riktigt klara svar… Frustrerande!

#46 Samma här Mysan. Får heller inga bra svar och det verkar inte vara typiskt NPF att tänka i bilder när jag får svar på fb

Hej jag har också ganska nyss fått diagnoserna Asperger ADHD. ( är lite osäker om jag har dom egentligen. ifall jag har dom så har jag ganska lite. är kanske på gränsen mellan "normal" människa och asperger/adhd? ) 

Jag tänker mest i bilder, nåt ord här o där finns med också. många bilder går inte så bra att prata med ord. ofta känner jag som känslan av nåt ord men kommer inte på ordet.

Nu har ni satt myror i huvet på mej hi hi 

Har läst den här tråden flera gånger,men inte skrivit något. Har börjat fundera på hur jag  tänker,men vad rörit det blev att försöka tänka efter hur man tänker inte tänkt på det förut.

Mest bilder,fast ord finns väll oxå med ibland och inre röster. Jag har väldigt svårt att tänka mej att det går att tänka i enbart ord det låter för mej väldigt ensidigt och "onormalt" att tänka utan att några inre bilder finns med. Är inte dom inre bilderna en del av själva tänkandet? Jag har alltid sett bilder o filmsnuttar av olika händelser i huvudet,något annat har jag väldigt svårt att föreställa mej det känns ihåligt på något sätt.

Det här med att kunna lyssna bättre och ta in om man sitter och ritar samtidigt känner jag oxå väl igen,minns att vi hade en vikarie en gång i mellanstadiet som man inte fick rita för och det gick inte alls att att koncentrera sej då. Det var likadant för min dotter i skolan, som tur var märkte hennes lärare att hon var mer koncentrerad och uppmärksam när hon ritade. Så hon fick göra det,tror hon var den enda i den klassen som gjorde så.

Jag får nog börja fråga folk hur dom tänker och se om det verkligen finns någon som tänker utan bilder,för nu har jag fastnat på det här. hi hi.

mayolica: Myror i huvudet! Jag tänker i typisk bild och ser alla myrorna som kryper omkring i din skalle.Ser lustigt ut, men det kliar också.

#50 Nej då dom kliar inte som tur är,men jag ser hur dom kryper runt som svarta prickar och stör tankarna.

Jag tror inte att det behöver vara kopplat till någon diagnos att tänka mest i ord eller mest i bild,vi är väll lite olika till sättet och gör saker på lite olika sätt. Till viss del kan det nog oxå vara en vanesak,tror även att många har svårt att själva veta riktigt och kunna förklara hur man tänker.

 Jag håller ju på en del med healing,dom inre bilderna är då en stor och viktig del för mej. Fast känslointryck och att "prata"med den inre rösten är förståss oxå en viktig del.  

Tror att jag börjar få lite bättre klarhet i varför det tycks vara omöjligt för vissa personer att kunna skapa sej en bild av olika saker.

Hi Hi Hi  Jag föreställer mej hur det ser ut att tänka  i ord . Då dyker det upp en bild med massvis med svarta bokstäver  sammankopplade till ord i olika storlek,tjocklek och längd som flyger omkring i en enda röra åt olika håll inne i någons huvud.

#52 Fast isåfall är det ju i bild iallafall!  (..om man ser en massa svarta bokstöver)

#53 Ja visst är det bilder,eftersom det är en som tänker i bild som ska beskriver att tänka i ord Så när jag tänker på att tänka i ord,så ser jag den bilden i huvet. Om en som tänker i ord beskriver sitt tänk,så ser dom nog ingen sådan bild. Det blev visst lite rörigt,men jag hoppas ni förstår hur jag menar.

#54 Ja det är ju sant.

jag är en "vanlig" människa, om man nu kan säga så;) Jag tror det iaf (har inte hittat något, än iaf). Jag hittade denhär tråden och blev förvånad. Jag tänker alltid i bilder och har alltid gjort. Men tror inte det är så ovanligt ändå, tror lite som #52:)

Sitter och funderar vad tänker jag i?…

Jag tror jag blnadar, Tänker i bilder och i ord, ofta hör jag min inre röst säga sakerna jag tänker.

HAr ävne att jag iblnad tänker själva ordet som en bild, tex att det står Oro mitt i tomma intet.

Måste klura lite mer på detta….

Men, är att tänka i ord att höra en röst i huvudet eller se orden eller?

#58 var frågna till mig eller allmänt? Jag har alldrig tänkte hur jag tänker. Jar har flera kedjor ingong samtidigt ofta och hoppar lite hur som hälst. Ofta blandra jag kännslor och bilder.

har lite svårt att komma på skinladne på ord elelr bilder just nu….

Frågan var till alla. Om man enbart ser bilder hur fungerar mycket abstrakta tankar? Typ, "jag tänker alltså finns jag". Hur kan man med enbart bilder formulera liknande tankar?

Bara för att förvilla ytterligare *he he* så finns det ju människor som främst tänker i ljud också. Jag föreställer mig att det mest gäller musik, men allmän orientering också.

Jag kan själv inte laga mat om jag inte hör ljuden av kokande, fräsande, hackande… Och jag vet inte om det är ett tecken på auditivt tänkande. Det kanske handlar mer om hur man tar in information, inte hur man bearbetar den?

#60 Det blir samma problem med utpräglat auditiva människor som med visuella, och med verbala också - tanken begränsas. Hur kan man enbart med ord förklara skillnaden mellan rödvinsglas, vitvinsglas och champagneglas? Hur kan man med bara ljud komma fram till relativitetsteorin?

#60 funderar också på hur abstrakta tankar kan finnas om man bara tänker i bilder? Eller om jag skall planera och ta  beslut, typ resa bort med ett visst färdmedel, ett visst klockslag till en viss plats? I det senare fallet behöver jag både ord och bil. Orden ger mig den mer förnuftmässiga planeringen, bilden känslan av dit jag vill resa,

Jag tänker på Temple Grandin, uppfinnaren. Hon tänker mest i bilder, och har förmågan att konstruera saker i huvudet, testköra dem en månad eller så, fortfarande i huvet, och sen titta på slitaget. På det sättet förbättrar hon konstruktioner innan de ens hamnat i skissblocket.

Sånt kan man inte göra om man tänker verbalt!

Mysan,

jag blev nog lika förvånad som du när jag läste att folk tänker i bilder! visste inte att man kunde göra de. jag tänker i ord men jag kan föreställa mig saker som blir berättat i bilder.

älskar att det inte bara e jag som snöar in på saker. började nästan gråta när jag läste att ni va fler. alla har tyckt att jag e korkad som kan snöa in på igentligen ovesentliga saker men för mig känns de som livsavgörande. man tänker på den saker natt å dag å blir frustrerad när ingen annan ser de fasinerande i de som fångat mig.

fick min ADD diagnos idag. trodde inte de va så många som kände som jag.

Långt innan jag fick min aspergerdiagnos, blev jag varse att jag tänker i strukturer som definitivt inte var ord i alla fall. Efter att ha tagit del av Temple Grandins förklaringar, så har jag blivit mera medveten om att det just är bilder som också jag tänker i - med en "nypa" matematik och musik då kanske, för min del.

Men jag tror nu inte att kopplingen bildtänk och AS är absolut. Snarare vill jag tro att det finns en spridning rent allmänt bland människorna avseende olika "tänk". Somliga tänker i ord, andra i bilder, tredje i musik, fjärde i matematik, femte i "natur" - ja, you name it!

Men kanske är  det vanligt ändå att autister/aspergare tänker i bild - eller åtminstone inte tänker i ord.

#62 Tride!

Intressant filosofisk fråga!

Som den extrema bildtänkare jag är och alltid har varit, tillika filosofiskt lagd, så kanske jag kan vara rätt man att besvara dig…?

Ge ett exempel på en abstrakt tanke, som du inte  tror går att gestalta med bildtänk! Så ska jag försöka svara dig.

#66 Klurigt! Jag tänker ju i både ord och bild. Just nu kommer jag inte ens på en tanke som enbart är abstrakt, eftersom alltind i vår tillvaro också måste ha ngt slags konkret anknytgning, tom tron på gud, vetenskap, ateism osv. Men just "ateism" kanske kan vara en sådan abstrakt tanke. Hur gestaltar den sig med enbart bild? Eller ett antal. Vilken bild har tex. 1 miljon? Eller motsatsbegrepp, som tex högt/lågt, stort/litet. Skulle vara intressant att få veta.

Som fyraåring visade jag mig bra på addition och  subtraktion. De vuxna förundrade sig faktiskt ett tag över min osedvanliga förmåga. Åtminstone alla tvåsiffriga tal kunde jag handskas med  problemfritt. Hur kunde jag det?

Ja, för mig var det en barnlek. Jag såg helt enkelt ett slags band med alla talen, i den ordning jag hade lärt mig räkna, som slingrade sig på ett särskilt sätt.

Säg då, att en vuxen bad mig addera "23" till "56". Jag fokuserade då bara på min inre  bild av "56", och klickade fram tre steg först, så det blev 59, varpå jag tog två hela tiotal framåt - och det blev 79! I själva verket så behövde jag inte resonera så idiot-matematiskt som nyss exemplifierat för mig sjölv, utan jag lade helt enkelt en "balk", "23" lång, från "56" och framåt, och då kunde jag ju se, att den andra änden hamnade på "79". Löjligt lätt, minns jag att jag tyckte. Men "människorna" imponerades, konstigt nog.

Senare i livet, allt eftersom jag har lärt mig räkna till flera hundra, och flera tusen, etc., så har de nya nummerären fått sina positioner de, även.

Beträffande "högt/lågt", så är ju det i grund ett visuellt-spatialt begreppspar, så med  det är inga som helst problem! Kanske då mera problem för en ord-tänkare? (intressant tanke!)

"Ateism" är ju tron på en verklighet som har format sig själv, utan medverkan av en styrande intelligens (dvs. "gud"). Jag ser då framför mig just ett sådant själv-alstrande skapande - med andra ord partiklar som "ploppar upp" ur intet - inga problem med att visualisera sådana saker!

Undrar om det kan vara svårare att sätta ord på saker när man tänker i bild? Jag brukar kunna ha lite svårt för det ibland,har lite svårt att hitta rätt ord ibland när man ska förklara något som man ser klart och tydligt innom sej.

"69

Helt klart tror jag att det förhåller sig så.

Men också det där att resonera för sig själv.

Jag gör det ofta, och har kommit på, att jag har ett behov av det.

Varför? Jo fördi jag hela tiden måste öva in ord-språket och allt som jag däri vill säga, innan jag kan uttrycka det med ord.

Men hela föreställningsvärlden, den är för mig i bild. Eller spatio-visualitet, kanske närmare bestämt.

Och de där röstrna som kommenderar en: Ja,  jag skulle tro de beror på vår speciella kognition: De dära processerna, de sker mestadels i det undermedvetna. Så när de behöver kommendera, så gör de det! Och det medvetna har ingen anong om varifrån impulserna kommer.

Ja, jag har alltid tänkt i bilder, och har vetat om det sedan jag var liten.

Nästan alla vanliga ord har en särskild bild som jag associerar till det ordet.

Det är bara när samtalen blir väldigt abstrakta och teoretiska som jag övergår i att tänka på innebörden och betydelsen av orden alltmer. Men då och då stöter man på "hållhakar" av bilder att knyta an till, vilket gör det lättare att uppehålla sig i teorin ett tag till.
När jag blir trött och stressad blir det lätt kaos i systemet och jag ser inte längre bilderna av orden, vilket gör att orden inte säger mig någonting längre.

För mig finns också alla händelser "inspelade på film" i min hjärna, och liksom när man drömmer ser jag allting framför mig när jag tänker och planerar.
Och jag dagdrömmer ofta, när jag inte kan göra något annat vettigt, som när jag väntar på bussen, reser eller promenerar.

Min inre röst ackompanjerar mina tankar ibland och om jag är helt ensam pratar jag ibland högt för mig själv.

Jag har alltid haft gott bildminne, även om jag inte har alldeles fotografiskt minne, och jag kan också med lätthet beskriva och sätta ord på mina inre bilder och filmer.

Jag misstänker att jag är lightversionen av adhd/AS, men vad vet jag? Jag tycker i alla fall att man får en betydligt roligare och mer fantastisk verklighet genom sitt bildliga tänkande.

Jag har inte heller strikt fotografiskt minne, men jag tror att allt finns memorerat i alla fall, fastän allt inte presenterar sig aktivt - men rent teoretiskt skulle det gå att ta fram. Vittnespsykologiska metoder för sådant finns ju…

#72 Känner igen det där med att prata för sig själv och dagdrömma. Så är det för mig hela tiden, kände igen nästan allt i det du skrev. Jag är diagnoserad med ADHD

Oj gammal tråd men..
#14
JA jag känner sjukt mycket igen mig i det du skriver! Det blir ibland så intensivt så att det blir jobbigt och jag blir alldeles utmattad när jag väl har lyckats sluta "spela upp" det där i huvudet.

Och ja, jag tänker också i bilder. Kanske lite i ord också eftersom jag är lite av ett kontroll-freak och tycker om att planera och ha koll på läget, tycker det blir enklare i ord… men helt klart mestadels i bilder.  Ingen diagnos  men drag av AS och ADHD

ADHD.

Jag drömmer ofta i ord, alltså riktiga ord. Dvs jag ser ORO stavat framför mig i drömmen. Som ett bildseende fast ord. Jag har även drömt MARDRÖM, själva ordet, då ser jag ordet men känner också obehagskänsla kring ordet, men vet inte vad som egentligen är själva mardrömmen.

Var hos en kbt-psykolog en gång, och hon bad mig att visualisera en händelse. Dvs, åk in till stan, gå på kafé.

Jag kämpade med det i en vecka. Men nästa gång fick jag förklara att det går helt enkelt inte. Jag kämpade med hur mycket detaljer det skulle vara hela tiden.

Så det som skulle kunna vara att jag tänkte; Jag klär på mig ytterkläder, jag går vägen ner till bussen, jag åker buss, jag träffar min vän där, vi fikar.

Blev istället; Jag ska klä på mig, vad ska jag ha på mig? Okej, jag tar den blå tröjan, men tänk om den inte är ren, då kanske jag ska ta en annan, vad ska jag ta då? Okej, jag släpper det, nu tar jag på mig skorna. Men hur lång tid tar det att ta på mig skorna? Ska jag göra det hela i realtid? Hur känns det att ta på sig skorna, vad ser jag?

Okej, ut ur huset, men hur snabbt ska jag gå? Och vad ser jag egentligen på vägen? Vllken färg var nu det där huset på vägen, hur kan  jag ha glömt något sådant? Och undrar om min sambo är arg på mig för igår.

Resultatet blev ju att jag klarade ju uppenbarligen inte av att visualisera en händelse. Psykologen förstod mig inte alls där, utan pressade på mer. Men att kbta en outredd adhd:are och pressa, blev ju inte bra..

När min Concerta går ut på kvällen, kan jag associera väldigt fritt, då tänker jag många parallella tankar och kopplar ihop saker osv. Det är något jag gillar med adhd;n.

#2 Samma här. Vet inte hur jag tänker.