Det där är bara nys! Tidningarna älskar dock att förklara liknande saker med någon form av NPF. Det är dessutom ofarligt då det inte faller under hetsparagraferna. Hets mot NPF? Vem bryr sig?
Har för mig att det står någonstans att personer med AS är underrepresenterade när det gäller brottslighet.

HH

Tror inte ett dyft på att AS i sig är en utlösande faktor, tvärtom tenderar ju ASare att vara jävligt snälla typer. Däremot uppmärksammas det ofta iom att mord som begåtts av ASare ibland är udda utförda så morden i sig blir extra uppmärksammade iom det och så dyker diagnosen upp.

Ta tex programmet Ondska som visades på Tv3 för några år sen där ett avsnitt handlade om AS. En av mördarna hade begått ett mord och sen helt enkelt grävt lite i kroppen. Han hade, om jag inte minns helt tokigt nu, alltid varit nyfiken på människors insida och tog tillfället i akt när offret ändå var död.
Det som det inte lades någon fokus på alls (och som Strix fick bra mycket skit för även av experterna som intervjuats iom ihopklippningen) var att ASarna i programmet även var diagnosticerade psykopater. Aspergern gjorde bara morden lite mer udda än vanliga mord. Aspergern var det som fick mördaren att gräva i kroppen - psykopatin var det som fick honom att begå mordet. Typ så.

Därmed inte sagt att alla aspies är änglar heller utan vi är individer som precis alla andra.

För att dra en parallell så är det ju många i fängelse som diagnosticeras med ADHD. Innebär det att i stort sett alla med ADHD är kriminella eller innebär det att vi kunnat ha bra mycket färre kriminella om folk fick diagnos och hjälp i tid? Även om en stor andel av alla fängelsekunder har ADHD - hur stor andel av de med ADHD sitter INTE inne?

Även om den brutalt stora majoriteten av våldtäktsmän är just män och inte kvinnor, hur många män är det som INTE våldtar?

Även om många uppmärksammade mord begås av aspies - hur många aspies är det som INTE springer runt och mördar folk?

Att ha en diagnos av något slag - eller rättare sagt att ha något slags funktionshinder/svårighet - kan ju skapa ett utanförskap. Och just detta utanförskap i sig kanske hos några, senare i livet, kan resultera i att de blir lite "hämndbenägna" eller aggressiva mot andra människor. Eller så hamnar de i ett läge där allt blir så jobbigt att de kopplar bort känslor och inte får några spärrar. "Livet är ju ändå skit och jag passar ändå inte in", typ. Jag vet inte..

Tänker lite på den där "skolskjutningen" i Finland. Killen som sköt ner både elever och lärare på sin gamla skola hade väl varit mobbad? Sånt kan ge sår som inte läker och utvecklas till något värre.

Behöver alltså inte vara AS i sig som ger en högre risk för bestialitet. :) (Såvida mord inte tillhör ens specialintressen förstås… )

Nyanserat och bra skrivet av er alla.

Well, Internettan, mord som specialintresse är det säkert åtskilliga - aspergare såväl som NT - som har. Kanske Leif GW Persson har det? Men de flesta går nog inte omkring & mördar för dens saken skull för det…?

Apropå skolskjutningen i Finland, så kan jag inte låta bli att tänka på den svensk, som mördat mest. Minns inte hans namn såhär på rak arm, men en till synes hygglig kille går och mejar ner folk med kpist en lördagkväll, bara sådär. Han hade visst blivit nobbad av en tjej på en dans eller nåt. Han fick 30 års fängelse, men kommer nu att friges efter 2/3 av strafftiden dvs. efter 20 år. Vilket inträffar snart. I någon intervju sade han något om, att nu gäller det att skaffa bostad, jobb med mera.

Jo hejsan - vem vill anställa? Finns det någon som helst förmildrande omständighet till ett sådant beteende? Tja, kanske? En tillräckligt inkännande biografi över vederbörande kanske i alla fall skulle kunna förklara hans beteende. Dock svårligen ursäkta det besinningslösa våld han utövade mot en hel hop fullständigt oskyldiga unga människor - vilka på grund därav inte fick den möjlighet till människo-leverne som deras uppfostran och omhuldningar från medmänniskor hade önskat dem.

…Eller var de inte så oskyldiga, när allt kommer omkring…?

Fast personligen, i egenskap av aspergare, så skulle jag vilja se en tredje förklaringsmodell. Denna går ut på att vi (åtminstone jag själv) i vissa trängda sociala lägen liksom förlorar alla normala begrepp och spärrar. Vid en viss slags gräns börjar en annan verklighet. Och den mekanismen rår vi inte för. Den sker, helt oberoende av vårt rationella jag, och även oberoende av vårt normala känsloliv. Som jag vill se det, så gäller det för samhället att skydda just vår grupp från tanklösa provokationer från NT-samfundet. Samtidigt givetvis parallellt hjälpa oss att undvika att hamna i sådana ohållbara situationer. Kunskap är vad som behövs.

#5 Jag var en gång vid den gränsen. En person hade lyckats reta upp mig så långt och efter det ställt sig framför mitt fordon. Jag är fortfarande övertygad (efter mer än 20 år) om att jag skulle ha kört över människan om hen inte flyttat sig. Lyckligtvis är det nog bara den gången någon lyckats driva mig så långt.
Så det kan kanske ligga något i vad du säger.

HH

#6 Ja men det du beskriver är säkert normalt för de flesta. Och i synnerhet kvinnor kan vara ganska bra på att reta gallfeber på oss män… (hoppas bara att jag nu inte får diskrimineringsombudsmannen på mig! - men det jag nyss sa är faktiskt rättså sant, åtminstone ur ett manligt perspektiv… fast vi får väl ta på oss vår del av skulden vi också. Inget illa ment för övrigt).

Vad jag försökte beskriva var en något ovanligare variant av kognition, som jag har fått för mig drabbar oss aspergare mera frekvent än andra. Och det är detta "undantagstillstånd", tror jag, som det gäller att skydda såväl samhället som oss från. Här hjälper som sagt inte lagar och förordningar, utan i detta fall måste vi face the fact - gilla läget - och anstränga oss för att lösa det samhälleliga problemet - helst på ett humant sätt - genom psykologisk och sociologisk kunskap baserad på vetenskap.

#7 Jag har diskuterat den här händelsen med flera och ännu inte träffat någon som reagerat lika starkt. Jag har aldrig kopplat det här till min AS utan det bara slog mig nu.

HH

Jag tycker att det är fel att kysa lampan på AS i media, det är ju inte det som är orsaken.

Men med det sagt så kan jag ärligt säga att om jag ställs öga mot öga med de tre läkare som förstört min hälsa och mitt liv att jag inte skulle göra något drastiskt i den situationen är att vara extremt positiv… Snudd på naivt.

Jag har haft fight or flight beredskap i hjärnan sen det hände. dvs. jag uppdöker inte sjukvården ens när jag behöver för att jag litar inte på dom längre… dom har svikit ett förtroende som var lågt redan från början… jag gav dom en sista chans och dom sabbade det.

Den enda läkaren inom primärvården som jag litat på har flyttat till Stockholm så nu finns det ingen läkare alls vissa dagar, de andra är stafettläkare och at-läkare.

Men ja, jag skulle kunna utföra en sådan handling. Men det har tagit otroligt mycket och det är riktat till 3 personer.

Lustiga är att på psyk är jag uppsatt för läkartid… 2 ggr har sekreterarna där satt mig att träffa en av dom som jag verkligen inte ska hamna i samma rum som för han är inriktad psyk nu… min kontaktperson har stoppat tiderna båda gångerna men en dag kommer han att missa detta….

Jag måste säga en sak i detta ämne med AS o Våld.

Jag tror inte AS i SIG SJÄLVT har ett smack med bestialiskt våld att göra. MEN det kanske puschar fram en psykopat snabbare att begå dessa handlingar.

Jag kan själv säga att blir jag trängd kan ett blind raseri framkallas vilket i princip aldrig händer :)…… MEN

om du är en sk psykopat och saknar normala spärrar och har AS såklart att du kanske snabbare kan begå något allvarligt du normalt inte skulle gjort.

Men hur många mördare och misshandlare och våldtäksmän mm finns det som INTE har AS? Vad har dom att skylla på då?

Hur arga och hur mkt blint raseri från inte "vanliga" männsikor? Blir dom aldrig arga?  - Såklart dom blir. Det kanske inte ens är någon jättestor skillnad på ilskan med AS och utan??? Vem vet skillnaden? :)

Jag tror att dessa bestialiska brott begångna av någon med AS INTE beror på AS utan något helt annat som saknas i huvudet eller i AS i kombination med avsaknad av dessa spärrar.

Om du har reumatism och mördar eller KOL och slår ihjäl någon, så är det väl inte automatiskt dessa sjukdomars fel? Bara för att man kan ha kort stubin, narcisissm och andra lite otåliga personlighetsdrag som kan göra oss med AS lite argare snabbt, betyder det att man misshandlar eller mördar någon? NEJ.

Jag har själv blivit utsatt för ofattbart grym provokation och har stått med möjligheten att då göra slut på människan framför mig eller skada honom/henne svårt men hejdade mig sekunden senare för att mina normala inbyggda spärrar sa ifrån. Sen att jag ville slakta människan i fråga eller långsamt tortera eller bara ge en fet smäll  är kanske inte konstigt ens om du blir provocerad utan att du har AS… Eller har jag fel?

Jag har hursomhelst trots flera påhopp där jag själv fått mig en omgång och blivit utsatt för oerhört förnedrande och svikande handlingar ännu inte skadat en annan människa.

Då ser man dom som inte ens kanske har skäl att skada någon verkligen har misshandlat eller dödat någon och ännu konstigare helt oprovocerat eller utan anledning eller relation till offert? Då kan man inte ens koppla in Asperger i diskussionen för du har ju inte ens blivit provocerad eller något annat av den du slagit ner????

Så känner jag inför denna diskussion. Och jag vill tro att jag har rätt. :)

#10 Klart att också jag vill hoppas att du har rätt, Enbraman! Och innerst inne tror jag så som andra även har menat, att vi aspergare i grund är ett väldigt vänligt, fredligt och välmenande släkte.

Men att det kanske kan slå slint i vissa trängda situationer? Fast du hävdar ju att spärrarna ändå finns där, och inlägger sina veton i grevens tid…

Men om det inte är just ett aspergerdrag som får vissa individer att helt kallblodigt slakta medmänniskor, vad kan det då vara för specifikt drag…?

Jag får i dagens morgontidning (SvD) ett svar på min fråga i #11:

"

S k a l l s k a d a   ö k a r   v å l  d s b e n ä g e n h e t

Personer som vårdats för allvarliga skallskador löper dubbelt så hög risk att begå ett våldsbrott senare i livet. Det visar nya forskningsresultat från Karolinska sjukhuset.

…

Niklas Långström, professor i psykiatrisk epidemologi, som varit med och genomfört studien, säger att det kan finnas både psykologiska och medicinska faktorer som bidrar till överrepresentationen.

- Vissa kan få problem att uppfatta situationer på rätt sätt och göra sig oroliga av sådant som inte är ett hot, vilket gör att man går till attack i förebyggande syfte, och att man blir lite irritabel. Plötsligt smäller det bara för att man fått vänta lite längre i en kö, säger Niklas Långström.

Däremot visade studien inte på något samband mellan personer som vårdats på sjukhus med epilepsi och benägenhet att begå ett våldsbrott. Just sambandet mellan epilepsi och kriminalitet var forskarnas huvudtes.

- Vi blev lite förvånade, men det går inte att påvisa något samband, säger Niklas Långström.

De tidigare misstankarna bygger på att epilepsisjuka har varit överrepresenterade bland de som straffats för våldsbrott. Forskarna har dock kunnat klarlägga att det finns en dubbelt så stor risk att personer med epilepsi hamnar i rätten för att ha utfört en olaglig våldshandling, men kan däremot utesluta själva sjukdomen genom att utesluta andra riskfaktorer för att begå våldsbrott.

- Alkoholmissbruk ökar risken för epilepsi. Det kan också vara så att man har en sämre impulskontroll i hjärnan, som kan sammanfalla med att man har en epilepsisjukdom, säger Niklas Långström.

"

Stalltips skallskada, således. Jag erinrar mig samtidigt att det i vissa sammanhang har framförts tankar om att en av flera tänkbara orsaker till autistiska syndrom skulle kunna vara pre- eller akut förlossningsskada - kanske en skada mot huvudet?

Om man googlar på Asperger och brott/brottslighet så får man en del matnyttiga länkar. (kan inte kopiera här). Det tycks inte finnas något samband mellan AS och ökad brottslighet. Mojligen kan det vara så att brutaliteten ökar vid ett ev våldsbrott.

HH

#13 Skulle vara intressant att se vederhäftig statistik på det. När jag gjorde min utredning så minns jag att jag och psykologen dryftade frågan. Vi var då ense om att aspergare inte avviker från normaliteten beträffande brottslighet, utan till och med snarare kan vara underrepresenterade.

Om de statistiska siffrorna kan bekräfta detta, så borde man i det avseendet med fog kunna anklaga media för att underbygga och bygga fördomar mot oss aspergare, när de insinuerar ett samband mellan Asperger och våldsbrottslighet.

Det är möjligt att statistiken finns där. Jag gjorde ingen djupdykning utan skummade bara lite. Har också hört att AS snarast skulle vara underrepresenterade. Har förstås inte sett någon statistik på det heller.

HH

Han verkar ha en antisocial personlighetsstörning i mitt tycke, kanske även Aspberger. Hade en klient som blev mycket våldsam och överföll personal men Asberger och annan NPF har vanlig samsjuklighet (Asberger/ADHD, Trotssyndom/ADHD, etc. vilket kan påverka betende.

Jag tror inte AS har något med brottslighet att göra. Jag tror dock att personer med AS kan vara känsligare för viss typ av negativ stimulans eller har lättare att utsättas för negativa saker pga utanförskap vilket kan leda till att man utvecklar agressivt beteende pga provokation. Så har det iaf varit för mig.

Jag har kunnat ta skit från folk i år efter år efter år, men nu räcker det med att en person bara gör en sak elakt (elakt för att vara elak, inte elakt för att den råkar göra fel) så smäller det till.

Det är som om min stubin krympt från flera km till bara några cm. Men detta beror som sagt mest troligen på provokation och inte min AS. Kan dock erkänna att jag varit nära att begå brott vid tillfällen men inte kunnat genomföra dom pga att jag blivit hindrad till det av andra personer.

Människor som har Asperger är INTE onda!

Tidningar skriver ofta sina artiklar på ett sådant sätt som det vet att många läsare kommer att vilja läsa om, de bryr sig inte om hur det påverkar dem som som har diagnosen Asperger eller hur människor som läst texten låter sin ilska och oro drabba personer med Asperger därför att de TROR att de VET hur ALLA med Asperger är.

Tidningar och tv borde ta mycket mer ansvar för vad de säger och skriver OCH förklara för sina läsare och tvtittare vad Asperger är och fungerar och vara tydliga med varför tycker att det är viktigt att framhålla diagnosen i sammanhanget.

Va rädd om dig och låt inte människors okunskap förstöra din självkänsla!

#18 Bra inlägg, Monami2! Tack för det.

Men du ser… : till och med min självkänsla får sig en knäck av vad tidningarna skriver. Till och med jag går på att vi aspergare är ena riktiga otäckingar…

Så vad ska då inte NT göra? De sväljer nog med hull och hår, är jag rädd. Syndabockar är dessutom bra att ha, i synnerhet i tider sådana som nu.

"…och vara tydliga med varför tycker att det är viktigt att framhålla diagnosen i sammanhanget."

Jättebra synpunkt!

Jag är intresserad av Asperger syndrom eftersom jag misstänker att jag åtminstone har drag av det. Sitter precis och läser en bok som heter Barn, ungdomar och vuxna med Asperger syndrom Normala, geniala, nördar? av Christopher Gillberg.

Han har tydligen arbetat länge med och träffat många, många AS-personer och han skriver följande (s. 75):

"Flertalet mad Asperger syndrom är på det hela taget fridsamma personer. Nästan alla kan dock provoceras till extrema - ibland mycket skrämmande - vredesutbrott. En del tonåringar och unga vuxna personer med syndromet har en lättväckt aggressiivitet, som man måset handskas med på ett mycket nyanserat och försiktigt sätt för att undvika katastrofala följder. Man bör aldrig försöka skämta med någon som har Asperger syndrom om han eller hon för stunden är påtagligt aggressiv eller nyss haft ett aggressionsutbrott. Att tala lugnande med många ord kan också vara ödeläggande. Detta är annars vanliga åtgäfder som många, inom eller utom vården, rent intuitivt tillgriper för att kanske bagatellisera elller reducera de psykiska konsekvenser av ett vredesutbrott. Aspergermänniskan har ofta svårt nog med humor och långa, ordrika meningar i en lugn och oprovocerande situation. I affekt kan ett förfluget skämt eller störande ord och ljud bli den tändande gnistan till en urladdning med potentiellt fasansfulla konsekvnser. Inte förrän utbrottet varit över i flera minuter kan det vara meningsfullt att tala vänligt, lugnande och avledande, men utan att skämta, med Aspergermänniskan. I akutskedet kan det vara bäst att inte interagera, altenativt - möjligen - hålla fast om det inte längre är möjligt att distrahera och peka på eler börja tala om någonting annat. Att hålla fast en peson med Asperger syndrom är en åtgärd som dock bara bör tillgripas i livshotande situationer. För flertalet med Asperger syndrom är aggressionsutbrottet begränsat till verbal vrede. Möjligen slås en dörr hårt igen eller kastat ett föremål i golvet. Bara undantagsvis tillgrips fyiskskt våld mot människor eller djur."

Det är ord och inga visor. Känns lite "fördomsfullt skrivet", som över huvudet på personer med AS. Men ändock - han är en person som arbetat länge med AS-personer och kanske han faktiskt kan se dessa mönster hos de flesta, som han säger?

Vad säger ni? Känner ni igen er?

Känner verkligen inte igen mig, jag skulle aldrig medvetet skada varken människa eller djur (tre läkare undantaget) och jag sänker rösten och talar lugnare och lugnare ju mer förbannad jag blir. Skriker jag så är det lugnt men då krävs det väldigt mycket under lång tid från just den personen. Men har man en gång naggat ner min stubin så tänder jag rätt snabbt resten av livet. Men skada, aldrig.

#21 Intressant det du säger. Jag har alltid varit så'n att det krävs väldigt mycket för att få mig arg men sedan behöver den människan inte säga mycket förrän det tänder igen. Det sitter kvar i åtskilliga år. Här snackar vi långsinthet av den grövre sorten. Å andra sidan så även om jag blir arg på en person så kan jag samtidigt vara helt vanlig när jag pratar med en annan person direkt efter. Ilskan riktar sig alltså bara mot "puckot" och ingen annan blir lidande.
*svamlar*

HH

#20 Bra citat, Nettan! (Eh… kallade dig visst "Nettan" spontant; då ligger det kanske nåt i det - hoppas du inte misstycker…? ).

Ja, jag känner igen mig i detta. Jag själv kan explodera av en tändande gnista. Dessförinnan har jag varit lika lugn och sävlig som jag vanligtvis och för det mesta uppfattas som, och också är, inombords. Men får jag bara reagera på något adekvat sätt, så går vredesutbrottet över lika fort som det kom.

Vill i sammanhanget beskriva min kognition lite närmare. Det där lugna sävliga, till synes kontaktlösa, är egentligen mitt uttryck för en samhörighetskänsla. Och som jag själv vill bli bemött, bemöter jag andra. Jag lämnar andra ifred, så långt möjligt, och jag önskar samtidigt att få bli lämnad ifred av andra.

Detta innebär emellertid inte, att jag markerar ett avståndstagande. Nej, jag är fullt "aware of" mina medmänniskor hela tiden, det är bara det att jag inte uttrycker detta på samma sätt som NT gör sinsemellan. NT formerar en tätare grupp än vad vi AS-människor gör. Fast vi har båda samma syfte - social gemenskap.

Paradoxalt, eller hur!

Så till vredesutbrotten. Ofta har de en tydlig förhistoria. Någonting i det sociala sammanhanget har eskalerat på ett sätt som för mig är oönskat. Kanske har jag gett vissa subtila tecken under resans gång, men dessa har naturligtvis förbisetts (inte registrerats, av NT). Tillslut nås en gräns. När den gränsen passeras, rinner någon endorfin vätska till i huvudet på mig, och jag förlorar vissa hämningar.

Dock förlorar jag aldrig någonsin känslan av kärvänlighet gentemot mina medmänniskor, inte ens mot dem, vilka kanske väckte min aggression. Det handlar alltså ingalunda om att se möjlighet till hämnd, eller något sådant primitivt, utan enbart om strikt tillrättavisning - i kollektivets namn, på något dunkelt nedärvt vis.

Typ.

#23:

Jag är en Anette, så Nettan går bra. :)

Intressant det där med det sociala. Och med vredesutbrotten.

Gillberg skriver ju faktiskt att För flertalet med Asperger syndrom är aggressionsutbrottet begränsat till verbal vrede. Möjligen slås en dörr hårt igen eller kastat ett föremål i golvet. Bara undantagsvis tillgrips fyiskskt våld mot människor eller djur."

Kanske inte så konstigt om de flesta då inte känner igen sig i de andra beskrivningarna om utbrott med fasansfulla konsekvenser och katastrofala följder.

Själv har jag alltid haft kort stubin och lätt blivit så arg att jag inte vetat vad jag ska ta vägen. Har både kastat föremål i golvet och sagt fula och sårande saker.

Men jag har ju inte diagnosticerad AS utan ev. drag av - så mitt lilla bidrag är ju inte så intressant i sammanhanget. Kan dock ändå säga att de där vredesutbrotten nästan försvunnit sedan jag lade om min kost. När jag tog bort det mesta av sockret och brödet och började äta mer naturligt mättat fett så fick jag ett helt annat lugn i kroppen. Det går inte att jämföra - sån skillnad blev det.