Oh, är bara lite sugen på att skriva ett inlägg från ingenstans.

En påminnelse som nyss flög in i mig, från april, någon gång, förra året:
Jag festade med några vänner och deras resp. vänner. Det var på en uteservering till någon party-klubb. Jag snackade med en utav mina vänner, eller snarare han som kommunicerade med mig. Medan vi snackade, fokuserade jag motvilligt över div. snack vid sidan om. Plötsligt hörde jag en tjej säga i stil med "Aspergare är så jävla jobbiga." Jahapp, där var jag i närvaron och hörde det. Jag bestämde mig för att ej avbryta hennes fördomar om folk med A.S. Hon visste inte om att jag redan då, hade det på papperet. Jag bara skrattade åt hennes fördomar. Jag bara skrattade inombords över hur IQ-befriad hon tycktes vara.  Hon tyckte bra om mig när hon satt där. Och jag talade aldrig om det för henne, att jag har just den diagnosen. Diagnosen hon trodde att alla som bär, är likadana. "Likadana"! Jisses, christ! Om man tänker på iagnoser - ej sjukdomar, så är det vi som har den mest individuella diagnos-problematiken. Gary Numan har det, Craigh Nicholls har det. Och en utav få vettiga kändis-bloggare - Hanna Fridén! Men att jag själv redan då hade det på papperet, ja, det förblev hemligt. Lönlöst att diskutera det med en sån IQ-befriad människa som fördömmaren. Men jag erkänner att det var ruskigt underhållande. Samtidigt kan jag ej låta bli att tycka synd om henne, pga att hon tyvärr lär få spö en grå dag, om hon har fortsatt propagera skitsnacket om vad Asperger är. Den där o-pålästa människan.

Asperger är syskonlappad med ADHD och Borderline. Rätta mig om det fattas någon mer?

Har ni förresten också vart med om någon snarlik historia ni vill berätta?