Kan du inte kontakta dem på något sätt och fråga varför de vill ha föräldrarna med?
Framför att du vill gå dit själv. Det kan ju liksom vara ett rejält störningsmoment att ha någon "obehörig" bredvid när man ska prata om sig själv och samtidigt vara så ärlig som möjligt?

Eftersom jag lever tillsammans med en man med Aspergers och har tonårsdöttrar, varav en fyller 18 år snart, svarar jag dig här.

Jag tror att de som utreder din eventuella Asperger behöver ha en bakgrundsbild av hur din uppväxt har varit. Jag tror inte att du ska se det som negativt, om du har någorlunda förtroende för dina föräldrar. Om du inte harnågot förtroende för dina föräldrar så tycker jag att du ska tala om det för dem som gör din utredning.

Jag var 50+ när jag utreddes för min Asperger, och en mycket angelägen sak var att få intervjua föräldrarna. Tyvärr var båda mina föräldrar döda vid tidpunkten, så "surrogat" fick duga. Men vi behövde inte närvara samtidigt - tvärt om, så var det tydligen mera givande att "höra" oss separat.

#1 jag tänkte ringa och fråga dom imorgon.

#2 jo det förstår jag men att dom har redan fått en tid på interjuv med bakrunds info och den är den nionde februari och då ska dom berätta hur jag va när jag var yngre och det men det här är bara en läkarbedömmning jag förstår inte varför dom ska med på den då jag vill ta den ensam har dom någon rätt att följa med eller kan jag säga nej då jag är myndig ?

#3 jo men det är ju bara en läkarbedömmning föräldrar intejuven är den 9 februari

Du har rätt att säga nej, men det kan vara så att dina föräldrars närvaro kan förklara och hjälpa upp din situation. Det mesta beror på hur din relation är till dina föräldrar.

#5 okej ja så kanske det är :)

Är det "återgivningen" ni ska på? Alltså det mötet när läkaren berättar vad dom/h*n kommit fram till? Om så är fallet så är det bara bra om dina föräldrar eller någon annan / andra som du har en nära relation till är med. Eftersom det är väldigt mycket information den gången, så är det bra dels för att ni kan prata om det sedan - man missar alltid nånting som sägs, är man fler som hör samma sak samtidigt kan man hjälpa varann att komma ihåg allt. Och sedan så är det lättare för den/som som är med att förstå dig och dina styrkor / svagheter och hur /om dom kan hjälpa dig på något sätt.

Jag har två söner med "högfunktionell autism närliggande till Aspergers Syndrom". Att dom inte fick AS-diagnosen var för att bägge är lite för sociala…