Jag har ingen diagnos ännu (står i kö) men kan till viss del känna igen mig i det du beskriver.

Var på föreläsning om ADHD och liknande diagnoser för ett par dagar sedan och där sa de att det är ganska vanligt att man kan ha båda ADHD och bipolär i kombination. Jag skulle nog råda dig att prata med läkare, psykolog eller liknande om detta och kanske få en utredning om du kan ha bipolär eller något liknande i kombination med din ADHD.

tack för ditt svar =)

har faktiskt oxå tänkt i dom banorna. många imin närhet tror jag kan vara kombinerad med antingen det eller Borderline. jag blir så förvirrad av vad alla tycker och tänker. jag börjar likson analysera mig själv massor så jag vet varken ut eller in.

hur som helst så måste jag övertyga min psykolog för han säger att humörsvängningar tillhör adhd:n fast jag känner själv att jag har mer än så.. men man vet ju inte. Det är väl en rätt tunn gräns mellan ADHD och bipolär?!

mvh

Hej!

Jag har ADHD med bipolära drag (de har dock blivit bättre nu när jag blivit lite äldre, är 24 år nu). Jag kan fortfarande pendla rätt mycket ibland, men då är det när jag är otroligt stressad. Depressioner är dock rätt vanligt att få när man har ADHD, speciellt innan man får sin diagnos då i alla fall jag tänkte att jag måste vara den mest misslyckade i hela världen som inte ens fixade att plugga (kommer från en akademiker familj så det hjälpte ju inte direkt, haha), inte hade lärt mig att hantera impulser vilket allt som oftast ledde till rätt riskfyllda och dumma beslut osv. Men, de där topparna och dalarna tycker jag hjälper rätt mycket med sertralin (har också 50 mg) men FRAMFÖR ALLT att ha ett stabilt liv med rutiner. Träning har också hjälpt mig :-)

Jag känner igen mig, fast jag har Asperger istället för ADHD.

JAG, JAG, JAG  Känner sååå igen mig och fick min diagnos för ett halvår sen.. ADHD alltså..

tack för era svar =)

pratade med min psykiatriker i fredags. han sa att han är nog helt hundra på att det bara är ADHD eftersom jag inte har manier… så sa han att nu ska jag bara koncentrera mig på adhd:n och glömma allt om Borderline och bipolär… sen får vi se om consertan hjälper som den ska, gör den inte d så får vi kolla då om det kan vara nåt mer. =)

ha en bra helg 

Du har uppenbarligen ADHD eftersom du har diagnos för det men det du beskriver om känslomässig berg och dal bana hör inte ihop med ADHD alls. Du har säkert behov av fler diagnoser eller drag av dem.

Man kan ha känslosvängningar av många anledningar. Jag håller med din läkare: Kolla ADHD nu först.

Den här säger en del:

Jag känner igen mig helt i det du beskriver! Har ADD. Fick diagnosen för 1år sedan.

Ibland/Väldigt ofta, svänger humöret/tempramentet så fort att man själv inte hänger med.

Vet ingen i min omgivning som har samma diagnos som jag och känner att det inte är många som förstår mig. Visst vänner kan ibland säga att dom förstår, men hur verkligheten är för mig vet bara dom som har diagnosen.

Samma som för dig så har jag jätte bra perioder då jag tycker att jag är bäst, älskar allt o alla. Men sen kommer det en dag då allt är helt annorlunda. Går in i mig själv. Ligger i sängen o gråter hela dagen och hatar livet.

Det är verkligen från älska till hata. Mina känslor är så starka. Och det känns i kroppen efteråt, det går åt så mycket energi på att bara försöka kontrollera sig själv

#9 Enligt Szondis teori så tillhör det bipolära stämningsregistret det så kallade kontaktdrift-fältet. Orsaken till svängningarna mellan glädje och "down" skulle stå att finna i relationerna till medmänniskorna: När allt fungerar bra, då blir man så glad; men vid sociala motgångar drivs man ner i hopplöshet på nytt, osv.

Känner igen det…… Nästan lite FÖR mycket..tyvärr..

För att illustrera i bild vad jag menar, så ritade jag en snabb bild i paint.

Inom det röda området är jag alldeles för ofta.

Är jag VÄLDIGT glad, så är det VÄLDIGT lätt att tippa över till den dåliga sidan, trots att man innan var världens lyckligaste, spralligaste och självsäkradte person. Mycket svårare att hamna nere på mellanläget där nere, TROTS att det händer IBLAND. Men enligt mitt tycke: Alldeles för sällan.

Hej. Jag har ADHD, mm. Känner igen de du beskriver.

Du är ej ensam!

Får man fråga, har du fått nå tillfråga om ev medicinering?

Jag medicinerar & mår mycket bättre, livet ärr ej längre som en bergochdalbana för mig.

Hallå!

Jag har oxå fått min ADHD diagnos för ett par månader sen och jag känner igen mig i vad du säger angående upp och ner gångarna.

Jag var jätte rädd för att jag skulle vara manodepresiv eftersom min mamma är det.Kanske mest var rädd för det pga att jag vet hur dåligt hon har mått.Enligt min läkare så fanns inte ens tanken på att jag skulle vara det fast dom visste att min mamma är det.

Nu väntar jag bara på resten..adhd center,medicinering mm

Mvh S

tack för alla svar =) jag väntar, efter 3 mån fortfarande på medicinering, men nu 10 feb så har jag äntligen fått en tid till läkaren.

har haft en riktig jobbig nergång nu. varit sjuk dessutom så det har väl gjort allt värre. men kroppen är så trött så det känns som att nånting är väldigt fel (jag har såna jobbiga dödstankar oxå) nästan så att jag ber min sambo flytta för att jag känner mig så hemsk och dålig, för att jag bara förstör för honom känns det som. han säger att han är lycklig men jag bara vägrar tro honom.. även om jag gör det innerst inne. hatar dom här dagarna. har märkt att dom nästan alltid kommer vid ägglossning men till skillnad från pms så försvinner dom inte direkt efter ägglossningen… man känner sig ju bara ännu sämre när man låter andra ta skit för mitt humör :/ idag är en hemsk dag när jag hatar mig själv och hur jag beter mig. men vissa andra dagar kan jag skratta åt hur jag är… man är ju inte frisk i huvudet alla ggr…

Jag lider verkligen med dig ska du veta.Att du har dödstankar kanske inte är så vanligt om man har ADHD va jag har förstått.Jag har haft 2 pissdagar och precis som du säger så är det värst vid ägglossning:/ Jag har oxå svårt att tro på vad min sambo säger och behöver då en massa uppmärksamhet..å det får man ju inte direkt när man beter sig galet. Känner mig så ensam vid såna tillfällen och blir less på mig själv medans tankarna snurrar. Det som känns skönt är att veta att man inte är ensam om sitt problem..det var jobbigare innan diagnosen på det sättet.

och jag lider med dig! min dödsångest har jag haft till o från sen jag var kanske 14 år. den grundar i mitt kontrollbehov och kontrollbehovet säger min psyk, att det tillhör adhd:n.

min sambo har själv ADHD och han är väldigt förstående men han han står inte heller ut med allt… fast det är mest i mina tankar, för enligt mig så är ju alla bättre. jag tycker ju inte att jag är värdig honom. han blir jätteledsen av att jag säger så och då blir allt värre :/ helt hemskt när allt börjar snurra så. vad gör man åt en dålig självkänsla.. det är inte så jäkla lätt att bara släppa och tänka på annat som alla "normala" säger.

Fy va jobbigt det måste vara:/ Skönt att han ändå kan förstå det mesta iaf. Min sambo har ingen diagnos utan käkar käkar nåt för att han vart deppig. Tror själv att han oxå har nån form av ADHD men han har inga såna "fel" enligt honom själv.Har oxå försökt att förklara att det är i mitt huvud(mina tankat) som spelar mig ett spratt..alla möjliga saker som cirkulerar hela tiden men mest när jag mår pissigt. Mitt självförtroende är inte på topp och det blir värre då.Kan säga att jag själv haft en rejäl dödsångest både som liten och så fick jag en skön dipp dödsångest när min son föddes..den varade ett år. Känns på nåt vis som vi är väldigt lika

å jag har oxå haft oförstående killar, fast då visste ju inte jag heller vad d var för fel :/

jättebra att du förklarar dina tankar och varför du är som du är =) fortsätt med det hela tiden. han måste försöka förstå fast det inte är lätt alla ggr.

å jag hade oxå så efter att min första föddes. det var helt hemskt ingen fattade eller ville hjälpa. ja vi verkar vara rätt lika =)

Jag har behandlats med medicin i ungefär 1 1/2 år. Känner stor skillnad sedan tidigare när jag inte fick någon behandling. Gick o prata med psykolog konstant så ett tag kändes det nästan som jag bodde där.

Bröt min kontakt med psykologen då jag inte kände att jag kom någonvart. Känndes som jag stod och stampa på samma ställa, han tog mig inte på alvar. Men jag behöver hjälp och det vet jag om så därför sökte jag vidare och hitta en homopat terapeut. Hon har blivit min ängel! Till skillnad från psykologen så ser hon mig och helheten  istället för psykologen som bara tror att allt ska gå att behandla med medicin.

Har fått lite olika knep och tillskott som jag använt under 2månader nu tillsammans med min vanligt ADHD medicin. Jag kan varmt rekomendera er att ta kontakt med en homopat om ni känner att ni inte kommer vidare med er själva.

Jag upprepar igen att ditt dåliga mående inte hör ihop med ADHD diagnosen, din läkare bör leta efter annat.

Orkar inte läsa vad alla skrivit.

Men jag är känslomässigt labil och har varken bipolär eller bpd, men har hfa och ad(h)d. vet flera med autism och/eller ADHD som är känslomässigt labila. flera har innan sin NPF diagnos fått fel diagnos som bipolär eller bpd. särskilt då tjejer.

Det är väldigt vanligt att man kvalar in för fler diagnoser än bara en, och mår man ostabilt så är det något annat än just ren och skär ADHD.

Dessutom kan man ha en sådan personlighet/system helt utan att kvala in för någon diagnos också.

jag vet ju att jag är deprimerad oxå. nu har jag äntligen fått börja med Concerta. inne på tredje dagen. sen ska vi komma igång med antideprissiva sen får vi ta det därifrån om det eventuellt är något annat oxå.