De diagnoser jag har är ADHD, depression och social fobi som hänger ihop med depressionen tror jag. Har antagligen GAD också, eller så yttrar sig H'et i ADHD'n så..

Jag klarar varken av att arbeta eller studera just nu, är alltså sjukskriven. Har gjort massor med försök att studera och arbeta under de senaste fyra åren, men det har slutat mindre bra.
Håller just nu på att jobba med en rehabiliteringsplan tillsammans med en arbetsterapeut (tror hon är sån) som jag träffar två ggr i veckan.

Får se vad som händer till våren. Praktik kanske, arbetsträning.. Nåt sånt hoppas jag på. Om depressionen är bättre vill säga.

Klarar inte annat än att vara hemma nu. Har aktivitetsersättning. När jag var "nyinsjuknad" försökte jag komma tillbaka till mitt jobb genom arbetsträning men misslyckades rät ordentligt. Jag har ADHD, uppfylller enligt läkare diagnoskraven på Borderline (men har inte blivit utredd), ångestproblematik, enorm trötthet (lågt hb) och ibs.

Förr eller senare ska jag på något vis ta mig ut i någon form av sysselsättning. Har gått hemma i tre år nu. Upplever dock inte att jag får hjälp med sådant någonstans ifrån, vården ser gärna att jag gör något men jag ska tydligen ordna allt själv och så frisk är jag inte att jag orkar jaga praktik också, förutom att jaga fk och vården.

Pluggar på distans, tar det bit för bit. Är precis på gränsen så jag orkar ro i land varje arbete.

På somrarna arbetar jag heltid, stövlar runt som en robot på jobbet och krashar ihop hemma. Om igen nästa dag, sen är jag helt nerkörd i flera månader efteråt när jobbet är slut.

Det verkar ju som att det är vanligt att vi med bokstavsdiagnoser inte klarar att arbeta heltid?

Jag har varit sjukskriven i många år, varvat med arbetslöshet o mammaledighet. Fick min diagnos för ca ett år sedan ADD, Dyslexi o kalkyli. Då i samma veva arbetstränade jag, samtidigt som jag skulle klara att ställa in mig på mediciner, arbeta o ta hand om mina små barn. Jag klarade inte att komma upp över 50%..

När året med arbetsträning var över mådde jag inte så bra för jag var väldigt stressad. Psykiatrikern sjukskrev mig tre månader men skrev att jag var oglad, att det sociala hemma var jobbigt med barn osv samt att jag har diagnosen ADD. Inget av detta godkänns av fk då det inte är några sjukdomar. Han ville inte komplitera något till fk heller för enligt honom så hjälper det inte… Detta var en ny gubbe jag hade.. Den gamla hade slutat o han skrev alltid o var väldigt noggrann med vad han skrev på intygen för att de skulle bli godkända… 

Ja iallafall var jag ju tvungen att anmäla mig till af så jag stämla under sommaren en tid men i aug så började på aktivitetstöd…

Nu ska jag bli utredd för att se om jag har någon medicinsk-social kodning på af?? Jag har väldigt mycket runt mig o klarar ju inte att jobba heltid. Mina barn har gått på utredning hela hösten o den ena är klar men inte den andra.. Många möten med BNK, familjeenheten, förskolan… samt att jag ska träffa min läkare, försöka klara arbeta, göra klart det sista i skolan, möten med två olika handläggare på af… Sen ska man laga mat, tvätta ja ni vet allt!!

Är lite stressand nu kan man säga…

Vad händer om jag blir sjukskriven för att jag är deprimerad? Skulle behöva sjukskriva mig men börjar få lite kontakter på min arbetprövning som antagligen kan leda till "riktigt" arbete.. Kanske kan sjukskriva mig 75% men orkar inte kolla upp vad som gäller med af eller vad som händer med min inkomsgrundande avgift om jag börjar jobba lite.. Kanske någon har tips?

Ska träffa ännu en ny läkare/psykiatriker på fredag, håller tummarna för att den här ska vara bättre o jag kan få hjälp med det som jag behöver!!

Sorry, blev ett längre inlägg än jag tänkt!

Kramar alla där ute som kämpar på!!

Jag arbetade eller studerade (oftast heltid) under 25 år. Under hela den tiden kämpade jag med ett enormt motstånd och stor misstrivsel som handlade om svårigheter att inrätta mig i system och att samverka i grupp bland annat. Efter många års fram-och-tillbaka med sjukskrivningar, rehabiliteringar, omskolningar med mera, fick jag förtidspension det år jag fyllde 50. Diagnosen var utmattningssyndrom. Det var en stor lättnad att få fribrev från arbetslivet!

Jag väntar på utredning avseende AS och ADHD.

Har ingen diagnos ännu men är elt sjukskriven sen länge. Förmodligen utmattningsdeppression. Skulle inte klara av att arbeta idag då minsta lilla tar knäcken på mig

Har jobbat ett par år som vikarie förut men varit tvungen/kunnat vara hemma i 13 år då barnen har flera funktionshinder och jag har fått Vårdbidrag.

Har tänkt börja jobba halvtid men har också fibromyalgi som min mamma så jag längtar inte efter att börja jobba precis.Tror att jag har AS/ADD eller nåt.

Jag jobbar heltid och skift på en fabrik.

Vilket jag inte trivs med sådär mycke.

Men jag är en djäkel på att göra av med pengar så jag måste ha mitt jobb.

# Jenny7744.

Det känns som om jag själv skrivit dina inlägg.Det är galet svårt att jobba och ha npf-diagnos och barn.

Jag tror att den största bristen ligger i att AF+FK inte får titta på din sociala status som dom så fint sa till mig.Vilket innebär att dom bara får se dig,inte dina barn,ditt hem eller nått annat.Bara dig som person å hur mycket du ev skulle kunna jobba.När dom sa så till mig sa jag jaha..men det går ju inte,jag är jag ,men i jaget ingår mina barn osv.Men så är det enligt dom.

Nu har jag fått nån form av försöks-jobb genom AF+FK.Jag trivs där och det är bra för mig.Men jag ska jobba 4 dagar i veckan vilket jag inte klarar av för jag har ALLTID något annat att göra,tex som denna vecka,utvecklingssamtal & åtgärdsprogramsamtal.Min läkare.Gubbar som ska in i lägenheten och fixa saker.Städning av ena dotters skola.Så den här veckan kan jag jobba 1 dag.

Så ser det ut ungefär varannan vecka.Minst.Och jag försöker få in alla möten osv på måndagar då jag är "ledig".Men det går inte.Jag bestämmer ej själv över när övriga människor/instanser har tid med mig.Det är mer så att dom bestämmer det å inte jag.

Jag mår väldigt dåligt över att sms eller ringa "jobbet" varannan dag å säga i dag kommer jag inte ska dit å dit å dit.Skäms när jag väl är där för jag vet att i övermorgon ska jag dit å dit å dit.Jag skäms så.

Sen ska jag lägga till att även om jag trivs på detta "jobb" och det inte är så många timmar jag jobbar så är jag helt slut när jag väl är hemma igen.Och då är det som du säger,laga mat,äta,läxor,och allt annat som har med barnen att göra + hemmet.

Och jag kan inte få i hop det.Men tro mig jag kämpar.För att det ska funka,tror att det ska lyckas men sen slår verkligheten mig i magen igen.Suck.

Tröstlöst…Oro inför framtiden.Vad ska jag jobba med?Hur ska jag jobba? När ska jag jobba?Hur mycket?hhuu,,

kram å ja inte vet jag kämpa vidare..

Jag jobbar en timme om dagen och det är knapt jag klarar av det men det är vad jag fått leva på ett tag nu och det är verkligen inte det roligaste man vill vara med om. Jag har AS och är bipolär men det senaste är har jag just nu under utredning.

Träffade läkaren och hon säger att jag har en utmattningsdepression. Jag får en ny medicin Cybalta som ska hjälpa mig att komma igång lite… Hon frågade vad som händer om jag inte får fortsätta med mitt aktivitetsstöd på heltid… Ja vad händer tänker jag… Jag får gå till socialen för att få pengar… Hon säger också hur svårt det är att få sjukskrivningarna godkända nu från FK. Jo, tack jag vet.. e ju därför jag har aktivitets stöd..

Jag har en massa möten med utredningar för barnen. Ska försöka få min utbildning klar. Försöka komma upp i heltid på min praktikplats. Läkaren säger att jag har en utmattningsdepression, är det så konstigt? Är inte utmattningsdepression skäl nog till att bli sjukskriven?

Möte med af.. håller på att bli kodad.. orkar inte kolla upp vad det innebär. Det jag förstår är att jag kommer upp i halvtid på praktikplatsen och kommer bara att få stämpla halvtid.. De vill att jag ska tänka på mig själv o fundera på vad jag orkar. Kanske det bästa vore att stämpla halvtid så jag  kan vila övrig tid.. Eller få tid för mina barn o alla möten, säger de ja…

Men jag har inte råd att leva på o stämpla halvtid?!

Jobbar 75% men vill gärna jobba 100%

Känns inte riktigt som jag pasar in här med tanke på många av de övriga inläggen i tråden.

Jag har AS.

#12 Klart det gör? Får man fråga vad du arbetar med? (Du kan alltid låta bli att svara! )

#13 Jobbar på en skola, F-5.

Jag har en AS-diagnos och jobbar halvtid i en bokaffär.

ADHD och Bipolär SJukskriven för annat men annars jobbar jag deltid.

Jag klarar av att jobba heltid, men fritiden blir lidande, den går åt till återhämtning och i stort sett inget mer.

Näe klarar inte av att arbeta, har mer än nog att göra det som ska göras ändå. Känns fånigt men så är det

Men dom som bestämmer säger att det går, men har ingen aning om hur…..

Stressad och trött 24h/dygnet 365dar/året och får ingenting gjort varken hemma eller borta….jojo tack tack det kommer nog gå så bra så….vem behöver mat och sömn när man har en sk "sysselsättning"…att man får leva i en stinkande sopptip är också ok…suck…

Förlåt, blir bara så grinig när det blir tal om praktik och jobb….

Jag har ingen diagnos, men jobbar deltid just nu. Jobbar 3,5 dagar i veckan, och det kanns precis nog. Jobbar jag mer sa ar jag helt slutkord sen, och jobbar jag mindre sa blir jag rastlos och deppig.

Har jobbat heltid, men da korta sommarjobb pa 3-4 veckor. Det klarade jag precis av, men jag krashade alltid efter sista veckan. Hade ett heltidsjobb pa 2,5 manad ocksa, men det holl pa att driva mig till vansinne. Ingen tid att leva pa, standigt helt utmattad trots att jobbet i sig varken var stressigt, komplicerat eller jobbigt. Efter 3-4 veckor (da jag brukar krasha) sa holl jag pa att bli galen och var tvungen att smita ut under dagarna for att sta ut. Mot slutet var jag alltid sen, under dagarna sa sopade jag undan allt jobb fore frukostrasten, och sen spenderade jag resten av dagen med att spela spel pa internet eller smita ut. Lunch-rasterna strackte sig uppemot 2 timmar (istallet for den halvtimme vi var tillatna) och jag spenderade dem pa langa promenader nere vid alven.

har aldrig arbetat och kommer troligen aldrig göra det heller

har arbetstränat men det resulterade bara i att dom kom fram till att jag inre har någon arbetsförmåga

och jag delar mångas åsikter här i tråden man måste ju först fixa sin vardag innan man ens kan tänka på arbete

sen är jag oxå ensamstående till ett barn med bland annat ADD som behöver lite extra hjälp

men suck försäkringskassan tvingar ut mig i ett projekt jag är inte positiv för jag vet att jag bara kommer att bli sämre av det

har tidigare levt på socialbidrag sen aktivitetsersättning (förtidspension) och nu förhoppningsvis 18 månaders sjukersättning och sen vete tusan vad som händer

jag har ADHD svåra närminnesproblem är överrörlig svår migrän Fibromyalgi och så vidare

Jag har varit sjukskriven i ca två år pga depression men nu är jag på väg ut i rehabiliteringsnågonting. Praktik två timmar fem dagar i veckan. Mina förhoppningar är att kunna jobba heltid igen.

Jag har inte haft riktigt arbete sedan 2001 när jag sjukskrevs först för "Anpassningsstörning UNS" (vad det nu innebar?), nåt som senare ändrades till PTSD, och jag mer eller mindre skulle tvingas till förtidspension. Sedan 2003 har jag haft praktikplatser och arbetsprövning där jag har alltid skött mig bättre än förväntat, även om det har inneburit att jag har bitit ihop även när jag inte har mått helt bra. På min senaste aktivitet (som städerska på Samhall, men jag var inte anställd, bara praktikant) mådde jag dåligt av andra anledningar än arbetsuppgifterna och arbetstiden. Jag orkade inte - och borde heller inte fått det ansvaret som praktikant - ta det fulla gruppledaransvaret över en lätt förståndshandikappad och en psykossjuk kollega. Det blev för rörigt för min ADHD, som jag iofs inte hade papper på då.

Nu har jag inte haft jobb sedan hösten 2009, men jag har jobb- och utvecklingsgaranti för att få mitt bidrag. Den innebär att man "måste" ha en aktivitet (skola, arbetsträning, praktik etc.). Det senaste förslaget är att jag för att kunna få bidraget ska placeras på en institution för psykiskt funktionshindrade. Varken institutionen eller jag anser att det är rätt plats, eftersom det ska vara en plats som är utvecklande och leda till att jag kommer ut på marknaden. Får jag den här platsen kommer jag tyvärr snarare att permanenta mitt utanförskap från arbetsmarknaden.

Apropå "hjälp". Nej, jag känner inte att jag har fått något stöd alls från AF eller vården att komma in på arbetsmarknaden. Däremot har jag sedan en månad en handikappkod på AF pga min ADHD, som lyder "psykiatriskt funktionsstörning". Jag har enligt mig själv, de platser jag har haft praktik och det psykteam som utredde min ADHD kapacitet att arbeta, om jag kommer in i rätt arbete, eller rätt egenföretagarbransch.

Ursäkta att det blev så långt. Ett kort svar hade varit: Ja, jag klarar att arbeta heltid, om jag får förtroendet att bli anställd på ett vettigt ställe, alt. kan låna ihop pengar till att starta eget inom mina intressseområden.

#3 Låter precis som mig där.

Var arbetslös i flera år med något sommarjobb här och där och lite timvick. Blev utförsäkrad och enda alternativet var att börja plugga. Mår skit inför varje sommar när man måste lyckas hitta ett jobb. Vara social och sedan helt slut när man kommer hem, man blir lite som en zombi och i slutet av sommaren är humöret i botten och man är mest arg och irriterad för man är så slutkörd.

jag missade visst o svara på en del av frågan

försäkringskassan har jag då aldrig fått nåt vidare stöd ifrån dom skyller otroligt mycket på att jag aldrig har arbetat

socialbyrån däremot har faktiskt ställt upp för mig dom hjälpte mig med en arbetsträningsplats för o se hur jag fixade det dom hjälpte mig med att skriva papper på att jag inte har någon arbetsförmåga och dom tvingade mig till en neuropsykiatrisk utredning vilket i efterhand va bra då jag fick diagnoser 
socialen hjälpte mig även att ansöka om aktivitetsersättning efter jag fick min ADHD och minnesproblem diagnoser

det trista är att nu fyller jag 30 och då är det sjukersättning och försäkringskassan tycker helt plötsligt att nu ska min arbetsförmåga utredas igen suck alltså

jag har oxå efter många år hittat en bra privat vårdcentral där jag har en och samma läkare och det är verkligen guld värt hon lyssnar och förstår och gör det hon kan för mig

Psyk har jag enbart lust att sparka därbak dom gjorde utredningen och jag blev lovad hjälp och stöd men istället så sa dom bara att det inte fanns nåt o göra för mig så jag har varken fått medicin eller nån hjälp att hantera min ADHD

jag hoppas jag slipper socialen men om det nu är så att jag måste dit igen så hoppas jag att dom är lika medmänskliga denna gången

Jag har precis börjat plugga, ett ämne åt gången nu och tanken är att jag ska öka studietakten succesivt så det inte ska bli för mycket på en gång som det blivit vid tidigare försök. Det fungerar rätt bra, har legat efter som fan och varit sjukt nära att hoppa av när jag satt med två hemtentor sista veckan, tack vare datorproblem och problem med kommunen och god man som bara stressat mig… Men jag klarade kursen galant med ett MVG så nu är jag riktigt peppad inför kursstarten nästa vecka! :D Hade egentligen velat öka till två kurser under våren men med min dator får jag nöja mig med en kurs och köpa ny dator till sommaren och öka efter det. Med den stressen jag haft över skolan när datorn krånglat skulle jag aldrig klara samma sak med två kurser.

FK hjälper mig ekonomiskt iom att jag har aktivitetsersättning, de betalar även skolböcker och ridlektioner. AF och soc har jag ingen kontakt med. Hade boendestöd via SoL iofs så det är väl soc, men det har jag sagt upp from årsskiftet när de började tjafsa om att jag måste byta boendestödjare.
Den enda vården jag har kontakt med är habiliteringen där jag går på en tjejgrupp, det är allt just nu.
Jag har Asperger.

Sitter bara hemma. Jag plugga innan 3 dagar i veckan 2 timmar åt gången men det var knappt så jag klara av det. Till slut orka jag inte mer och började gå in i deppression så det var bara att ta kontakt med psyk. Fick då hjälp med medicin och blev även sjukskriven i 2 veckor men det hjälpte inte alls.

Jag vill studera men vet inte riktigt om jag har orken till det. Har funderat på att plugga på distans men klarar man verkligen av det när man har ADHD. Kommer jag klara av och fokusera? Men samtidigt kan jag ju inte bara sitta hemma och inte göra något.

Jag tror inte jag kommer klara av ett vanligt jobb.

#26 testa att plugga på distans. Har ingen diagnos ännu men är ganska säker på att det blir en bokstavs kombo på mig en dag. Trode inte jag skulle klara distans men det går över förväntan.

Enda nakdelen är att jag försöker pressa mig själv förmycket. Men kör taktiken läs någon sida, skutta runt gör annat typ 30 min osv. När arbeten ska skrivas är det typ 10  min skriva 15 min surfa eller hoppa runt.

Men rekomenderar att du testar.

#26 Jag skulle aldrig klara distansplugg. Den enda formen som fungerar för mig är när jag sitter i skolbänken och någon petar på mig och säger åt mig att göra det jag ska. Eget ansvar hemma leder enbart till grav ångest, uppskjutande av allt till sista minuten eller lite längre och att jag bryter ihop totalt. Men vi är alla olika så det är väl bara att prova om man vill ha reda på hur det fungerar för en själv.

#27 Jag tänker testa distans plugg. Delvis gör att då kan jag göra saker i min egen takt samt att då kan jag göra som du skrev. Läsa 10 min göra något annat och den komma tillbax :)

Jag har AS/Adhd. Jobbar nästan heltid och ibland mer. Visst är det otroligt krävande, men jag vägrar låta mig besegras! Räddningen är att jag jobbar i ett mindre företag. Det är inte det ultimata, men jag måste jobba och skulle inte kunna tänka mig att vara hemma alls. Huvudsaken är att jag bestämmer över mig själv och att de runt omkring mig inte kliver in och försöker styra runt mig. Då blir det snurrigt. Jag har en chef över mig (Som har adhd) och det funkar bara bra;)) Vi har haft våra konflikter men det brukar gå över!

Jag försöker mig på gymnasiet gör tredje gången nu. Skulle ha tagit studenten i somras men fick hoppa av när sista terminen började för annars tvärvägra soc att hjälpa mig "/
Går nu första året på gymnasiet, igen men det har börjat gå åt helvete :(
Har panik inför sommarlovet för min enda inkomst då kommer vara bostadsbidrag på 800 kronor :S Alltså måste jag jobba för soc vägrar fortfarande hjälpa mig iom att jag går i skolan. Min psykolog säger att jag har rätt till aktivitetsersättning men min kontakt på soc säger att jag inte har det :S

Känner att jag verkligen inte klarar av att jobba. Jag klarar knappt av skolan. Det gick i början men går nu sämre och sämre "/
Jag har ADD är deprimerad, selektiv mutism och även kanske bipolär.

#31 Kontakta Försäkringskassan och prata med dom ang aktivitetsersättning. Även om kanske inte just den är aktuell så finns det kanske en annan som passar (finns så många olika namn på olika ersättningar).

Hmm ja jag får försöka att göra det. Kontakten på soc slog ut allt hopp på ngr sekunder men då är hon världens mest nagtiva människa som existerar -.-
Men ska försöka få hjälp med att ringa dem :)

#33 Vissa personer på soc (och försäkringskassan också för den delen) är väldigt speciella. En del borde egentligen leta annat jobb!

Gör det : ) Jag brukar använda mig av mamma. Har för mig att på vissa landsting så kan man få hjälp med den kontakten.

Förresten, om du inte klarar att sommarjobba prata med en läkare för en ev. sjukskrivning/intyg eller något som "bevis". Om du har kontakt med psykiatrin så rekommenderar jag dom.

Lycka till!! : )

Hej

Jag jobbar som personlig assistent 86% och har gjort det i 2 år och trivs väl hyffsat. Inget aktivitet för hjärnan men jag måste ha pengarna..Är inne på sista sjukskrivnings veckan av 2st nu när kroppen sa ifrån..Utmattning,stress. Kan tycka att 2 veckor e snålt då jag oxå har 3 små barn. Jag  har 5v skift och ska gå ADHD utredning snart.

adhd/as

Jobbat i 16 år 100% sen jag var 20 år alltså. Inom grafiska branschen

Blev dock precis arbetslös pga konjuktur och firman gick i konkurs som jag earbetade på .

Kommer att söka nytt arbete trotts att jag oftast mår dåligt, men har familj att försörja litet radhus mm och behöver som dem flesta andra pengarna..

har ADHD/Bipolär med Aggressionsyttringar och just nu i en depression, men vill jobba men har svårt med det, då ADHD tar överhand och jag blir rastlös, elak och bara jobbig.

Men vet inte vad jag ska bli som stor? haha är ändå 46 i år, har jobbat med det mesta i 40år utan att hitta något som jag verkligen vill göra livet ut?

Men hatar att ha lite att göra, vill ha för mycket för det är enda gången som jag fungerar psykiskt, då hinner jag inte att tänka efter då gör ajg bara.
Och om jag inte har så tenderar det till att bli farligt, eller så går jag in i missbruk igen.. Försöker släppa datorn och göra meningsfulla saker, går så där.. Har gjort alla fel som går att göra men har en bra hund som tacklar mina problem så där funkar jag klockrent annars är jag oftast bara en pina, medveten pina som gör det ännu värre, för logiken är det inget fel på. Och person kännedomen är det inte heller fel på, så jag ser svagheter hos folk ganska omgående och kan bli sjukt elak..

Freke.. usch vad jag kände igen mig själv i det du skrev. !! har Du som jag gått i ART kurserna? tex på Instutuion?

OBS-klass hette det när jag gick i skolan, samt att lärarna var tvugna att väga varje ord, så att jag inte såg eller tog det som en utmaning..
För då blev det fel..

Har försökt å spränga skolan både en och två gånnger, utan mening…

bara för att nå sa det fel och jag uppfattade det helt fel..
En kemilärare fick frågan av mig, vad händer det om det börjar brinna i gasolslangen (såndär bords historia) han svarade inget det sitter en backventil i tanken som gör att det slocknar..

Det gjorde det inte alls.. kan jag upplysa om, gasol som exploderar blir ett stort rött moln av brinnande gas.. INTE att rekomendera..

@freke hahaha … aa det e var jag i ett nötskal..  gick i totalt elva olika skolar fick jag och mamma/+ psykiatriker det till.. aa jag älskade att elda spränga mm..

Sjukskriven sedan 2,5 år pgr av uttmattningsdepression och nu fått min ADHD -diagnos, Ska börja medicinering av Concerta på måndag. 

Arbetstränar 10/v alltså ca 25%. Tyvärr fungerar det inte alls, och jag håller på o försöker byta. För i maj blir jag utförsäkrad och måste då ha uppnått någonslagskvot på 12/v för att få överslussas till arbetsförmedlingens rehabillitering.

Man tog bort antideppen och jag har varit utan sedan december, man trodde att jag skulle få concertan tidigare…. men nej. Så det är ju jobbigt.

Annars har jag jobbat sedan jag var 13 (är 26 nu, eller iaf snart), började naturligtvis jobba helger och ledigheter. Har bott själv sedan jag var 17 vilket innebar att jag gott fick jobba för att klara det.

Mitt CV består av arbetserfarenhet inom områden jag idag vet att jag inte kommer klara att jobba inom. Högskolebehörighet har jag inte heller eftersom (tro det eller ej) man tappat bort 100p MVG, vilket resulterar i ett ofullständigt slutbetyg från gymnasiet.

Det känns verkligen toppen. (ironi)

Men jag vill jobba, jättegärna! :)

snuz… det lät låter tunglisch… jobbat i tio feta år inom ganska högstatus områden låter det e som? kanske bra lön mmö.. men jage e i samma sitts.. vet hur det känns men jag kommer aldirg skylla mina diagnoser på det (inte sagt att du gjort det men många verkar göra det vilket jag tycker e patetiskt).. jag e som sagt som jag e lite virrigt till att super fokusera-.. dock kan jag bara superf. ettt litet tag.. men det kommer ibland som jag kör flera dagar/nätter i rad… men efter åt e jag helt slut körtd

Då vill jag bara sova i flera dygn men det går inte med tre små barn.-- och jag vill inte att min fru skall ta allt … men det e nog så att hong gör..

jaja jag vet det e inte min stravning som e perfekt.. Kämpa

Tack, det ska nog gå bra i slutänden iaf

-skam den som ger sig, eller hur var d nu? :P

Jag pluggar heltid på universitet, distans. För mig funker det väldigt bra att lägga upp studierna som jag vill, och slippa lååånga, sega föreläsningar där man måste sitta stilla. :) Jobbar även extra som undersköterska/vårdare.

Väntar på ADHD-utredning.

Jag arbetar 90 % inom funktionshinderverksanheten i en kommun. Jag har det bra på mitt arbete, jag styr det mycket själv och har många bollar i luften samtidigt. Jag får inte ha tråkigt bara för då lider jag på arbete och bli extremt trött. Annar helt ok

Jo jag klarar av att arbeta enligt mig själv men min arbets terapeft säger motsatsen  så på måndag får jag besked hur dom kommer klassa mig i framtiden.

Men sist så sa dom att dom inte bedömde mig 100% arbetsför o trologt vis vill sätta det till 50 eller till 75%.  men vad som sker med den övriga tiden har jag ingen aning om.

Har ju arbetat heltid i alla är men dom senaste åren har jag ju haft  3 olika långtids sjukskrivningar för utbrändhet och sist jag var på praktik sjuk skrev min läkare mig 50 % eftersom jag inte orkade hel dag.

Så vi får se vad dom kommer fram till plus att dom ska koppla mig till en SIUS konsulent.

Jag har ADHD.

Lasse

Jo med de rätta förutsättningarna klarar jag av att arbeta heltid. Dvs säga ett jobb jag trivs med och arbetskamrater som är välfungerande.

Har ADHD och drag av Asperger.

Ingen hjälp alls av någon myndighet/instans utan blev tvungen att köpa min diagnos. Så jag har "bara" medicin och en vilja till utveckling på alla plan.

Det sociala/Af jobbar jag åt BTW!

pEr

#47 Vad fick du betala för din Diagnos?

Bra läkare eller? Om man kan gå in och köpa en diagnos?
BTW Var säljs dom???

#48

Ja det är ju en affärshemlighet.

Njae det var kanske slarvigt uttryckt men jag visste ju att jag hade diagnosen så för mig handlade bara om att få den på papper. Så jag köpte en privat utredning då.

Mina söners psykologer på BUP förstog inte heller varför psyk här hemma ansåg att det var uteslutet att jag hade ADHD. De tyckte det var ganska uppenbart utan utredning. Men så kan det gå…

pEr

#49

Det är så det är det är frutansvärt svårt att få en diagnos på ADHD.

som vuxen men inte heller lättare som barn.

Min husläkare remiterade mig till Psyk för en ADHD utredning.

När jag kom till psyk sa läkaren att om jag klarat mig 45 år utan hjälp så behövde jag ingen hjälp nu heller.

För om jag trodde att hon skulle skriva ut amfetamin tabletter til mig så trodde jag helt fel.

Läkaren var riktgt otrevlig och förolämpa mig helt öppet eftersom jag varit missbrukare i ungdomen för min problem berode inte på ADHD utan att min hjärna tagit stryk av att jag började dricka alkohol när jag 12 år.

Jag var rosen rasad när jag lämnade denna vecka.

Men fick etfer ca 3 månader efter detta besök att övriga personal bedömde att jag skulle utredas för ADHD det tog ca ett år med bedömningar från olika läkare o psykologer innan jag blev kallad till denna sat kärring igen.

Men nu var hon så go och så vänlig trodde inte det kunde röra sig om samma person   men hon sa att hon gjorde i sin bedömning att jag hade ADHD och att jag skulle remiteras vidare till neuro psyk för fortsatt utredning  men att det var ca 2 års vänte tid.

Men då förstod jag hennes gulle gulle för hennes krav att jag skulle medicinera med Antabus före o under utredningen och det var 2 år till utredningen.

jag undra vad tusan hon menade eftersom det var många år sedan jag missbruka men det  var hennes krav,  på fortsatt utredning så jag sa ja.

Min hus läkare var inte speciellt positiv att gå på en Antabus kur i över 2 år ,

När det nästan gått 2 år fick jag brev från landstinget om att mitt bostads omrpde bytt till, ett annat vård distrikt och att min remiss som bara var ngn månad kvar till  drogs in och att en ny remiss skulle skickas in från det nya vård distriktet.

Fick samma sat kärring igen o denna gång var hon så jäkla förbannad men denna gången inte på mig utan på landstinget och det hon sa till den på Landstinget ja skriver jag det här lär nog tråden bli reffuserad.

det sista hon sa till personen på Landstinget var ngt om dra till ett varmarae ställ och vad personen skule stoppa upp sin fåtölj ngn stans ,

Sedan så denna läkare att hon remiterade mig till en privat klinik o med ett oersonligt brev om denna situation jag hamnat i.

efter över 3 år på psyk med olika utredningar så kom jag till denna privat klinik  ddär gick alla läkare besök alla psykolog besök o den nuropsykiatriska utrednuíngen på mindre en 2 månader  och jag fick min diagnos  o började med Concerta som den första läkaren sa alldrig ngn sin skulle ske för en missbrukare som jag.

Men jag behövde inte betala ett öre för denna privatklinik FK fick ta hela denna kostnaden så denna sat kärring hjälpte mig jätte mycket  när det väl gällde.

Till min förvåning såg jag att hon nu mer själv arbetar på denna privata klinik  och jag går kvar där med för helt otrolig hjälp jag fått där.

med grupp samtal utblildning i vuxen ADHD   arbets terapi tekniska hjälp medel  o nu KBT trräning för att öka mitt närminne och koncentration saker landstinget inte ens  har visat papper på.

Så en enorm skillnad på vård o vård så förstår dom som betalar för att få denna underbara hjälp men jag själv har tur eftersom den privata  kinik jag  går på går inom FK.

Lasse

Det började med att jag gick in i väggen i gymnasiet. Mobbing från fordonare och lärare gjorde sitt. Satt hemma inlåst och gick endast ut när affärerna just skulle stänga så jag kunde köpa mat. Jag hade en bra rekrtor som sa att jag fick gå på de lektioner jag ville och orkade, inga krav. Jag gick 4 år på estetisk bild och jag har fortfarande inte komplett bbetyg från dom eftersom jag inte fick ha samhällskunskap. (helt annan historia)

Under tiden som jag gick skolan så flyttade jag runt mycket, jag kunde inte sitta still på ett ställe utan flyttade till lägenhet efter lägenhet…

Psyk använde mig som en provdocka. Kolla vilka piller som passar. Jag kan säga att Jag är allergisk mot massor av mediciner men jag älskar Zoloft men det får jag inte ta för jag blir manisk. Det gav mig diagnosen bipolär och dom satte mig på Lithium.

Jag blev en zombie, en psykopat. Liv eller död spelade ingen roll för mig, skit samma. Misshandlade en man under den tiden, han ville vara otrolgen mot sin fru… Jag satt dödsvak på äldreboenden osv.-01 så skulle jag operera in en VGB band (googla) så jag var tvungen att sluta.

Jag hade då jobbat som en duktig myra på flera ställen och försökt plugga.

Efter uppvaknandet efter lithium så krashade jag fullständigt. Saker som jag aldrig skulle ha gjort hade jag gjort utan att blinka.

Jag blev då sjukskriven. Sommaren -01.

Sen dess har jag gått hemma, försökt få nån pli på tillvaron och psyk här diagnoserade mig med ADHD.

jag gick med den diagnosen ett tag tillsammans med schizoid personlighetsstörning. Står tom. i ett läkarutlåtande att man skulle lämna mig ifred så skulle jag må bra.

Det krävdes en norsk läkare som jämförde mina WAIS test, kollade i mina journaler och pratade med mig för att hon skulle säga att jag var en solklar Asperger. Vältränad inom det sociala men dock Asperger.

FK insåg att det fanns ingenting som dom kunde erbjuda mig i habiliteringsform eller som arbete så jag är nu sjukskriven på obestämd framtid, jag var en av dom som inte blev utförsäkrade och det är helt tack vare min handläggare på FK. Hade hon inte jobbat så hårt för mig så hade jag antagligen följt Lizas väg.