ADD frågor: Ovanliga symtom/uppväxt
Hej allihopa!
Gjorde nyligen en tråd men känner att jag skulle behöva fråga er två saker till.
Jag är oändligt tacksam för svar. Den som orkar läsa åtminstone en liten bit och svarar är en ängel!<3
________________________________________________________
**
--- OVANLIGA SYMTOM?---**
Jag utreds för ADD. Mina besvär och resultaten på tester gör att de tror att det handlar om svår ADD eller något annat.
Dock är det tre saker som tydligen är jätteovanliga och som de inte förstår sig på alls vad det beror på.
Jag tänkte därför se om någon av er känner igen detta:
1) Tankarna tynar bort.
Om jag tänker på något kan det helt plötsligt bli blankt, eller att tanken sakta tynar iväg. Jag försöker hålla den kvar och t.ex. fortsätta berätta det jag skulle säga, men tanken glider iväg. Om mitt sinne vore i fysisk form skulle jag hålla i en tanke och sedan behöva springa efter den för att fånga den igen.
2) Jag måste koncentrera mig ständigt för att inte börja dagdrömma.Jag kan knappt åka buss utan att sitta och vara helt uppskruvad och fokusera på var jag är och vart jag ska gå av. Annars kan jag ta fel buss, bussen kan åka förbi mig, jag kan gå av på fel ställe o.s.v.
3) Mitt minne fungerar abnormalt bra ena stunden för att sedan bli jättedåligt.
Testresultaten gjorde psykologen fundersam då hon inte förstod hur jag ena stunden kunde minnas mer än jag borde för att bara några sekunder sedan vara totalt blank i huvudet.
____________________________________________________
--- ADD SYMTOM UNDER UPPVÄXTEN? ---
Ett kriterie för ADD är att man visat symtom redan som liten.
Några saker stämmer överens men andra inte.
1) Som liten var jag extremt fantasifull, blev ledsen om man gick förbi framför tv:n eller liknande då jag blev distraherad. Kunde gå rakt ut i högtrafikerade gator utan att märka bilarna.
2) I lågstadiet tappade jag alltid bort saker, hade alltid en känsla av virrighet (vart ska jag, vad ska vi göra, var är alla?), läraren sade alltid åt mig att vara tyst och jag fick oftast sitta längst fram i klassrummet. Ändå hade jag "toppbetyg" och läraren sade aldrig att något var fel på utvecklingssamtal. Dock kollades min hörsel hos läkare därför att jag ofta inte svarade på tilltal (men jag hörde egentligen bra).
4) I mellanstadiet märkte jag att jag tappade bort saker ofta och hade ett väldigt dåligt minne. Min vän berättade alltid om saker vi gjort tillsammans och jag kom inte ihåg någonting.
3) Problem ett år i högstadiet. Men tog igen det och presterade högt. Här började jag få ovanliga sömnvanor. Kan utan problem sova 16 h per dygn. Totalt slut efter skolan p.g.a. alla uttryck - sover ca 3 h efter skolan varje dag.
4) Efter sommarjobb på ett demensboende insåg jag att något inte var som det skulle med mig. Jag kunde relatera till de dementa och insåg att jag nog inte bara var "lite disträ" som mamma alltid sagt. Började lägga märke till alla annorlunda/virriga saker jag gör.
5) Gymnasiet började och jag började ta mer ansvar själv. Både i skolan och hemma. Här började det bli alldeles för mycket för mig. Om jag har flera saker att göra samtidigt kan jag börja gråta och bli helt passiv. Jag kan inte minnas futtiga saker, har stora svårigheter med koncentrationen och varje dag är jobbig.
För den som orkat läsa:
Låter det som problem som kan relateras till ADD?
Hur såg eran uppväxt ut?
Vilka problem märkte ni av som yngre?
Märkte era föräldrar problemen?
Tusen tack på förhand!!!
![[Ametisth]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Känns nästan som det är mig du beskriver här….
#1 Menar du på de ovanliga sakerna eller min uppväxt?
Det är tråkigt att du har massa problem, men det känns skönt att det finns fler, om du förstår vad jag menar. Fick tårar nu. :')
Har tidigare känt mig så ensam och konstig!
Har du diagnos/vill utredas?
#2 Nästan allt stämmer på min vardag (om ja inte tar mina mediciner).
Jag är utredd och har diagnosen ADHD. Jag förstår dig precis. Har du också svåra panikångestattacker?
"
1) Tankarna tynar bort.
_2) Jag måste koncentrera mig ständigt för att inte börja dagdrömma.
_
3) Mitt minne fungerar abnormalt bra ena stunden för att sedan bli jättedåligt.
"
Jag har aspergerdiagnos men känner igen alla tre symptomen från framförallt min uppväxttid.
Jag kan säga att efter att i vuxen ålder ha börjat träna mig alltmer i skriftlig framställning, så har dessa "brister" botats allt mer. I dag är jag praktiskt taget symptomfri i dessa avseenden.
Det kan iofs kanske ha med personlig utveckling även i övrigt att skaffa. I takt med att självförtroendet generellt har ökat, eller personligheten stabiliserats, så har det blivit lättare att hålla kvar en "påbörjad" tanke; att verkligen fokusera på uppgiften; och att hålla ett "minnesmoln" aktuellt omkring den kognition som det berör.
Ja, jag tycker att jag har blivit allt mer välstrukturerad med åren… !
Det enda i princip som inte stämmer på mig är att minnet ändras. Jag har alltid grymt dåligt minne. Jag brukar bli arg på mig sj när ja inte kommer ihåg saker o de brukar leda till ångest
#3 & 5 Panikångest kan jag få när det blir för mycket på samma gång, oftast för mycket att göra.
Det jag menade med minnet är t.ex. att jag kunde minnas alla symboler hon visat första gången, sedan andra gången hon visade symboler var jag ouppmärksam och därför kom inte ihåg någon alls. Det är det som förvånade henne. Att det går så fort från minns allt till minns inget.
Jag har bra minne när det kommer till inlärning av specifika ord. Jag kan lära mig latinska namn på saker t.ex. Men jag är helt inkompetent när det gäller andra helt vanliga vardagssaker.
Jag får inte direkt ångest som du får. När jag inte minns saker blir jag mest uppgiven och ledsen, typ som om hjärnan sviker mig. Kan bli frustrerad också, typ om jag ska gå på bussen sen vaknar jag upp och så har den åkt. Då har jag tänkt på annat helt plötsligt och så har den åkt iväg. Då kan jag få ångest för att jag skrämmer mig själv typ. Är det typ samma för dig? Eller är det att du blir jättefrustrerad och får ångest?
#4 Okej. Jag har inte Asperger men känns skönt att det finns andra som känner/känt likadant ändå. Och att du blivit bättre, det är ju jättebra! :) Vi får hoppas att jag blir bättre på det också. Att du blivit bättre, är det för att du hela tiden har hittat knep, tränat och lärt om dig? Eller är det att symtomen har förmildrats?
#6 det är ungefär som du beskriver för mig med. Ang minnet så brukar jag ha så mycket lättare med saker jag verkligen är intresserad av. Nästan allting som handlar om hundar fastnar t.ex nästan alltid. Panikångest får jag ibland när jag är väldigt stressad, för mycket folk omkring och mycket som händer i omgivningen. Men den kan också koma väldigt snabbt om jag klandrar mig sj eller är arg på mig sj för något
#9 Haha ingen fara :) Vad är egentligen skillnaden på ADD och ADHD egentligen? Vet du de? Är lite nyfiken
jag har vissa perioder då jag är så kreativ och gör massor av saker hela tiden no matter what, då ja inte märker omgivningen överhuvudtaget utan bara flyter med mina grejer liksom. Sen andra dagar ligger jag i sängen hela dagar och mår extremt dåligt ren psykiskt. Tror att det har med AdHdn o göra men vet inte. På ett sätt är det väldigt bra för jag får så mycket gjort. Dock så missar jag ju mycket viktiga saker när jag är så försjunken och inne i mina projekt :p
#12 Det är ungefär samma men utan hyperaktiviteten. En person med ADD har dåligt minne, dålig koncentrationsförmåga och sådär, precis som en person med ADHD. Men personer med ADD har inte den där rastlösheten i sig utan kan snarare vara "segare" än andra. Vet inte riktigt hur det ligger till med impulsiviteten men du förstår kanske ändå ungefär. :)
Okej, men det gör dig lycklig när du kan göra det du vill och vara kreativ va? :)
Kan det hjälpa dig i skolarbeten när man ska hitta på saker också? T.ex. hitta på saker att skriva om och sådär?
#13 jag känner inte mig så lycklig men har en stark känsla att något dåligt kommer hända om jag inte får utlopp för kreativiteten tyvärr :/ Även om ja egentligen vet att de inte e så. Är dessutom väldigt paranoid
Starta ny diskussion