suck för ams
Var på arbetsförmedlingen idag (igen)
Var inskriven där alldeles för länge innan jag bad dem dra åt helvete och började plugga. Han gå igenom allt som går där.
Så nu när sommaren närmar sig och inget arbete har hittats så tänkte jag det var bäst att skriva in sig i god tid innan skolan slutar. Så skrev in mig i januar och sa som det var att jag pluggade på distans, fått ADHD diagnos o en massa sådant. Blev kallad på möte till en som jag sagt jag inte ville träffa. De tyckte jag skulle åka 6 mil fram o tillbaka för ett möte på 10 minuter mitt i vintern när det var glashalt så inte ens bussarna gick.
Fick dem att fatta detta efter många om och men, fick en ny tid, glömde så klart bort det och blev utskriven.
Idag träffade jag en hyffsat sympatisk kvinna, tills jag nämnde mina diagnoser. Ja jo alla på ams ska ju kunna lite om funktionshinder sa hon. Sedan klämmer hon ur sig flera gånger att det är ju bra att veta om sina brister och nämner bara brister hela tiden. Som att man vore helt korkad bara för att man har n¨gon diagnos att allt bara skulle vara dåligt med det.
Sa det att det har faktist en hel del fördelar, hon humade då bara något och tittade konstigt på mig. Undrar hur insatt hon egentligen var? Hade hon någon aning om att mina diagnoser kan få mig att jobba på som en duracellkanin om det är något jag är intreserad av? Nej hon ville bara se alla nackdelar som fanns.
Hallå lixom, blir så trött, o ja som att det inte var nog så märktes det direkt hur henes ton oxh sätt att tala ändrades när jag nämnde ADHD och Asperger. Hon började tala som till ett litet barn ungefär. Extra tydligt och sa hela tiden förstår du det här?
Ja klart som fan jag förstå, jag är ju inte korkad, har troligen högre iq än vad hon har. Blä säger jag bara.
Men n får man bita ihopp, igen, för nu ska jag utnyttja dessa knäppskallar till min fördel för att få det jobb jag vill ha. Så de får allt stå ut med mig en stund till och jag med dom.
Undrar om de fortfarande mins den galna bruden som bråkat med deras högsta chef?
Arbetsförmedlingen är kass! De är inte till nån hjälp och det säger också folk som inte har några diagnoser. Vill man hitta jobb måste man söka själv eller försöka hitta jobb genom sina kontakter och bekanta. Ibland undrar jag varför man ens har kvar Arbetsförmedlingen. Att folk snackar till en som man vore ett barn är så irriterande >_
Ja arbetsförmedlingen är verkligen kassa, var inskriven där bra länge, från jag slutade gymnasiet tills jag började plugga, från 2002 till 2009 ungefär. Hade skrapat ihop akassedagar genom att läsa på komvux, vilket funkade då, gick 300 + 300 akassedagar sedan blev det in i nya regeringssvängen.
Inte lätt om man inte har några kontakter och inte lyckas få jobb, mer än lite timmar här och där och ett och annat sommarjobb som man inte kännt sig hema på bland personalen. Detta var innan jag fick någon diagnos. Inte lyssande de på förslag man hade, eller hjälpte en med det.
Allt skulle man göra själv och inget kunde de göra, vet inte hur många utbildningar jag letade reda på som jag kunde tänka mig att gå och som sedan till 99% säkerhet skulle ge jobb. Men de kostade pengar och inte ett öre kunde de skjuta till.
Sedan sista fasen när jag fick tokspel på dem och gick till lokaltidningen och tjafsade med högsta chefen var när jag hade varit arbetslös för länge så jag inte längre var berättigad till att få gå deras utbildningar, hur bra låter det lixom.
så då gav jag högskolan en chans. Nu ska jag försöka utnuyytja dem genom att få praktik där ag vill jobba. Just för att få kontakter och lära mig hur det funkar och se om jag kan funka där. Förhoppningsvis kommer de se att jag duger något till och så får jag jobb.
Nä ams borde läggas ner, borde finnas något bra sätt man kan hjälpa folk att få jobb på.
Jo blev lite sur på henne där, men höll minen för ovanlighetens skull. Vuxna borde ju veta bättre, speciellt om de säger sig ha känedom om diverse olika folk.
Zatanica, jag har ju erfarenhet jag med utav AF. Och jag har haft bra arbetsförmedlare såväl som dåliga dito. Kan känna in din frustration. Man märker ju så väl, om de har någon förståelse eller ej för ens problematik, den, som skapar svårigheter i arbetslivet och vilken man som funktionsnedsatt inte själv rår för.
Det borde vara lag på, att vi funktionsnedsatta skulle få ha en särskild arbetsförmedling. Denna skulle självfallet som numro ett ta hänsyn till våra funktionshinder!
(Annars är det ju inte så stor vits med att ha diagnoser över huvud taget, kan man då tycka…
.)