Be om en NP-utredning. Jag tycker, nu vet jag inte alls utan har bara läst din beskrivning, att det låter som Asperger. Har ni det i familjen/släkten? Är ju ofta ärftligt..

Jag får känslan av din text att hon inte förstår vad ni menar, att ni kanske måste vara tydligare och hjälpa henne förstå.
Tala om exakt vad det är hon ska göra under dagen, kanske lägga upp ett schema? Och lägga upp ordentliga rutiner så hon känner sig trygg.

Vad är det för medicin hon äter?

Jag säger AS utan tvekan. Precis som jag! Har du skrivit om mig?

BUP gjorde ingenting för mig för 11 år sedan. Har tagit hand om det själv och fick Asperger syndrom diagnosen 16/10 och det känns äntligen som jag har landat.

Du är inte en dålig mamma.då skulle du ej ens sett din dotters problem i olika sammanhang.Då skulle du inte ha gått till bup för att få hjälp osv.Så du är inte en dålig mamma,tvärtom..tro mig..du är en jättebra mamma!

BUP kan vara så knepiga ibland.Som jag känner det med min äldsta dotter jag når ej fram att förklara om hennes problem.Och dom anser ej att hon behöver utredas.Mest då att hon är deprimerad.Och då kan man ej utreda henne ändå.Men sen då..hjälp mig hjälpa henne med hennes depriton då?,,,nähä!

Är ni lika i sättet du & din dotter?Har du någon npf-diagnos?någon annan i släkten?jag känner oxå att det känns som lite AS ev ADHD.Men att tro är att icke veta.

Dyslexi hänger oxå ofta i hop med andra diagnoser.Dyskalkei & npf-diagnoser.

Om du kan om du orkar,ta hjälp av någon som kan hjälpa dig hävda dig å din dotters behov utav en utredning.Jag kunde ej hävda mig själv,jag trodde det men gick i stället in i väggen.Min storasyter hjälpte då mig med att gå vidare med utredning av min yngsta dotter.

Det finns inga lätta vägar,det är i princip aldrig lätt.Kämpa gör vi varje dag,för våra barn.

Hoppas du finner kraften att orka vidare.Stor kram till en jättebra mamma!

Tack för era svar. Det är det jag känner, sen säger de att hon inte har några psykiatriska problem. Vad f-n vet de om det hur mycket har de frågat. De har halkat upp det på att hon har mycket svår astma och lever ett begränsat liv med mycket mediciner etc

Fokuserar också mycket på att vi är en stor familj och det måste vara så svårt för oaa att möta allas behov

Jag är ganska övertygad om attjag fått någon form av diagnos om jag blivit utredd som liten, själv hade jag hemskt svårt med ilskan som liten, men vid hennes ålder och tidigare hade jag lärt mig hitta nyanserna, blir fortfarande lätt arg, har ett redigt temperament;-)

Känner för att vi vuxna sak gå dit informera dom och verkligen be dom lyssna på hur dottern fungerar och beter sig, informera dom om hur vanligt det är att flickor kan koda av spelet och därför visa upp sig som "normalfungerande" och inga problem i skolan eller där. Det de har sett är att hon blir ledsen och fråter när vi pratar om hennes beteende, mellan gråten är hon klockren svarar artigt sitter med et leende och jag känner hur hon svarar det dom vill höra…………. förlåt, långt igen

En sak till hon har svårt att bara sitta utan att  sparka på stången under bordet eller att pilla med något:-)

Ang det sista. Hyperaltivitet är vanligt vid AS. Själv pillr ja alltid på saker och vickar på tårna.

Du kanske skulle ställa dig i kö för utredning själv, då kanske BUP får upp ögonen?

De borde fatta lyssna och förstå, skäms a deras vägnar hur de kna vara så blinda. Bara för hon inte visar något "konstigt" i skolan, samt sitter där och ler och är artig så ligger felet enligt dom hos oss/mig.

SNÄLLA vakna har jag lust att säga. Känns inte direkt som de har de kunskaper de borde. Finns det möjlugheter att vända sig till andra ställen för utredning. Det som känns så surt är att vi nu köat sen i vårvintras för detta skit vi nu har haft.

Har ett besök till inbokat och tvekar verkligen på att vi ska dit, varför ska jag utsätta henne för det?

Har du tagit med listan ovanför om hennes svårigheter till dem. Om inte, gör det! Det gjorde jag och jag tror det var bra.

vi försökte lyfta fram när jag och mannen var där men de ville mest prata om hur familjen fungerade och likheter och olikheter, det var då de kom på att hon och jag är ganska lika… men bara för att  vi är likaså minskardet ju inte hennes problem eller ger henne mindre rätt

Jag är riktigt arg!

Du får vara arg! Det är ett naturligt beteende.

Tror du att du har AS? Har du problem med relationer och kommunikation och blir helt utom dig om någon ändrar på dina rutiner och vad du har planerat?

Nä, lite taskig impulskontroll kanske, ganska stort kontrollbehov, när jag kommer pånågot vill jag att det ska ske då gillar itne att vänta:-) skulle jag snabbt sätta en stämpel i pannan så kanske ADD men AS nej, troligen Dyslexi men allt läsande för nöje och studier har hjälpt, tack och lov för stavningskontroll

Lite störande jag kans å mycket men inte tillräckligt genom jobb  och utbildning, kan mer än svensson om utvecklingspsykologi och annat. Önskar att de aldrig frågat om vad jag jobbar med, tror det stör domatt jag troligen har samma utbildning som de själva har:)

Detta låter väldigt mkt som Asperger med ADHD-drag. Helt klart.

#10 Jag har taskig impulskontroll och stoort kontrollbehov. Och när jag kommer på något jag vill ha så kan det inte vänta.

#11 menar du dottern eller mej:)?

#12 Jag tror inte jag skulle få en diagnos idag, kan vänta och allt det där:-) sen tror jag alla till mans vill få saker att hända direkt. Vem som kommer på att det ska möbleras om eller tapetseras om vill inte göra det direkt? När man bokat en resa vill man vara där nu?

Dotterns morgon, väcktes typ 10 gånger innan hon masade sig upp. Blev arg för att hon skulle inhalera, vilket hon gör varje morgon, men nu var andra i köket, men andra kan ju inte hoppa frukosten för att hon inte går upp. Arg gick hon upp jag frågade vart hon skulle skrikande svar -ska ta medicin!!!! var borta länge, tjat tjat tjat kommer ner börjar med att granska mängden medicin, arg säger att jag fyllt för mycket, vilket jag iten gjort, börjar med att torka, fixa undan håret, torkar med papper igen tar några andetag, torkar osv medicinerinngen tar då minst 30 minuter. Hon försvinner igen kommer ner påklädd först när det är dags att åka, Frågar varför hon gick och inte åt frukost? Snäser med att hon väl får ta en frukt. Tog banan och juice slängde halva för en brun prick och då går det inte att äta upp den. Tog en ny som hon åt i bilen. Bra humör i bilen och när vi sa hejdå….

#13 Din dotter verkar vara precis som min dotter var i den åldern och hon har AS och ADHD. Det blir bättre med åren tack och lov. Vet att det är en klen tröst när man sitter i eländet. Jag gick in i väggen helt.

#14 denna eviga kmap, jag blir vansinnig sen är hon ju sjuk oxå vilket förstärker allt. Sen om henne beteende är ett resultat av alla sin amediciner och eller att hon har så svår astma vet inte jag men det spelar ingen roll för det är här vi är NU, stångar mitt huvud blodigt och vill ju verkligen få en utredning med BUP verkar ju inte tycka hon har problem…. Känns oxå fel att börja agera utifrån att om vi inte vet. sen har vi några fler barn som man känner få stå så åt sidan mellan varven:-(

Jag var på BUP med min dotter när hon gick i fjärde klass pga stora bråk och problem i skolan men de verkade inte se problemen och min dotter vägrade gå dit mer.

Jag ringde psyk och jag ringde andra läkare samt kontaktade soc då jag inte orkade längre för det blev bara värre och värre ju äldre hon blev. Men ingen hjälp fick vi. Bara en stämpel på att jag var en dålig morsa och att min dotter var ouppfostrad. Åh så mkt skit vi har fått ta emot och absolut ingen förståelse alls.

När min dotter var 18 år och led av svår depression och svår ångest och var nära att ta sitt liv så hamnade hon på psykakuten.

Jag frågde då psykläkaren om min dotter inte kunde ha AS eller/och ADHD. Jo, det var det första jag lade märke till sa han.

VA! äntligen en som lyssnade och trodde på både mig och min dotter. När hon var 19 fick hon sina diagnoser.

Det var nära att hennes liv tog slut innan vi fick hjälp. Så jag hoppas att du kan stå på dig och få en utredning för din dotter så fort som möjligt innan det blir värre. Hon kommer ju in i en mkt svår ålder nu oxå och den är inte rolig kan jag lova.

Hoppas verkligen att ni blir tagna på allvar och får hjälp med utredning. Ni behöver all hjälp ni kan få hela familjen.

KRAM

#16 TACK! glad att jag hittade den här sidan

Jag härdar ut med henne i alla väder även fast det ä'r tufft jag vill jag måste för jag älskar henne över allt. Jag är livrädd för vad henne problematik kan leda till i tonåren. Hon kan bli så lättledd tror jag då hon vill och försöker göra det hon tror väntas av henne. Jag tänker på alkohol, sex, you name it. Rädd att resultatet kan bli en svår deression med den följd du beskriver.

Så hemskt ingen ska behöva komma dit som resultat att de blivit vägrade hjälp!

Tänker mycket på syskonens situation, de tycker ju bara hon är konstig, reagerar knäpt osv de står ofta helt frågande vid hennes utbrott. Men jag kan ju inte hantera allt som om….

#17 Jag förstår din rädsla för framtiden (tonåren). Jag var alldeles skräckslagen och gick ständigt på helspänn. Min dotter var oxå mkt lättledd och hamnade just bland de man inte ville. De dras till det sämre av ngn konstig anledning. Jag var likadan själv en gång i tiden.

Nu har jag bara en dotter men jag förstår ändå att det måste vara problematiskt med syskonen din dotter har. Jag beundrar dig som orkat så här långt.

Jag skulle kunna tänka mig att det är din 12 åriga dotter som mår sämst av er. Jag såg det så väl på min egen dotter. Visst jag hade ett riktigt helvete som du oxå har (tror jag) men ändå märkte jag att min dotter hade det sju resor värre.

Det var verkligen frustrerande att inte bli tagen på allvar och inte få ngn hjälp.

En tanke bara, vad händer om du kontaktar psyk om detta och du där berättar problemen och nämner att BUP inte tar er på allvar. Kan de kanske gripa in så det blir taget mer på allvar från BUP?

Eller finns det kanske ett neuropsykiatrikt team där du bor som du kan kontakta?

Finns det några i släkten med diagnos? Ärftligheten är ju mycket hög. 90% vid AS och 80% vid ADHD. Ligger det i släkten så borde de ta er mer på allvar (hoppas jag)

halva sidan av släkten vet vi inget om, min syster har jag funderingar över. Som hon är idag som vuxen har jag änkt tanken mer än en gång om Borderline mycket på hennes intensitet med någon eller något, svart och vitt upp och ner men å andra sidan om jag bryter henne i bitar så finns det ju en del AS i det:-)

#13 Jag syftade på din dotter.

Jag vet själv vilken kamp det kan vara att bli tagen på allvar av psykvården. Jag har själv fått stå på mig både länge och väl, utstå en hel del nedsättande ord och kränkande behandling från diverse psykologer och läkare som inte har tagit mig på allvar när jag har bett om en NP-utredning. Nu är jag dock utredd och har en diagnos.

Så mitt råd till dig som mor, är att inte ge upp. Sök upp nya läkare/psykiater om BUP inte tar dig på allvar. Det är absolut en sak som är värd att strida för. Ge dig inte, för med mkt envishet kommer du en dag träffa på just den där personen som lyssnar till vad det är du faktiskt säger och har makten att ställa din dotter i en utredningskö.

En förälder brukar trots allt känna på sig när nånting inte står helt rätt till med dennes barn. När jag var yngre, köpte min mamma Efalex till mig för mina koncentrationsproblem. Det är ett kosttillskott som innehåller Omega 3 och 6 och som rekommenderas vid ADHD. Även om min mamma aldrig hade ett namn på min problematik, hittade hon ett preparat som var till för just detta.

Du skriver att din dotter är sjuk. Får jag fråga vad det är hon lider av?

För övrigt, är du ingen dålig mor. Du gör precis allt det som en bra mor gör för sitt barn - du söker hjälp i hennes namn, ber om råd för att komma till bukt med situationen och du BRYR DIG. Om BUP får dig att känna dig som en dålig mor, är det hos dem problemet ligger. Jag önskar att man som patient hade mer att säga till om i sådana sammanhang; att man kunde betygsätta läkare och psykologer, så att de dåliga sållades ur systemet.

Lycka till nu!

# Tack! Känns skönt att ha människor som faktiskt lyssnar och bryr sig även fast man inte känner varandra:-)

HOn har en mycket svår astma och allergi, tungt medicinerad men det är inget vi kan välja bort. BUP lägger det på att situationen ger sociala pch psykologiska problem men inget psykiatriskt hur de nu kan säga det efter att bara samtalat med oss föräldrar en gång och med henne med oss fyra gånger och de har bara fokuserat på hennes ilska och till och med bett henne stänga in den i ett skåp hos dom…..

Men vart sjutton ska man vända sig?

Har själv erfarenhet av både svår astma och allergi, och vill bara säga direkt att de problemen hon har kan omöjligt bero på det. Inte en chans, vilket BUP borde veta, men tyvärr.. det är ju BUP…

Fortsätt kämpa för en neuropsykiatrisk utredning!

Håller tummarna för er

#22 men hennes läkare säger att mycket svåra problem kan ge den ilskan och humöret och det är ju den bup har hängt upp sig på gällande min solstråle leende dotter. Vissa mediciner kan ju ge vissa biverkningar.

Jag känner strunt samma hennes problem eller vad man skall kalla det finns där och jag är ganska säker att hon har AS men det räcker ju inte med att jag är det.

Har lust att skicka ett mejl med massa info om henne till BUP människan samt info hur dessa flickor ofta bara visar beteendet hemma…

Är oxå rädd att själv blir rg, ledsen och frustrad i möte med dom just nu när vi verkligen inser hur de inte lyssnat och sett

#23 Iska och humör ja, men här är det mer än så vad jag har förstått. i #0 nämner du många problem utöver humöret. Låt dom inte prata omkull dig!

Gör jag fel om jag sriver ner det i punktform och ber dom läsa och sedan svarar mig om det bara är situationen hon har som ger dessa problem?

#23 Har hon alltid varit sådan här? Även innan medicineringen?

Vid NPF vill de ofta se att personen har haft problemen sedan väldigt ung ålder (innan skolåldern), så om du kan peka på ngt sådant vore det jättebra.

Jag vet att psykiatrin gärna förklarar problem på det vis du beskriver, jag har själv varit där. Enligt dem berodde min ilska på att min pappa var svårt sjuk och dog, även om jag hade varit sådan långt innan han blev sjuk. Det är kanske den vanligaste förklaringen, men därmed inte sagt att den är rätt.

Jag föreslår att du söker lite på nätet och ser om du kan hitta någon person som du kan ringa till och som är insatt i NPF. Denne kanske kan komma med tips på hur du kan gå tillväga härnäst. Du kan vara övertygad om att du inte kommer vara den första som frågar en sådan sak…

När jag höll på och bråkade som mest för att få igenom min utredning, satt min mamma och ringde runt för att ta reda på hur vi skulle gå tillväga… Och då kan jag tillägga att jag är 30 år och fick diagnosen nu i somras. Det här är sån hjälp som man kan behöva hur gammal man än är.

#25 nej du gör inte fel om du gör så, snarare rätt. Det blir lättare både för dom och dig att se helheten och alla problem.

Finns det inte någonstans man kan ringa / maila för att få mer konkert hjälp med vad / hur man ska skriva å föra fram detta till BUP?Kan tex attention vara nått?Flera förslag?Vi får slå våra kloka huvuden i hop för att göra det bästa för din fina dotter.

Kram

jag skulle också gissa aspergers/adhd eller nåt.. :o

#26 svårt att säga då hon fått mediciner sedan tre månaders ålder…

Som liten hände det väl någon gång att hon kom till dagis i nattlinne och gummistövlar mitt i vintern, då hon vägrat annat.

Tog ofta upp att  hon var ensam i skolan men pratade man med läraren kom det ofta fram att hon fick vara med men att barnen gjorde något hon inte ville.

Har sällan velat bli tröstad när hon fått utbrott som mindre i skolan och dagis utan göömt sig vilket hon gör än idag. Jag kan hitta henne i klädkammaren

Mycket svårt med koncentrationen på förra skolan, stor och stökig klass

sen har man ju itne tänkt på det utan bara så är hon det är nu när hon blivit äldre det blir mer och mer påtagligt för henne och mig. Hon känner nog att hon skiljer sig från mängden. Hon tar nog mest på sin sjukdom…

Det gör ont i att se syskonen som alltid har kompisar men inte hon. Hon tar heller aldrig egna initiativ till något. Möjligtvis till att få baka:)

Nu har jag bara läst första inlägget, inte resten av tråden.
Herregud, jag fick tårar i ögonen när jag läste det du skrivit, kampen. Det kändes som om min barndom drogs upp igen. Otroligt mycket stämmer in på hur jag varit under barndomen och lägre tonåren (är mycket bättre nu!).

Jag tror definitivt att din dotter har Asperger, eventuellt någon mer diagnos. Kämpa på med bup!
Lyckokram till dig!

#31 Tack gulliga du, kännd fantastikst att hitta människor som fattar!

*kramar*

#32 Ingen fara, vännen! Jag hjälper gärna till i den mån jag kan.
*kramar*

Kom på en sak till som hon är ensam om i familje, är det mycket slammer folk pratar någon spelar piano någon pratar osv då MÅSTE hon låta så hon hörs, bara ljud eller ibland upprepa en strof ur en låt om och om igen… Irriterande till max, försöker förklara vad som händer om alla skulle göra så. Fel? Vet inte men i en stor familj så blir det en ljudnivå sen kommer detta till och ÄR jobbigt för det höjer nivån för alla.

# 34

min dotter har ADHD å låter hela tiden högt,omedvetet,men upprepar strofer om å om igen.likt en trasig cd..sjunger högt nästintill opera,låter,låter,låter.Har du läst på lite om just ADHD & AS.

kanske kan hjälpa dig säga/skriva ner rätt saker å säga till bup.??

#35 Tips och råd med BUP behövs verkligen. Vi har tid på tisdag och jag tvekar vad jag ska göra med den tden. Vill inte ta dit henne….

På ett vis vill jag mejla över en beskrivning av min dotter och be dem tänka över henne tills jag och mannen kommer dit på tisdag och sen kan vi snacka hur de utan en utredning på ett barn med så omfattande problematik kan säga att inget psykiatriskt ligger bakom utan att det är den totala situationen som ger sociala och psykologiska problem.

HJÄLP

Vad tycker ni jag ska göra???

#36 Att maila en beskrivning tycker jag låter vettigt. Det kan vara svårt att förklara och dessutom komma ihåg allt när man väl är på plats, även om man skriver upp punkter.

Jag har snabbt läst igenom detta vet ej om jag skriver som någon annan.Men skriv ner allt du kommer där hon avviker och var tydlig med att du vill att de kollar ADHD och AS, ev Tourettes så att de inte bara kollar det ena.

Var bestämd och arg om det behövs för ibland blir man tokig på dem  som tror de kan se mer på en timme än du har gjort på 12 år.

Se till att det blir en ordentlig utredning ge dig inte.

Jag tror också på AS/ADHD.

#36 Ett tillägg till #37 som jag kom på. Var en tiger-morsa!
Det uttrycket har min psykolog (som även gjorde min utredning) för min mamma, eftersom att hon aldrig gav sig med LSS-handläggare, soc, skolskjuts och jag vet inte vad.

NU NI, nu har jag skrivit ner ett gäng punkter ,se jag började tråden med, gett exempel på varje punkt och några fler. Skickat det till BUP med ett meddelande att vi vill att de läser det innan vi kommer på tisdag. Skriver oxå att vi kommer själva utan henne och att vi vill prata om det vi skrivit om i bilagan.

Pratade faktiskt med en avlägsen bekant idag som är psykolog och hon tyckte det var bra. Känner mig stark nu, men kommer väl skaka på tisdag. Psykologen sa oxå HON SKA och har rätt till en riktigt utredning. Hon blev vidare upprörd över de gammelmodiga tankar som lever inom BUPs väggar att det ska visa sig i skolan….

HÄRLIGT!!STÅ PÅ ER!!HÅLLER TUMMARNA STENHÅRT!kram

#40 Underbart! Håller tummarn och önskar er lycka till och hoppas BUP får sig en rejäl knäpp på näsan.

KRAM

#40 Super! Det här ska gå vägen, ska du se!
Kram!

Känns lite pirrigt att gå dit på annat sätt en det som var sagt och efter mitt brev. Men det känns rätt.

Dottern och jag pratade igår hon säger att hon inte bill dit för det är jobbigt att de bara pratar och hon ska berätta varför hon blir arg. Hon tyckte inte om att de sa att hon ska släppa även i skolan - Mamma, det har jag inte gjort, jag vill inte det.

Självklart inte.

Hon sa också att hon inte vet vad hon ska svara på varför hon blir arg, mamma jag vet itne varför….

Precis som min dotter.Hon kunde inte heller förklara varför hon blev arg. Typiskt NPF skulle jag tro

I vilken del av landet bor du?

dom hade fina lösningar och orsaker till allt!!!! Att skapa dessa ritualer kunde vara ett sätt att visa att hon bör ha kontrollen för det gäller henne. Hennes hysteriska ibland fnissande när hon försöker vara som andra kan vara osäkerhet etc etc.

Kan INTE vara en diagnos då hon itne visar något i skolan. Försökte få dom att det itne alls var så och att forskningen visar att flickor ganska vnligt gör så. Men NÄ diagnos kan man bara få om det visar sig i skolan men man kan ha liknande symptom.

Vi kom inte igenom hela listan har en tid till men mannen och jag känner att de är så inkompetenta att vi inte vet om vi går dit.

Tål att fundera på

#47 Ni kan inte be att få byta då, då dom inte bemöter er på ett vettigt sätt? Jag skulle nog försöka göra det i den sitsen.

Jag blir riktigt sur när jag läser hur dom behandlar er. Ni om några känner ju er dotter bäst. Jag visade inte heller något i skolan, annat än att jag aldrig var med i gruppen och tog alltid åt mig om någon blev sur, även om det inte var på mig.

#47 Så dom menar att biverkningar på mediciner inte gäller i skolan? Det var häftigt må jag säga För diagnos var det ju inte … (enligt dem, urk, blir irriterad på BUP )

Fortsätt kämpa!

Försök via annan läkare på psyk/BUP. Kanske det finns möjlighet att få hjälp via Attention? Annars kanske en privatläkare/barnläkare?

Vi har beslutat att avbryta och säga att de inte ska inhämta den pedagogiska utvärdering de önskar, skolan hade ksickat typ utvecklingsamtalet dit för de ser ju inga problem. Men vi tänker säga nej till nästa möte och gå vidare till hab eller verksamhetschefen för att rodda i detta.

Som min man säger - hur kan de som jobbar med sånt här vara så inkompetenta?

Ja, det kan man undra, sen stör det dom är jag säker på att de märker att jag är påläst och pratar deras språk:-(

#51 Hade de varit lite vettiga, hade de snarare sett det som en tillgång att du är insatt. Men jag vet - av egen erfarenhet - att man inte alltid blir uppskattad om man svänger sig med samma slags termer som de själva.

Har ni varit i kontakt med socialtjänsten? Vi har fått kanon bra hjälp med vår son som har AS. Bl a genom repulsprogrammet och vi har samtidigt fått hjälp med vuxensamtal. Så det bästa är att du tar kontakt med socialtjänsten på orten där du bor och ber att få kontakt med ungdomscenter.

Måste säga att utan socialtjänsten och den hjälp jag fått där igenom så skulle vår familj gått under när sonen mådde som sämst.

#53 Men krävs det inte att man har en fastställd diagnos för det?

soc är inte aktuellt idag… men vi ska kämpa och hitta vägar.

Funderar mycket på mig själv i det här, vi har många likheter hon och jag=)

Som många anadra sagt säger jag också Aapergers Syndrom.

Lyfter tråden här igen och ser om någon nappar =)

Vi blev som sagt totalt sågade och min kamp har fortsatt men det har inte varit lätt. Många vänder och samtal, tårar och frustration. Ringde bup och hade tur att en trevlig psykolog ringde upp och skrev en remiss. Vi fick snabbt tid med sköterska, psykolog och läkare.

Detta var i oktober, nu första veckan i feb gjordes utredning av inhyrd psykolog. Vi har dock inte fått återkoppling ännu. Jag oroar mig att skolans oförmåga/ovilja att se kommer göra att det inte blir något av det. Psykologen berömde också dottern över att hon var så superduktig att jobba med. Fasar, det är ju också hennes bästa situation, hon och en vuxen och bara fokus på henne.

Så här skrev jag för 2 år sedan, det inom parantes är det som förändrats.

Hur är hon då

* ilska, inga nyanser

* hang upps, ex på en söndag kan hon börja planera för sitt lördagsgodis till veckan efter

*Procedurer för sig innan och eller när hon gör vissa saker

* svårt med kompisar, har en som är ganska lika sig själv (har ingen på fritiden)

* kamratskap och umgänge i skolan = kortspel (lärarna säger att hon är så i centrum pratar högt, mest och skrattar alltid)

* säger själv att hon har svårt att förstå…(det har jag inte hört på länge)

* fungerar bättre med vuxna(få åt gången)

* gör hon något fel och gör någon ledsen, och hon sen blir tillsagd gråter hon för hon får tillsägelse

* vägrar äta vissa saker

* svårt att se själv när hon behöver duscha

* klarar inte av eget ansvar med ex mediciner

* förstår inte orsak och verkan

* kommer grannen in och frågar om något kan hon kliva fram och börja prata hejdlöst om något, vad som hellst (typ 10 min avhandling om Harry Potter)

* leker med syskonen hysteriskt tröttnar och skriker sen på en 2 åring, fattar inte skillnaden(nu är syskonen  7 och fem ochproblemet kbvarstår)

* är duktig om hon får en exakt uppgift, x om hon står med vuxna i en cafeteria

* blir överspeedad

* blir som fångad av tvn kan vara vad som helst på. Kan sitta med telefonen precis brevid men hon hör den inte, slukas in helt.

* svårt att somna kan ofta ta ett par timmar

* gråter lätt till TVn, böcker

* klarar inte av ett sen låt säga att jag lagar mat och hon vill ha hjälp och jag säger efter maten, skriker

Lyfter tråden här igen och ser om någon nappar =)

Vi blev som sagt totalt sågade och min kamp har fortsatt men det har inte varit lätt. Många vänder och samtal, tårar och frustration. Ringde bup och hade tur att en trevlig psykolog ringde upp och skrev en remiss. Vi fick snabbt tid med sköterska, psykolog och läkare.

Detta var i oktober, nu första veckan i feb gjordes utredning av inhyrd psykolog. Vi har dock inte fått återkoppling ännu. Jag oroar mig att skolans oförmåga/ovilja att se kommer göra att det inte blir något av det. Psykologen berömde också dottern över att hon var så superduktig att jobba med. Fasar, det är ju också hennes bästa situation, hon och en vuxen och bara fokus på henne.

Så här skrev jag för 2 år sedan, det inom parantes är det som förändrats.

Hur är hon då

* ilska, inga nyanser

* hang upps, ex på en söndag kan hon börja planera för sitt lördagsgodis till veckan efter

*Procedurer för sig innan och eller när hon gör vissa saker

* svårt med kompisar, har en som är ganska lika sig själv (har ingen på fritiden)

* kamratskap och umgänge i skolan = kortspel (lärarna säger att hon är så i centrum pratar högt, mest och skrattar alltid)

* säger själv att hon har svårt att förstå…(det har jag inte hört på länge)

* fungerar bättre med vuxna(få åt gången)

* gör hon något fel och gör någon ledsen, och hon sen blir tillsagd gråter hon för hon får tillsägelse

* vägrar äta vissa saker

* svårt att se själv när hon behöver duscha

* klarar inte av eget ansvar med ex mediciner

* förstår inte orsak och verkan

* kommer grannen in och frågar om något kan hon kliva fram och börja prata hejdlöst om något, vad som hellst (typ 10 min avhandling om Harry Potter)

* leker med syskonen hysteriskt tröttnar och skriker sen på en 2 åring, fattar inte skillnaden(nu är syskonen  7 och fem ochproblemet kbvarstår)

* är duktig om hon får en exakt uppgift, x om hon står med vuxna i en cafeteria

* blir överspeedad

* blir som fångad av tvn kan vara vad som helst på. Kan sitta med telefonen precis brevid men hon hör den inte, slukas in helt.

* svårt att somna kan ofta ta ett par timmar

* gråter lätt till TVn, böcker

* klarar inte av ett sen låt säga att jag lagar mat och hon vill ha hjälp och jag säger efter maten, skriker hon och blir arg för jag då aldrig ger henne hjälp.

* kan inte vänta och se om någon pratar i telefonen eller om två andra pratar(bara hemma)

* (Hon märker inte om de hon pratar med har intresse av det hon pratar om, ser och förstår inte när hon ska släppa in andra)

*(Svårt med tidsuppfattning)

* (kan inte sitta still, pillar med något, mobil TV dosa, vickar på fötterna, sparkar på bordet, knakar med fingrarna)

Finns mer, men skolan säger som sagt att allt fungerar så bra men sen säger de att de ser att hon koncentrerar sig bättre om hon pillar med något så det är bra om hon pillar med något som inte låter, de tycker också det vore kanon om jag fixade timglas som hjälpmedel vid läxläsning.

Är så rädd att hon inte kommer få den hjälp hon så väl behöver

Det låter som om det skulle ha kunnat vara en beskrivning av mig, på många sätt. Jag har diagnosen Aspergers syndrom.

Men jag skulle vilja poängtera att det inte är yttringarna i sig som är de viktigaste i sammanhanget, utan hur din dotter funkar rent allmänt kognitionellt. Yttringarna - symptomen - är viktiga att ha till hands för att ställa en diagnos. Men sedan, när väl diagnosen är ställd, gäller det att empatiskt försöka i görligaste mån etablera en förståelse för hennes krav och önskemål, och lära sig att respektera henne som person.

Detta är inte lätt för sådana som inte själva har Asperger! Snarast omöjligt. Så det gäller att försöka se de länkar som trots allt finns mellan NT ("neurotypiska") och AS (vilka räknas som "neuro-a-typiska"), och sedan bygga på dessa.

Av egen livserfarenhet vet jag att vi aspergare är lika mycket människor som ni andra. Vi befinner oss inom samma "bubbla", vilket ofta gör det dubbelt tragiskt för oss. Din dotters besvikelser, missnöjen och vredesutbrott kan ha sin grund i frustrationer över, att mänskligheten gång på gång visar sig inte motsvara hennes (genetiska) förväntningar.

Säger som Varulv. Jag har också Aspergers Syndrom.

#59

Nu är jag inte riktigt med hur du menar. Jag vill faktiskt inte ändra henne. Hon är underbar och hon är den hon är, sen vill jag lära mig att förstå för att kunna lära henne förstå och fungera.

Här skrev jag det som yttringar, förkortat för att inte skriva en novell om hur det stör hennes vardag. Hur det blir bråk kring att morgonen är svårt att få att fungera. Hur det blir bråk med syskon när hon inte kan sitta stilla i soffan etc…. Till alla yttringar skulle jag kunna skriva långa historier hur de skapar oro för och kring henne, hur det stör och förstör.

#61 Mitt inlägg syftade inte på minsta vis till någon kritik av dig!

Nej, jag avsåg med mitt inlägg mera en vidareutveckling av det som du så bra formulerade. Du antydde ju även hur svårt det kan vara att vara till lags, hur väl man än vill. Och just denna din synpunkt responderade jag på, och försökte ge dig lite input till. Sådan input som just jag kan bidra med, i egenskap av aspergare.

Om det nu är den diagnosen som bör ställas på din dotter… Men mycket talar ju onekligen för det.

Det är det jag hoppas på, eller inte direkt hoppas på….. men jag hoppas att hon verkligen får en diagnos satt så jag och hon kan få lite karta och kompass.

Är orolig att min och skolans bild är så olika att det kommer falla på det och att hon (vi)  inte kommer få den hjälp hon behöver.

Sömnen är ett hemskt problem, kommer inte till ro och är trött som en zombi på morgonen.

hjälp till sömn och hjälp till att kicka igång dagen så vore vi ett stort steg på väg!

hur har ni haft det med sömnen?

Jag minns att jag just i 11-12-årsåldern hade lite problem med sömnen - jag försköt dygnet mer och mer liksom, vilket resulterade i att jag inte kunde somna på kvälllarna utan låg vaken halva nätterna.

Men det tycks ha varit temporärt, ty det stabiliserade sig sedermera.

För närvarande är jag inne i en period (sedan flera år tillbaka) då jag visserligen somnar rätt snart när jag släcker, men sedan vaknar mitt i natten och har liksom ett driv i kroppen som gör, att jag förhåller mig klarvaken. Botemedlet blir att gå upp och "slå en drill" därefter ligga och lösa det sudoku klart, som jag la ifrån mig tidigare för att jag blev trött av och därför släckte och somnade.

Men sedan brukar jag sova gott tills jag ska vakna.

Tänkte bara berätta att min oro att skolans oförmåga att se och situationen under utredningen skulle göra att allt skulle rinna ut i sanden. Det jag menar med situationen under utredning är, att bästa tillfällena och hennes bästa förutsättningar är dottern och en vuxen själv, inget som stör och allt utgår från henne.

Nu har vi fått återkoppling och det blir en ad/hd och Asperger diagnos. Dottern har inte fått tid ännu att gå igenom detta med psykologen. Så hon vet inte, jag är lättad och ledsen, mest lättad att hon trots allt såg, att dottern trots motvilja till utredning hade pratat och berättat så mycket.

Men nu väntar vi på framtiden med många frågor. Hoppas verkligen på bra hjälp och stöd. Hoppas på medicinering för att hons akll få hjälp att koncentrera sig och kanske få henne att tänka efter och inte bara explodera direkt, på samma gång vill jag få igång hennes driv, få henne att ta initiativ.

Men det låter väl väldigt bra, så långt, kampen!  Efter all denna tid, och allt ditt kämpande, så har det således kommit till en diagnos!