Fatta ironi eller skämt

Mamma min och jag spelar Wordfeud tillsammans och sen brukar vi använda chatten istället för sms eftersom det blir billigare då vi bor i olikam länder.
Iaf så brukar hon slänga ur sig saker och jag berättar sakkunnigt på hennes inlägg. Då brukar mamma säga: Värst vad du tar i, jag skoja ju bara.
Alltid blir det så och sen skäms jag för att jag inte fatta att det var ett skämt eller ironiskt.
Hur är det för er?
Jag har svårt för att avgöra när någon är ironisk eller skämtar. Min sambo brukar ge samma respons som din mamma och säga att han inte var seriös osv. Blir lika irriterad varenda gång och jag svarar gång på gång att jag har svårt att märka sådant. -.-
Visst är det jobbigt.
Jo vi aspergare hålls ju för att inte fatta ironi. Vet inte hur det är i mitt fall - det man inte fattar, det fattar man ju inte… Så det kan vara väldigt svårt att ha en korrekt bild av sig själv i detta avseende.
Men rent generellt är det så, att jag tar det mesta av vad som sägs på ett slags "logiskt" allvar. Men ibland, och särskilt när den våglängden redan är inställd i ett samtal, då hänger jag givetvis med på skämt och ironi som de flesta andra.
Särskilt svårt att avgöra hur ett meddelande bör tolkas är det givetvis såhär över nätet. "Redundansen" är mer begränsad här än irl då man står öga mot öga med en person. Därför anser jag - och tydligen många med mig - att smilysar är särskilt viktiga här. 
I text kan jag tycka att det lättare OM personen använder smilies. I verkligheten är det lite svårare, speciellt om människan ser seriös ut samtidigt! SÅ JOBBIGT.
Med min familj vet jag alltid om dom är seriösa eller ironiska, där hinner jag oftast se deras ansiktsuttryck redan innan de sagt det där ironiska. Så med dom är det inget problem.
Men däremot har jag och mitt ex haft mååånga diskussioner om just detta, eftersom jag så ofta tagit illa upp av saker han varit ironisk med. Då har jag precis som du skämts efteråt. Brukade tänka att varför varför varför fattar jag aldrig hans skämt?!
Sen är det ju inte bara med honom det blivit så, utan även med många andra. Men jag tog honom som exempel eftersom han var ironisk och skojade väldigt ofta. Och jag tyckte att han gick lite över gränsen ibland.
Här på t.ex iFokus har jag jättesvårt att fatta ironi, eftersom jag inte ens känner alla människor här. Så här händer det ofta att jag tar det seriöst, medan den andre personen var ironisk. Jättejobbigt 
Personen som skämtar eller är ironisk måste säga att det är för att jag skall fatta det som ett skämt osv. Jobbigt.
Jag använder också smiliesar för att visa på vilket humör jag är på men inte som när jag är skämtsam eller nåt sånt. Det flesta gånger använder jag av denna
efter något och det är för att visa att jag är glad.
#4
Där var du allt lite ironisk, MissNathalie! (Ja, tänk om det var lag på att alla medborgare var tvugna att hålla upp små spadar med smiliesar på som kommentarer till deras muntliga prat…! 
)
#8 Haha hur det skulle se ut med alla dessa spadar. 
Haha hade inte det varit det ultimata så säg! :D
Jag är uppväxt med väldigt ironiska människor, när jag umgås med mina närmsta vänner är det ständigt ironiska skämt och samtal. Helt normalt.
Så jag kan tycka att det blir lite jobbigt när man pratar med någon som inte greppar ironi, just för att jag själv är så ironiskt lagd.
Men å andra sidan så kan jag tycka att det är lite småroligt att säga ironiska saker som folk inte uppfattar som ironiska, fnissar endel åt hur konstig de måste tycka att jag är som säger sånt då de inte förstår att jag är ironisk.
Tycker också det kan vara roligt att låtsas inte förstå ironi, om någon säger något ironiskt så svarar jag helt allvarligt på det som om jag inte uppfattade den ironiska undertonen. Kan vara roligt att höra hur dom försöker förklara att dom inte menade allvar då. Eller så förklarar dom inte, utan det blir tyst en stund..
Även min storebror som har AS är väldigt ironisk av sig och uppfattar alltid ironi, så det handlar nog mycket om uppväxtförhållandena också.
Ironi kan ju också ta skepnad av en jargong; det blir då aningen lättare även för oss aspergare att hänga med i svängarna.
Har man svårt att uppfatta ironi kan man kanske ta som tumregel att när någon säger eller skriver något som verkar korkat, taskigt eller bara konstigt är det alltsom oftast ironi och de menar det motsatta.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
Bra tips där Caf_Roy
jag har själv svårt att uppfatta ironi i text (datorskärmar är så dåliga på tonfall och kroppsspråk) så jag använder mig av den mallen ganska flitigt.
Funkar dock inte om man har med troll att göra, men rätt åt dom om man uppfattar dom som roliga och fyndiga i stället för att bli arg. Ett troll som skrattas åt kommer (hoppas jag?) inte tillbaka.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
Hehe smart där. Det är ju sant. 
Jag kan se så allvarlig ut så folk fattar inte att jag skämtar… eller så fattar det inte skämtet i det hela.. och allt blir pinsamt:/ Jag har ju min konstiga logik som jag tror alla förstår… blir jobbigt när man ska föklara skämt.. sen kan jag ibland inte fatta vissa skämt, eller fattar inte vad som skulle vara så roligt med det
Men oftast brukar det samklanga;)
Smileys är väldigt bra att ha, när man skriver något.
Speciellt när man skriver saker på att forum, där personer med någon diagnos, som ADHD, AS, eller något annat befinner sig.
Då är det lättare att fatta att det är ett skämt.
Dock har jag anat, att det är inte alla som använder sig av smileys…eller så skämtar inte personen..oj, nu fick jag en helt annan bild av den här personen….*skrattar*
#18 Hörrududu! Passa dig dj***** noga! 


(Skojade bara 
)

Jag använder ironi mycket duktigt i alla sammanhang men förstår inte alltid när det kommer från andra.
Jag använder för övrigt nästan aldrig smileys för jag tycker dom är fula.
Dags då att revidera smajlissarna!

Njae, det är nog inte så mycket utseendet egentligen. Eller alltså, jag skulle inte använda dom oftare om dom var snyggare egentligen. Mitt problem är att dom förstör textens harmoni och hur det ser ut för mig.
Jag har ingen aning om vad de flesta smileys betyder, eller jag vet vad de står för men inte hur de förändrar budskapet av texten. Det verkar vara många andra "normala" som också dras med det problemet och bara slänger på en hop gula bollar efter varje ord "eftersom man ska".
Jag skyr dom därför som pesten och försöker i stället vara tydlig med vad jag vill få fram i texten och kan skriva om samma mening flera gånger för att få rätt känsla i den.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
#23 Själv håller jag inte med dig där. Jag har aldrig, aldrig "slängt iväg några gula bollar" ba fö ma' ska! Mina bollar betyder nåt bestämt, i varje läge något noga utstuderat. Så det så! 



#24 Kanske inte du nä, förutom när du försöker vara ett ledset skrikande helgon med solbrillor. Jag pratar om de, främst fjortisar, som anser det vara nödvändigt att lägga till minst en smiley efter varje mening och ibland några i meningen.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
#25 Så du anser att man är en fjortis om man skriver mycket smileys?
#26 Nej, men att det är vanligast förekommande bland fjortisar att använda smileys bara för att använda smileys. När de är ticks i stället för kommunikation, på samma sätt som vissa kan stoppa in ordet "liksom" upp till fyra gånger i varje genomsnittlig mening.
"Att ha kul är snabbaste vägen till lycka"
#27 Jaha, då förstår jag. Men jag tycker inte att du ska "stämpla" någon så, eller dela in människor i grupper. Vad definerar du som fjortis, att man är 14 år eller genom utseende? Eller beteende, och hur beter man sig isåfall? Och skulle du t.ex tycka att alla som skriver smileys är fjortisar?
Bara funderingar, inget illa menat. Men jag tyckte du formulerade dig lite konstigt. Vissa (som mig) kan reagera starkt på det. Det är som att säga att "ja men det är ju ju vanligast förekommande bland emos att skära sig". Och det stämmer ju inte alls, för Emotional Hardcore har ingenting med självskadebeteenden att göra.
Nu tog jag bara det som ett exempel, det är ingenting jag tycker eller tror.
Tror du fattar min poäng?
Detta var det dummaste jag har läst…..
"Nej, men att det är vanligast förekommande bland fjortisar att använda smileys bara för att använda smileys. När de är ticks i stället för kommunikation, på samma sätt som vissa kan stoppa in ordet "liksom" upp till fyra gånger i varje genomsnittlig mening."
Okej, dummaste jag har läst kanske var att ta i.
Men hur sjutton ska du annars få folk med bokstavsdiagnos att förstå att du använder dig av ironi, sarkasm med mer, om du inte klämmer in smileys i din text?
Att säga att det är barnsligt och kalla det för ticks….
Förlåt om jag låter arg och irriterad, men jag tycker verkligen du har fel i din syn på det.
Att sedan inte ens säga att det är så DU ser på det.
Tänk på alla dem som tar åt sig personligen av din text.
Som tror att de gör fel aom använder sig av smileys…
Nope, jag tycker verkligen du gjorde fel som skrev detta.
#29: Eller så kan det vara så att även Caf_Roy har rätt till sin åsikt även om den är annorlunda än din?
Att skriva att någon har fel känns väldigt negatuvt, sanningen är bara att det är ett annat sätt att se på saken än ditt. Inte fel, annorlunda.
#30 Fast Pappsing skrev ju inte att Caf_Roy hade fel, utan att det var fel att skriva på det sättet. Det är två helt olika saker.
Och jag tycker också det var fel. Som jag skrev i min kommentar (#28) så är det ju inte ett dugg logiskt att säga att det mest är fjortisar som skriver många smileys. Jag tycker det är bra när folk gör det, så att man lättare kan tolka personen i fråga.
Och jag respekterar fortfarande att alla har olika åsikter, men jag tycker det är fel att uttrycka sig så i en tråd där folk faktiskt kan ta illa upp. För jag antar (?) att det inte låg något ironiskt i detta.
#31: men jag tycker verkligen du har fel i din syn på det.
Nope, jag tycker verkligen du gjorde fel som skrev detta.
Han skrev inte att han hade fel?
Jag tycker bara att man kan uttrycka sig lite trevligare.
När en person, skriver något sådant, på ett forum för personer med bokstavsdiagnos, där jag VET att en del personer kan ta vid sig väldigt lätt.
DET tycker jag verligen är fel.
Den här personen klankar ner på personer som använder smileys i sina inlägg, antyder att det är fjortisaktigt att göra det.
….det tycker jag är högst opassande i detta forum..
Sedan får du säga vad du vill.
#32 Oj, då läste jag fel. Ursäkta mig
Men jag tycker inte att Caf_Roy lät särskilt trevlig heller med sina påståenden.
#33: Man kan fortfarande acceptera någon annans åsikter och diskutera utifrån vad man själv tycker, inte utifrån ifall den andra har fel eller inte.
Vad anser du?
Då menar jag inte bara att du anser Caf_Roy har fel, utan vad är din åsikt och smileyanvändning?
Det är bättre att berätta vad du tycker, istället för att rikta in diskussionen på om en person har fel eller inte. Det blir ingen konstruktiv diskussion utav det, tyvärr.
Detta är ett exempel på saker jag kan irritera mig på med detta forum, att någon person klankas ned på för att andra personer anser att det den skriver är så fel och inte snällt emot andra. Och fine, det kan man tycka. Men att då själv uttrycka sig på ett sätt som inte är speciellt trevligt och passande blir inte mer rätt.
Det är nog läge att fundera på om det är givande och konstruktiva diskussioner man vill föra, eller om det snarare är typen av samtal där någon lägger fram ett argument, och sedan bedömer de andra om personen har fel eller rätt, utan att själv bidra med speciellt många egna argument.
Missuppfatta mig inte som elak nu, för visst är det menat som kritik, men snarare en uppmuntrande och konstruktiv kritik där jag försöker ge nya infallsvinklar.
Som du titidgare skrivit, att ifrågasätta varför någon gör något.
Okej, då kan vi kanske återgå till en diskussion om svårigheter med att förstå ironi.
Anledningen till att smileysdiskussionen dök upp var ju, att smileysen är ett sätt att förtydliga känsloinnehållet i ett meddelande, därmed underlätta för läsaren att förstå ett eventuellt ironiskt budskap.
Så till vida måste man väl säga att smileysen är bra - och själv använder jag som sagt smileysar med detta syfte.
Så kom en del redovisningar av negativa saker med smileysar. HannaM påpekade att de gula plupparna förstör textens grafiska utseende - och där håller jag med henne helt och hållet.
Caf_Roy menade att ett överanvändande av smileysar kan föra tankarna till osäkra fjortisars skrivsätt - och det är en association som jag kan göra med. Och invändningarna mot hennes inlägg ser jag som en storm i ett vattenglas. Jag tycker att hennes påpekande var berättigat.
För att nu försöka dra en konstruktiv slutsats av detta då, så menar jag att åtminstone vi aspergare är väldigt betjänta av ett notationssystem liknande det smileyska. Men att kanske just smileys-systemet kan kännas lite ofullkomligt och mindre lämpat för just vårt syfte.
Således bör vi försöka finna egna former för ett känslotillståndets notationssystem!
Detta finns ju som ett alternativ:
- :) :)) ;) :( etc.
och används också av en del här på forumet. En omedelbar brist som man kan märka med det är att de ingående tecknen inte är unika för piktografin, utan används även i den löpande texten. Städse risk för sammanblandning föreligger således.
Tja… finns någon annan, som kan ha lite idéer kring detta…? 
#37: Jag såg att du ändrade ditt inlägg, det blev lite mintre otrevligt i alla fall.
#38 Nej, jag har inte ändrat mitt inlägg - och iaf har det inte varit "otrevligt" en endaste millisekund!
- Kanske avsåg du att kommentera inlägg #36?

#39: :)
#40: Ja, kan blanda ihop siffrorna emellanåt. :)
#41 … Men det är ingentingen som du har för avsikt att be om ursäkt för eller så…? 
#42: Nä?
Var ju ett misstag och du verkade ju ha förstått att det var ett misstag. Borde jag be om förlåtelse för det..?
Isf har jag missuppfattat nåt. :)
Tja… om jag trampar någon på tårna så är det nästan alltid ett misstag, men det hör väl ändå till god ton att man säger "Ojdå! Förlåt! Det var inte meningen!" eller nåt sånt. Då ska den andra svara: "Ja hoppsan! Nej DET var inte farligt!" typ. Och sedan ska båda le mot varandra.
Så har jag blivit lärd. Men jag är ju lite fyrkantig av mig då jag ju har Asperger. Så jag har nog inte de rätta känslorna för nyanser, befarar jag… 
#44 Fast är det inte just det där vi ofta diskuterar om, att vi aspergare inte är som "alla andra" eller gör som man "ska"?
(Om jag nu inte missförstått hur du menade)
#45 Jodå. Men Zaphix är inte aspergare som du och jag. Så du menar att hon gjorde rätt då - och att jag resonerade fel (vilket jag ju också antydde att jag kan ha gjort, på grund av min asperger)?
#45 Jaha, det hade jag ingen aning om. Är såpass ny här att jag inte riktigt "lärt känna" alla ännu. Men sen så är ju inte alla aspergare likadana heller så. 
Jag "menar" ingenting. Men jag själv brukar inte be om ursäkt över något jag inte är ledsen för bara för sakens skull.
#44: Beror väl helt på vad det handlar om.
Spiller jag ut vatten på någon ber jag om ursäkt fast det inte var med mening. Men råkar jag säga fel namn på en person jag pratar med rättar jag mig bara, säger inte ursäkta då jag inte riktigt förstår varför jag ska säga ursäkta till det.
Spiller jag ut vatten blir något blöt, otrevligt och jobbigt. Säger jag fel namn på en person så händer inget negativt för personen.
Att säga förlåt för saker som inte orsakar något negativt annat än möjligtvis lite förvirring känns som att ropa att vargen kommer i onödan. Till slut förlorar ordet sin mening.
Men tog du illa upp så ursäktar jag mig såklart, förstod inte att det var så farligt bara.
Nejdå Zaphix, så farligt var det inte! Jag halvskojar faktiskt lite med dig, även om det ligger n å g o n t i n g i min reaktion ändå. Se gärna skippys nystartade tråd i ämnet:
"Kan ni bli irriterade om nå.."
#48 Nej det är ju sant, beror ju på vad det handlar om. Men som när jag bodde på behandlingshem och kallade en i personalen för ett väldigt fult ord, så blev det ett himla liv. Hade en ganska bra relation med "chefen" där så snackade med henne om det efteråt, och då sa hon att jag fick åka och handla (det var planerat att jag skulle få göra det den dagen) om jag bad om ursäkt. Jag frågade varför, och hon sa "för att man gör så, du behöver ju inte mena det".
Men jag såg inte alls poängen i varför jag skulle be om ursäkt över något jag inte ångrade eller inte menade, om han ändå inte skulle be om ursäkt åt mig?! Men det slutade med att jag sa till personen i fråga "jag ber om ursäkt över sättet jag uttryckte mig på, men jag ångrar inte det jag sa" och fick åka och handla iallafall.
I övrigt handlade just konflikten om att han ändrade på mina vanor, och hur jag var van att ha det vilket blev väldigt jobbigt för mig. Så jag tyckte att han gjorde fel.
(Blev lite OT här, men det dök upp i huvudet och jag ville förklara
Hoppas det inte gör något).
#50 Bra sagt! feliciahanssen! Lite det där är det mina synpunkter handlar om faktiskt.
Orkar just nu inte vidareutveckla, men jag tror att just du har förstått vad jag är ute efter.
Vilket gör mig väldigt glad! 
#51 Tack Varulv!
Kul att höra.