Jag har inte svårt för de med ADHD eller de med AS men vissa andra verkar ha svårt för mig. Jag har dubbeldiagnos.

vilka har svårt för dig? vad har de svårt med? jag kan ha svårt för människor med Asperger, men när jag vet att de har Asperger kan jag koppla bort att jag är irriterad och fokusera istället på det som är bra och intressant med dem (för det är väldigt många grejer).

Jag tror definitivt att det är så att det kan bli stora komplikationer i dessa relationer. Samtidigt så har man antagligen en förståelse för känslan av att inte passa in.

Ofta tror jag att personer med ADHD dras till personer med Asperger, man dras till strukturen kring dem, lite av att motsatser dras till varandra. Personer med ADHD mår ofta bäst med mycket rutiner, även om de har svårt att hålla dem.

Enligt Jenny Ström (hon sa det på en föreläsning jag sett på video) så skall Christopher Gillberg ha sagt att det är jobbigt att ha Asperger och det är jobbigt att ha ADHD, men det är allra värst för dem med dubbeldiagnos, för det blir en oerhörd konflikt inombords.

Detta tror jag verkligen på. Jag har haft det tufft med relationer med andra människor, jag har haft det tufft med att klara skolan och att göra sådant andra förväntar sig att jag skall göra. Men det allra värsta är att jag inte fungerar med mig själv, jag är en oerhört slarvig pedant, jag vill helst sitta på en skrubb och bara ha arkiv med olika saker som jag har exemplarisk koll på, men istället lever jag i ett fullständigt kaos.

Alltså jag tänker att det kan bli mycket praktiska konflikter mellan två personer med dessa diagnoser, men samtidigt tror jag att de kan känna en stark samhörighet i sitt utanförskap. De har större känslomässig acceptans för att den andre inte är som man skall vara.

Dessutom kan jag själv tycka det är oerhört jobbigt och tröttsamt att umgås med människor som är otydliga i sitt kroppsspråk och sätt att uttrycka sig. Personer med adhd som är impulsiva säger vad de tänker och tycker är då lättare att tolka och förhålla sig till tycker jag. Samma sak med aspergerpersoner de är också normalt rakt på sak. Me like!!

(Vill påpeka att detta bara är mina egna flummiga tankar som bygger på personlig och ganska smal erfarenhet)

#2

Ja det är väl både de med AS och de med ADHD och nt (vissa) som verkar ha svårt för mig men varför har jag ingen aning om för jag försöker att alltid vara vänlig och omtänksam.

Jag kan ha svårt för en del personer men då är det både folk med NPF och nt. Oftast har jag inga problem med dessa vad jag vet

Oj, nu lät det väldigt rörigt. Hoppas ni fattar för det gjorde jag nästan inte själv. Jösses så rörig jag är

Kan ställa till trubbel. Kan jag tänka mig. Kan tänka mig att de med AS har svårare med dom med ADHD än tvärtom. Själv har jag ADHD.

Men jag tror att vi har mer gemensamt med varandra än med alla dessa "friska" människor.  Att vi får vara som vi är osv

Tja, vars hamnar jag då ? jag har både ADHD och AS.

Jag vet dock personligen så brukar jag få en speciell känsla av folk och många gånger har dom ( om inte alla ) ett handikapp. är det så du menar?

Ställer du frågan till mig? eller till huvudmannen i ämnet?

det var väl en liten almänn fråga timmelin :3

Min bror har Aspergers, jag har ADHD. Jag kan bli tokig på honom, han svarar långsamt på tilltal, han säger konstiga saker, förstår inte hur sociala situationer fungerar, har kläderna på sig konstigt.. Ja, otroligt jobbigt för mig som har noll tålamod och svårt att förstå mig på folk som inte kan föra sig socialt.

När jag var yngre bråkade vi väldigt mycket, och jag sa väl ganska många elakheter till honom. Men jag är bättre nu, försöker ha tålamod, men det är så jobbigt när han för konstiga resonemang och inte förstår vad man menar..

#9 Min terapeut blev lite irriterad på att jag aldrig svarade direkt på hans frågor. Han ville ha spontana svar som jag inte kunde ge. Jag måste fundera på vad jag skulle säga för att det "måste" bli rätt. Kanske nå't liknande för din bror?

HH

10: Japp, precis så för honom. Han funderar ett tag, men det blir ändå inte logiskt när han väl svarar. Lite gulligt är det iofs. :)

#11 Ett annat problem i sammanhanget är att jag ofta hör alla ord men hinner inte uppfatta meningen och måste då fråga om, vilket förstås irriterar somliga. Det är precis som att jag inte kan processa meningen och förstå innebörden utan att höra den en gång till. Än värre blir det om den andra pratar fort.

HH

12: Faktiskt spännande att höra hur du fungerar, kan relatera det till min bror. :)

Nu är ju inte jag perfekt heller, jag glömmer bort att lyssna på den andra personen. Jag lyckas inte alltid hålla koncentratinen på den andra utan fokuserar på nåt annat. Så jag måste också ofta fråga vad den andra sa. Men av en annan anledning än din. :)

#13 Förhoppningsvis kanske du kan bli mindre irriterad på honom om du förstår hur han fungerar.

HH

Jag har hitills inte haft några jätteproblem med mäniskor med Asperger. I och med ADHD lätt ger att man är spontan och rättfram och säger som man tycker så blir det kanske inte lika mycket missförstånd?

1. Frånvaro av sexism, ”ålders-ism”, fördomar mot främmande kulturer; förmåga att uppfatta människor ”så som de faktiskt är”.
2. Lyssnar utan att hela tiden kritisera eller ta saker för givet.

Plockade några av Attwoods AS-kriterier. Kan tänka mig att de underlättar för AS-peroner att kommunicera med andra.

HH

#3 du skriver så himla bra jämt och utförligt! förstår precis vad du menar om den inre konflikten, även om jag "bara" har ADHD.

#6 jag brukar också kunna se eller känna om folk har något slags funktionshinder, identifierar det väldigt snabbt.

#16 det är väldigt fina egenskaper.

#9 känner igen din situation. har också en bror med funktionshinder, han är långsam…

#17 Tack så mycket. Jag har en tendens att ibland bli lite omständlig. Samma typ av pratkvarn i text som jag är irl ;o)

Har ingen diagnos än, men misstankar om AS och ADHD, och jag kan driva mig själv till vansinne. Inre konflikter hit och dit. Framförallt när jag är rastlös och gör så att något tvärt förändras, eller om jag har jätteintresse för något och vill sitta med det dygnet runt, och så kan jag efter ett tag inte sitta still och koncentrationen sviker. Jag blir vansinnig! Jag känner mig kluven.

Jag vet inte, men tror jag förstår hur du menar.

Jag är diagnostiserad med ADHD+DCD (eller DAMP egentligen) står i kö för att utredas för Asperger. Har dock ingen aning när det blir, vänta är illa nog men när man inte vet hur länge blir det mångfalt värre.

Jag har ibland känslan att jag inte är kompatibel med mig själv.

Jag är egentligen pedant men det märks inte, min dröm är att ording på allt, allting sorterat och snyggt förvarat men ändå lever jag i ett konstant kaos. I hela mitt liv har föräldrar och andra som påpekat att jag har stökigt och borde fixa det verkat utgå från att jag helt enkelt inte ids städa och inte bryr mig om att det är rörigt.

Sanningen är att jag avskyr det men jag reder inte att skapa den ordning jag så hett efterlängtar, jag hade boendestöd ett tag, men det fungerade inte så bra för kruxet är att förutom att jag inte kan städa själv har jag svårt att hantera att andra flyttar runt mina saker för mycket, jag blir irriterad och nervös. Jag fick sedan sluta med boendestöd för när de började med maxtaxa fick jag mycket högre avgift än ekonomin rådde med.

Jag har svårt för att koncentrera mig längre stunder men har dock en del favoritområden jag kan prata länge om.

Jag klarar inte av att hålla en normal dygnsrytm på egen hand, samtidgt som jag mår bäst av att ha rutiner och att veta vad som skall hända eftersom jag blir väldigt stressad av ändrade planer.

#20 Precis sådär känner jag det med, att jag inte är kompatibel med mig själv. Hela mitt hem kan se ut som ett tonårsrum, samtidigt som jag mår sååå dåligt av stöket.

Jag har haft en kontakt (inte boendestöd men det har nästan funkat lite så ändå) som tyckte vi skulle reda ut mitt kontor, som såg ut som en hög någon dumpat från pappersinsamlingen, så öppnade hon mina pärmar och blev chockad över min perfekta ordning i dem. Det som var insatt blir bra, det är bara det att det kan gå ett halvår mellan att jag sätter in något.

Ofta har jag det exemplariskt städat på vissa ställen, där jag sist orkade röja, medan resten av hemmet är i kaos. Ofta när jag bestämt mig för att städa (dvs normal städning) slutar det med att jag storstädat ett skafferi, barnens garderober eller deras pysselskåp samtidigt som allt annat ser ut som innan jag började.

Jag tror också att de med ADHD och de med AS dras till varandra men det är kanske inte hela sanningen.När jag läste vidare så tror jag nog också att de kan reta gallfeber på varandra.

Jag har en kompis med adhd/as men jag är inte diagnosticerad men hon irriterar sig på att jag kan bli så djup eller vad man ska säga.Hennes dotter hade ett halsband och jag sa va fint,var har ni köpt det är det tenn eller silver osv.Nej då orkade hon inte svara och sa att hon tyckte jag var jättejobbig (på skoj, vi säger nästan vad som helst  till varandra)

#21 Känner igen mig här:Ofta när jag har bestämt mig för att städa(dvs normal städning)slutar det med att jag har storstädat i ett skafferi,barnens garderober eller deras pysselskåp samtidigt som allt annat ser ut som innan jag började.

#22 För mig är det framförallt tvärtom, att min omgivning tycker att jag hela tiden skall fråga och få veta så mycket. Jag nöjer mig inte med det första enkla svaret utan vill veta mer - varför hur osv.

Ofta fastnar saker i huvudet och jag måste ta reda på hur det ligger till om det är nåt jag inte förstår, jag söker på nätet osv.

(Ovanstående är min aspiga sida gissar jag medan nedan är min mer adhd-iga sida.)

Samtidigt kan jag uppleva att andra är jobbiga om de inte förstår jättesnabbt och frågar mig och jag måste förklara saker jag lätt förstått (jag gillar iofs att få berätta vad jag kan, men helst bara en gång) jag blir snabbt frustrerad och har svårt att umgås med människor som är lite tröga. Min mamma tänker inte alls som jag tex, hon kan inte hoppa mellan olika ämnen och hänga med i mina tankar, min pappa däremot har samma typ av snabba (adhd-)associationsförmåga som jag och kan avverka ämnen hur snabbt som helst, det är väldigt skönt at det finns nån som funkar som jag i min närhet - iofs kommer jag och han ofta ihop oss om saker med, men det är ok!

ElvaHax: Vad jag känner igen mig i det du skriver! Skulle lika gärna kunna vara jag som skrivit det :-)

Jag har bara Aspergers men har ändå mycket dålig impulskontroll, det har blivit bättre med Träning, men är ändå jobbigt. Samtidigt kan jag bli jätteirriterad på andra som inte kan kontrollera sina impulser :-S

Känner en tjej med ADHD och vi kommer väldigt bra överens. Men jag hade en tjej som hjälpte mig hos djuren innan och hon var HEMSK! Hon var diagnostiserad med ADD. Hon skulle passa perfekt som dokusåpastjärna för hon skapade intriger och retade andra till vansinne, troligtvis beror det mycket på hennes diagnos, men hon var så uppmärksamhetstörstande att hon kunde bli rent elak bara för att folk skulle titta henne. Samtidigt som hon inte kunde förstå varför ingen tyckte om henne.

Har en annan som jag brukar prata med och vi förstår varandra exakt! Men hon har ingen diagnos, ska kanske göra en utredning för AS. Vi kan hoppa från ämne till ämne, har vi tänkt ta upp något kan vi helt plötsligt hamna från djuravel till Hitler till vad som händer eftr döden till svält osv. När vi pratat över en timme kan plötsligt någon komma på att jamen vi skulle ju bara bestämma vilken tid vi skulle träffas :-S

#23 och #24

Känner igen mig i mycket…..just med impulskontroll och faktasökande eller vad man ska kalla det jag fastnar också ofta periodvis i olika intressen som jag kan lätt tröttna på .

Jag har ingen diagnos, men jag har inget problem med folk generellt, annat an att jag har svart att prata med nagon alls :P Vad som frustrerar mig ar om folk komplicerar saker eller anvander sig av langa valformulerade meningar med langa fina ord, nar det skulle kunna sagas i en kort koncis mening. Jag alskar ett rikt och bildligt sprak, men nar jag for en diskussion eller konversation vill jag ha raka puckar. Men rent generellt sa undviker jag att prata med folk, for jag far aldrig konversationerna att fungera.

Hej!

Jag har läste era inlägg med ADHD vs asberg eller vad det nu heter. Människor i min omgivning idag tycker jag är långsam och saktfärdig. Det går inte fort för mig alls, och det skapar irretationer så klart. Jag vill att det ska funka, men det gör det inte. Så då blir jag bara dum och får dåligt samvete att jag gör andra personer ledsna och besvikna. Det förekommer även att jag gör saker i fel ordning och det blir katasrtof. Jag har fått dignosen ADHD, men det tyder mer på ADD och jag tror att jag har fler diagnoser, som skall utredas. så jag hoppas på ett svar. Kan inte jobba har svårt att koncentrera mig på det som skall göras, drar på det och jag uppfattas som en lat jävel, som dem bokstavligt säger. Så är det några som har tips så att man kan försörja sig så man slipper känna sig oduglig i det man gör.

jag har ej orkat läsa allt så som sig bör.. men jag vet att jag kan bli sur / irreterad på människor med AS.men inte så det är så där ..äähh..hittar ej ordet.. ? men det är dock mest i tex skriven text..som jag har kommit på att jag blir mera irreterad på dom med AS.. jag förstår inte helt enklet.. så jag försöker låta bli å svara för jag gillar ej bråk eller tjafs.. men jaa.. en till snurrig person..å mig bli MÅNGA sura/irreterade på å jag har ADHD.

Jag har ingen ADHDdiagnos ännu, men kommer antagligen att få det. jag vet inte om det beror på det eller bara på hur jag är annars, men jag tycker det är svårt att umgås med folk som inte "fattar av sammanhanget" eller hur man ska förklara det. jag är väldigt känslig för undertexten i vad som sägs och vad som egentligen menas, och gnisslar tänder varje gång någon plumpar, om man kan kalla det för det. Det är ju inte bara personer med Aspergers som inte fattar det osagda, så jag begränsar mig inte till det. Sen har jag svårt för folk som måste ha saker på ett visst sätt, samma sätt varje gång, etc. För jag är verkligen inte sån. Det är ju verkligen inte bara folk med Aspergers som är såna heller, så jag inskränker mig inte till dem. Men men. Det sagt så har jag även ruttnat på folk i min närhet som försvinner iväg i tanken hela tiden, när TVn är på eller det finns minsta lilla läsbara material. Finns det så kan hela huset svämma över (eller min son skrika i högan sky) och ingen gör något. Själv kan jag inte fatta hur man kan vara så ouppmärksam. Själv vill jag mena som dr Ratey, är jag inte "attention deficit" utan min uppmärksamhet är spridd överallt på samma gång. Även det ett problem. Appropå att ADHD-människor inte skulle gilla Aspergermänniskor, så måste jag även säga att jag inte känner särskilt många med Asperger heller, inte som jag umgås med personligen, så det är ju inget jätteproblem, med just dem. Däremot känner jag andra som passar in i beskrivningen ovan utan att ha AS. Så här på webben ser jag inga som helst problem, eeftersom man ändå måste ha en ganska rak kommunikation, så då är det bara "the more the merrier". Hoppas ingen tar illa upp av detta.

Jag tror att en person med ADHD kanske stör sig på en med Asperger i vissa sammanhang.
Som när de t ex spelat ett spel tillsammans…kubb eller så.

Personen med ADHD, kanske bara vill packa ner kubberna, i lådan, så fort det går.
Medan personen med Asperger, ryser av att se hur personen med ADHD, bara ploppar ner kuberna. Personen med Asperger kanske vill ha dem i en viss ordning.

Där kanske det kan bli lite irritation ibland.

Om personen med ADHD, blir frustrerad på personen med Asperger

#20 Du beskrev det så bra; "Jag har ibland känslan att jag inte är kompatibel med mig själv." Precis så känner jag också. Jag har ADHD med autistiska drag (drag av asperger).

Det kan säkert vara så i vissa fall, men det är säkert väldigt olika? Tror inte att jag har träffat någon med hel asbergerdiagnos,?bara drag av as

Pappsing, och jag vet att det är tvärtom. Jag med AS stör mig på ADHD:are. Iaf en som måste prata hela tiden och inte kan sitta still.

#33 skrivet av Höstlegenden

…fast där får jag säga att det gäller inte alla med ADHD.
Jag har själv ADHD, jag träffade en kvinna med ADHD förra veckan.
Jag fikade med en kompis, då den här kvinnan satte sig och fikade med oss…det var en kompis, till den jag fikade med.

Shit, vad jag störde mig på den här med ADHD.
Hon var så enormt rastlös, pratade på i massor, utan att reagera över att vi var inte det minsta intresserade av vad hon pratade om.
Hon hoppade från ämne till ämne…

Jag har själv ADHD, men jag orkar verkligen inte med att umgås med sådana personer

Pappsing, jag skrev ju "iaf en som måste" jag skrev inte alla ADHD:are.

#35 skrivet av Höstlegenden

Tänkte inte på det….*skrattar*

Pappsing, jag vet.

#3 och #20 m.fl

Så skönt att läsa att jag inte är ensam!!

Jag känner helt och hållet igen mig i det ni skriver om ordning! Har bara inte kunnat sätta ord på det själv.

Jag har alltid ansett mig som pedant, men andra har oftast sett mig som slarvig.

Dels har det nog att göra med att jag vill göra allting grundligt. När jag var yngre och blev tillsagt att städa mitt rum så satte jag igång att tömma ut allt ur lådorna på golvet. De måste ju först städas ur ordentligt, innan jag kunde packa in saker… Någon timma senare dök min mamma upp. Hon blev vansinnig på mig. Och jag förstod ingenting. Jag städade ju…

Nu har jag saker lite överallt. Men jag VILL ha en perfekt ordning på allt! Jag orkar bara inte hålla efter allt (även familjemedlemmarna dräller runt saker ). Sen är problemet att jag inte riktigt vet var jag ska börja… Skulle definitivt inte vilja ha en främmande person här (inte en bekant heller för den delen…) här som hjälp att städa ihop. Jag vill ha miná saker där jag bestämmer. Och ingen får slänga saker om jag inte har kollat först. De vet ju inte vad som är viktigt för mig.

Men jag ÄR pedant! Mår MYCKET dåligt av röra och ostrukturerat. Många har ifrågasatt om jag verkligen är pedant. Jag har själv blivit tveksam ibland. Men nu när jag läste detta förstod jag mer.

Ang. ADHD/Asperger. Jag har konstaterad Asperger (möjligen lite ADHD, men det är ännu inte utrett). Jag har en släkting med ADHD och när han kommer på besök blir jag ibland vansinnig. Han är mycket trevlig och vi har en hel del gemensamt. Men - när jag umgås med honom en längre tid blir jag helt utmattad. Han pratar HELA TIDEN!! Jag försöker ibland smita undan, men han letar upp mig och pratar vidare. Pratar. Pratar. Pratar… Jag vill få saker gjorda. Jobba. Fixa saker. Bli klar. Men han vill hellre ta det lugnt. Inte alls särskilt sugen på att sätta igång med saker… *suck*

Där finns det stora skillnader!

Men - min make har oxå Asperger. Men en mer extrovert sort - jag är tydligt introvert. Han går mig oxå på nerverna ibland. Han kan aldrig berätta något kortfattat. Det är alla möjliga ovesäntliga detaljer. Jag FÖRSÖKER verkligen att lyssna. Men jag blir otålig och ointresserad efter några minuter.  Jag kan iofs skamset medge att JAG ibland oxå pratar länge (ärligt talat mer som föreläsningar… ). Om det är något jag är intresserad av. Fast jag är inte så där insnöad på varenda liten detalj. Sen - om jag inte är intresserad av något så KAN jag bara inte behålla fokus. Hur gärna jag än vill.

Sen, avslutningsvis, så tycker jag generellt att personer med bokstavsdiagnoser är intressantare att umgås med. De är ärliga, spontana, kreativa, fantasifulla. Inte så där stela och "tråkiga" som de flesta NT. Som hela tiden har sin mall att gå efter. Gör så där. Säg det där. Man ska säga och göra saker som man inte menar. Fråga saker som man inte vill ha ett ärligt svar på. Kallprata helt utan mening. Nä fy så trist!!

Börjar med att säga att jag inte orkat läsa alla kommentarer.

Själv har jag både ADHD och autism (som är väldigt likt asperger) och jag har inga problem med att umgås varken med folk med adhd/add eller autism/asperger för mig är dessa personer helt normala, de jag kan ha svårt för ofta är nt personer, vilket jag tror beror på att jag inte alls kan relatera till dem på samma sätt, vi blir för olika.

Sedan har jag med min dubbeldiagnos väldigt stora konflikter inom mig själv och är tyvärr min egen värsta fiende och bästa vän, med dubbeldiagnosen så blir det så mycket inom mig som säger emot sig självt.

Är självklart inte bara negativt med detta, finns ppositiva saker också 

Min partner har ADHD med drag av Asperger och jag retar gallfeber på mig på hans oförmåga att slutföra saker eller påbörja för den delen! Och jag retar mig på att han är så himla intresserad av att göra musik. Han blir heeelt borta och han kan sitta hur länge som helst. :P

Å andra sidan så är jag under utredning och jag misstänker att jag har exakt samma diagnos som honom. :P Jag har själv lätt för att påbörja saken men att avsluta är mitt stora problem. Jag vet att han irriterar sig på att jag har uppmärksamhetsspann som en guldfisk och aldrig hör saker.

Jag vet även att han stör sig på att jag tolkar allt bokstavligt och det leder till många missförstånd där han tror att jag förstår men så gör jag inte det. :P

+ att jag är bra på att memorera saker och därmed nästan alltid har rätt gällande fakta om saker och ting. Det avskyr han.

Ja, vi går varandra på nerverna här hemma gällande småsaker men konstigt nog så är vi en rätt bra kombination. <3

Ja du TS, kan faktiskt tänka mig att man gör de. Har dotter med ADHD samt gubben, och jag har de med men mer AS 

Nu har jag tyvärr inte orkat läsa alla kommentarerna (det var ju väldigt många!) men jag har i alla fall läst första inlägget.

Jag kan ju säga att jag har svårt för ASare, i verkliga livet alltså. Jag har själv antagligen ADD (väntar på diagnos). Det som är jobbigast för mig är nog att jag har så mycket egna tankar i huvudet och har fullt upp med dem, medan en ASare kan babbla på om massa ointressanta saker så det stör mig. T.ex. så blir jag irriterad när någon "avbryter" mina tankegångar i huvudet, och en ASare kan ju "abryta" bara för att säga något totalt ointressant och då blir det extra irriterande. I alla fall så är det så med min syster som har AS.

jag tror att vare sig man har en diagnos eller inte så kan man störa sig på alla slags människor..d lyser ju inte diagnos i pannan på oss med bokstavskombinationer..alla har ju trots allt olika personligheter..så kan jag känna..bara för att man är halvt hysterisk ,slarvig tappar bort saker..snackar i 190 behöver man…  bara vara människa

#43 Det tror jag också!

Ibland kan väl dem med lika diagnoser störa sig lite extra på varann?