Tyvärr inga råd, bara en stor dos känner igen.

Hjälper ju inte dig.

Jag känner igen det så väl. Senast för några timmar sedan kände jag detsamma. Vetskapen om att ha en deadline för minst en artikel (som jag fått veta nu att det är okej om det dröjer lite, det är mer riktlinjer) och komma på recept för att veta vad jag ska handla, eftersom att jag kommer vara ensam några dagar.
Så stressad att ångesten kom på besök, och det har fortfarande inte lagt sig helt, trots att jag har handlat och som sagt fått veta att jag inte måste stressa med artikeln.

Var mest på grund av sådant som jag tidigare gått in i väggen, ett antal gånger. Gissar på att det blir för mycket stres och ångest för att jag ska kunna göra någonting över huvudtaget. Tycks inte lära mig heller.

Aha vad "skönt" att höra att någon mer känner igen sig. Då är man inte ensam i galenskapen 
Men det är rätt jobbigt när man är mitt i det, och vad ska man göra?

Skriva listor kanske? Med prioriteringar. Jag älskar listor. Kanske jag borde göra

Jag är en mästare på att skriva listor, skriver listor om allt jag måste göra för att kunna få det strukturerat. Jag är så rädd att glömma att göra saker, så listor är ett måste för att kunna koppla bort rädslan.

#4
Håller du dig till dem sedan då?
Om du exempelvis har tio saker på listan och du vill göra allt på en gång, men det går ju inte… håller du ordningen enligt listan eller hoppar du ändå fram och tillbaka?

#5: Hoppar fram och tillbaka, tanken med listan är bara att få nedskrivet vad jag behöver göra, inte i vilken ordning jag ska göra det. Bockar av efter hand..

Funkar det med listor är det ju toppen

I perioder lyckas jag med det, men nu har det varit för mycket stök ett tag så då går jag mest på nån on-off turbo stök och hoppas att nått vettigt blir gjort iaf.

Hoppas du hittar nån vettig väg.

#6
Ja men det är ju lika bra det, smart i vilket fall som helst - så länge det blir gjort och man blir lugnare inombords

Nu har jag iaf varit iväg och handlat ägg.. och en latte macchiato… mmm känns lite bättre. Men ångesten kom liksom som en vägg emot mig så fort jag kom hem ändå.

Kanske blir bättre av att åka "hem" till Dalarna några dagar.

#3 Jag tycker att du ska testa listor, och se om det fungerar. Eller om det känns bättre, rita upp ett schema?
Själv klarar jag inte av listor om jag är ensam, då struntar jag i dom. Funderar smått på ett schema, men är rädd att det blir samma sak då. Eller att jag skjuter upp allt till sista minuten.

Dalarna brukar göra susen!

Exakt lika dant gör jag… Virrar runt o hoppar från det ena till det andra. Det finns alltid en annan idé efter.

Jag är ensam hemma utan resten av familjen just nu. Man skulle tro att det är städat…inte…! Jag blir mig själv i fullo och saker läggs lite här o var. Jag behöver inte ens anstränga mig att hålla ordning. Total kaos!

Däremot har det varit underbara dagar! INGEN som stör mina tankar ! Ingen stress! Jag äter när jag vill och vad jag vill. Jag lägger mig när jag "kan". Ingen mer stress än den jag själv orsakar. Det här är semeter!
Inte riktigt…jobbar samtidigt men det gör inget ;)

#10 Minns jag rätt, eller hur är det? Jo men Asperger måste du väl ha, i rimlighetens namn…?

#10

Låter exakt som min sambo, han skulle verkligen behöva utredas för Asperger, tror mer han har det än jag, haha, men det lär nog aldrig hända.

Hej Varulv! :D

Hej MissInAction!